4 Nations Face-Off: Så kan lagen ställa upp

Vi kommer allt närmare nedsläpp i 4 Nations Face-Off. Inför turneringen har DailyFaceoff.com och hockeysverige.se kikat närmare på laguppställningarna och formerat kedjor och special teams-uppställningar för de medverkande länderna.

Om mindre än en månad får vi äntligen uppleva något som liknar internationell hockey av bästa slag mellan NHL-spelare. Detta för första gången sedan World Cup 2016 eller, för puristerna, OS i Sotji 2014. 4 Nations Face-Off startar den 12 februari i Montreal. NHL tar paus den 10 februari, vilket ger tränarstaberna för Kanada, Finland, Sverige och USA ett litet fönster för att snabbt få sina trupper att fungera tillsammans.

Chansen är stor att tränarna Jon Cooper, Antti Pennanen, Sam Hallam och Mike Sullivan redan har sina uppställningar klara. Vi tänkte att det är ett bra tillfälle att göra samma sak. Med hjälp av de trupper som annonserades i början av december, så här föreställer vi oss att kedjorna ser ut för respektive nation:

KANADA – Av Matt Larkin

Kedjor
Sam Reinhart – Connor McDavid – Nathan MacKinnon
Brandon Hagel – Brayden Point – Mitch Marner
Brad Marchand – Sidney Crosby – Mark Stone
Seth Jarvis – Anthony Cirelli – Travis Konecny
Utanför laguppställningen: Sam Bennett

Backpar
Devon Toews – Cale Makar
Shea Theodore – Alex Pietrangelo
Josh Morrissey – Colton Parayko
Utanför laguppställningen: Travis Sanheim

Målvakter
Jordan Binnington
Adin Hill
Utanför laguppställningen: Sam Montembeault

PP1
Sam Reinhart – Connor McDavid – Sidney Crosby
Nathan MacKinnon – Cale Makar

PK1
Brandon Hagel – Anthony Cirelli
Devon Toews – Colton Parayko

Som så ofta med en talangpool så djup som Kanadas har vi stjärnspelare som spelar utanför sina naturliga positioner eller roller för att skapa den bästa möjliga uppställningen. Jag har därför placerat McDavid och MacKinnon i en superkedja, medan Reinhart, som är känd för att kunna anpassa sig, får flytta till vänsterkanten utan större problem. Den kedjan kanske aldrig förlorar pucken. Att placera Point som center i andrakedjan säkerställer också att det finns en vass målgörare även där.

De två sista kedjorna består av defensiva trios: den erfarna Marchand-Crosby-Stone-kedjan bör vinna sina relativt skyddade match-ups, medan Jarvis-Cirelli-Konecny kommer att vara extremt svåra att göra mål på. Sam Bennett väntar i kulisserna på att det ska bli fysisk hockey, till exempel i matchen mot USA. Han kommer att ta plats i uppställningen i den matchen.

Backparen och valet av målvakt är enkla; det finns ingen anledning att splittra Toews och Makar eller Theodore och Pietrangelo. Binnington, den mest erfarna målvakten i truppen, får första chansen som starter. Synd bara att Kanada inte tog med sin verkligt bästa målvakt till denna turnering.

Från början hade jag Marner i den första powerplayenheten, men en klok läsare föreslog istället Crosby i en roll framför mål, där hans fantastiska hand-öga-koordination kan komma till sin rätt, och Reinhart kunde ta rollen som bumper. Det övertygade mig att göra ändringen. I numerärt underläge är Hagel och Cirelli självklara val, eftersom de är en mycket effektivt duo i Tampa Bay Lightning. Sanheims styrka i boxplay är hans bästa tillgång för laget, men eftersom jag placerat honom utanför uppställningen får Toews och Parayko första platserna.

---

FINLAND – Av Steven Ellis

Kedjor
Artturi Lehkonen – Aleksander Barkov – Mikko Rantanen
Mikael Granlund – Sebastian Aho – Teuvo Teräväinen
Eetu Luostarinen – Roope Hintz – Patrik Laine
Joel Armia – Anton Lundell – Kaapo Kakko
Utanför laguppställningen: Erik Haula

Backpar
Esa Lindell – Miro Heiskanen
Juuso Valimäki – Olli Määttä
Niko Mikkola – Jani Hakanpää
Utanför laguppställningen: Rasmus Ristolainen

Målvakter
Juuse Saros
Kevin Lankinen
Utanför laguppställningen: Ukko-Pekka Luukkonen

PP1
Artturi Lehkonen – Aleksander Barkov – Mikko Rantanen
Patrik Laine – Miro Heiskanen

PK1
Anton Lundell – Eetu Luostarinen
Juuso Valimäki – Olli Määttä

På papperet ser Finland ut att vara det svagaste av de fyra lagen, men de spelar alltid tajt hockey och gör väldigt få grundläggande misstag, oavsett turnering. Finland kommer inte att slå dig med ren skicklighet, men de har bra defensiv förmåga och ett gott hockeysinne. Den senaste tidens starka spel av Laine efter skadan har varit mycket lovande, liksom Kakkos siffror sedan han gick till Seattle Kraken. De kommer inte att ha det mest skickliga powerplayet, men de har några bra ”one-shot”-skyttar, däribland Laine och Rantanen.

