* Nils Höglander!!!!

Han gjorde det! Nils Höglander har gjort två Zorromål i SHL och nu tog han det ett snäpp till och gjorde ett Zorromål även i JVM. Han hade ett läge att göra en sådan redan i den första perioden men behöll då pucken på marken, varpå kollega Peter Ekholm sa: "Jag trodde han skulle göra den, där".

Men i period två kom läget på nytt - och då tvekade inte Rögles artist. Min granne på pressläktaren, Alexander Nilsson från Hockeynews, vände sig mot mig och sa: "Jaha, då kan vi åka hem då", och lite så kändes det. Wow-känslan vi fick efter Höglanders mål lär knappast överträffas under den här JVM-turneringen. 

Det känns bra i hjärtat att målet fick vara en del av en vinstmatch också. Det hade känts som ett ruskigt antiklimax annars.

* Onödiga utvisningar

Det brukar ju snackas om utvisningar som är 'bra att ta'.  Sverige tog massvis av utvisningar som definitivt inte kan kategoriseras som sådana. Nu spelade Juniorkronorna visserligen helt okej i boxplayspelet, men utespelarna räddades många gånger av Hugo Alnefelt som var isens bästa svensk.

Samtidigt kändes det som att domarna fått direktiv om att vara extra hårda mot de så kallade spelförstörande moment. Framför allt i första perioden var domarna de som jobbade hårdast på hela isen och det kändes mer som regel än undantag att armen var uppe i luften.

Om det sen var spelarna som anpassade sig till domarnas nivå, eller domarna som valde att släppa mer, under resterade matchen är svårt att säga. Men det står helt klart att de onödiga utvisningarna måste bort om Sverige på allvar ska vara en medaljkandidat.

* Missarna

Rasmus Sandin hade ett friläge, Samuel Fagemo hade ett par, Alexander Holtz hade ett - och sen har jag säkert glömt bort en del också. Sverige missade massor med helt rena lägen mot målvakten Justus Annunen och det håller såklart inte i längden.

Sen tog ju Fagemo sent omsider revansch för sina missar när han högg som den målkung han ska vara i det här laget, och gjorde 2-2-målet. Han är en riktig matchvinnartyp i detta lag.

* Väggen

Denne Annunen kommer kunna bära Finland långt i turneringen. Som lag ser Finland inte speciellt imponerande ut, jag tycker Sverige var bättre sett över 60 minuter, men i den stenhårda konkurrensen kan Finland mycket väl ha turneringens bästa målvakt i Justus Annunen.

Han är gigantisk. Det känns som att han täcker varenda millimeter av målen. Och min känsla är att de svenska spelarna kände samma sak. Det krävdes ett Zorromål för att överlista giganten i den finska kassen. Herregud, vad bra han var.

Samtidigt känns det lite signifikativt att när han väl släppte returer, och svenskarna var först på dem, så räddade han även dem. Medan Finlands ena mål, det av Kristian Tanus, kom efter en av få farliga returer Hugo Alnefelt släppte. Sverige behövde däremot säkert tio farliga returer innan pucken till slut ville in med sex minuter kvar.

Skärpan i det svenska laget fanns inte där. Och det var väl som vi befarade på förhand.

Samtidigt kan man vända på det och konstatera att det var starkt att vinna ändå - trots Annunens supermatch. För chanser, det skapade Sverige i massor. Det finns kvalitéer i den här upplagan av Juniorkronorna också.

* Victor Söderström

Från att inte ha varit med på fem backar, eller sju, gick Victor Söderström i kväll in i första backpar och var en av få svenskar som verkligen tog för sig från första bytet. Redan första gången han hade pucken bjöd han på sin närmast patenterade dragning på offensiv blå och det satte an tonen för hans match.

Victor Söderström lär definitivt ha vunnit Tomas Monténs förtroende nu.