Så minns hockeyvännerna Börje Salming

Idag är det ett år sedan hockeyvärlden fick beskedet att Börje Salming gått ur tiden vid en ålder av 71 år. Dagen efter Börjes bortgång samlande hockeysverige.se mängder röster om hur hans vänner och hockeyspelare runt om i världen mindes honom. På ettårsdagen av Börjes bortgång har vi nu kompletterat artikeln med nya röster om den legendariska pionjären. Hockeyprofiler som Mats Sundin, Nicklas Lidström, Henrik Lundqvist, Kenta Nilsson, “Lill-Pröjsarn”, Dominik Hasek, Mats Näslund, Jari Kurri och Sheldon Keefe berättar om sina bästa Salming-minnen – och det arv han lämnat efter sig.

• “För mig är Börje den enda svenska legenden inom hockeyn”
• “Glömmer aldrig då du stormade in på mitt rum. Jag fyllde 50 år. En minut över tolv släpade du ner mig till centrala Albertville”
• “Hans arv är väldigt starkt – och fortsätter leva vidare”
• ‘I Börjes fall kan man verkligen snacka om ”larger than life”’
• “En stor förebild och idol”
• “Väldigt tacksam för att han visade att vi européer kan vara tuffa”

Här hittar du alla texter om Börje Salming.

Kent Nilsson:
Jag var inte runt Börje så mycket eftersom jag kom in i WHA och Winnipeg 1976. Sedan var jag ute med honom några gånger i Calgary och det jag kan säga om honom är att det var en underbar kille. 

Marcus Nilson:
Börje Salming var min farsas (Börje Nilson) idol då jag växte upp. Pratade vi om hockey blev det alltid om Salming. 

Christian Berglund:
Hur han alltid offra sig, men också då han kom hem till AIK och var så enormt bra fast han var i den åldern. 

Robert Nilsson:
Jag kan bara historierna jag hört genom pappa (Kent Nilsson). Jag var för ung när Börje spelade, men jag vet såklart att han var första svensk som kom in i Hall of Fame. Det är sjukt stort och det är inte många i Sverige som har valts in där. 

Mats Sundin:
Jag har många väldigt fina minnen från Börje. Ett väldigt starkt minne jag har är från det att vi skulle spela Canada Cup 1991 i Toronto. Det var mitt första år med landslaget medan Börje var 40 år. Vi var i Sunne på träningsläger. Vi skulle värma upp och då kom Börje Salming ut i shorts. Han var så jäkla vältränad och alla hade en sådan otrolig respekt för Börje. Jag kan fortfarande se det framför mig.

Anders Hedberg:
Minnena av Börje är så många eftersom vi lärde känna varandra redan i Juniorlandslaget. Mitt bästa minne är då han vände hem till Sverige och skulle flytta hem till Brynäs. Jag var sportchef i AIK och sa till Börje ”Du kan inte flytta till Gävle utan kom till Stockholm och AIK i stället”. Han var faktiskt inte svårövertalad alls. Det blev jättefint för både AIK och Börje att han stannade i Stockholm. 

Mattias Norström:
Att få träffa Börje Salming första gången då jag kom till AIK som 19-åring. Börje var då 41 år och en legend i mina ögon redan då. Att vara i samma omklädningsrum och kunna säga att Börje Salming var min lagkamrat. Jag var ung, försökte vara cool och inte påverkad, men det var jag såklart. Börje var en stor, stor förebild och idol när jag växte upp och spelade hockey. 

Ulf “Lill-Pröjsarn” Nilsson:
Det som sitter är Canada Cup 1976 då han blev så hedrad i Maple Leafs Garden, vilket var fantastiskt. Börje var brutal mot sig själv som spelare, jätteduktig på att blockera skott och sådana saker. Han och Nicklas Lidström är två av våra bästa backar vi haft i Sverige.

Ronnie Rönnkvist: 
Personligen hade jag äran att träffa Börje Salming vid flera tillfällen. Bland annat åt jag lunch uppe på Östermalm tillsammans med båda bröderna. Vid bordet bredvid satt några tjejer runt plus-40 och smög med sina mobilkameror. När Börje såg det sa han bara "Det är lugnt" och sedan höll han om "Stigge" så dom fick ta sina bilder. 

