Senaste nytt
Spelarövergångar
"Det var jobbigt att ringa hem och tala om vad läkarna hittat"
Under sin andra säsong i NHL fann läkarna en tumör innanför Stefan Bergqvists högra öga.
Cystan var stor som en golfboll – och problemen plågar honom än i dag.
– Man får lov att lämna kvar en liten del av cystan. Annars kan jag bli helt förlamad i ansiktet, säger Bergqvist.
"Stickan” Kenne:
”Stefan var en stor stark back i Leksand. Lite tystlåten och lätt att ha och göra med. Hans sätt att spela borde ha passat bra i NHL. Att han fick spela med spelare som Jaromir Jagr och Mario Lemieux säger en hel del. Tyvärr drabbades han av en tumör då han var i USA. Det tror jag påverkade hans utveckling som spelare”.
Stefan Bergqvist växte upp i Mockfjärd, men som hockeyspelare fostrades han mestadels i Leksand. Det var också där coachen Wayne Fleming lyfte upp honom för spel i elitserien. Under NHL-draften 1993 tingades Stefan Bergqvist av Pittsburgh redan i förstarundan.
– Det var oväntat och riktigt stort. Draften var uppe i Quebec och jag var där på plats. Snacket hade gått att jag kanske kunde gå i andrarundan. Sedan blev det första…
– Jag var toknervös då jag skulle upp på scenen och dra på mig Pittsburghs tröja. Sedan var det intervjuer, TV och så vidare samtidigt som min engelska var under all kritik. Den biten var jättejobbig.
– Det skrevs lite i tidningarna här hemma också i och med att vi var sex svenskar som gick i förstarundan det året. Det hade aldrig hänt tidigare, men jag tror inte folk tänkte på det här med draften på samma sätt som man gör borta där, berättade Stefan Bergqvist då hockeysverige.se träffade honom på hans gård i Mockfjärd.
"JAG MÅDDE INTE SÅ BRA"
Under sin andra säsong i NHL hann Stefan Bergqvist spela fem matcher innan läkarna upptäckte en tumör innanför högra örat.
– Jag kände redan på träningslägret att jag började få ont i huvudet. Sedan satt huvudvärken i dygnet runt. Jag ville inte klaga på träningslägret när det dessutom var den säsongen jag skulle ta en plats i laget. I stället bet jag ihop och körde.
– Det där blev bara värre och värre samtidigt som jag inte mådde så bra. Jag funderade på vad det var för fel. Sedan blev jag nedskickad till Cleveland. Då pratade jag med läkaren där eftersom jag kände att jag kunde ta tag i det då jag var tillbaka nere där.
– Jag var in och gjorde en magnetröntgen. Då upptäckte dom tumören. Den satt på hörselnerven och in mot hjärnan till.
Minns du känslan då du fick beskedet?
– Det var inte så roligt… Stefan Bergqvist tystnar lite och det märks att det var ett besked som tog hårt på honom och något han fortfarande minns som något jobbigt.
– Jag fick stanna kvar på sjukhuset. Då var det prat om att man skulle operera på en gång. Det var inte roligt när jag låg där själv. Jag kände mig lite ensam då.
Hur var det att ringa hem till mamma och pappa för att berätta om tumörbeskedet?
– Det var inte något vidare. Då visste man inte omfattning heller så det var ingen höjdare.
– Morsan blev ledsen och visst var det jobbigt att ringa hem och tala om vad läkarna hittat. Samtidigt visste morsan och farsan om att jag haft huvudvärk och att jag skulle in på undersökning. Det kom inte som en blixt från klar himmel eftersom vi hade förstått att det var någonting som var fel. Det var tufft. Lite senare åkte också båda två över till mig.
FORTSATTA PROBLEM
Hann du få dödsångest eller liknande eftersom en tumör då ofta likställdes med en dödsdom?
– Dom gjorde klart ganska tidigt att det inte var cancer utan ”bara” en cysta. Dom opererade bort cystan som var stor som en golfboll första gången.
Första gången?
– Jag har opererat mig tre gånger. Det har kommit tillbaka med tio års mellanrum. Senaste jag opererade mig var för två år sedan.
– Det som händer är att jag domnar bort på högersida och sedan får jag huvudvärk. Det känns direkt då det är på väg, men jag är in på magnetröntgen vartannat år för koll. Det brukar vara lugnt under fyra, fem år. Sedan börjar den växa lite, lite innan jag börja känna att den växer och blir större.
Är det något som fortfarande oroar dig?
– Nej, nu har jag haft det sedan 1996. Problemet är att det går så mycket nerver där. Nerverna till ansiktet ligger utanpå, eller hur jag ska uttrycka mig, så man får lov att lämna kvar en liten del av cystan. Annars kan jag bli helt förlamad i ansiktet. Idag är jag lite sämre på högersida…
Ditt öga ser lite annorlunda ut på högersida…
– Jajamensan och det är därför. Sedan är jag döv på höger öra så jag hör det jag vill höra, skrattar 45-åringen från Mockfjärd.
– Det tog ett par månader innan jag var tillbaka igen. I början var det jättetufft eftersom jag inte visste hur det skulle gå. Ingen kunde säga något om jag kunde spela hockey igen eller något. Det var mer att vi fick se hur det skulle gå och att vi skulle ta det försiktigt. Samtidigt kände jag tidigt att det här skulle gå bra.
– Egentligen var det bara under några veckor jag tyckte det var jobbigt. Sedan började det på att bli bättre och bättre. Samtidigt supportade Pittsburgh mig jättebra med försäkringar och allt. Annars hade jag fått åka hemma för att operera mig. Hade jag inte haft försäkring och opererat mig i USA hade jag förmodligen blivit ruinerad
Här kan du beställa ”Stickan” Kennes bok, ”Svenska Hockeyadeln"
Stig Kenne med boken "Den svenska hockeyadeln".Foto: Ronnie Rönnkvist
