Huddinge, den så kallade Talangfabriken, väljer att låna ut två av sina talanger till kommunrivalen Segeltorp inför säsongen som komma skall. Mycket för att göra plats för de gamla stjärnor som vänder tillbaka till klubben så klart.

Jag är lite vankelmodig inför vad jag egentligen tycker om det.

Å andra sidan är jag, som jag har uttryckt förr, väldigt vankelmodig över vad jag tycker om Huddinges nostalgisatsning över huvud taget.

För det är ju ett på papperet rent ut sagt jävla bra lag de kommer ställa på isen till seriepremiären i mitten av september. Återvändarna är så många att de knappt går att räkna. Spetskompetensen så sylvass att det sällan har skådats i den östra serien.

När Huddinge förra veckan åkte till träningsmatch mot Köping (förlust 2-3) ställdes Måns Krüger, Victor Andersson, Niclas Lehmann, Rasmus Dahlberg Karlsson, Martin Eklund och Adam Hansen över och laget kunde trots detta presentera en laguppställning som var i allra högsta grad vass och kompetent.

Laget är så proppat med duktiga Hockeyettan-spelare att det räcker och blir över för att fylla fyra potentiella topplinor. Vilket naturligtvis gör att några blir överflödiga.

Dessa några blir i de här fallet de egna talangerna. Juniorerna som kommit upp och fått smak på a-lagsspel men istället får inleda säsongen hos grannen Segeltorp (och den där grejen att låna ut spelare till en rival och seriekonkurrent är ju ett kapitel för sig, men det behöver vi inte ta nu).

De senaste dagarna har Huddinge kommunicerat att anfallarna Robin Carneholm och Filip Runbjer lånas ut till grannklubben för att få speltid.

Att ynglingar lånas ut är naturligtvis inget konstigt i sig, men i det här fallet känns det lite tråkigt att det är just de egna uppkomlingarna som visas på dörren.

Carneholm dundrade in poäng i Huddinges J20-lag säsongen som gick och fick också chansen i fem a-lagsmatcher med två poäng som följd. Runbjer spenderade i stort sett hela säsongen med a-laget och skaffade sig mängder av viktig erfarenhet från seniorspelet. Det är spelare som skulle kunna utvecklas väldigt av att få vara med och lira i den starka omgivning som årets Huddinge kommer erbjuda, men som istället skickas iväg.

De kanske inte är redo för att ta stora roller i dagens Huddinge, men den östra grundserien som ju laget av allt att döma borde promenera hem (i alla fall när det kommer till att säkra en plats i Allettan) skulle kunna vara en viktig lärosträcka för att bygga på erfarenhetsbanken. På ett helt annat sätt än att spela i mycket svagare omgivning i ett förmodat bottenlag som Segeltorp.

Huddinge är så pass bra som helhet ändå att de skulle kunna kosta på sig att ge ynglingarna ordentliga chanser även om de rent krasst inte nåt samma nivå som alla andra ännu. Men nu får de stå tillbaka för nöjda stjärnor som ska ha plats.

För baksidan av stjärnbygget är ju att många av superstarsen har annat vid sidan av sin hockey. Jobb och andra civila åtaganden som går först och som gör att det är ganska bekvämt att spela i Huddinge. Ur den synvinkeln blir det logiska i att låna ut de yngsta inte fullt lika logiskt längre.

Jag kan rent spontant känna att man kanske skulle ha skitit i att satsa på några extra återvändare för att istället släppa fram en yngre, garanterat lite hungrigare, generation.

Eller så är jag bara överanalyserande och helt fel ute. Det kanske visar sig vara det mest lysande schackdraget för säsongen för alla inblandade parter att göra på det här sättet. Så kan det förstås bli.

Men ser man på det som det är nu är det ju faktiskt så att Talangfabriken skickar ut talangerna.

* * *

Vi pratade för övrigt en hel del om Huddinge och Segeltorp och väldigt, väldigt mycket annat som rör Hockeyettan i senaste podden (#118 Gränsspelarnas högtid) som vi spelade in i Taberg och släppte i helgen. Har ni inte redan hört den lyssnar ni med fördel i era poddappar eller här: http://www.mjornberg.se/2019/08/24/118-gransspelarnas-hogtid/