"Att jag inte gör poäng är inget som frustrerar mig"

– Jag insåg ganska tidigt i karriären vad jag var bra på, säger han till hockeysverige.se

Detroits säsong avbröts i mars. Då visste inte Christoffer Ehn vad som skulle hända med hans karriär. Kontraktet med Detroit löpte ut, det visste han, men så mycket mer än så hade han inte att gå på. Han visste inte när nästa säsong skulle börja. Han visste inte om Detroit skulle ge honom ett nytt kontrakt eller inte. Han visste inte var han skulle spela.

Till sist fick 24-åringen beskedet att Detroit Red Wings inte hade valt att ge honom ett så kallat "qualifying offer", det vill säga ett erbjudande som gör att de i alla fall behåller rättigheterna till honom. Christoffer Ehn var free agent, samtidigt som han inte visste vad som skulle hända med NHL-säsongen - men såg hur SHL hade dragit igång.

Den sjätte november presenterade till sist Frölunda honom. För hockeysverige.se berättar Ehn om hur han kom fram till att en hemflytt var rätt för honom.

– Det tog som sagt tid innan man fick reda på någonting från USA och Detroit, och sen när de inte kvalificerade mig var jag tvungen att hitta en plan B. Där var jag egentligen bara i en sits där jag kunde vänta och se vad som dök upp, och sen hörde Frölunda av sig. Det kändes som en bra möjlighet för mig, och som ett ställe jag verkligen ville spela på. Jag tror det kom vid en bra tidpunkt för mig, det kanske är det här jag behöver för att kunna ta nästa steg? Jag får komma till ett ställe med bra utvecklingsmöjligheter, och ett lag som siktar på att vinna.

"KLART JAG KÄNNER EN BESVIKELSE"

Läget i världen är speciellt, och hockeyvärlden är inget undantag. Men hos Christoffer Ehn gnager en viss besvikelse över att han inte fick något nytt avtal hos Detroit Red Wings.

– Jo, det är klart det finns en liten besvikelse - samtidigt som jag vet att det är så här branschen funkar. Jag har i två års tid stridit varje dag för att hålla mig kvar i laget och få spela nästa match, så det är klart att jag känner en besvikelse över hur det blev nu.

– Man fick ju vänta så länge på beslutet också, men när jag väl fick det var det som sagt bara att se framåt och se vad jag kan göra härnäst för att bli bättre. Det här är inget som ska påverka mig i långa loppet, tycker jag.

Christoffer Ehn, senast det begav sig i Frölunda.Bildbyrån.

Är tanken att hemkomsten ska bli en "ensäsongsgrej" och att du ska återvända till NHL nästa säsong?

– Tanken och planen är egentligen bara att ta det härifrån och framåt, nu. Det är här jag är nu och det är här jag vill göra det så bra jag kan. Sen finns det ju regler och restriktioner som gör att man inte kan skriva för nästa år, som läget är, så det går inte att planera så mycket för framtiden. Men drömmen för mig har, precis som för alla andra, alltid varit att spela i NHL. Skulle den möjligheten dyka upp igen skulle det vara svårt att passa på den.

Christoffer Ehn är på många sätt en ovanlig NHL-svensk. Visst har han alltid setts som en talang, annars skulle han inte spelat JVM eller draftats i fjärderundan. Men att som svensk slå sig in i NHL, direkt när man åker över, utan att vara någon stjärna i SHL? Det hör inte till vanligheterna. Det var dock precis vad han gjorde.

"FÖRVÅNAD ATT DET BLEV SÅ MÅNGA MATCHER"

Efter att ha gjort 7+10 i Frölunda säsongen 17/18 åkte han över för att testa lyckan i Nordamerika - och blev ordinarie i Red Wings direkt.

– Jag är lite förvånad att det blev så många matcher i NHL. Framför allt mitt första år. Allting gick väldigt fort, liksom. Jag kom in i det bra redan från start under "campen" och det flöt på bra i träningsmatcherna. Förvåningen kom väl egentligen runt mitten av träningsmatcherna, när det började försvinna folk från laget och man började känna att man har en chans. 

– År två hade jag kanske lite mer förväntningar på mig, eftersom jag fick spela så mycket första året. Och ja, det är klart jag hade velat att det skulle gå bättre då. Men det är lite så ligan är. Är ett lag inne i en ombyggnation tar det tid.

När du nu ser tillbaka på dina år där, hur tänker du på dem?

– Det var jäkligt kul och häftigt att få vara med om allt det som jag fick vara med om. Jag lärde mig jäkligt mycket, både som människa och spelare, och fick uppleva ett annat land med en ny kultur. Och allt vad det innebär.

Hur var det att spela i ett lag som, som du var inne på, är inne i en re-build och förlorar många matcher?

– Det är tufft att förlora. Ingen i omklädningsrummet accepterar att förlora. Det är klart man kan se det som en re-build, men samtidigt lovar jag att det inte finns en enda spelare som sitter i omklädningsrummet och tänker att "äh, vi skiter i det idag". Varje match vi spelade var vi där ute och fajtades. Men, som det ofta blir med lag som har tuffa säsonger, hittade vi vägar att förlora i stället för att vinna. Det här med momentum...det väger faktiskt ganska tungt. Har ett lag en tuff period med många förluster i rad, då är det lätt att man begår det där misstaget som gör att man förlorar. Framför allt under mitt första år förlorade vi så många matcher med uddamålet.

Christoffer Ehn. 

Det blev 114 matcher i Detroit under de två åren han spelade för klubben. 60 under rookiesäsongen, och 54 den gångna säsongen. Totalt blev det 13 poäng, fördelat på fem mål och åtta assist.

Just faktumet att Ehn aldrig varit någon stor offensiv stjärna, som krävt powerplay-tid och offensiva zonstarter för att leverera bra spel, var en fördel för honom i kampen om en NHL-plats. Det gissar han själv, åtminstone.

– Ja, det tror jag. Jag insåg ganska tidigt i karriären vad jag var bra på, så det var inget nytt. Det var samma sak i Frölunda när jag kom upp i A-laget där, så det är något jag slipat på i många år. Jag är kanske inte en spelare som fokuserar så mycket på mål och poäng. Just det har inte varit så viktigt för mig.

– Det är samma sak med boxplay. Jag har spelat mycket där och det är ju faktiskt så att ett lag behöver den typen av spelare, som är bra defensivt och är bra på att spela med en man mindre, också. Egentligen handlar det alltid om att se över vad man är riktigt bra på, och göra det bästa man kan av det. Men det är klart, det är enklare att peta någon som är på gränsen till att ta plats, än att peta Dylan Larkin. Där får man vara realistisk och inse det.

Det finns ju många som hävdar att man inte ska åka över förrän man är en etablerad stjärna i Sverige. Köper du det snacket?

– Jag tycker generellt det är en bra sak, men det allra viktigaste är att vara mentalt redo. Jag skrev ju mitt kontrakt med Detroit ett år innan jag åkte över, och stannade på lån i Frölunda ett år i stället. Det var viktigt för mig. Även om jag var etablerad och ordinarie kände jag att jag behövde vara hemma ett år till för att vara redo rent mentalt. Det är trots allt en tuff bransch.

"OM JAG GÖR POÄNG? DET ÄR MINDRE VIKTIGT"

Nu har Christoffer Ehn börjat göra sig hemmastadd i Frölunda igen. Det har blivit fyra matcher sedan återkomsten, och han börjar sakta men säkert skaka av sig ringrosten.

– Det har varit tufft att komma in i det, rent spelmässigt. För mig var det längesen jag spelade match, medan alla andra är inne i en "mitt i säsongen-form". De första matcherna har varit sisådär, om man ska utgå från någon form av normal-standard. Men det får man räkna med. Det gäller att ha tålamod i processen, och inte tro att allting ska gå snabbt. Där gäller det att vara lite schysst mot sig själv.

Känner du att du borde vara längre fram än du är?

– Ja, men det är normalt. Jag har haft bra snack med tränarna och vi ska jobba lugnt och metodiskt för att jag ska bli bättre, sakta men säkert. Jag ska göra jobbet varje dag och inte ta några genvägar. Det får ta den tid det tar.

– Det har känts bättre för varje vecka och varje match, och den här veckan är ju grym för mig. Vi har ingen match förrän på lördag, så jag kan träna hårt, åka mycket skridskor och jobba på detaljerna.

Hur upplever du att kraven är på dig nu? Nu kommer du hem som en "NHL-spelare", liksom?

– Det här med poäng och sånt...jag försöker att inte tänka på det. Att jag inte gör poäng är inget som frustrerar mig. Jag vet att jag kan vara en effektiv spelare och ha en påverkan på en matchbild när jag spelar på topp. Men det är klart, jag är en bättre spelare idag än när jag lämnar. Jag vill bidra till att vi vinner matcher. Men om jag gör poäng eller inte? Det är mindre viktigt.

Christoffer Ehn måljublar i Detroit.Bildbyrån

Ehn säger att han kommit in i "gruppen bättre än spelet" och pekar också på att Frölunda spelar ett något annorlunda spel, jämfört med sist han spelade i klubben.

– Det har förändrats litegrann. Nu fokuserar de mer på sitt attackspel mot mål, att de ska komma snabbare iväg från egen zon med snabbare spelvändningar. Men många av de grunder sitt spel på är egentligen samma som det Roger har haft sedan han kom hit. Man känner igen mycket. Det har egentligen bara skruvats på lite småsaker.

– Däremot är det såklart stor skillnad på spelet här, jämfört med spelet på liten is där i Nordamerika.

Även om han själv känner att han inte hittat helt rätt rent spelmässigt går det inte att ta miste på den spelglädje Lidköpingssonen känner.

– Det är kul att vara tillbaka och få spela matcher. Det är kul att bara få vara tillsammans med ett lag igen. Det har gått rätt lång tid sedan jag fick vara det... Så det är bara jäkligt kul, speciellt nu i början, avslutar han.

TV: Veckans SHL-lag #7