Ishockeyns #MeToo: ”Jag är bara det objekt som han vill sätta på”

#MeToo-rörelsen skakade om det svenska samhället rejält under hösten. Men från hockeyvärldens sida var det tyst. Ända fram till nu. I en artikelserie i tre delar har hockeysverige.ses reporter Ronnie Rönnkvist pratat med svenska damhockeyspelare för att få en inblick i vad de har fått uppleva inom sporten.

”Älska mig för den jag är” spelas just nu på radion. Julen har just dansat klart och vi är tillbaka i hockeyvardagen. Under några veckor har jag lyssnat på damhockeyspelare och deras berättelser om skrämmande övergrepp, en respekt som brister rejält och en jämlikhet som många pratar om men ingen egentligen upplever som genuin.

Med andra ord har jag försökt sätta mig in i en del av den vardag som är en tjejs som spelar hockey. Sedan tidigare har ni kunnat läsa domaren Katarina Timglas berätta om hur det kunde låta då hon inledde sin karriär som domare och det inga direkt trevliga ord hon kunde få höra när hon dömde i lägre herrserierna, J20 eller J18 för killar.
– Det kunde vara ”din jävla hora” eller ”din jävla fitta”. Det är sådana ord som används och självklart är det matchstraff, berättade den tidigare OS-spelaren.

Linköpings tränare Madeleine Östling har berättat om vad folk i Gävle kunde säga till henne efter en träning då hon tränade Brynäs damlag:
– Jag kan känna att jag mött fördomar både inom damhockeyn, men också utifrån, att det är en mansdominerad sport. Det kände jag nog lite även som spelare. Jag har känt mig tvungen att hävda mig på ett ganska starkt sätt. Det blir lätt lite att man klappar mig på huvudet, så är det överallt. Jag vet också att det är av välmening som folk gör det.
– Det kan vara nära kollegor till mig i föreningar som ger råd till mig efter att dom sett en träning att ”så här skulle jag ha gjort”. Då brukar jag ställa frågan tillbaka, i alla fall i Brynäs att ”Skulle du säga samma sak till ”Bulan”? (Thomas Berglund, herrtränare förra säsongen i Brynäs). Det är inte samma respekt, men oftast känner jag att jag är så pass duktig att jag kan damhockey bättre än vad andra gör eftersom jag har spelar under 20 år och sedan har jag varit tränare, så kom inte här…
– Det är lite så jag känner, men jag försöker inte se mig som ett offer heller utan jag kliver in och försöker ta en stark plats från början. Att man med ett handslag presenterar sig som head coach, vilket inte är givet.

”MÖTS AV TVÅ KILLAR SOM SKA BÖRJA KISSA PÅ HENNE”

Flera tjejer som hockeysverige.se talat med vill vara anonyma och inte gå ut med sina namn. Helt enkelt eftersom de är rädda att det kan få konsekvenser för framför allt deras vänner.

Två av deras berättelser har etsat sig fast hos mig. Den ena om när en tjej i hennes före detta lag stod i duschen efter en träning. Hon trodde sig vara ensam och att en ledare vaktade dörren så att ingen ska komma in. Då hör hon plötsligt något bakom sig och möts av två killar som just ska börja kissa på henne… Hon slutade idrotta efter den upplevelsen.

Det andra incidenten handlar om två tjejer på ett hockeygymnasium som möttes av porrbilder utlagda på bänkarna i sitt omklädningsrum. ”Men sådana saker är så vanliga så man orkar nästan inte bry sig, inte bara inom hockeyn utan även i skolan”, löd den uppgivna reaktionen.

