Säsongen 1982/83 vann SSK play-off till elitserien. Matchserien mot Luleå vanns med 3–0 i matcher. Tränare för laget var då tidigare stormålvakten Curt Larsson. Inför comebacken i elitserien tog Timo Lahtinen över laget som coach tillsammans med Dick Yderström. Redan då började nyförvärven droppa in. Anders Eldebrink återvände från NHL-spel med Quebec. Ulf Borg kom från AIK, Peter Wallin från New York Rangers, Hans Särkijärvi från Djurgården och Jarmo Mäkitalo från Leksand.
Södertälje överraskade alla genom att gå till slutspel som nykomling. Där blev de utslagna av AIK i semifinal. Desktop ad in article Mobile ad in article
TUNGA NYFÖRVÄRV
Inför säsongen 1984/85 klev Dick Yderström åt sidan och Kjell Berglund blev assisterande tränare. En rad unga spelare från juniorlaget – Sam Lindståhl, Niklas Gällstedt, Jonas Heed, Stefan Karlsson, Jörgen Winborg, Niklas Lindgren och Hans Pettersson – fick chansen till spel i A-laget. På målvkatssidan hämtades Hardy Åström in från Modo. Tre andra nyförvärv som blev viktiga nycklar till guldet under säsongen var Anders "Masken" Carlsson från Brynäs, Bosse Ericson från AIK och Thom Eklund som anslöt från Björklöven.
Södertälje slutade tvåa i grundserien efter Djurgården och imponerade stort. Ett kvitto på det blev att Anders Eldebrink, Bosse Ericson, Hans Särkijärvi, Leif R. Carlsson, Glenn Johansson och ”Masken” Carlsson under säsongen fick chansen under Leif Boork och Curre Lindströms ledning i Tre Kronor.
I slutspelet möttes Södertälje och Björklöven. Södertälje vann med 2–1 i matcher. I den avgörande matchen visade Thom Eklund att släkten är värst genom att skjuta tre mål mot klubben han representerat säsongen innan.
Thom Eklund.Foto: Bildbyrån
FÖRSTA GULDET SEDAN 1956
Finalserien mot Djurgården blev en märklig historia där lagen inledningsvis vann sina bägge bortamatcher. Avgörande matchen spelades i Himmelstalundshallen i Norrköping. Efter första perioden ledde Södertälje med 2–1 efter mål av Conny Jansson och Peter Ekroth.
Efter två perioder hade SSK gått ifrån till 6–2 – och effektivt avgjort finalen.
Peter Wallin visade vägen med sina två mål medan Stefan Jonsson och Thom Eklund spädde på SSK:s ledning. Anders Johnson reducerade till 3–6 med sitt andra mål för matchen i den tredje perioden, men närmare än så kom aldrig stockholmarna. Desktop ad in article Mobile ad in article
SSK:s första SM-guld sedan 1956 var ett faktum.
En intressant notis är att inför slutspelet hade Djurgården ”värvat" in en hejaklacksledare från Nordamerika. Han kallades ”Superfan” och sprang runt med en blinkande lampa och förde oväsen på läktaren. SSK kontrade med sin eget supersupporter – "Tokfan".
Så minns några av Södertäljes spelare guldet 1985:
Hardy Åström
– Vilket gäng vi hade, skrattar Åström. Om Skellefteå är laget i mitt hjärta har Södertälje ändå en nästan lika stor plats. Vi hade en fantastisk mix av spelare och här kan man snacka om fajt på träningarna. Det var ingen som lade fingrarna emellan ute på isen. Men då träningen var slut hade vi lagt alla tuffa strider åt sidan och var då ett jäkla bra kompisgäng i stället.
– Det var inte bara talang i det här laget utan nästan alla var verkliga vinnarskallar som avskydde att förlora. Att då få vara med det här gänget och vinna SM-guld var väldigt stort.
– Jag spelade ytterligare en säsong i Södertälje innan jag slutade spela. Under mina år i klubben bodde jag i Stockholm och där, liksom i SSK, trivdes jag väldigt bra.
Leif R Carlsson
– Det här var första gången jag var med i ett spelarråd. Jag stred för en viktig och ganska avgörande fråga. Han som var förhandlare var Pelle Blom som senare blev VD för Astra Zeneca. Min tes var att vi inte skulle ha någon seriepremie. Vi skulle i stället ta allt om vi vinner SM-guld. Jag såg på Pelle Blom att han tyckte det här lät skitbra.