---

SVERIGE – Av Uffe Bodin

Kedjor
Jesper Bratt – Mika Zibanejad – William Nylander
Filip Forsberg – Elias Pettersson – Lucas Raymond
Adrian Kempe – Joel Eriksson Ek – Elias Lindholm
Gustav Nyquist – William Karlsson – Viktor Arvidsson
Utanför laguppställningen: Leo Carlsson

Backpar
Victor Hedman – Rasmus Dahlin
Gustav Forsling – Erik Karlsson
Mattias Ekholm – Rasmus Andersson
Utanför laguppställningen: Jonas Brodin

Målvakter
Jacob Markström
Filip Gustavsson
Utanför laguppställningen: Linus Ullmark

PP1
Jesper Bratt – Mika Zibanejad – William Nylander
Victor Hedman – Lucas Raymond

PK1
Adrian Kempe – Mika Zibanejad
Gustav Forsling – Mattias Ekholm

Det finns betydligt fler frågetecken än utropstecken kring det svenska laget just nu. Kan du nämna en enda svensk spelare i denna trupp som varit en positiv överraskning den här säsongen? Knappast någon, om vi ska vara ärliga. Kan du nämna någon som varit en besvikelse? Där har du däremot en lista. Med det sagt finns det alltid hopp om att några av dessa spelare kan hitta ny energi i en annan miljö.

Målvaktssituationen verkar vara lagets största styrka för tillfället, med tre möjliga alternativ – förutsatt att Ullmark lyckas få ordning på sin rygg innan turneringen börjar. Försvaret ser också stabilt ut, även om Brodin verkar vara den som hamnar utanför på grund av skadeproblem. Framåt kommer Leo Carlsson att få en tuff utmaning att slå sig in som en av de fyra naturliga centrarna, men det finns alltid möjligheten att placera honom på en kant.

I special teams kan Zibanejad komma att spela en nyckelroll. Efter en mardrömssäsong verkar han ha hittat tillbaka till någon slags form på senare tid. Även om hans hårda skott inte varit särskilt produktivt för New York Rangers den här säsongen, kan det fortfarande bli ett viktigt vapen för Sverige i powerplay. I boxplay har han varit en pålitlig kugge för Rangers och får mitt förtroende även här. Att dra på sig landslagströjan verkar få fram det bästa hos Mika, vilket han visade i JVM 2012 och vid VM 2017. Det här är en bra chans för honom att göra avtryck igen.

---

USA – Av Frank Seravalli

Kedjor
J.T. Miller – Auston Matthews – Matthew Tkachuk
Kyle Connor – Jack Eichel – Brady Tkachuk
Dylan Larkin – Jack Hughes – Chris Kreider
Jake Guentzel – Vincent Trocheck – Matt Boldy
Utanför laguppställningen: Brock Nelson

Backpar
Quinn Hughes – Charlie McAvoy
Jaccob Slavin – Adam Fox
Zach Werenski – Brock Faber
Utanför laguppställningen: Noah Hanifin

Målvakter
Connor Hellebuyck
Jake Oettinger
Utanför laguppställningen: Jeremy Swayman

PP1
J.T. Miller – Auston Matthews – Jack Hughes
Quinn Hughes – Adam Fox

PK1
Vincent Trocheck – Dylan Larkin
Jaccob Slavin – Zach Werenski

Det svåraste med detta uppdrag för mig var att avgöra vilken som skulle vara den bästa boxplay-formationen. Tro det eller ej, men det finns inte en enda av de 13 forwards som valts till Team USA som regelbundet spelar i boxplay för sitt NHL-lag. Det är kanske inte så överraskande, och visst, spelare kan och brukar få sporadiska uppdrag i stora ögonblick, men spelarna måste ta på sig andra roller än de är vana vid för att hjälpa amerikanerna att vinna.

Det skulle vara fascinerande att se båda Hughes-bröderna på samma powerplay. Kommer det att skapa omedelbar kemi? Vad händer om båda Tkachuk-bröderna används i samma boxplay-enhet? Det skulle kunna skapa omedelbara fyrverkerier, och kanske till och med leda till utvisningar för motståndarna.

Ett av de enklare besluten, åtminstone från början, var att göra Brock Nelson till den extraspelare som är utanför laguppställningen. Hans uttagning var något förbryllande för mig redan från början, bara för att han haft ett så pass nedåtgående år produktionsmässigt jämfört med tidigare, enligt den standard han själv satt. Utmaningen när man skapar kedjekombinationer i en turnering som denna är att hitta balans, och jag försökte para ihop spelare med olika färdigheter för att komplettera varandra. Det ska bli intressant att se hur nära dessa kombinationer ligger vad Mike Sullivan och hans stab kokar ihop för sin första träning den 10 februari. Nu kör vi!