Backens skadehelvete – kan missa hela säsongen: ”Känns mer realistiskt”

Han har spelat SHL-hockey för tre klubbar och varit nära att slå sig in i NHL en gång i tiden. Nu kämpar Dennis Persson för att komma tillbaka till ishockeyn. En skada har förstört hela säsongen. Men det finns ljus i mörkret.
– Jag har inte mått så här bra fysiskt sedan jag fick skadan, säger Persson till hockeysverige.se.

Backen Dennis Persson har varit ett givet inslag i SHL sedan han återvände från Nordamerika (Portland och Rochester) 2012. Förra säsongen inledde han i Modo men lånades sedan ut till Björklöven i Hockeyallsvenskan. Därefter har det varit tyst kring 28-åringen från Nyköping. Hockeysverige.se fick en intervju med Persson under tisdagen och vi inledde med att fråga honom om varför han inte spelar den här säsongen?
– Jag är skadad. Den 16:e maj opererade jag höften. Grejen är att jag egentligen haft smärtor i ryggen så man har misstänkt diskbråck och allt möjligt. Jag har magnetröntgad rygg och lite allt möjligt, men dom hittade absolut ingenting utan allt såg bra ut.
– Sedan såg man lite förändringar och pålagringar i höften. Man var på mig ganska tidigt om att jag skulle operera mig, men jag ville inte eftersom jag inte tyckte det lät tillräckligt övertygande. Jag krigade på i tre år och försökte anpassa träningen och hoppades på att bli kvitt problemen. Men det blev aldrig bättre. I princip har jag dragits med det här under tre års tid till och från. Vissa dagar fungerar det helt okej, men vissa dagar fungerar det inte alls och det har aldrig varit helt bra.
– Tydligen kan diskbråcksliknande symptom kan komma från höften, vilket jag inte visste, och i brist på annat, jag hade ju testat allt möjligt under tre års tid, blev det operationsbordet till slut i förhoppning om det skulle vara lösningen.

Det blev ingen succé i Brynäs.

Givetvis har den här höftskadan påverkan Dennis Perssons prestation senaste säsongerna.
– Hur mycket det har påverkat är omöjligt att säga. Jag har inte kunnat ge mig själv en ärlig chans, så är det ju. Vissa dagar har jag varit tvungen att bryta matcher och träningar på grund av att det inte går helt enkelt, men vissa dagar har det varit helt okej.
– Det har ändå aldrig varit 100 procent. Ser jag på det så här i efterhand, nu när jag börjar känna mig lite bättre, kan jag känna att jag kanske varit på 75 procent, max. Det är inte lätt att spela i SHL eller Hockeyallsvenskan om jag bara kan spela på 75 procent, vilket kanske till och med är högt räknat.

I skademörkret finns ändå en viktig ljusglimt och det är att operationen gick mycket bra.
– Dom är nöjda med operationen. Höften där man gjorde själva operationen har återhämtat sig ganska bra. Nu opererade jag höften för ryggen men där har det knappt släppt efter överhuvudtaget.
– Operationen löste inte problemet egentligen. Jag rehabade höften som vanligt under fyra månader och efter det hade inte, som sagt var, ryggen inte blivit bättre. Självklart funderade jag då över var som händer eftersom jag har hört att efter fyra månader kan man i extremfall spela, vilket jag inte var i närheten av.
– Då började ta hjälp från andra håll och kanter och modifiera träningen ännu mer, vilket jag borde ha gjort för länge sedan. Det är tänket som (Andreas) Öhgren har och som han kör med NHL-proffsen nu för tiden.
– Nu har inte jag kört med honom direkt, men med ett par tjejer här i Gävle som är utbildade av honom. Det är sedan jag började träna med dom och ändrade rörelsemönstret som det har börjat släppa. Man säger att det är en överbelastning och det är därför jag måste ändra rörelsemönstret. Jag måste få kroppen att fatta att det ska vara så här och så här. Det är också därför det tar så lång tid.

