”Det var en vaccination som gjorde att jag tappade hörseln helt”

Trots att Josefine Jakobsen bara är 26 år har hon redan hunnit bärga tre SM-guld. Den danska anfallaren har inte låtit sin nedsatta hörsel stoppa henne på isen. 
– Jag ser spelet riktigt bra. Kanske är det för att jag inte hör så bra och då måste man hitta ett annat sätt att agera på, säger hon. 

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)

Djurgårdens Josefine Jakobsen är en av Europas absolut bästa tvåvägs-centrar enligt Peter Elander. Årets säsong har hon inlett strålande och efter tolv spelade matcher har hon svarat för nio mål och totalt 15 poäng. Jakobsen har även en funktionsnedsättning som gör att hennes prestation kan ses som ännu starkare. Redan då hon var barn tappade hon hörseln.
– Jag har en hörselnedsättning och har haft det sedan jag var fyra år. Det var en vaccination som gjorde att jag tappade hörseln helt, berättar Josefine Jakobsen då vi ses på Hovet i Stockholm för en intervju åt hockeysverige.se.
– Det är lite roligt att du tar upp det här för jag har faktiskt aldrig pratat om det. Inte för att jag inte vill utan mer för att jag känner mig som en vanlig människa, men med en extra utmaning. Så har jag alltid tänkt på det.

Vad var det för vaccination du fick?
– Mot kikhosta. Jag har två syskon som också är vaccinerade, men det har inte hänt något med någon av dom.

Vet man varför det blev så här?
– Nej, men om man pratar med mamma och pappa så får du säkert andra svar. Själv har jag inte varit så bra på att sätta mig in allt.

”JAG SER SPELET RIKTIGT BRA”
Trots hörselnedsättningen så ser hon inte att det skulle varit något hinder för henne som hockeyspelare.
– Absolut inte. Den här grejen med Brynässpelaren, det var första gången jag varit med om en sådan händelse så jag har aldrig haft några problem på isen.
– Det har varit att jag inte hört så mycket när lagkamraterna ropar på mig eller tränaren skriker från båset.  Det är kanske också anledningen till att jag spelar som jag gör, att jag inte hör men vet hur jag ska spela.

Har du rent av jobbat upp andra sinnen?
– Ja, jag tror nog det. Jag ser spelet riktigt bra. Kanske är det för att jag inte hör så bra och då måste man hitta ett annat sätt att agera på.

Ställer det här till det för dig mycket i vardagen?
– Det är bara lite smågrejer som att prata i telefonen. Jag tycker inte heller om att prata i telefon. Speciellt inte om det är med folk som jag inte känner. Självklart, är det folk som känner mig och vet om hur min hörsel är så är det lättare för mig också. Jag skriver helst sms.
– Annars är det inte så mycket annat som ställer till problem förutom att jag kan ha svårt att hänga med om det är mycket folk som sitter och pratar. Jag har lättast att prata som du och jag gör, en och en. Då ser jag munnen och ansiktet vilket är viktigt för mig, men som hockeyspelare spelare det ingen roll.

Josefine Jakobsen är inte ensam i familjen om att spela i elithockey. Hennes fyra år äldre bror Julian Jakobsen känner vi i Sverige mest igen genom hans tid i Södertälje. Numera är han lagkapten i danska Aalborg.
– Han har varit väldigt viktig för mig och jag har sett upp mycket till honom. Han flyttade hemifrån ganska tidigt, när jag var 16 år. Sedan flyttade jag hemifrån året efter så vi har inte varit så mycket tillsammans, men självklart pratar vi mycket. När vi var små spelade vi mycket landhockey där hemma på gatan så jag lärde mig mycket av honom.

Du fick alltså vara med honom och hans kompisar då dom skulle spela landhockey?
– Ja, men oftast var jag faktiskt målvakt, säger Josefine Jakobsen med ett leende och fortsätter:
– Jag gillade att vara målvakt. Vi spelade på gatan och sedan testade jag på det några gånger på riktigt, men det var inte min grej.

VIMLADE AV STORSPELARE I SEGELTORP
Den danske centern kom tidigt med i landslaget och redan säsongen 2008/08, då hon var 17 år, flyttade hon till Sverige för att spela med Segeltorp.
– Jag ville testa på att spela med bättre tjejer eftersom nivån då inte var så bra där hemma. Jag hade spelat med killarna till det att jag var 16 år. Sedan flyttade jag från Aalborg till Köpenhamn och spelade med Herlev en säsong, vilket var det bästa damlaget i Danmark på den tiden.
– Det var ett litet steg uppåt, men sedan var det självklart ännu bättre då jag kom till Segeltorp. Jag åkte dit med en kompis som jag hade spelat med i Juniorlandslaget, Henriette Østergaard. Vi blev inte lovade någonting alls utan vi fick bara köra på och se hur det skulle gå för oss. Det gick bra för mig ganska fort.

