"Jag förstod inte hur pass allvarligt det ändå var"

4 oktober, 10:00, 2021

Ronnie Rönnkvist Reporter

FÖLJ HOCKEYSVERIGE:

ANNONS

1999 lekte hockeylivet för Mattias Weinhandl, som skördade framångar i MoDo tillsammans med tvillingarna Sedin. Allt förändrades när han fick en klubspets i ögat som nästan gjorde honom helt blind på vänsterögat.
– Tack och lov att jag var så pass ung då och inte förstod hur pass allvarligt det ändå var, säger Weindhandl.

Mattias Weinhandl inledde karriären i Troja, men gick via MoDo vidare till NHL och New York Islanders. Karriären kom även att innefatta spel i KHL, men även för Linköping.

Vi backar bandet.

Efter att ha spelat två säsonger i Trojas A-lag drog Mattias Weinhandl vinstlotten då han värvades till MoDo där han fick Per Bäckman som tränare och bröderna Daniel Sedin och Henrik Sedin som kedjekamrater.

– Det var en massa klubbar som hörde av sig ungefär samtidigt. Att jag valde MoDo beror på Per Bäckman. Jag hade ett personligt möte med honom hemma i Ljungby i föräldrahemmet. Det gav avtryck.
– Jag var nära att skriva på för Färjestad vid den här tiden. Det hade faktiskt gått ganska långt. Sedan kom Bäckman ner och berättade lite om hur MoDo såg på sina unga adepter och hur klubben vill spela hockey. MoDo hade en hel del unga spelare som man valde att släppa fram på ett helt annat sätt jämfört med vad andra klubbar gjorde då. Dessutom gillade jag Bäckmans filosofi, hård men väldigt rättvist. Det gällde att prestera oavsett vad vem man var.
– När jag kom upp var (Magnus) Wernblom en an lagets stora ledare, men det spelade ingen roll vilket nummer eller namn du hade, alla måste prestera för att få spela helt enkelt. Det här tyckte jag var schysst. Bäckman var en bra tränare och bra på alla sätt. Honom har jag mycket att tacka för att jag fick den utvecklingen som jag nu fick i MoDo.

Per Bäckman satte redan tidigt på säsongen ihop succékedjan med Mattias Weinhandl, Daniel Sedin och Henrik Sedin.

– Vi spelade inte tillsammans på försäsongen. I serien, redan efter några matcher, satte han ihop oss tre.

Vad var det som gjorde att det fungerade så bra mellan er tre?
– Jag vet faktiskt inte, men vi kanske ser hockey på ett liknade sätt. Daniel och Henrik är ju världens bästa så jag tror att många spelare har klickat med de båda. Det var nog inte världens svåraste uppgift att spela med dem.
– Det gällde att ha fart på skridskorna och att försöka hitta fria ytor. Då visste jag att pucken kom.

Fungerade det bra att kommunicera hockeymässigt med Sedinarna under er tid tillsammans?
– Ja, det tycker jag. Vi hade en bra kemi och det var fantastiskt roligt att få spela med tvillingarna. Vi hade väldigt kul på isen också.

TAPPADE 90 PROCENT AV SYNEN

Första säsongen i MoDo blev inte enbart en klang och jubel föreställning för Mattias Weinhandl. Under en träningslandskamp med juniorlandslaget i finska Järvenpää mot Tjeckien fick han Michal Travnicek klubbspets i ögat.

– Det var under en juniorlandslagsturnering i Finland mot Tjeckien. Då var jag verkligen på gång och allt det där. Sedan kom spetsen som gjorde att jag var borta ungefär tre månader från hockeyn. Jag tappade 90 procent av min syn på mitt vänstra öga.
– Tack och lov att jag var så pass ung då och inte förstod hur pass allvarligt det ändå var. Och att, vilket är något som jag reflekterat över efteråt, jag fick den start jag fick. Jag kommer ihåg min första match efter att jag kommit tillbaka. Vi möter AIK och vinner med 2–1. Jag gör båda målen och 2–1-målet dessutom på övertid.
– Jag fick en bra start när jag kom tillbaka, men hade jag inte fått det hade jag nog grubblat mycket eftersom det vart en väldigt stor omställning. Jag blev ju, som sagt var, nästan blind på ena ögat. Det var den här unga naiviteten som gjorde att jag bara tänkte att det bara var att fortsätta spela som jag hade gjort innan.

Har du fortfarande bara tio procents syn på ena ögat?
– Ja, det kommer inte bli bättre.

Har det hämmat dig mycket i själva spelet?
– Speluppfattningen har försämrats kan man väl säga. Sedan måste jag vara mer uppmärksam. Jag tror att jag i stället har utvecklat andra egenskaper vilket jag kanske inte hade gjort om jag hade haft full syn. Jag har fått ha en extra koll på alla spelare när jag inte haft pucken så att säga.

Någon kontakt med Travincek har inte Weinhandl haft efter skadan.

– Nej, ingenting. Jag fick ett maskinskrivet brev några månader efter, that’s it. Jag gick snabbt vidare efter skadan och, som jag sa, så var det bara fullt fokus framåt som gällde för att bli en ännu bättre spelare.

Det blev tre säsonger i MoDo första vändan för Mattias Weinhandl. Två av säsongerna, 2000 och 2002, går laget till final. År 2000 förlorar MoDo med 3–0 i matcher mot Djurgården och 2002 med samma siffror mot Färjestad.

– Om vi ser till finalen mot Djurgården så hade vi bränt väldigt mycket krut mot Brynäs i semifinalen. Djurgården hade spelare som Espen (Knutsen), "Micke" Johansson och så vidare. Resultatet visar väl att både Djurgården och Färjestad var lite för bra då även om vi inte var helt chanslösa, avslutar den tidigare OS- och VM-spelaren Mattias Weinhandl.