– Några av killarna i laget tyckte att dom ändå behövde den här extra premien till månadslönen. Jag fortsatte ändå att driva den här frågan. ”Vi skiter i premien och begär dubbelt så mycket om vi vinner SM-guld”. Jag lyckades få igenom det där och jag kan tänka mig att det var en viktig del när det började dra ihop sig även om det inte var några som i början av säsongen åkte runt och tänkte på det. När det närmade sig finalen så var snacket att ”Den som viker sig här får spö” haha… Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur reagerade han då ni till slut vann guldet?
– Alla tyckte nog att det var kul. Jag skulle säga att det handlar om att komma in i fokus för det man ska göra. Vi hade många bra saker tillsammans med Timo (Lahtinen). Tävlingar om att vinna en t-tröja eller en Lacoste från sponsorer till oss.
– Bland annat hade jag och ”Masken” tävling på varje träning. Den som vann fick en dricka från drickaautomaten och förloraren skulle knyta av skridskorna på vinnaren. Det kunde vara tävlingar om att träffa ribban med ett skott och så vidare. När man vunnit satt man där stolt och smuttade på drickan medan den andra satt på golvet och snörade av skridskorna. Idag garvar jag och ”Masken” åt det där när vi träffas.
Anders "Masken" Carlsson.Foto: Bildbyrån
Anders ”Masken” Carlsson
– Södertälje var den klubb i Sverige som satsade hårdast vid den här tiden och hade verkligen fått ihop ett riktigt bra lag. Alla killar i laget utom ett par bodde i Södertälje och det skapade en grym sammanhållning.
- Det var helt enkelt dags för mig att göra något nytt. Brynäs var inte direkt beredd att satsa på mig och då kändes det här steget som en naturlig utveckling för mig.
– Vi vann SM-guld med Södertälje 1985. Dessutom var det som SSK:are jag blev etablerad i landslaget och fick debutera i VM. En fantastiskt rolig tid i mitt hockeyliv.
Bo Ericson
– Vi hade ett fantastiskt bra gäng. Anders (Eldebrink) var kanske på toppen av sin karriär. Vi hade en bra målvakt (Hardy Åström). Sedan hade vi en del spelare som var väldigt underskattade. Södertälje plockade upp några spelare som blivit ratade i Djurgården, Peter Wallin, ”Säcken” (Hans Särkijärvi) och Peter Ekroth. Dom blommade ut på ett fantastiskt sätt i Södertälje och var väldigt bra.
– Peter Ekroth var en väldigt underskattad back. Sedan hade han sina sidor där det ballade ur och så vidare. Jag tycker i alla fall att han var jättebra. Dessutom hade vi Thomas Jernberg som också spelade jättebra.
– Vi hade även bra forwards, Thom Eklund, Jarmo (Mäkitalo), ”Masken” (Anders Carlsson), ”Glenna” (Glenn Johansson), Conny Jansson och så vidare. I princip alla ”peakade” karriärmässigt. Reine Landgren, han hette Karlsson vid den här tiden, var också grymt bra liksom Leffe R (Carlsson)..
– Vi spelade den avgörande matchen i Norrköping. Vi var väldigt bra men det blev ändå väldigt tuffa drabbningar och fysiska finaler. Desktop ad in article Mobile ad in article
Thom Eklund
– Han var dålig på svenska, skrattar Thom Eklund då tränaren Timo Lahtinens ledarskap kommer på tal.
– Jag tror inte att jag pratade något längre samtal med honom under första sex månaderna. Jag förstod inte vad han sa så jag höll mig ifrån honom eftersom jag antagligen bara skulle svara fel.
– Nu sa inte Timo speciellt mycket och vi fick lira som vi ville. Tittar du på laget vi hade, Wallin, ”Säcken” eller ”Masken”, han är inte heller född bakom en tekopp. Jarmo Mäkitalo…
– I powerplayspelet, skicka pucken till Jarmo så åker han in med den i zon. Det var nästan självspelande och Timo öppnade i princip bara dörren den säsongen. Han sa ungefär samma sak på alla genomgångar från första augusti till sista matchen. Ingen fattade ändå sista mars vad han hade sagt. Timo styrka var nog att han lät oss vara. Sedan hade han bra isträningar där han verkligen drev på oss.
