Landers kamp för att nå NHL: ”Många nätter man har varit riktigt förbannad och less”

Anton Lander har till slut etablerat sig i Edmonton och har precis fått ett nytt tvåårskontrakt. Men det har varit en lång och mödosam väg – tanken på att återvända hem har alltid funnits.
– Det är många nätter som man har varit riktigt förbannad och riktigt less, helt ärligt, säger Anton Lander till hockeysverige.se.

(ANAHEIM/Hockeysverige.se)
Det är nedstämt i Edmontons omklädningsrum. Laget har precis förlorat med 5–1 mot grundseriemaskinen Anaheim. Anton Lander sitter i bara shorts på sin plats och dricker chokladfärgad återhämtningdryck.

Han är deppig över förlusten. Samtidigt är han precis där han vill vara. I NHL. Som en viktig kugge i laget.

Vägen dit har varit lång.

Sommaren 2011 lämnade Anton Lander den enda klubben han någonsin representerat för att pröva lyckan i NHL. Då var han redan en kultspelare i moderklubben Timrå, lagkapten för juniorlandslaget och dessutom A-landslagsman.

Första säsongen tillbringades till största del i NHL. Lander gjorde 56 matcher (2+4) i den stora showen, och bara 14 i AHL. Ett steg framåt, men sedna två steg bakåt. Efter rookiesäsongen följde två år med klart mer AHL-spel än NHL-spel följde. Dessa två säsonger blev det bara 38 NHL-matcher och mentalt var det jobbigt för Lander att handskas med frustrationen över att inte spela i den ligan han ville.
– Det har inte varit roligt. Det är många nätter som man var riktigt förbannad och riktigt less, helt ärligt. Samtidigt, andra gånger har vi det otroligt roligt i Oklahoma, det är ett skönt gäng och bra ledare.

Fanns tankarna på att åka hem till Sverige eller testa lyckan ute i Euorpa?
– Både och. Vissa dagar tänkte jag att nu skiter jag i det och åker hem. Någonstans i bakhuvudet har man alltid haft att Europa finns där, men jag har hela tiden varit inställd på att spela i NHL, att jag ska klara av det. Jag ska jobba hårdare och jag ska visa att jag ska spela här.
– Tanken har funnits där men jag gillar inte att ge upp. Jag gillar att kriga för det.

Så i somras bestämde sig Lander för att det räckte med farmarlagsspel – nu skulle han träna stenhårt och visa att han hör hemma i NHL.
– I somras kände jag att nu fan får det vara nog. Det får vara all in så jag jobbade hårt i somras, säger Lander.

ALTERNATIVEN: GNÄLLA PÅ ALLA ANDRA, ELLER FÖRBANNAD PÅ SIG SJÄLV

Lander kom till campen i kanonform – men det låste sig. Han fick inte alls till spelet och när Lander inledde säsongen var det som AHL-spelare, inte med Oilers. Han stod vid ett vägskäl.
– Det finns två alternativ. Antingen så kan du gnälla på allt och alla, eller så kan du vara förbannad på dig själv och köra på där nere, visa att du vill tillbaka.

Lander körde på. Från att ha varit en spelare som gjort ungefär en halv poäng per match i AHL förändrades Lander till en maskin. Med ett C på bröstet för andra säsongen i rad öste han in 52 poäng (18+34) på 46 matcher. Till slut kunde Oilers inte längre hålla honom nere. När Edmonton sparkade Dallas Eakins och befordrade farmarlagstränare Todd Nelson, som sett Lander dominans, var det inget snack. Nelson gjorde Lander till en nyckelspelare som ankare i tredjekedjan, med speltid i både powerplay och boxplay.

Lander har svarat med ansvarsfullt spel över hela banan och ungefär en halv poäng per match. Nu pekar allt på att han har etablerat sig i NHL. Morgonen efter den deppiga kvällen i Anaheim kommer Anton Lander sitta på ett hotellrum bredvid Staples Center i Los Angeles och kolla igenom sin smarta telefon. Där kommer han kunna läsa nyhetstexter om det nya kontraktet han skrivit på med Oilers. Edmonton har belönat honom med två nya år.
– Jag fick komma upp efter nyår och spela, pucken började studsa in och man fick självförtroende, sedan har man byggt på det. Just nu är jag här så det är bara att fortsätta.

Vad har du blivit bättre på sedan vi såg dig i Sverige?
– Jag tycker att jag har utvecklats i mitt spel över hela banan. Jag är lite snabbare på grillorna och har lite mer tålamod med pucken. Sedan har jag börjat tacklas lite också, det något man måste här, säger Lander och skrattar.

”DEN GAMLA GODA TIDEN MED MANGE VETTU”

Lander har fått spela en hel del med lagets storstjärna Taylor Hall och rookien Andrew Miller.
– Det är två snabbare rackare. Jag försöker ha pucken på bladet så lite som möjligt och flytta ut den på kanterna.

Som den gamla goda tiden med Pääjärvi i Timrå?
– Haha, ja. Den gamla goda tiden med Mange vettu. Ja men, nästintill så. Det var då man lärde sig det. En annan har ju inte varit en så snabb skridskoåkare så man skickar ut den på kanterna.

Lander har kommit upp till ett Oilers i en ganska hopplös situation. Laget har varit avsågade länge och missar i år slutspelet för nionde säsongen i rad.
– Vi har inte riktigt något att spela för, det är mer för hedern och för kedjekamraterna. Vi måste studsa tillbaka nu.

Samtidigt spelar du väl för att visa upp dig inför nästa säsong?
– Absolut, det är det jag menar med att spela för varandra. Jag behöver mina kedjekamrater och backar för att visa vad jag går för. Det är många som har det så, att de spelar för nästa år.

Lander bör redan ha visat att han har en plats i laget nästa år. ”Garanterat” säger Oscar Klefbom när jag frågar honom efter matchen. Resan som tagit Lander dit har knappast varit spikrak, men det är i motgång man växer, sägs det.
– Ja, det finns väl någon melodi i det också. Det har inte varit någon silversked. Det har varit en lärorik resa. Jag har fått mycket ansvar i Oklahoma, på isen och runtomkring. Det har varit en rolig fast lite jobbig resa. Det har varit många flygresor upp och ner, många dagar man varit glad men också vissa dagar då man varit skitless. Men det är värt varenda träning för att få spela i den här ligan.