Förra veckan blev det officiellt att Jonathan Dahlén vänder hem till Timrå och spel i Hockeyallsvenskan. Ett Timrå som han i allra högsta grad var med och spelade upp till SHL säsongen 17/18. 

Under förra säsongen kämpade Timrå med näbbar och klor för att försöka hålla sig kvar i högsta serien, dock utan Jonathan Dahlén som testade lyckan i Nordamerika.

Sejouren i Nordamerika blev dock bara ettårig för Dahlén som säger sig komma hem för att hitta tillbaka till glädjen igen efter en tuff säsong på andra sidan Atlanten.

Vad betyder Jonathan för Timrå?

Han betyder så klart jättemycket för sitt Timrå. Över en signatur gick laget från att vara halvljummet till att vara en av utmanarna till seriesegern. Ja, exakt så mycket betyder han för Timrå.

Han skräder inte med orden heller när han pratar om att ta klubben tillbaka till SHL igen. Det är också någonstans där som han betyder som mest. Jag tror nämligen att hans ledarskap och sätt att vara betyder mer för Timrå än det han faktiskt levererar på isen. Då ska man ändå veta att jag tycker att han är seriens bästa spelare.

Om vi minns tillbaka till direktkvalet mot KHK succésäsongen 17/18, när Timrå sensationellt spelade upp sig till högsta serien, ledde KHK med 3-1 i matcher och läget såg allt annat än ljust ut för Timrå. Det var inget snack om att det var en rafflande matchserie med idel jämna bataljer, men känslan måste ha varit ganska grå i Timrålägret vid underläge med 3-1 i matcher. Precis efter den avslutande fjärde matchen gjorde Dahlén en intervju som i mina ögon var den enskilt störst avgörande faktorn till vändningen i matchserien. Helt plötsligt började laget tro på en mirakelvändning och istället för att förlora dessa tighta matcher så lyckades man istället dra det längsta strået.

Har man en tillräckligt stark tro på att något bra ska hända är sannolikheten större att det sker än om man inte skulle tro att vändningen vore möjlig. Hela matchserien avslutades symboliskt för Jonathans och Timrås del när han själv avgjorde match sju via huvudet på en motståndarback och satte 2-0-målet.

Redan nu pekar han alltså ut färdriktningen för den kommande säsongen genom att prata om ett nytt avancemang till SHL. När han pratar i dessa termer är känslan att hela föreningen, med framförallt spelare och fans, tar rygg på sin ledare som stakat ut vägen.

Hur presterar han?

Jonathan har ett tufft år i ryggen, kommer han att prestera på samma fina nivå som innan han lämnade Sverige?

Det är jag fullständigt övertygad om. Han kommer till en välbekant miljö där han redan från start har ett stort förtroendekapital och känner stor trygghet. Att han dessutom har ett helt gäng med spelare som är kvar i laget från tidigare säsonger i klubben gör inte saken sämre. 

Till skillnad från förra säsongen har han i Timrå inte pressen på sig att han MÅSTE leverera varje kväll. Även om han själv har kraven att han ska göra det så har han byggt upp en ENORM förtroendebank hos både klubben och dess fans, vilket gör att ett par mindre lyckade kvällar inte kommer leda till varken förtroendesvikt eller minskad istid för den delen. Om Dahlén tar en ”kväll off” så är känslan att han avgör lagets tre nästkommande matcher istället.

Jag tror att Jonathan redan nu mår mycket bättre än någon gång under hela förra säsongen. Detta i kombination med att han är ett år rikare på både hockey och erfarenhet gör att jag tror på en rolig säsong både för honom själv och för Timrå.

Vad betyder han för ligan? 

Jag vill påstå att han betyder nästan lika mycket för ligan som för Timrå. När ligans flaggskepp, Leksand, avancerade till SHL uppstod en medial uppförsbacke. Förra årets allsvenska omslagspojke, Tobias Enström, får i år stå tillbaka då kungen av Timrå gör comeback.

Jag tror knappast jag är ensam om att tycka att Timrå är det lag som jag är mest nyfiken på i dagsläget, och Dahlén är en direkt bidragande orsak till det.

Om det hade gjorts ett spel likt EASPORTS ”NHL”, men riktat för Hockeyallsvenskan, hade valet av omslagspojke varit odiskutabelt.