KARLSSON: Det kändes så värdigt att han fick lyfta pokalen först av alla
I Göteborg med omnejd kallas han för Kaptenernas Kapten. I övrigt Sverige kallas han för ”Kaptenernas Kapten”. Ja, nästan som ett öknamn. Få spelare är lika omdiskuterade i Sverige som Joel Lundqvist. Han har nästan blivit ishockeyns motsvarighet till Anders Svensson i fotbollslandslaget. Svensson var under många år oerhört impopulär – men är trots allt en av svensk fotbolls stora landslagsspelare med sina närmare 150 landskamper. Nu måste vi räkna in Joel Lundqvist till en av de stora svenska Tre Kronor-spelarna i historien.
Han är en av blott fyra spelare som vunnit tre VM-guld för Sverige och igår fick han dessutom göra det som lagkapten. När Bengt-Åke Gustafsson var svensk förbundskapten tog han ut Jörgen och Kenny Jönsson i varenda landslagstrupp, oavsett om det var Channel One Cup eller OS. Oavsett om de spelade i Elitserien eller, i Kennys fall, HockeyAllsvenskan. För Bengt-Åke visste precis vad han fick. I Jörgen fick han en lagkapten som utan problem skulle kunna gå in in i fjärdekedjan. I Kenny fick han en spelare som hade en perfekt förmåga att anpassa sig efter motståndet. Han var precis så bra han behövde för just den dagen.
I Joel Lundqvist får man både och. En lojal lagspelare och en lagkapten. En spelare som är bättre ju svårare motståndet är. Det är egenskaper som många, däribland jag, glömt bort i dagens tekniska och vindsnabba ishockey. Jag tyckte inte Joel Lundqvist skulle ha varit med i VM-truppen. Nu, tre veckor senare, har han vunnit sitt tredje VM-guld.
Han blev aldrig den stora spelare som Dallas hoppades på när han valdes i tredjerundan i draften för 17 år sedan, 137 spelare innan New York Rangers valde broder Henrik. Men han har betytt precis så mycket för Frölunda och för svensk ishockey som man kan hoppas av en spelare. Tre VM-guld, två VM-brons, tre SM-guld… I den moderna svenska ishockeyhistorien är det faktiskt inte speciellt många som kan mäta sig med Joel Lundqvists meriter.
Och trots att han igår vann VM-guld som lagkapten fick han som vanligt stå i skuggan av sin bror. Henrik Lundqvist är Sveriges största målvakt någonsin och en av svensk ishockeys stora. Nu har han dessutom både OS- och VM-guld. Jag kunde faktiskt inte låta bli att tycka lite synd om Joel nu när allt fokus hamnade på tvillingbrodern. Tanken till den här bloggen kom när han igår skulle intervjuas av TV4 efter matchen. Reportern Ida Björnstad ställer en fråga, som Joel inte ens hinner besvara, innan Henrik stövlar in i bild med VM-pokalen i högsta hugg. Efter det handlade 75 procent av intervjun om Henrik. Något som förstås är helt naturligt. Det känns som att det här laget mer eller mindre ställt upp för att Henrik ska få sitt VM-guld.
En normal person hade nog deppat ihop (åtminstone litegrann) i det där läget. Men Joel står lojalt och lyssnar, med ett leende, på brorsan. Brorsan som har allt. Brorsan som lever ett drömliv i New York och tjänar miljoner och åter miljoner. Därför kändes det nog extra skönt för Joel att få avsluta intervjun med en liten pik mot Henke.
– Nu är han välkommen in i klubben också.
Det kändes så rättvist och så värdigt att Joel Lundqvist var den som fick lyfta pokalen först av alla igår. Han är en av de som varit med på hela landslagsresan under året. Han har spelat Euro Hockey Tour-turneringarna. Han har ställt upp när Rikard Grönborg kallat. Det var honom Grönborg vände sig till när han skulle utse en ledare för gruppen. Inte Victor Hedman. Inte Gabriel Landeskog.
Kaptenernas kapten, var det va? Jag är beredd att skriva under på det nu.
Den här artikeln handlar om:
