Senaste nytt
Spelarövergångar
Till er som vill behålla er eventuellt fantastiska torsdagsfeeling: Läs inte detta, för det jag kommer skriva kommer troligtvis sätta ner erat humör med rätt många procent.
Man vill ju knappast vara en så kallad surk*k. Ni vet en som där som bara ser problem överallt, men som däremot är helt blind för lösningar. Men ärligt talat, finns det ens något som helst försvar för att genomföra säsongen 20/21?
Den brittiska ligan EIHL har redan tagit beslutet att ställa in. Den största anledningen till det beslutet är att klubbarna inte kan ta in tillräckligt med åskådare på arenorna för att klara ekonomin. Det lär visa sig att ligan gjort helt rätt är jag rädd, när beslutet togs så fanns det ändå vissa positiva signaler från England, men senast igår hörde jag att det troligtvis inte kommer tillåtas publik på fotbollen förrän nästa höst. Ett år framåt alltså. Det krävs ingen raketforskarexamen för att förstå att hockeyn hade drabbats av samma restriktioner.
Den asiatiska ligan har också ställt in säsongen 20/21 och jag är säker på att fler kommer följa efter.
Runt om i Europa ser vi att Corona-smittan tar fart igen. Inte heller vi i Sverige är förskonade och det kommer varningssignaler lite varstans ifrån att fallen ökar. Stockholm verkar för stunden vara främst i farozonen.
Det är här någonstans jag har börjat fundera. Är det verkligen värt att köra en säsong under dessa omständigheter? Jag är ingen smittskyddsexpert, men alla signaler som nu kommer får mig att känna mig relativt säker på att vi kan se oss i månen efter fler åskådare än möjligtvis 500 personer på matcherna till en början. För SHL och Hockeyallsvenskan är den siffran ett knytnävsslag i solarplexus. För SDHL och Hockeyettan är det något lindrigare. Men definitivt inte gynnsam.
Det pratas om att SHL kommer klara sig en säsong utan publik. Men sen då? Hur kommer klubbarnas ekonomier se ut 2021, 2022, 2023...?
Idag förväntas regeringen ta beslut i publikfrågan. Beslut, sedan är ju frågan när de känner att de orkar masa sig fram till podiet och meddela oss andra deras besked. Jag har absolut inga säkra källor på detta, men av vad jag läser på nätet och hör, så verkar de flesta övertygade om att regeringen kommer gå på Folkhälsomyndighetens linje och tillåta 500 personer i samband med idrottsevenemang. Med spelare, ledare, funktionärer och annat löst folk borträknat så blir det i runda slängar 400 personer över som kan räknas som publik.
Jag har inte ens en realistisk tanke om hur mycket klubbarna rimligtvis kan kräma ur dessa 400 ur en ekonomisk synvinkel. På försäsongen har vi sett kreativa evenemang med biljett+mat=995 SEK och det är väl möjligt att klubbarna skulle kunna sälja sådana paket ett tag. Lägg till en öl också i någon av pauserna så ser det väl hyfsat ut. Men hur länge kan man köra på ett sådant koncept? Hur länge kommer folk betala? Inte så länge är jag rädd.
Om regeringen nu kommer fram till 500 personer så är det ändå ingenting som garanterar att det kommer förbli så. Tar smittan fart igen, vilket många signaler tyder på, så lär vi få se åtstramningar. Min fråga då: Är det värt det? Är det värt att vi kör klubbar i botten för att ”vi vill se hockey”. Jag tycker faktiskt inte det.
Jag vill med bestämdhet poängtera att jag inte VILL ställa in säsongen 20/21. Utöver att jag är en hockeynörd av rang som mår bra av att se hockey, så är det dessutom till stora delar mitt levebröd. Ställs säsongen in så kommer jag med största sannolikhet tvingas stå med mössan i hand vid a-kassans port. Det vill jag såklart undvika. Gå från den här drömtillvaron till...Ja, till vadå? Tanken skrämmer mig och får mig faktiskt att spendera de flesta nätterna sömnlös. Om jag nu får ta tillfället i akt att gnälla lite.
Jag är långtifrån ensam om att befinna mig i en sådan situation bland mediefolket. Jag VILL såklart inte heller att säsongen ska ställas in med tanke på alla spelare, ledare, domare med mera som kommer kastas ut i en oviss verklighet.
För att inte tala om alla andra runt lagen och spelarna som kommer få en tung situation att handskas med.
Men, mitt i allt mörker så får vi tänka på att vi har ett socialt skyddsnät av rang i Sverige. Vi får trösta oss med det.
Med det sagt, det är ändå en mardröm.
Men ibland gäller det att se saker realistiskt också: Hur länge kan klubbarna härda ut utan publik? Inte så länge är jag rädd, och då kommer vi hamna i en ännu mer kaosartad situation med konkursförhandlingar, arbetslösa spelare, ommöbleringar av spelscheman och omräkningar av tabeller. Och så vidare, och så vidare...
Jag är inte helt hundra på att det är värt det. Det kanske är lika bra att dra plåstret nu och under ordnade former planera för säsongen 21/22 istället?
