Robert Pettersson: Finns alltid en story - inte sällan lär den bottna i dåligt mående
Tillbaka på brottsplatsen.
Det trodde jag aldrig riktigt skulle ske. Jag trodde att det var ett avslutat kapitel att skriva om hockey, av flera anledningar.
Men ju tror jag att vi har hittat någon sorts balans som gör att jag känner mig tillräckligt bekväm med att skriva lite då och då igen.
Ni som minns, ni minns. Jag blev dålig och ingenting funkade för mig överhuvudtaget under en längre period. Sedan försökte jag tvinga mig tillbaka för två och ett halvt år sedan, men kände att det inte funkade. Så jag gav upp och lade min tid på att mer eller mindre försöka lära känna mitt mående. Försöka lära mig hur jag ska hantera situationer för att inte hamna under vattenytan.
Men nu mår jag väl åtminstone bra nog för att kunna känna att jag inte mår dåligt. Och det är ändå någon form av fall framåt