Sista gången jag träffade Börje var då han skulle fylla 70 år. Pigg som vanligt "Intervju? Tror du att ungdomarna verkligen minns mig fortfarande?". Visserligen pratade jag med honom i telefon senare då han åkte färjan hem till Nacka Strand. Han ursäktade sig eftersom han var så hes, men att han allt sedan skulle gå så fort kändes overkligt. Han var verkligen en som berörde och gör så fortfarande.

Douglas Murray:
Det mesta ångrar jag så här i efterhand… Jag var ung och brydde mig inte om utrustning. Börje skulle börja köra utrustningar och det var snack om att jag skulle börja använda hans grejer. Jag förstod inte riktigt vilken komplimang det var. Själv är jag andra barnet så jag fick ärva all min utrustning. I NHL var det mina materialare som bytte ut mina grejer och inte jag själv. 

I Börjes fall kan man verkligen snacka om ”larger than life”. Jag föddes 1980, men får ändå rysningar och blir emotionell när jag tittar på när den nordamerikanska publiken hyllade honom 1976. Det finns inte mer respekt än så inom vår sport. 

Dick Tärnström:
Vi har haft en del kontakt efter det att jag lagt av, men under mina första år var han med i AIK. Om jag ska plocka fram ett minne så blir det ändå hur fin han var som person. När vi kom till Toronto och skulle äta frukost lämnade han sitt sällskap för att gå och äta med mig. En fantastisk person. 

Mikael Samuelsson:
Jag spelade med Börje Salmings hockeyklubba, vilket inte många gjort eftersom det hans klubbor inte hann växa så mycket. Jag är i alla fall en av dom som så försökte få in det i NHL. Jag spelade i Detroit då, men man var tvungen att betala en så stor avgift eftersom dom stora aktörerna inte ville ha med små aktörerna. Salming var en liten aktör. Då fick jag i alla fall möjligheten att göra reklambilder med Börje. Där har jag ett starkt minne från då han kom in i rummet och hans aura. Jag visste att han kunde spela hockey på ett bra sätt, men det var något annat med Börje som var väldigt tilltalande ”Oj, där kom han”.  Då var jag ändå runt Nicklas Lidström, Pavel Datsiuk, ”Zäta” (Henrik Zetterberg)… Alla, och spelade mot storstjärnor. Det var något när han kom in. Hur han såg ut, kroppshållning, ödmjukhet. Han behandlade alla lika. Det är så speciellt att se så stora personer vara så ödmjuka och få alla att känna sig välkomna. 

Niklas Hjalmarsson:
Tyvärr har jag inte så jättemånga minnen från då Börje spelade. Det är mer vad jag hört om Börje och hur tacksam man ska vara för hur han banat vägen alla oss andra svenskar och européer i NHL genom sin tuffhet och allt annat han gjorde. Jag är väldigt tacksam för att han visade att vi européer kan vara lite tuffa. 

Andreas Lilja:
Mina bästa minnen av Börje är egentligen allt som han gjort under min uppväxt. Var det någon jag följde då jag växte upp så var det Börje. Han har alltid varit en pionjär för oss inom hockeyn som kom fram senare. Offervilja och backade aldrig en millimeter, vilket jag skulle säga var hans storhet. 

Sheldon Keefe
När man sett bilderna från tiden då han spelade kunde man känna den “impact” och den respekt han hade med sig från de som spelade med eller mot honom. I Sverige kan man se vilken kärlek folket har till honom. Och vi i Toronto har haft många svenskar, som Mats Sundin och William Nylander, och det hade inte hänt utan honom. Hans arv är väldigt stark - och fortsätter leva vidare.

Viktor Stålberg om varför NHL Alumni Association delar ut Börje Salming Courage Award:
Det kändes som ganska självklart genom hur han var, stegen han tog och banade vägen för många av oss andra så vi kunde ha en karriär där.

Henrik Lundqvist
Börje Salming var en av de första stora svenska hockey spelarna jag såg upp till när jag började med Ishockey i Slutet av 80-talet. Hans betydelse för oss svenska hockeyspelare är otroligt stor. Sättet han spelade gav mycket respekt för svensk hockey i Nordamerika. Det första jag tänker på när jag tänker på Börje är hans tuffhet.

