Anton Rödin gjorde hattrick. Jonathan Sigalet gjorde sitt första SHL-mål i klubben. Samuel Ersson storspelade. Ove Molin och Mikael Holmqvist tog en trepoängare under sin första match som huvudtränare. Jubla i kväll, Brynäsare. Vibbarna är fortfarande allt annat än bra i den anrika föreningen.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

"Vi får inte gå fel".

Det var klubbdirektören Michael Campeses budskap i den mycket tydliga intervju han gjorde i arenan inför kvällens match mellan Brynäs och Rögle, som Brynäs vann med 5-2. Campese upprepade den ordföljden två gånger om. Brynäs har, till sist, insett allvaret. På något annat sätt går det inte att tolka det hela.

Magnus Sundquists tid i Brynäs kommer bli ihågkommen som både en parentes och en av de stökigaste perioderna i den anrika klubbens historia. Sundquist själv lär falla i glömska ganska snart, men under de ungefär 20 månaderna han hann vara i klubben sparkades tränaren Tommy Sjödin, sportchefen Stefan Bengtzén, Andreas Dackell hann vara någon sorts sportchef, bli sportdirektör och avgå från den posten i samma veva som Sundquist sparkades. I ungefär samma veva som Sundquist kom till Brynäs som assisterande tränare kom Michael Campese in som klubbdirektör. Dessutom har Michael Sundlöv och Ove Molin hunnit återvändande i ledande positioner.

Så länge inte Brynäs åker ur SHL kommer således Sundquist nästan hamna lite i skuggan av allt annat.

Är Magnus Sundquist en oduglig tränare? Nej, såklart inte. Var han någonsin rätt man på tränarposten  Brynäs? Nej, såklart inte det heller. Och det är ju såklart inte hans "fel" att han fick jobbet heller.

Jag reagerade på att han i en intervju sade att han hade frångått några av sina principer, vilket kändes tungt men något man "kanske var tvungen att göra i en storklubb som Brynäs". Det säger egentligen allt om att Sundquist aldrig skulle ha fått tränaruppdraget på permanent basis. Fanns det någonsin något argument som sade att han var rätt man? Nästan varje gång Sundquist ifrågasattes återvände Andreas Dackell till frasen: "Magnus är otroligt trygg i sitt ledarskap". Nästan varje gång den här säsongens spel ifrågasattes återvände Brynäs till "Men det såg ju kanonbra ut i premiären mot Frölunda!". 

Den matchen var undantaget. Inte regeln. Nästan alla såg det, utom de som bestämde. I alla fall ville de inte erkänna det utåt. Vilket väl är förståeligt på ett sätt.

Det går absolut att argumentera för att en tränare inte ska ha hela ansvaret för att sätta en spelidé och så vidare, det har jag själv skrivit flera gånger. Det viktigaste är att det finns en styrelse, en general manager/sportchef och en tränare som tillsammans har samma principer, ideal och syn på hockey. Där sportchefen och styrelsen snarare ska ha det sista ordet. Det är nyckeln för att en klubb ska bli framgångsrik över tid.

Sundquist köpte uppenbarligen in på det. Att han inte skulle ha hela makten. Men han var tvungen att förändra sig själv som ledare. Det var priset han fick betala.

Michael Campeses intervju i arenan inför matchen var intressant och självkritisk. Till stora delar också förtroendeingivande. Han var medveten om att Brynäs skulle kunna få svårare att rekrytera spelare med tanke på all turbulens, men sade att det för en tränare fanns jättemöjligheter att uppnå saker i Brynäs. Att det fanns intresse för jobbet. Han sade också att processen i att hitta en ny tränare inte var tidsbestämt. Skulle rätt tränare finnas tillgänglig om en vecka skulle den personen kunna komma in redan då. Men det skulle också kunna bli något som inte var aktuellt förrän till nästa säsong.

"Vi får inte gå fel", var det ju.

