Ratades av Färjestad – och blev poängkung: ”Jag kände mig inte trygg”

I fjol utan självförtroende, begravd långt ned i Färjestads hierarki. I år poängkung i Hockeyallsvenskan, landslagsdebutant – och inom kort SHL-spelare igen. För hockeysverige.se berättar Victor Ejdsell om uppryckningen och hur han resonerar när han väljer vilken SHL-klubb han ska spela för nästa säsong.
– När man diskuterar med klubbar får man ett visst intryck till slut. Det kan vara att dom ligger på väldigt mycket och visar framfötterna och säger att dom verkligen vill ha mig. Det är vad jag tar med mig och utgår ifrån, säger Bik Karlskoga-centern.

SÖDERTÄLJE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det var många som höjde på ögonbrynen när förbundskaptenen Rikard Grönborg presenterade Karlskogas poängmaskin Victor Ejdsell som en av centrarna i Tre Kronor till förmatcherna inför VM. Det ska tilläggas att Ejdsell under säsongen gjort ett rejält avtryck i Hockeyallsvenskan. 25 mål och totalt 57 poäng på 50 matcher är ett imponerande facit, som räckte till poängligaseger i den svenska andraligan.

Men att det skulle räcka till en plats i Tre Kronor var ändå en överraskning.
– Vi hade lite tunt på centersidan samtidigt som Victor haft en bra säsong i Karlskoga. En ung lovande, utvecklingsbar spelare som har tagit jättekliv. Med den utvecklingen och vart vi är nu med matcherna inför VM så blir det här en bra erfarenhet för honom. Samtidigt får vi en möjlighet att se vilken nivå han håller. Han kom in som extraspelare, men har fått spela hela tiden och gjort det jättebra, säger Johan Garpenlöv till hockeysverige.se när vi frågar honom om vad som gör Ejdsell till en landslagsspelare.

Det var även Johan Garpenlöv som fick kalla Victor Ejdsell till landslagssamlingen.
– Det var ett samtal där jag fick prata med en spelare som inte förväntade sig att jag ska ringa. Han blev jätteglad. Jag vet inte om han trodde det var ett skämt från början, men efter ett tag blev han, som jag sa, glad. Han hade något inplanerat på måndagen och jag ringde på lördagen så han fick ställa in det och i stället åka och vara med oss.

Samtalet från Johan Garpenlöv kändes overkligt för Victor Ejdsell.
– Det var en jäkla stor chock faktiskt. Klart att det har gått bra den här säsongen, men det är ändå Hockeyallsvenskan. Det var ett så pass stort steg så det var inte ens fanns med på kartan för mig, men jäklar vad kul, säger Ejdsell till hockeysverige.se och fortsätter:
– Vi pratade lite först om mig och min säsong, vad jag borde göra bättre och så vidare. Inte ens då ringde det någon klocka att jag skulle vara med i landslaget. När han sedan sa det blev jag nästan chockad.

Foto: Gepa Pictures/Christian Ort

”JAG NJUTER VARJE MINUT JAG ÄR HÄR”

Debuten i Tre Kronor för Victor Ejdsell blev mot Ungern på bortaplan.
– Det var faktiskt lite pirrigt. Klart att det ändå blir lite lättare när vi mötte ett lag som Ungern. Det skulle nog vara skillnad om vi skulle gå ut och möta kanadicker eller ryssar.
– Man märker av här på träningarna att det går rejält snabbt och det är många bra lirare här, säger Victor Ejdsell samtidigt som Mario Kempe släntrar förbi med en klubba och en plastpuck för att träna lite teknik på Scaniarinkens golv.
– Det är ett stort steg från Hockeyallsvenskan till Tre Kronor. Det jag kan känna är den största skillnaden är passningarna, både hårdheten och hur snabbt det går. Tankarna bakom passningarna är extremt snabba och det är inte många sekunder mellan man är i defensiv zon och anfallszonen.

Kan du njuta mitt i allt det här?
– Ja, absolut. Jag njuter varje minut jag är här. Det är bara att suga åt sig av allt som finns här, av kunskapen och att kolla på andra lirare vad dom gör bra.

Du fick lämna Färjestad efter förra säsongen och flytta ner i Hockeyallsvenskan, var det en besvikelse just då?
– Det var en väldigt strulig säsong måste jag säga. Först var det Färjestad. Sedan skulle jag bli utlånad till Timrå, tillbaka till Färjestad och sedan upp till Timrå igen. Det är olika spelidéer och gameplans så man hinner inte riktigt bli bekväm på samma vis som om man har en hel säsong i samma klubb. Då sitter allt i ryggmärgen och man behöver inte ens tänka.
– Det var just därför, att jag blev skeppad åt olika håll, som jag inte kände mig trygg samtidigt som jag inte kände att jag hade förtroende från tränaren (Leif Carlsson). Mitt självförtroende var inte bra och jämför jag det med den här säsongen så är det en enormt stor skillnad.

Foto: Bildbyrån/Anders Bjurö

Är du med facit i hand tacksam att det ändå blev som det blev med flytt till Karlskoga?
– Ja, ja. Självklart är jag det. Jag hade ställt in mig på, redan innan jag fick beskedet av Färjestad, att jag inte skulle vara kvar utan skulle till Hockeyallsvenskan.
– Anledningen till det var framför allt för att jag behövde speltid. Klart att jag kunde vara kvar i en SHL-klubb och lira fem, sex minuter per match, men ser jag till möjligheterna att spela ibland 20 minuter per match så ger det mer även om det är ett steg ner.

Du tycks nu vara klar för både HV71 och Färjestad…
– (Skratt) Jag har sagt under hela säsongen att jag vill uppåt och nästa steg blir i så fall SHL. Det är dit jag vill och dit jag ska.

Hur mycket lockar det med din gamla klubb, Färjestad?
– Jag är öppen för allt och har sagt att möjligheten väger tyngre för mig än var det blir. Det kanske låter som att jag inte bryr mig om klubben som sådan, men så är absolut inte fallet.
– När man diskuterar med klubbar får man ett visst intryck till slut. Det kan vara att dom ligger på väldigt mycket och visar framfötterna och säger att dom verkligen vill ha mig. ”Vi vill att du tar med ditt spel och fortsätter göra det du är bra på”. Det är vad jag tar med mig och utgår ifrån.

När tar du beslut om var du ska spela nästa säsong?
– Det är nog inte jättelångt bort, säger Ejdsell med ett leende och fortsätter:
– Vi får se. Klubben själv kanske vill gå ut med det först.

För fem säsonger sedan spelade du i division 3 för Viking hemma i Hagfors och nu i Tre Kronor, hur ser du tillbaka på den resan?
– Shit… När jag tänker tillbaka på så sätt så har allt gått väldigt snabbt. Det är knappt att jag har hunnit med. Samtidigt har jag alltid känt att det har funnits något som gjort att jag trott på allt hela tiden.