Nicklas Lidström
Han har betytt otroligt mycket för mig personligen men ännu mer för svensk hockey. Han var en av de första som banade väg för oss andra svenskar i NHL med sitt sätt att spela. Han var en fantastisk person, så omtänksam, så ödmjuk, så varm. Han kommer för alltid vara saknad. Mitt bästa minne är när jag fick chansen att vara backkollega med min store idol Börje Salming i Canada Cup -91, en dröm gick i uppfyllelse.

Daniel Sedin
Jag hade äran att träffa Börje för första gången i Toronto under Hall of fame. Har alltid vetat att han var älskad men såg då hur stor han var i hockeyvärlden. Största minnet är ju stående ovationerna han fick i Toronto under Canada cup.

Jari Kurri
Han var en banbrytare i NHL, inte bara för svenska spelare utan även de europeiska spelarna. En sann legend och krigare på isen! Det var alltid svårt att spela mot honom.

Dominik Hasek
Mitt bästa minne från Börje är Canada Cup 1976. Jag såg på TV när Sverige mötte vårt lag, CSSR, och han sköt ett slagskott från blå. Jag tror det var ett matchvinnande mål. Jag träffade Börje några gånger på Hall of Fame. Han var alltid mycket vänlig och hade klass. 

Dan Söderström
Börje var alltid en respekterad motståndare. Vi hade tuffa bataljer i Gävle och framför allt i Gävle 1973 då SM guldet skulle avgöras. Leksand eller Timrå skulle ta hem guldet. Efter en hård batalj som vanligt mellan Brynäs och Leksand lyckades vi vinna med 5-4 efter två mål av Åhlberg och de tre sista av Mr. Söderström och guldet var Leksands. Lite senare fick jag, liksom Börje, uppleva vårt första VM. Det blev succé med VM-silver efter dåtidens omöjliga CCCP. Tack för alla fina stunder, trots rivaliteten mellan Brynäs och Leksand, som jag och Leksand fick vara med om tillsammans med Dig..

Ulf Dahlén
Börje var en av våra största idrottsmän i alla kategorier. Han var dessutom en fantastisk människa och jag känner mig hedrad som fått haft honom som lagkamrat i några turneringar i Tre Kronor. Han banade väg för alla européer som spelat eller spelar i NHL. 

Thomas Rundqvist
Börje var en idol för alla yngre och jag känner mig oerhört priviligierad som fått spela med honom och verkligen fått se vilken bra spelare han var. Vad jag också blev väldigt imponerad av var vilken oerhört stor människa han var. Vänlig, omtänksam och en omtyckt lagkamrat. Stor på alla plan.

Rolf Edberg
Jag spelade aldrig med Börje, bara mot honom när han var i Brynäs och Toronto. När jag var i Washington Capitals första året och spelade mot Toronto i deras arena så kom han fram, klappade mig på benskydden på uppvärmningen och hälsade mig välkommen till NHL. Han var tuff att möta men alltid med schyssta medel.

Thomas Johansson 
Bästa minnet... Förutom alla minnen från hans egen karriär så var det när hans dotter Bianca spelade hockey i IFK Waxholm och Börje skötte klockan i båset. Minns att våra föräldrar inklusive jag själv drabbades av fenomenet starstruck. Våra killar som var elva år fattade ingenting men det enda alla föräldrar snackade om i fiket på träningen dagen efter var Börje… Hans intåg i NHL visade att svenska hockeyspelare klarade av mentaliteten som fanns på den tiden och öppnade upp dörren för många svenska spelare därefter.

Andreas Jämtin
Bästa minnet från Börje är hyllningen han tog emot under Canada Cup 1976 i Toronto. Börje satte tonen för den svenska ”swaggern”. Med sin dynamiska och uppoffrande spelstil (våga vinna-mentaliteten) löste han mentala knutar och öppnade möjligheter för européers fram marsch i NHL. Börje satte stora avtryck i mig med sin livshistoria och sitt förhållningssätt till utmaningar i livet som han lyckades övervinna. En människa/spelare som var en stor bidragande orsak till att jag själv började spela ishockey.

Pär Djoos 
Som Brynäsare var han en stor idol för mig. Jag fick jag träffa Börje vid många olika tillfällen. Fantastisk människa och hockeyspelare.

Tommy Sjödin 
Mitt bästa minne med Börje är när jag blev uttagen att spela OS 1992 i Albertville. Börje var med och jag fick den stora äran att vara rumskompis med honom. Under OS visade han inte bara vilken stor spelare han var, han visade också vilken stor genuint snäll och omtänksam människa han var. Det var fantastiska dagar trots resultatet.

Anders Parmström 
Jag mötte Dig i Toronto då jag var förbundskapten och vi hade ett underbart samarbete och du vann min respekt för dig som idrottsman och framför allt människa. Vi hade en hel del diskussioner då du kom hem till Sverige och spelade i AIK 90/91. Det blev AIK, Vaxholm, Tre Kronor och OS i Albertville (du var bäst i laget 40 år ung). Glömmer aldrig då du stormade in på mitt rum. Jag fyllde 50 år. En minut över tolv släpade du ner mig till centrala Albertville. Det var tufft gjort och väldigt roligt. Under våra kontakter vi haft genom åren har du ödmjukt alltid ställt upp för alla, nästan för mycket. Mina tårar rinner efter kinderna när jag tänker på dig och din familj. Allt du gjort för Sverige och svensk ishockey. Förstår inte hur du orkade med all uppståndelse i Toronto och Stockholm, men du var värd allt och lite till. En liten grej som gjorde intryck på mig som coach var under första träningen med meriterat lag inför Canada Cup 1981. När tränaren blåser i pipan för att samla laget på isen är det alltid några som ska slå pucken i sargen så alla andra får vänta. När jag blåste första gången var det en som direkt släppte pucken direkt och kom till samlingen. ”coachen bestämmer”.

Ove Molin 
Mitt bästa minne av Börje var när han kom hem till Sverige och spelade med AIK. Jag var juniorspelare och fick ibland vara med och träna med de stora grabbarna och då kände jag verkligen av hans storhet. Han har betytt så oerhört mycket för svensk hockey

Tomas Strandberg
Det är tungt, i det närmaste overkligt, att tänka på att Börje Salming inte finns i livet. Jag tillhör den lilla lyckliga skaran som bara spelat med BJ, aldrig emot. När jag minns Börje Salming så fylls jag starka känslor, alla med en kraft och intensitet som jag normalt bara känner för mina absolut närmaste. För att sortera i känslorna behöver jag symboliskt dela upp fenomenet Börje Salming i ishockeyspelaren Salming och medmänniskan Börje. Salming som hockeyspelare är en av de allra största, det vet vi alla. För mig är han tveklöst den största när det handlar om hängivenheten. Han var en urkraft, det fanns inget pris han inte var villig att betala för att alltid göra sitt absolut yttersta. Det var något omänskligt, mer likt ett väsen, som han utstrålade på isen. Inte ens den kanske starkaste "antikraften" - smärtan - bet på honom, han var gränslös, i en egen liga. Salming är en helt egen och unik epok i svensk och internationell ishockey. Börje som medmänniska vid sidan av isen är minst lika beundransvärd. Att någon så firad och beundrad kunde vara så ödmjuk, älskvärd och jordad beundrar jag honom för och är oändligt tacksam att jag fick uppleva det. 

När jag letar i minnet av alla sekvenser som Börje spelat huvudrollen i så är de otaliga och jag fastnar för en på Globen tidigt 90-tal. Vi ligger under mot Färjestad med många mål, vi kommer att förlora, så är det bara. Det är ca 35 sekunder kvar av matchen och Börje tar ut sin frustration i en avslutande närkamp framför vårat mål. I sanningens namn formligen "lindar" han sin aluminium klubba över axeln på en stackars färjestadsspelare. Slutsignalen ljuder och vi går till omklädningsrummet. Efter ca 20 minuter sitter Börje i bar överkropp, stirrar i golvet. Han tittar upp och säger: "Tomas, jag kan inte rå för det, jag kan inte förstå det. Jag är 41 år men jag kan inte bara acceptera att vi förlorar, jag kan inte bara ge upp. Men jag tycker synd och den stackaren som fick ut för det, det förtjänade inte han."

Bästa hockeybroder och kära vän - Börje Salming - du är omåttligt saknad.

Jens Öhling
För mig är du den störste, den som erövrade NHL och banade väg för framtida svenska och europeiska spelare. Ett oförglömligt minne är ju självklart ovationerna i Canada Cup 1976.

