Tre år senare – han berättar om maktkampen kring Crowns

Crowns blev en nationell angelägenhet under en klassisk presskonferens för några år sedan. Mannen bakom KHL-projektet, Leif R. Carlsson, berättar om maktkampen och ett papper som det ryska förbundet inte vågade skriva på.
–  Då satte svenska ishockeyförbundet press på det ryska att, exempelvis, ”om ni skriver under kommer ni aldrig mer få spela en landskamp mot oss, menar Carlsson.

Hockeyprojektet Crowns har fått folk att reagera både positivt och negativt. Många har sett det som en utopi medan andra ser det som ett spännande steg i en växande global hockeyvärld. I en längre intervju med grundaren av projektet, Leif R Carlsson, som kommer som OLD SCHOOL HOCKEY på söndag berättar han om den resa Crowns gjort så här långt och hur statusen är idag.

Det senaste vi hört från Leif R Carlsson är projektet där ett svensk lag med arbetsnamnet Crowns ska introduceras i KHL.
– Jag har alltid haft intresse för utslagning, ledarskap och så vidare. I och med att jag har en utbildning kring det så vill jag pröva dom här sakerna på en högre nivå, men det har varit svårt att få till det. Just det här med att få ihop alla pusselbitar där tränaren har sitt ansvar, sportchefen, fysiologen… Det är så många saker som hänger ihop.
– Jag vill pröva den erfarenheten jag har fått ihop genom alla motgångar och framgångar. Det där vill jag pröva i ett skarpt läge, men jag känner inte att jag kan göra det i svensk klubb för jag kommer bara få en liten tårtbit där. Dessutom kommer det vara så många andra delar som kommer att påverka den här tårtbiten. När då den här möjligheten av olika anledningar dök upp så kände jag att det var perfekt.

”VI HADE DET ENA PAPPRET KLART”

Hur dök möjligheten upp?
– KHL ville i första hand ha AIK. Jag kände till personerna som hade dom här kontakterna. Vi pratade och jag sa att vi kunde ta den platsen. Då kom dom till oss, började prata och tyckte att vi hade ett intressant koncept.
– Då hade vi startat en förening och bolag utanför svenska ishockeyförbundet. På så vis menade vi att vi kunde kringgå hela systemet. KHL sitter under ryska ishockeyförbundet. Hade dom skrivit under att vi skulle kunna spela i KHL så hade internationella förbundet varit tvungna att godkänna det.

Var svenska ishockeyförbundet med på noterna?
– Dom hade ingenting med det där att göra. ”Det här är en affär mellan er och KHL”. Vi hade det ena pappret klart. Det andra pappret var ryska förbundets godkännande att vi skulle få spela där. Då satte svenska ishockeyförbundet press på det ryska att, exempelvis, ”om ni skriver under kommer ni aldrig mer få spela en landskamp mot oss.” Ryska förbundet vågade aldrig skriva under pappret och då saknades ett av papperna som behövdes.

”JAG SKULLE HA VALT ETT ANNAT SÄTT ATT BERÄTTA”

Foto: Ronnie Rönnkvist

Ni hade en presskonferens där ni blev ganska hånade för den här satsningen och hela upplägget, hur tog du det personligen?
– Överhuvudtaget brydde jag mig inte någonting om det där. Jag visste vad det handlade om och hade finansieringen klar, men det talade jag aldrig om. Ingen som var där fick veta det.
– Nu i efterhand kan jag tycka att jag skulle valt ett annat sätt att berätta om det här ”finansieringen är klar, vi har det ena brevet och sedan har det tagit stopp. Har ni några frågor?” Då hade allt blivit väldigt enkelt. Min förhoppning var att man skulle börja gräva lite grann i det där.

Effekten blev att media i stället började ifrågasätta Leif R Carlssons projekt.
– För det första visste dom som var där inte att finansieringen var klar. Jag sa ju bara att det löser sig. Det lät ju väldigt flummigt.

Varför blev det ingenting då?
– Det var ryska förbundet. Jag satt med Bengt-Åke Gustafsson och väntade på det underskrivna pappret från ryska ishockeyförbundet, men det kom aldrig. Det kom ett mail med lite frågor till oss som exempelvis om vi kunde undvika att ta några spelare från SHL. Jag tänkte då ”vad är det som händer?” Sedan kom då beskedet att ryska förbundet inte kunde skriva under.
– Min barnsliga förhoppning var att media verkligen ville granska vad som egentligen hade hänt. Jag var inte tydlig nog då och det blev i stället mycket enklare att sparka på mig. Men det förändrade inte bilden för det saknas fortfarande en underskrift. Det lät flummigt, men fakta är att så här var det, att svenska ishockeyförbundet satte press på det ryska, vilket gjorde att KHL inte kunde godkänna oss.

”VI KAN SPELA I ESTLAND”

Hade du spelare till ett lag klart då?
– För mig finns det för mycket spelare. Det är inte problemet. Problemet är alla grejer runtomkring.
– Finns det pengar så finns det spelare. Sedan kanske du inte får (Wayne) Gretzky eller någon stjärna som tar hela budgeten i sitt kontrakt. Det är viktigare att ha ett gäng spelare som är beredda att strida för laget.

Vart i processen ligger det här idag?
– Som det ser ut nu kan vi inte spela någonstans i Sverige. Vi kan spela i Estland. Det skulle kunna bli vår hemmaarena. Frågan som kommer upp på tapeten då är om vi är ett svenskt eller estländskt lag. Vi vill vara ett svenskt lag eftersom det är vad som är intressant. Det är så mycket politiskt spel på hög nivå i det här och dessutom är det miljardbelopp inblandade.

”DYKER MÖJLIGHETEN UPP ÄR VI REDO”

Kan du inte själv känna att du ledsnat och hoppar av det här?
– Om jag skiter i det eller inte… Det här påverkar inte mig någonting. Det ligger där och vi har en plattform. Dyker möjligheten upp så är vi redo eller vi kanske rent av skapar en ny liga. Det finns även en möjlighet till det.

Håller du örat mot rälsen och lyssnar vad som händer där ute?
– Nu är jag ganska kunnig i dom här frågorna. Tillsammans med en del andra människor som kanske kan marknadsföringsfrågor och så vidare så skulle vi säkert kunna sätta ihop någonting bra. Jag vet exakt vad och hur man måste göra men också vad man måste passa sig för att göra. Jag känner ingen stress att det behöver ske någonting snart.
– Det jag fokuserar på nu är att lägga ut en plattform för att undvika utslagning. Jag kommer ihåg den här lilla händelsen i tidningen som jag berättade om som påverkade mig så mycket, egentligen under resten av mitt liv.