- “Skönt att slippa oroa sig för Färjestads powerplay i en vecka”.
- “Man får ha lite kofot och skohorn”.
- “Han är en potentiell kandidat till att ta mitt jobb”.
Sommarträningen är i full gång för spelarna i SHL, även om många nu har fått “semester” och tränar på egen hand. Tränarna har en hel del att sätta tänderna i för att se till att just deras trupp är i bästa fysiska form av alla lag i serien.
I en miniserie berättar fystränarna i SHL för hockeysverige.se om läget i truppen just nu och ger svar på vilka som gör bäst ifrån sig när ligan tar paus.
Sebastian Karlsson behöver ingen lång introduktion för de flesta som följer svensk hockey. Den nu 35-årige göteborgaren gjorde 15 SHL säsonger, varav elva för Linköping och har varit en ständig profil i ligan. När skridskorna hamnade på hyllan och eran var över var det ganska tydligt att det skulle bli en fortsättning i klubben. {{ PAYWALL LIMIT }}
Känner du att du tog rätt beslut, att sluta och fortsätta som fystränare?
– Ja, gud ja. Spelet i sig var för dåligt. Det höll inte på nivån jag ville spela på. Sen när jag har fått ett annat perspektiv på det så känner jag att jag har gjort helt rätt, med familj och sånt där. Det är världens bästa jobb att vara hockeyspelare, men samtidigt är det ett stort ansvar och mycket press. Det är skönt att kunna göra vad man vill och slippa oroa sig för Färjestads powerplay i en vecka liksom. Och så slipper du att ha ont och tänka ”kan jag spela i dag”. Det är såna saker man inte saknar. Sen finns det många saker jag saknar också, säger Karlsson när hockeysverige.se ringer upp. Desktop ad in article Mobile ad in article
Karlsson menar att övergången från spelare till fystränare har gått bra, men att han samtidigt har mycket kvar att lära.
– Jag har hållit på med det här hela mitt liv och tyck att träning varit roligt och kan det praktiska skapligt. Men ju mer man förkovrar sig i det akademiska så inser man att man bara har skrapat väldigt lite på ytan, säger Karlsson.
Utbildar du dig just nu?
– Ja, jag håller på med det nu. Det är också så att man kan utbilda sig hur mycket som helst. Det finns egentligen inget stopp. Jag tänkte själv att jag går den här utbildning, sen så är jag klar. Men det inser man ganska omgående att det bara är en liten liten del. Det är ett långt projekt det här för att bli en fullfjädrad veteran.
"Man vill inte vara en elektriker utan ögonbryn"
Karlsson gjorde sin sista säsong så sent som 2019/20 och klev kort därefter in som fystränare.
För Linköpings del slutade föregående säsong med en elfteplats och en tidig sommar. Majoriteten av spelarna har varit på plats och Karlsson har kunnat få en bra överblick över deras fysiska status.
– Generellt sett är de flesta jävligt proffsig och vet vad som krävs för att hålla en jämn nivå från augusti till slutet på maj, så det känner inte jag är något större problem. Det är mer det här det här med att få ihop gruppen och sätta ihop en plan för hur vi ska träna under säsongen. Mitt jobb är ju året runt. Man får ha lite kofot och skohorn för att få in träningar när det är matchsäsong. Desktop ad in article Mobile ad in article
Har ni fokuserat på något extra mycket?
– Nej, det har vi inte. Hockey är en komplex idrott. Du behöver träna på allting. Sen har man olika ingångsvärden när man går på barmarksträning. Vissa är på sista nio av karriären. Då kan man kanske inte göra samma saker som en 18-åring som kommer upp i A-laget. Men, nej det är inget som vi som förening sagt att vi var för svaga i och att det var därför vi kom på elfteplats. I och med att säsongen tog slut tidigt har vi haft tid att bygga upp våra kroppar, bättre än de andra lagen förhoppningsvis, men jag tror att de har tränat på bra också.
Till skillnad från hur många andra fystränare i SHL har Karlsson en annan typ av relation till sina spelare i och med att det var så pass nyligen som han själv var en av dem. Men han menar att det ändå har fungerat bra.
– Det är väl lite speciellt. Jag har inte sett något problem med det. Då kan man kommunicera på ett annat sätt med spelarna. Jag känner ju killarna på ett annat sätt. Jag tycker att det har varit den stora positiva delen, men absolut det är speciellt i och med att jag spelat med kanske en fjärdedel av laget.
Är du med och kör för att hålla igång själv?
– Jag försöker väl. Man vill inte vara en elektriker utan ögonbryn. Det gäller att hålla en viss fysisk status. Jag är med i bland när det är läge. Man måste ha lite trovärdighet i sin roll, man får träna efter eller innan. Jag försöker spela mycket fotboll. Det blir svårare och svårare att pressa sig i konditionsträningen så då kör jag fotboll. Ekängens IF i division 6.
Lagets fyskung
Vem är bäst på fysen?
– Ja, styrka är nog Patrick Russell. Han är otroligt stark. Sen är ju Christoffer Ehn en hybrid. Han är bra på allting. Han är en potentiell kandidat till att ta mitt jobb. Han kommer spela tills han är 40, men efter det får jag nog passa mig om han fortsätter i Linköping.
– Sen tycker jag även Markus Ljungh och Jonas Junland är bra killar och är vältränade. Ljungh är i topp på det mesta också.
I truppen finns även ett flertal unga spelare som tagit sig fram genom ungdomsleden och var med när klubben tog hem SM-guldet på J20-nivå. Mattias Hävelid och Filip Bystedt draftades båda av San José Sharks i den andra rundan av NHL-draften och gjorde båda framträdanden i SHL den gångna säsongen.
Är det någon av de yngre som kommer tillbaka med lite extra muskler?
– Ja, Elliot Ekmark är jäkligt duktig och ambitiösa. Jag tycker alla våra yngre är ambitiösa, Ekmark, Arvid Costmar. De har ju varit på camp nu också så de brukar vara jäkligt alerta och rappa.
Vem har utvecklats mest under senaste året?
– Jag tycker att Georg Weigelt har gjort det. var synd att han bröt foten i slutet av säsongen. Han har gjort en jäkla resa. De två sticker väl ut. Desktop ad in article Mobile ad in article