Jörgen Pettersson 
Kommer ihåg första gången jag mötte Börje med St. Louis. Det var i Toronto. På uppvärmningen åkte han fram till mig och klappade mig på benskydden och önskade mig lycka till. Det glömmer jag aldrig

Staffan Kronwall 
Börje är och kommer för alltid vara odödlig, en urkraft, ett grundämne som definierar begreppet tävla. Han har gjort det möjligt för mig och samtliga européer som någonsin satt sin skridsko på en NHL rink att få spela i världens bästa hockeyliga

Thomas Östlund 
Det bästa minnet för mig av Börje var hans ödmjukhet och stora hjärta som person. När han kom till AIK hade han lärt sig varje spelares namn. Det säger allt om hans storhet

Filip Forsberg 
Börje var lite före min tid, men givetvis har jag insett genom åren hur stor han var och fortfarande är här borta. Han är en av de största anledningarna till den framgång vi svenskar har här i NHL idag. 

Mats Näslund
Börje var banbrytare för oss svenskar i NHL. Givetvis är bästa minnet med Börje när han tränade med oss i Brynäs innan NHL säsongen började.

Hardy Åström 
Jag har många fina minnen av Börje och vi har alltid haft trevliga möten. Allt från ungdoms åren till Pripps Hockey stars. Börje var alltid ödmjuk trots att vi var motståndare. Så klart är Canada Cup-76 ett speciellt minne. När han fick stående ovationer och jag stod på isen och väntade att matchen skulle starta. 

Anders Broström
Hade äran att spela i samma backpar som Börje i Pripps Hockestars. Vi spelade in pengar till Barncancerfonden. Vi hade Anders Hedberg, Pröjsarn (Ulf Nilsson) och någon till i kedja. Börje och jag var ju lite offensiva så vid något byte var Börje och jag längst fram medan Hedberg och Pröjsarn fick ta backplatserna. En fantastisk spelare givetvis och än mer som människa. Oerhört ödmjuk! När vi var i Borlänge med Thomas Fogdö-Foundation satt min dotter, som då kanske var 10-12 år, jämte Börje en hel kväll och han bara skrattade med henne.

Åke Lilljebjörn 
Jag hade ju ”Honken” (Leif Holmqvist) som idol, men att sitta framför tv:n 1976, se Canada Cup och hyllningarna inför USA matchen är något jag kommer att bära med sig med stolthet och beundran för evigt. Att sedan få uppleva honom på riktigt varje gång när han tränade med oss (Brynäs IF) innan han åkte över när säsongen startade är också minne för livet. Går inte att beskriva riktigt hans storhet med ord. Dom räcker inte till. Han var så mycket mer.

Johan Davidsson 
Jag fick tyvärr aldrig träffa Börje. Men han var en enorm förebild för mig, både på planen och vid sidan.

Magnus Svensson
Börje var min stora idol när jag växte upp. Jag har ju haft förmånen att spela med Börje i landslaget och mot honom i elitserien. Börje har jag träffat otaliga gånger och han har alltid varit en skön kompis. När jag lanserade min bok nere på bokmässan så var Börje och ”Lidas” där samtidigt med sina böcker så vi umgicks mycket där nere och man blev ju förundrad över vilken fin kille Börje var. En fin och lite rolig berättelse som min fru har berättat för mig var att när jag vaknat efter min stroke så sade hon att världens bästa back hade skickat en hälsning till mig och jag svarade henne med att säga "Näst bästa menar du väl?”.

Leif Holmgren 
Mitt första och bästa minne av Börje var när vi IFK Kiruna mötte Kiruna AIF i Junior DM. Vi vann matchen, men Börje var dominant på plan. Jag såg upp till hans vinnarskalle och ville bli som honom.

Rolf Ridderwall
Börje satte ribban för hur man ska uppföra sig som hockeyspelare med ödmjukhet passion för hockeyn samt behandla alla människor lika. När Börje kom hem till VM i Stockholm 1989 hade vi samling i Gävle på Scandichotell Vest. Hela laget satt förväntansfulla och väntade på hans entré i ett konferensrum. Plötsligt öppnas dörren och Börje kommer in. Han går runt och presenterar sig för varje spelare och kan alla namn. ”Tjena Roffe grattis till SM-guldet”. Snacka om att man var stolt när han visste vem man var. Senare berättade han att fick ett matchprogram från hockeyförbundet som han hade pluggat in på flyget. Ett annat positivt minne var under Canada Cup 1991 när Calle Johansson, Börje och jag spenderade ett par timmar I Toronto. Vi käkade lunch på hans favoritrestaurang. Då förstod jag att han inte var kung i Toronto utan GUD. Vila i frid Börje

Ulf Sterner
Börje gjorde sitt första VM när jag gjorde mitt sista i Moskva 1973. En riktig kämpe och en underbar människa som banade väg för svenska spelare i NHL. 