Erika Holst, Ylva Lindberg, Line Bialik Øien, Helene Martinsen, Gunilla Andersson och Ann-Louise Edstrand. I det Segeltorp Jakobsen kom till vimlade det verkligen av storspelare.
– Det var fantastiskt att komma in i det laget och jag har lärt mig mycket av dom spelarna. Det var några av dom främsta i Sverige. Dessutom hade jag Erika Holst på hockeygymnasiet också. Hon är en av dom bästa spelarna jag har spelat med.

Lärde du dig mest vid sidan av eller på isen av dom här tjejerna?
– Det var både. Nu är dom mycket äldre än vad jag är så jag såg och lärde mig mycket av dom både på och utanför isen. Mest tror jag ändå det var på isen.
– Jag hade aldrig spelat med så bra damspelare förut och nu kom jag till Sverige och fick spela i ett av dom bästa lagen. Det var hur kul som helst.

SPELADE TRE FINALER – VANN TVÅ GULD
Det blev två SM-guld, 2010 och 2011, för den danska landslagsspelaren med Segeltorp.
– Jag spelade tre finaler faktiskt. Vi förlorade första säsongen. Sedan blev det två SM-guld efter det vilket var riktigt kul. Innan jag åkte dit hade jag nog inte ens tänkt på att jag skulle få vara med och vinna två SM-guld.

Mellan 2011 och 2015 spelade Josefine Jakobsen för Peter Elander på University of North-Dakota där hon säsong efter säsong tillhörde poängtopparna i laget.
– Den tiden betydde jättemycket för mig eftersom man där borta tänker hockey hela tiden. Nu var det college så det gällde att sköta skolan också. Gjorde du inte det så fick du inte spela.
– Det var hur proffsigt som helst som det kan vara för en damhockeyspelare. Jag utvecklades absolut mycket som hockeyspelare eftersom det fanns tillgång till is hela tiden. När du satt hemma och hade tråkigt så blev det ”varför inte gå och träna lite på tekniken”. Styrkefaciliteterna var också något av det bästa i världen.

Foto: Arkiv

Under tiden på University of North-Dakota lärde hon känna sin norska kompis, Andrea Dalen.
– Vi kände varandra lite redan innan dess från ”High performance camp” med IIHF. Sedan blev det mer på riktigt då vi kom till North-Dakota. Sedan bodde vi tillsammans där borta, men vi spelade inte hela tiden i samma kedja tillsammans. Men under sista två säsongerna var vi lite av dom bärande spelaren och då spelade vi mer tillsammans än vi gjorde innan.

Andrea Dalen kom till Djurgården innan Josefine Jakobsen och givetvis betydde hon en del när danskan skulle välja klubb efter tiden i North-Dakota.
– Hon berättade om hur det var här och lite sådana grejer så hon var en av grunderna till att jag ville komma till Djurgården.
– Sedan hade jag dessutom varit i Stockholm innan och det som tidigare var Segeltorp var nu Djurgården. Det gjorde att jag kände vissa av tjejerna sedan tidigare vilket påverkade mitt val samtidigt som jag tycker om Stockholm jättemycket.

”DET ÄR OS-SÄSONG SÅ DET ÄR TÄTT SCHEMA”
Redan under sin första hela säsong i Djurgården fick Jakobsen vara med om att vinna SM-guld i en mycket välfylld Stora Mossens Ishall.
– Jag ska inte säga att jag blev förvånad att vi vann SM-guld, men det var lite överraskande, säger 26-åringen med ett leende.
– Om man ser till början av säsongen så var inte SM-guld den tanken jag hade, men det var såklart grymt kul. Vi var inte det bästa laget under själva säsongen, men när slutspelet började fick vi ihop det på något vis. Vi var bäst när det gällde och det är vad som räknas.

Hur upplevde du inramningen på Stora Mossen?
– Det var mycket snack om varför vi inte spelade på Hovet, men jag tycker att då det var en liten hall och mycket folk att det blev en bra känsla.

Hur har du upplevt inledningen av årets säsong?
– Säsongen har varit mycket upp och ner. Det är en OS-säsong så det är ett tätt schema. Lite jobbigt faktiskt. Speciellt för oss eftersom vi har jättemånga skador så backar har fått spela forwards och forwards har ibland fått spela backar.
– Jag är inte besviken, men jag tycker ändå att vi skulle haft lite mer poäng så här långt. Det är bara att gilla läget och det är många matcher kvar.

Hade ni en bättre bredd i laget förra säsongen?
– Ja, det skulle jag säga. Vi hade några skador förra säsongen också, men samtidigt lite mer spelare som kunde ta över, avslutar Josefine Jakobsen vars Djurgården under lördagen möter Göteborg och i morgon söndag ställs mot HV71.