KARLSSON: En underbar serie – med hockeyn i fokus

Måns Karlssons snabbtyckare på slutsignal – fem heta punkter från matchen mellan Brynäs och Malmö i Monitor ERP Arena.

• Stjärnans skada.
• Ett mål som betydde mer.
• Kan Silfverberg hota sitt eget rekord?
• Hur kan det skilja så mycket mellan två matcher?
• En fortsatt oviss matchserie.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Bertilssons skadesmäll

Det var svårt att se exakt vad som hände, men efter en sargduell fick Simon Bertilsson plötsligt extremt ont. Brynäs backbjässe hoppade mer eller mindre ut i båset på ett ben, och hade så ont att han satte sig ner på golvet inne i båset. Han satte sig sedan på bänken och hade en diskussion med en av lagets läkare. Efter en ganska lång stund haltade han till sist ut i omklädningsrummet – och kom inte tillbaka i spel. Theo Lindstein tog hans plats intill Johannes Kinnvall.

Bertilsson haltade rejält och hade extremt ont. Det syntes. Men mer än så vet vi inte just nu. Jag såg inte vad som hände – och jag vet inte var han hade ont. Men det såg i alla fall inte bra ut.

Bertilsson har spelat på en väldigt hög nivå under slutspelet och utan honom blir Brynäs ett klart sämre lag (även om Theo Lindstein tog den rollen på ett bra sätt idag). Bertilsson skulle rent av kunna vara skillnaden mellan en seger och en förlust för Brynäs del i den här kvartsfinalserien. Så viktig är han. Han är väl också mer eller mindre den enda backen som spelar fysiskt och kan stå upp mot Malmös fysiska forwards.

Ett mål som betydde mer än normalt

Jag stod och tänkte hela matchen att Carl Persson såg riktigt pigg ut. Hela hans kedja med Fredrik Händemark och glödheta Axel Sundberg var mer eller mindre bofasta i offensiv zon under hela matchen. Så jag blev inte speciellt förvånad när Persson till sist grötade in ett mål. Och av bara farten gjorde han ett till.

Persson hade gått 19 matcher utan mål, senast han fick jubla var den 30:e januari, så det är klart att det var ett sjukt efterlängtat mål för både Malmö och honom själv. Han ska vara den som leder Malmös offensiv och ikväll tyckte jag han gjorde det. Då blir Malmö ett betydligt bättre lag.

Det ska bli spännande att se vad han kan uträtta framöver här. Jag blir inte förvånad om det följer någon form av ketchupeffekt efter det här målet.

Kan Silfverberg hota sitt eget rekord?

Senast Jakob Silfverberg spelade slutspel gjorde han 13 mål och slog Daniel Alfredssons målrekord, som var på tolv. Nu har Silfverberg inlett slutspelet med fyra mål på fem matcher. Det är en bra bit kvar alltså – och Brynäs kan ju ha spelat färdigt för säsongen redan på tisdag – men skulle Brynäs gå till semifinal och sedermera också final är det ju helt klart så att Silfverberg kan vara uppe och sniffa på sitt eget målrekord.

2012 behövde han 17 matcher på sig för att göra 13 mål. Håller han samma målsnitt som han håller just nu även framöver kommer han efter 17 matcher det här slutspelet ha gjort 13,6 mål.

Rekordet blir såklart svårt att nå. Först och främst lär ju Brynäs behöva gå till final. Men Brynäs #33 är kort och gott glödhet, det kan vi i alla fall slå fast.

Domarfokuset

I tre av fyra kvartsfinalserier har precis allting handlat om domarna. Olli Jokinen, Roger Rönnberg, Tomas Mitell, Andreas Falk, Jörgen Jönsson och Henrik Stridh har antingen själva tagit upp domslut – eller så har de fått munhuggas när de sett sin tränarmotståndare göra det.

Därför är det så sjukt skönt att få följa en matchserie där hockeyn stått i fokus. Ja, det har varit domslut som blivit fel (Malmös straff i match ett exempelvis), det har funnits omdiskuterade händelser (Silfverbergs hundradelsmål i match fyra) men lyckligtvis har det inte haft någon inverkan på slutresultatet i matchen. Och både Tomas Kollar och Niklas Gällstedt har undvikit att gå in och peta i domslut som inte påverkat matchen också. Inte ens det har ju de andra tränarna kunnat hålla sig ifrån.

Det här har varit en bra matchserie. Välspelad. Underhållande. Och den känns fortsatt oviss.

Vad skilde matcherna åt?

Det är nästan svårt att förstå att vi bara för två dagar sedan fick se ett Malmölag som fullständigt körde över Brynäs. De vann puck på puck på puck i offensiv zon – och hade hur mycket energi som helst. De hade verkligen knäckt Brynäs-koden på ett sätt som jag tidigare bara sett Timrå göra den här säsongen. De var också galet effektiva – och det var man inte ikväll. Ludvig Persson imponerade i kassen.

Idag var läget ett annat. Brynäs var spelförande större delen av matcherna och backarna, som hade sådana problem med uppspel och puckbehandling i onsdags, kunde nu kontrollerat spela sig ur egen zon mer ofta än sällan. Det var egentligen bara efter Malmös 3-2-reducering i slutet av den tredje perioden som Brynäs återigen började skvätta med pucken i egen zon. Då gick Malmö all-in och gjorde det oerhört bra. Det hängde ett 3-3-mål i luften, för att uttrycka det milt.

Men man fick inte samma träff i sin forecheck som i onsdags, även om man återigen stod upp bra och gav Brynäs en sjuhelsikes match. Det här var en match som hade kunnat sluta hur som helst.

Men man undrar ju lite hur det kan skilja så mycket mellan två matcher.