Det har Brynäs gjort några gånger. En spretig klubb som nästan aldrig känts speciellt harmonisk i relation mellan tränare och sportchef sedan Stefan Bengtzén kom in i klubben, med undantag för "Bulan" Berglunds år i klubben. Bengtzén och Tommy Jonsson hade knappt någon relation. Bengtzén och Roger Melin stod på helt olika sidor på alla tänkbara sätt. Spelartruppen gick åt ett håll, Bengtzén åt ett annat och Melin åt ett tredje. Sen kom Tommy Sjödin in och även om han vann Bengtzéns förtroende rök han snabbt som ögat när Andreas Dackell tog över.

Dackell/Sundlöv och Sundquist tycks ha haft bra relationer på det personliga planet. Men hockeymässigt ter det sig helt obegripligt att den sistnämnda faktiskt ledde laget med den spelartrupp Brynäs har i år. Ett Brynäs som vill spela en 'rolig hockey', som ändå har viss offensiv kvalité, och som ska bli ett topplag över tid. Det hade man inte blivit med Magnus Sundquist vid rodret, ens om man hade haft ligans bästa trupp. Och det säger jag inte för att påstå att Sundquist är en usel tränare, absolut inte. Men han ska inte leda ett lag i Brynäs situation. Sätt honom i exempelvis Oskarshamn så kanske det hade gått bättre - som vi ju såg att det gjorde i Tingsryd.

Nu ska Ove Molin och Mikael Holmqvist coacha laget och alla är överens om att det är en temporär lösning. Precis som Tommy Sjödin var i början. Och Magnus Sunduist. Och Andreas Dackell som sportchef/GM. Sen blev de där på permanent basis. Trots att Dackell in i det sista sa att han inte "var redo".

Brynäs kan inte göra samma misstag igen. Oavsett om superlegendaren Ove Molin, som fick en drömstart på jobbet i kväll, snubblar laget till en kvartsfinal eller leder laget till kval måste Brynäs plocka in en tränare på riktigt nu. Ingen intern halvlösning, som det varit några gånger i rad. Molin själv har sagt att han vill tillbaka till en roll som spelarutvecklare, som han hade innan han nu tog över huvudtränarposten, och för allas skull vore det bra om han stod fast vid det även om frågan om han vill bli huvudtränare permanent skulle kom. Ove Molin och Mikael Holmqvist är två kompetenta hockeytränare. Men det var Magnus Sundquist, Tommy Sjödin och Roger Melin också. Men ingen av dem var rätt för huvudtränaruppdraget i Brynäs. 

Att Brynäs är ett lag på nedre halvan år efter år är obegripligt och nästan lite pinsamt, sett till vilka förutsättningar klubben har. De har en fin arena med bra faciliteter, det finns massor med kompetent hockeyfolk som brinner för klubben, det finns en helt bisarr mängd skickliga spelare som har sina rötter i Brynäs och Gävletrakten, och de har ett starkt varumärke samt ett starkt stöd från näringslivet. Det ska nästan inte gå att underprestera så mycket som Brynäs gör gång på gång.

Den här gången får klubben inte slarva i sin rekrytering.

Tommy Sjödin fick en flygande start på tiden som huvudtränare och fick jobbet permanent. Magnus Sundquist likaså. Han tog 22 poäng på sina elva första matcher. Sen snittade han ungefär en poäng per match de övriga drygt 50 matcherna. Ove Molin/Mikael Holmqvist inledde med en trepoängare.

Att Brynäs har insett allvaret är direkt nödvändigt. Men räcker det? Jag är ärligt talat tveksam. Och faktiskt lite orolig för klubbens framtid.

Sätter de inte tränarvalet perfekt nu (historiken talar ju inte för att det händer - och det är inte speciellt enkelt att dra fram en kanontränare ur rockärmen heller) finns det en stor risk att Brynäs behöver kvala sig kvar i SHL. Om inte den här säsongen, så nästa. Jag känner vindarna, jag känner vibbarna. Gör ni?

Modo-vibbarna, alltså.