KARLSSON: Nästan ingen pratar om honom - och jag tror han älskar det

Så var matchen. Målvaktsmatchen Domarna. Coachen - som fortfarande är en doldis. {{ PAYWALL LIMIT }} GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE) Intryck från första finalen Precis alla har ju sagt att det här skulle bli en tät och tajt final - och det var det. I alla fall i två och en halv period. Sen tog Brynäs över den här matchen mer och mer och ser vi till skottstatistiken var det till sist utklassning. Luleå inledde matchen klart bäst. Något som stack ut var att de stack väldigt tidigt med sina bortre forwards och var nära att skapa tre frilägen på just det sättet bara under de inledande minuterna. Där hade Brynäs stora problem, men fick ordning på det. Luleå skapade de flesta av sina chanser på snabba omställningar och det var tydligt att de drog nytta av att Brynäs ganska ofta fick någon forward för mycket på fel sida. Brynäs skapade å sin sida sina målchanser på sina långa anfall. Omställningarna, som normalt sett är en styrka, hade Brynäs hyfsad koll på. Brynäs hade ett två mot noll-läge i den andra perioden men i övrigt var deras kontringar ovanligt få. Och ska man vara ärlig lyckades Luleå bra med att hålla dem på utsidan i ganska stora stycken av matcher och när Brynäs kom till skott var det ofta en Luleåklubba emellan. Det var väl egentligen efter kvitteringspucken från Tyler Vesel som Brynäs verkligen på allvar skapade ett tryck. Och oj, vilka lägen man skapade då. När 60 minuter summerats går det inte att komma runt att Brynäs hade skapats flest och bäst målchanser. Domarinsatsen Linus Öhlund, domaren alltså, prisades inför matchen med Guldpipan som går till säsongens bästa domare enligt spelarna själva. Jag tycker det är rätt att han vinner. Han är den bästa domaren just nu. Idag dömde han tillsammans med Daniel Eriksson och man kan väl säga att de tillät en hel del. De plockade inte för något spelförstörande i form av fasthållningar eller hakningar. Jag gillar ju en hög toleransnivå hos domarna så länge man är konsekvent och dömer lika åt båda håll och det gjorde man här - men det kommer nog bli svårt att hålla samma nivå genom hela matchserien. Det dröjde ju fram till femte perioden innan de tog för något spelförstörande. Fortsätter det så tror jag både spelare och coacher kommer tröttna till slut. Men för en förstamatch tycker jag det var okej. Målvaktsmatchen Vad ska man säga om Matteus Wards form just nu? Ward är slutspelets bästa målvakt. De tre sista matcherna i serien mot Frölunda var femstjärniga, och innebar blott tre insläppta mål på 84 skott. Vi minns ju inte minst hans insats i maratonmatchen i match fyra och förstås matchen han höll nollan i match sex. Idag var han återigen lysande. Ward hade, kanske lite i skymundan, en monstersäsong även i grundserien. Ser vi till räddningsprocent i förhållande till förväntad räddningsprocent var bara Tim Juel och Ludvig Persson bättre. Men det är först nu under slutspelet som Ward verkligen fått det erkännande han förtjänat. Vinner Luleå det här kommer Ward vara min kandidat till MVP-utmärkelsen. Erik Källgren gjorde även han en finfin insats i Brynäs kasse. Han klev fram med de matchavgörande räddningarna när de behövdes. Han klev fram på det där sättet som han gjorde i Växjötröjan häromåret, men som många inte trodde han skulle kunna göra i den här finalserien. Men oj, vad bra båda målvakterna var. Den exklusiva coachskaran Tommy Samuelsson. Kent Johansson. Harland Lückner. Mats Waltin (eller Hardy Nilsson, beroende på vem man räknar som huvudtränare), Johan Lindbom och Jörgen Jönsson. Dessa sex (eller sju om man så vill) är de enda som vunnit SM-guld som både spelare och huvudtränare. I år kommer ett till namn adderas till listan. Antingen blir det Brynästränaren Niklas Gällstedt, som under spelarkarriären vann SM-guld med Brynäs 1993 - då "Bulans" Luleå var motståndare. Eller så blir det Luleåtränaren "Bulan" Berglund, som vann SM-guld som spelare 1996 och sedan dess har förlorat två finalserier i den sjunde och avgörande matchen. Dels 2017, med just Brynäs, och dels 2022 med Luleå. Det säger ändå en del om hur svårt det är att överföra en väldigt framgångsrik spelarkarriär till en väldigt framgångsrik huvudtränarkarriär. Ser vi till de svenska tränare som fått mest beröm det sista decenniet, alltså Sam Hallam, Roger Rönnberg, Robert Ohlsson och Rikard Grönborg, är Ohlsson den enda som verkligen hade en elitkarriär. Och den var, om vi ska tala klarspråk, långt mycket sämre än hans tränarkarriär. Jag tror att både Gällstedt och "Bulan" är relativt nöjda med den här finalmatchen. De vet att deras lag kan spela bättre, men de är också smarta nog att förstå att det här var en speciell match. För många, de allra flesta, var det här den första finalmatchen i livet. För flera är det här den största matchen i karriären så här långt. Det går inte att utdöma någon given vinnare i coachmatchen idag, i alla fall. Men det är fascinerande vilken doldis Niklas Gällstedt fortsatt är. Detta trots att han tog upp Brynäs till högstaligan och sen direkt gjorde dem till ett topplag. I normala fall hade en coach som lyckats med den bedriften varit en superstjärna. Men "Gälla" håller sig i skymundan. Han säger inget som sticker ut, han söker inte rampljuset på något sätt. Det mest uppseendeväckande han sagt är väl när han sade att Karlskoga-publiken hällde öl på honom förra året. Annars håller han sig borta från de stora utspelen och gesterna. Men jag tror han älskar att inte vara en profil eller stjärna. Han hade kunnat smida medan järnet var varmt och bli den mest omtalade tränaren i SHL. Istället håller han sig i bakgrunden och tar varje chans han får att lyfta fram sina tränarkollegor istället.

KARLSSON: Nästan ingen pratar om honom - och jag tror han älskar det

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Avslöjar skadan som stoppade Karlsson

Klart: Han tar över Vegas efter Tortorella

Kritiserar svenska stjärnorna: "Det finns för lite tacksamhet"

Därför trejdades svenskarna

Skrällen: Han tar över Toronto