Hur mår kroppen idag?
– Det är bättre idag än vad det har varit senaste tre åren. Jag har inte mått så här bra fysiskt sedan jag fick skadan. Det visar att allt går åt rätt håll i alla fall. Samtidigt utsätter jag mig inte för samma belastning nu som jag gör då jag spelar kontinuerligt. På så vis är det svårt att jämföra, men jag märker hela tiden att det går framåt vilket är huvudsaken.
– Sedan vet jag inte framåt om det kan bli 100 procent igen heller. Det kanske bara kan bli 75-80 procent. Då kanske jag får börja titta på att göra något annat.

Dennis Persson inledde förra säsongen i Modo, men i slutet av januari valde alltså klubben att låna ut honom till Björklöven.
– Säsongen var rörig, men det var inget nytt som jag inte hade stött på tidigare. Det var lite samma sak när jag var yngre och spelade i Djurgården. Det som hände i Djurgården var ändå nästan petitesser jämfört med båda säsongerna i Modo med hur det var i organisationen.
– För mig personligen var det ganska lindrigt att bli utlånad i slutskedet av säsongen. Där fick jag spela matcher och känna att det var kul att spela hockey igen. Även om det kanske inte ser så bra ut på pappret att bli utlånad så var det för mig mentalt bra.

Foto: Bildbyrån

Det blev en och en halv säsong i Modo för Dennis Persson men han fick det aldrig riktigt att lossna där.
– Jag har ju inte varit hel och har inte kunnat träna som jag har velat och uppenbarligen inte som dom ville heller. Min prestation blev sämre och jag blev sänkt mentalt när jag inte fick ihop saker och ting. Självförtroende sjunker och jag förstod inte varför. Sedan kan man ju diskutera det här med att få chansen och allt sådant, men det behöver jag inte gå in på så mycket nu.
– Jag fick inte ihop det med skadan och allting. Även om det var andra bitar också så var skadan det största bekymret senaste säsongerna.

Var Modo medvetna om din skada?
– Ja, dom var medvetna om den när jag skrev på. Sedan kanske inte dom förstod allvaret i den och visste hur allvarlig den var eller hur djupt det satt, men det visste inte jag själv heller. Modo var absolut införstådda med att jag hade problem när jag kom dit.
– Modo försökte också hjälpa mig att få ordning på skadan, men det blev inte så. Tittar man på mina sista säsonger i Brynäs så var det uppenbart att jag hade skadeproblem så det var ingenting som gick att dölja direkt.

Fanns det möjligheter för dig att stanna kvar den här säsongen i Modo eller Björklöven?
– Modo var aldrig aktuellt. Från det jag lämnade för Björklöven hade jag ingen kontakt med Modo överhuvudtaget, förutom på läkarsidan. Det var dom som till slut hjälpte mig att få en operationstid.
– ”Löven” var absolut intresserade, men jag kände att jag inte var rättvis mot mig själv eller dom om jag skulle börja diskutera kontrakt när jag inte visste vart jag var någonstans med skadan. Jag ville avvakta för att ta tag i problemen först, så var tanken. Sedan var inte tanken att det skulle ta så här lång tid, men det känns som det är viktigare för mig än någonting annat att det blir rätt med tanke på att jag har den historien som jag har.

När hoppas du vara tillbaka i träning och match?
– Jag hade optimistiskt hoppats innan deadline i år. Det har varit mitt mål, men nu det är som sagt var optimistiskt eftersom jag inte varit så mycket på is. När jag väl blir hel måste jag även hitta någon typ av is-form.
– Blir det inte före den 15:e så har jag hela sommaren på mig fram till augusti. Då får jag istället sikta på det. I dagsläget känns det mer realistiskt, men samtidigt vet jag hur det är. Det kan släppa direkt och då kan allt gå fruktansvärt fort. Missar jag hela säsongen så är det trist, men då får det vara så. Det viktigaste är ändå, som sagt var, att det blir rätt.