Thomas Steen
Min första tanke är när han spelade i landslaget första gången efter flytten till Toronto. Det var svårt att följa hans karriär i NHL på den tiden, fram till Canada cup -76. Då blev det en ”wow-upplevelse”. Vilken spelare, kämpe och karisma! Ovationerna i Toronto var gåshud och det var omöjligt att inte följa allt som sändes och han levererade varje byte. Det var Björn Borg och Ingemar Stenmark nivå på Börjes prestationer. En föregångare för alla européer i NHL. Senare fick jag äran att spela med honom i Tre kronor och där blev han ännu större i mina ögon. Underbar människa som gjorde det lättsamt och kul för alla runt omkring. Jag kommer ihåg speciellt en händelse. Efter ett tag blev jag ju van att ha honom nära, men så hade vi träningsläger i Gävle före VM -89. Kenta Nilsson, Börje och jag åkte ner på stan en lördag vid lunchtid. Vi klev ur bilen på torget och där var det fullt med folk som var ute och handlade. Så fick dom syn på Börje och det blev alldeles tyst. Alla stod blick stilla. Det var som dom inte kunde tro sina ögon. Det blev en lång stund alldeles stilla. Vi visste inte vad vi skulle göra så vi bara stod kvar tills det började röra sig sakta igen. Det blev ”Wow” och jag blev verkligen påmind om hur stor Börje var i folks hjärtan.

Mats Ulander
Jag växte upp i Kiruna, inte så långt ifrån Börje. Han var tre år äldre än jag så vi kände inte varandra då. Vi spelade i samma förening Kiruna AIF. Jag i knattarna och Börje i pojklaget. Sedan flyttade jag till Boden som tolvåring och började spela i Bodens BK. Jag mötte Börje när jag spelade i A-laget där. Vi var i samma serie som Kiruna AIF (div 2 norra A). Jag visste att han kastade sig alltid på isen när man sköt. Så jag fintade alltid skott och fick då ibland friläge. Alla backarna i AIF kastade sig för övrigt som Börje. Jag hade kunnat spela med honom i Brynäs (fick kontraktserbjudande av dem), men jag gick till AIK i stället. Däremot spelade jag med honom i AIK:s veteraner för cirka 15 år sedan på Hovet innan en A-lagsmatch. Ett roligt minne. 

Thomas Forslund
För alla oss som började spelade hockey på 70-talet var du större än allt, en dåtidens superhjälte som man bara hörde och läste om. Börje, jag hade äran att få spela ihop med dig i Canada cup 1991 i din gamla stad Toronto. Vilken kung du var.

Mats Thelin
Från att ha varit en ouppnådd dröm i unga år där jag hade en Toronto Maple Leafs bok i bokhyllan fick jag äran att få avsluta karriären i samma lag i början av -90 talet med denna fantastiska person. Han fick mig själv att förstå att du inte behöver vara teknisk och snabb, du kan även lyckas med att spela med stort hjärta och offra dig för laget. Sedan hade Börje alla färdigheter, vilket resulterade i hans storhet. Brukar säga till folk att om det är någon som skulle kunna agera ”storstjärna" på grund av sina prestationer så är det Börje, men med Börje var det precis tvärtom. En ödmjukare och med båda fötterna på jorden människa är svårt att hitta både förr och idag. Sedan är det inte många hockeyspelare som fått publiken att ställa sig upp och beundra prestationerna på isen, år efter år. Tror det är han och Bobby Orr och kanske någon mer som lyckats med det. Spelar ingen roll vad alla omröstningar säger, ”BJ” kommer alltid att vara ”Greatest Of All Time.”