Med det här i åtanke, hur står det egentligen till med respekten mot tjejer som spelar hockey och hur långt har vi egentligen nått med jämställdheten inom sporten? Här ska ni få lyssna på några röster om övergrepp, en jämställdhet som lämnar mycket i övrigt att önska och en brist respekt för några av våra största damspelare.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”DET HAR VARIT BILDER OCH VIDEOS PÅ KÖNSORGAN”

Vi har delat upp artikelserien i tre delar. I dag får ni först möta SDE Hockeys juniorlandslagsmeriterade målvakt Sofia Reideborn. För hockeysverige.se berättar hon om de osmakliga upplevelser hon har varit med om under sin uppväxt som hockeyspelare.
– Det är flertalet gånger det har hänt saker som jag inte känt mig bekväm med, berättar 18-åringen.
– Redan som väldigt ung kunde jag få bilder från killar i samma lag som jag varken efterfrågat eller velat ha. När jag öppnade telefonen hade jag fått nakenbilder som jag inte svarat på. Lite senare kommer då meddelanden som: ”Vadå, ville du inte?” eller ”Otacksam”. Då känner man sig förminskad, som om jag skulle sätta mig ner på knä och tacka för att han valde att skicka det där till mig. Det har varit både bilder och videos på bland annat könsorgan.

Sofia Reideborn berättar att den här typen av incidenter inträffat från ingenstans. Att hon fått bilder och meddelanden från killar hon inte mer än sagt hej till.
– Vi kan prata om vädret och så skickas det bilder/videos med texten ”vill du ha den här då?” eller ”vill ha dig här”. Den känslan är svår att sätta fingret på, men det är verkligen en känsla av att man inte är intressant eller tillräcklig som person. Utan jag är bara det ”objekt” som han vill sätta på. Att jag som människa som person inte är tillräcklig. Vilket inte är kul, säger hon.
– Jag tror att det här är något som blivit ett större problem nu på senare år med alla sociala medier och så vidare. Jag förstår inte varför man bara inte kan uppträda som vanligt folk och respektera varandra.

Rent fysiska sexuella trakasserier säger hon sig ha sluppit i samband med träningar och matcher. Det beror på ett bra ledarskap i de killag hon har representerat.
– Vi hade en ledare som heter Tobbe och han var väldigt noggrann med att ingen fick komma in i mitt omklädningsrum. Det är jag väldigt tacksam för.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”SPELAR DU HOCKEY? MEN DU ÄR JU TJEJ…”

Landslags- och djurgårdsmålvakten Lovisa Berndtsson, som är elva år äldre än Sofia Reideborn, känner att hon är mer lyckligt lottad än kollegan. Hon har inte drabbats av trakasserier med sexuella undertoner. Däremot säger hon sig ha upplevt vad som kan liknas vid diskriminering på grund av sitt kön och att hon spelar hockey.
– Jag tycker klimatet för damhockeyspelare gått framåt, men det är en lång väg att vandra. På vissa håll känns det fortfarande knappt accepterat att man spelar hockey som tjej. När jag var yngre var det ju alltid så att om man var få tjejer eller ensam tjej fick man byta om i något litet omklädningsrum man kunde skrapa fram. Jag fick ofta frågan: ”Spelar du hockey? Men du är ju tjej”, berättar Berndtsson.

Det tristaste minnet har hon från tiden i ett pojklag där en ledare inte tog henne på allvar.
– När jag spelade med killar hade vi en tränare som aldrig såg mig som en av dom andra. Han ställde mig ofta åt sidan, och det var inte för att jag var sämre. Droppen kom på en turnering där jag skulle blivit lovad att spela två matcher men inför sista och svåraste matchen berättar han att vår andra målvakt ska stå. Jag blev väldigt ledsen och besviken, men jag var inte den som sa ifrån på den tiden. Som tur var slutade det väldigt bra då min målvaktskollega faktiskt frånsade sig att spela för min skull.

Sexinviter och nedsättande kommentarer har alltså blivit som vardagsmat, vilket både Reideborn och Berndtsson bekräftar. Det här är bara några berättelser om damspelares vardag. I nästa artikel får ni möta landslagsstjärnorna Anna Borgqvist och Erika Grahm som sätter ord på vad dom har upplevt inom damhockeyn och hur dom ser på hur vi ska få en mer jämställd hockey vardag och slippa sexistiska och nedvärderande kommentarer. Likt den Borgqvist möts av alltför ofta:
– När jag presenterar mig som damhockeyspelare, ofta är det killar som frågar om jag har flickvän för damhockeyspelare har väl inga pojkvänner.