- Så var matchen.
- Ölunds tackling - som avgjorde matchen.
- Andreassons rekordjakt - efter oroande bilderna.
- Är han en röd flagga?
- Ishockey är inget TV-program.{{ PAYWALL LIMIT }}
GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Så var matchen
Det finns några nyckelpersoner och nyckelsekvenser i matchen som jag kommer komma in mer i detalj på senare i texten. Ser vi till det spelmässiga var det inget snack om att Luleå var det bättre laget över 60 minuter. Och det är klart att Andreassons tidiga 1-0-mål sätter an tonen för matchen. Efter det spelade norrbottningarna med ett alldeles enormt självförtroende och var klart bättre. Det dröjde lång tid innan Brynäs ens fick iväg ett skott på Matteus Ward. Och i den första perioden vet jag inte om de hade någon egentlig målchans - något egentligt skott som över huvud taget satte Ward på prov.
Luleå var, precis som man var under två och en halv period i match ett, också otroligt bra på att ligga i skottlinjen och få in en klubba i precis rätt läge när Brynäs försökte få iväg ett avslutsförsök. Samtidigt som Luleå själva var betydligt bättre på att ta sig runt skottlinjen och skapa lägen mot Erik Källgren (som sen byttes ut och ersattes av Södertäljes Frans Tuohimaa).
Det kändes som att den här matchen var över egentligen innan den hade börjat. Och är det något frågetecken man ska runt Brynäs är det att man faktiskt har tre matcher i det här slutspelet där man mer eller mindre faller ihop. Det var samma sak i match fyra mot Malmö och match tre mot Skellefteå. Där rasade man samman. Sen är det klart att den forcering den gör i tredje perioden ändå är imponerande. Det var några minuter där det nog var riktigt, riktigt stressat i Luleå. Med det sagt var det rätt lag som vann den här matchen.
Två matcher in i den här finalserien är det bara att konstatera att 1-1 i matcher känns rimligt. Brynäs var bättre i match ett, Luleå bättre i match två. Det tror jag alla håller med om. Men nu är det fördel för Luleå, som ikväll blev det första laget i slutspelet att vinna mot Brynäs i Gävle. Fördelen är knapp men klar av det enkla faktumet att Brynäs nu måste vinna i Norrbotten. Troligtvis redan på onsdag eller lördag. 1-3 i matcher har jag svårt att se seriesegrarna vända.
En röd flagga?
Det har pratats mycket om Frederic Allards otroliga slutspel, där han inte minst glänst offensivt. Han är redan den back som gjort flest assistpoäng genom alla tider i ett SM-slutspel, och det har på senare tid snackats ganska mycket om hans ännu ovissa framtid.
NSD skrev att Brynäs var en av de intresserade klubbarna, men Allard själv sade att chansen att han skulle bli kvar i Luleå är "mycket stor". Och det tror jag vore det bästa för alla de inblandade parterna.
Om jag vore en annan SHL-klubb skulle jag hålla mig ganska långt borta från att ge mig in i någon sorts budgivning gällande kanadensarens underskrift. Han har gjort en bra säsong och höjt sig markant jämfört med den betydligt tyngre debutsäsongen i Norrbotten, och inte minst imponerat i det pågående slutspelet. Men han är fortsatt för misstagsbenägen, och han har inte visat att han är en spelare att lita på över en hel säsong. Jag har svårt att se att han skulle vara lika bra en hel säsong som han nu varit i slutspelet. I alla fall i någon annan klubb än Luleå.
Han har verkligen gjort det bra och tagit ett stort ansvar för Luleå nu när Oskari Laaksonen varit skadad och även Sellgren missat någon enstaka match - och han var bra även i kvällens match - men jag tror han gör bäst i att stanna i Luleå även framöver.
Andreassons rekordjakt
På tal om rekordmän... Pontus Andreasson är verkligen på en sådan. Nu har han bara tre mål kvar till Jakob Silfverbergs målrekord under ett SM-slutspel. Han såg länge ut att kunna hota rekordet redan 2022, men hade då en väldigt tuff finalserie och kom av sig med målgörandet. Därför var målet han gjorde ikväll otroligt viktigt.
Men även utöver målet var Andreasson fullständigt fenomenal. Han serverade ju också Anton Levtchi till 2-0-målet kort efter sitt eget mål, och även i spelet var Luleås #96 ständigt i fokus när han var på isen. Förstaperioden i kvällens final var faktiskt något i hästväg. Det var den bästa enskilda prestationen jag sett av en utespelare i detta SM-slutspel. Med ganska bred marginal, dessutom.
Det fanns med andra ord anledning till oro när Andreasson tvingades lämna isen efter Linus Ölunds tackling (mer om den senare) och där och då var känslan att han inte skulle komma tillbaka och spela mer. Men han var tillbaka ganska kort därpå. Och det var förstås glädjande för Luleås del.
Linus Ölunds femminutare
Det som till sist avgör den här matchen är ju Luleås två mål i det fem minuter långa powerplayet de får efter Linus Ölunds utvisning. Ja, Luleå satt i förarsätet och var det bättre laget redan innan det powerplayspelet men det var ju där som segern säkrades. Det var där de gick från 3-0 till 4-0 (Linus Omarks passning innan Shinnimins 3-0 är ju så otroligt läcker - matchens delikatess).
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska tycka om femminutaren. Att det är en boarding kan jag köpa. Och Ölund kan verkligen strunta i att dela ut den där tacklingen. Den är onödig och småful. Men jag får återigen känslan att domarna ens kollar på situationen för att Andreasson ligger kvar. Det är egentligen lite samma läge som när Jonathan Davidsson fick matchstraff för en boarding efter att ha tacklat Theo Lindstein tidigare i slutspelet. Jag kan köpa att det blir en utvisning för boarding - men den stora anledningen till varför det blir en femma är för att spelaren i fråga ligger kvar. Då, precis som idag, kunde också spelaren som fick tacklingen sen spela vidare. Tyvärr har domarna hamnat i ett läge där de går mer på hur den som blir tacklad ser ut sekunderna efter smällen, än på den faktiska smällen. Det har varit ett genomgående tema i slutspelet.
Tacklingen och dess efterföljande domslut (tillsammans med ett grymt bra powerplayspel av Luleå - det ska inte glömmas) blir det som definitivt avgör matchen.
Ishockey är inget TV-program
Jag hoppas det var många som såg den här häftiga matchen på TV, nu när TV4 jobbat så hårt för att få matchen på absolut primetime. Det vill säga 20:00. Men jag blir ärligt talat en smula provocerad över den här schemaläggningen. Det kan tyckas vara en liten skitsak. Varför bli sur över en timme hit eller dit? Men det finns ett symbolvärde i det här. Jag står fullt bakom Hockeysupporterunionen som inför matchen släppte ett statement med det tydliga budskapet att ishockey inte är ett TV-program.
TV4 finansierar i mångt och mycket SHL-klubbarna, det får man vara ärlig och säga, men jag förstår de som ilsknar till över att en match läggs klockan 20:00 en röd dag. Det är faktiskt helt värdelöst. Och något helt annat än om det här hade varit en vanlig måndag. Nu gick man miste om en alldeles underbar eftermiddagsmatch där alla i alla fall i teorin kan bevittna matchen. Det här blir däremot exkluderande.