Niklas Eriksson
För mig är Börje den enda svenska legenden inom hockeyn. Alla andra är kopior. Hyllningen -76 i Canada Cup, ett av dom största idrottsögonblicken. Det var stort att få möta legenden Börje Salming på isen när han spelade i AIK. 

Andreas Johansson
För mig är Börje allt.
Han inspirerade mig från tidig ålder att det går om man vill. Alla vi som äntrat NHL är skyldig "BJ" vår respekt och förståelse hur han banat vägen.

Jag hade också förmånen att lära känna denna fantastiska människa privat och det är något jag kommer ta med mig resten av mitt liv, idag och framöver.

Hasse Sjöö
En grym människa och hockeyspelare som var den stora idolen och förebilden i början av mitt hockeyliv. Det magiska ögonblicket i Canada Cup -76 kommer man alltid att minnas med rysningar.

David Petrasek
Börje och (Viacheslav) Fetisov var mina stora idoler när jag var liten. Det Börje gjorde för svensk hockeys anseende går inte att värderas. Vårt landslag gick från ”Chicken swedes” till ett gäng att räkna med tack vare hans insatser i Nordamerika. Minns som liten när jag läste Börjes bok. Uppoffringarna, stygnen, attityden, han var benhård. Börjes minne kommer leva kvar för alltid. Inte bara i Toronto utan även i hela hockey Sverige. Tack för allt.

Inge Hammarström 
Börje hade ett stort rum i mitt hjärta. Han spelade med ett otroligt mod och var hänsynslös mot sig själv. Ingen kunde täcka skott som han, men han utvecklade sig hela tiden i och med att han alltid gav allt på träning. Vi sa alltid att man spelar som man tränar. 

Jonathan Hedström
Börje var min stora idol. Börjes stil, Börjes sätt att vara som människa… Att se alla att ta sig tid för hylla är ju bara helt fantastiskt. Bästa minnet är varje gång jag träffade Börje och hans kramar. Han har betytt så mycket för oss alla och att man ville, precis som Börje, spela i NHL.

Hasse Dahllöf
När Börje kom hit till Brynäs hade Thure Wickberg köpt en cykel till honom så han kunde ta sig till träningarna. Thure sa till Börje att han fick jobba ute vid Håkans (Wickberg) hus eftersom han byggde till och gjorde om lite grann. En dag åker jag ner för att titta till dom. Thure stod ute på gatan utanför huset. Då kommer en taxi och stannade 75 meter från huset. Ur kliver Börje och chauffören går ut och lyfter av en cykel. Det var cykeln Brynäs hade köpt honom. Sedan kliver Börje på cykeln och rullar fram till Thure och säger ”Idag var det jobbigt att cykla hit”. Håkan stod bara där och flina. Börje var en underbarkille att ha och göra med i alla lägen. Alltid, alltid glad. En underbar grabb. 

Leif “Honken” Holmqvist
Vi spelade ihop i landslaget. Han var en duktig hockeyspelare och offrade allt då han var ute på isen, slängde sig, täckte skott. Sedan var han som människa väldigt ödmjuk. Jag gillade Börje skarpt.

Lars-Erik Esbjörs
Det finaste minne jag har av Börje fick jag uppleva under Canada Cup 76, både på isen och sidan om. Det kommer jag att förvara i mitt hjärta. 

Hasse Edlund
Börje var en av hockeyspelarna som inspirerade mig under min karriär och uppväxt i Kiruna. Han visade att allt var möjligt trots att man kom ifrån en liten ort högt upp i norra Sverige. När man träffade Börje så blev det alltid tal om Kiruna och han visade också ett intresse av mig som person. Uttrycket att han var stenhård på ytan och hade ett mjukt inre stämmer mycket bra. Tack för allt som du betytt för hockeyn, mig själv och alla personer du har träffat.

Tommy Salo
Det jag framför allt kommer att minnas är hela hans sätt att vara på isen, men också hans sätt utanför isen. Han gjorde allt för sina lagkamrater i alla lägen. 

Chris Kotsopoulos
Han var bara en glad och sprudlande person. Riktigt bra allroundspelare och krigare som var älskad av sina lagkamrater i Toronto.

Nicklas Bäckström
Jag hann inte se honom spela men har träffat honom några gånger och han var verkligen så som alla förklarar honom. Ödmjuk, lugn och man bara älskar ju alla historier om hur tuff han var i världens bästa liga. 

---