Den nya ”Foppa”

I november 2010 gjorde vår dåvarande Washington-korre Simone Götesson en intervju med Claude Giroux. Inför intervjun slog vi våra kloka huvuden samman och kom fram till ett passande tema på intervjun – nämligen det faktum att Giroux hade börjat omnämnas som ”den nya Peter Forsberg” i Philadelphia. Intervjun, som Simone genomförde till punkt och pricka efter planen, fick också rubriken ”Nya Foppa” och blev en av de mest lästa på sajten det halvåret.

Vid den tidpunkten ska jag villigt erkänna att jag var en smula tveksam till att Claude Giroux verkligen var gjord av Foppa-material. Efter den senaste säsongen får jag anse mig omvänd och övertygad. Giroux är i dag den främsta anledningen till att Philadelphia Flyers lyckades slå ut Pittsburgh Penguins i den första rundans mest underhållande holmgång. Och frågan är om man har kunnat skåda något mer Foppa-liknande än Girouxs första byte i gårdagskvällens sjätte konferenskvartsfinal mot Penguins. En vunnen tekning följdes av en monstertackling på Sidney Crosby innan Giroux slutligen prickade in matchens första mål. Allt inom loppet av 35 sekunder.

Så mycket mer dominant än så blir det inte, så nog har Giroux förtjänat den där stämpeln som vi på hockeysverige.se var delaktiga i att sätta på honom för ett och ett halvt år sedan.

Det har varit mycket gnäll på Ilja Bryzgalov under den ovan nämnda serien. Baserat på hur ojämnt han har uppträtt är det helt i sin ordning. Pittsburgh Penguins hade emellertid ett ännu större såll mellan sina stolpar. Marc-André Fleury fortsätter att förbluffa med sin ojämnhet, precis som han har gjort under hela sin karriär.

Fleury har en Stanley Cup-ring som ingen någonsin kommer att kunna ta ifrån honom. Men han är sannolikt också den målvakt i hela ligan som har det största spannet mellan sin lägsta- och sin högstanivå. På sikt undrar jag lite till mans hur Penguins ska kunna satsa på ännu en Stanley Cup-vinst med en målvakt som pendlar mellan att vara en av de bästa i ligan och en av de allra sämsta.

Pittsburgh är inte den enda av förhandsfavoriterna som har snubblat ut ur slutspelet. I natt var det även dags för Vancouver Canucks att lämna slutspelet. Och det är någonstans inte helt överraskande, kan jag tycka.

Även om Canucks vann Presidents Trophy i grundserien var känslan att man saknade den där extra växeln för att gå långt i slutspelet. Los Angeles Kings passade dem på sätt och vis lika illa som Boston Bruins gjorde i finalspelet i fjol. Starka defensiva lag med bra målvakter verkar inte vara Canucks melodi.

Nu blir det mest intressant att se hur efterspelet artar sig. Får Alain Vigneault sparken? Och framför allt: hur tacklar man målvaktssituationen?

Roberto Luongo har tio år kvar på ett kontrakt värt drygt fem miljoner dollar per säsong. I mina ögon är det – sett till vad Luongo har presterat det senaste året – ett kontrakt som är omöjligt att trejda. Samtidigt visade Cory Schneider med all önskvärd tydlighet i slutspelet att han är den bättre av de båda målvakterna just nu.

Risken är att det kan bli en riktig soppa av det här i slutändan.

Innan vi vinkar avsked till Vancouver Canucks vill jag dela med mig av den här rätt humoristiska radiointervjun med Kevin Bieksa som gjorde efter att Canucks hade vunnit match fyra. Problemet: den bortkomne reportern som intervjuar Bieksa tror att det är Ryan Kesler han pratar med.

Text: Uffe Bodin