Hur fungerade det här gänget med så många starka karaktärer vid sidan av isen?
– Under säsongerna jag var där och som vi var bra flöt det på förhållandevis bra. Precis som du säger var det många starka karaktärer. Wallin är en riktig jäkla tjurskalle, ”Masken” är hur tjurskallig som helst, (Peter) Ekroth är som han är, Eldebrink är Eldebrink och Bosse var ganska stark i ett omklädningsrum.
– Det var aldrig, som jag kommer ihåg det, något tjafs i omklädningsrummet. Det har nog att göra med att det gick väldigt bra och att vi inte förlorade många matcher under de här säsongerna. Jag upplevde inte heller att det var någon panik när vi låg under i matcher under slutspelet. Det var väldigt lugnt hela tiden.
– Jag har varit tränare efter spelarkarriären och jag kan se i blicken på folk när det blir stressat. Det där lär man sig att se, men så var aldrig det under första säsongerna i Tälje. Desktop ad in article Mobile ad in article
Var det nyckeln till att ni vann SM-guld 1985?
– Ja, jag tror det. Sedan måste man givetvis ha lite flyt också och även kunna producera. Jarmo var ruggigt bra att producera under de här åren, ”Masken” med och Leffe (R Carlsson) passade i alla fall ibland. ”Glenna”, jag och Conny tillsammans med Anders gjorde mycket mål i powerplay. ”Säcken” och Wallin åkte runt och retade folk, men bidrog också med en hel del mål.
– När vi var dåliga var Hardy bra i målet. Det var en sådan målvakt föreningen behövde just då. Innan hade Södertälje haft lite problem på just målvaktssidan.
– Hardy var ruggigt bra i finalserien och det var skönt när motståndarna skulle dumpa och stressa oss. Då gick Hardy bara ut och slog i väg pucken så Djurgården fick aldrig tag i det spelet mot oss.
Hans Särkijärvi.Foto: Bildbyrån
Hans Särkijärvi
– Vi hade ett bra lag med tre femmor som slogs om positionerna på varje träning. Det var slagsmål på träningarna och sådant. Jag, Peter Wallin och Reine Landgren var en ”line”. Sedan hade vi en med ”Masken” (Anders Carlsson), Leif R (Carlsson) och Jarmo Mäkitalo. Den tredje var en ”Södertälje-line” med ”Glenna”, Conny Jansson och Thom Eklund. Klart att det var bra spelare. Samtidigt hade vi bra backar och målvakter.
Hur stor roll hade coachen Timo Lahtinen i det här guldet med tanke på att flera vittnat om att SSK årgång 1985 var lite av ett självspelande piano?
– Det var lite åt det hållet. De som plockade ihop det här laget ska ha den största elogen. Timo var absolut inte inne där och förstörde. Någonting hade Timo som var bra. Han satt ihop gruppen och förberedde oss på ett bra sätt. Antagligen hade vi även bra träningar också för vi var väldigt bra tränade.
– Givetvis fanns det ett grundsystem som vi spelade efter, men sedan spelade vi mycket på våra olika skickligheter. Det är bara att se på våra centrar, ”Glenna”, ”Masken” och Wallin. Det är hyfsade centrar. ”Masken” var i NHL liksom Wallin. ”Glenna” hade säkert också hamnat där om han hade velat.
Anders Eldebrink
– Det var riktigt kul att få vinna med sin moderklubb och vi hade ett väldigt bra lag med äregiriga killar, bland annat tre av landets bästa centrar i Anders "Masken" Carlsson, Peter Wallin och ”Glenna” Johansson. Sedan hade vi bra backar med Bosse Ericson, Uffe Borg, Stefan Jonsson, Peter Ekroth och Thomas ”Malin” Jernberg. Hardy Åström stod i målet. Forwards Reine Karlsson, Conny Jansson, Thom Eklund, Jarmo Mäkitalo…
– Målskyttar, grovjobbare och framspelare. På träningarna kunde det vara krig och tvåmålen var ofta hårdare än elitseriematcherna. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur minns du finalserien i dag?
– Givetvis när vi vinner femte matchen nere i Himmelstalundshallen och gick ifrån så stort i andra perioden.
– När jag åker förbi Norrköping i dag tänker jag varje gång att det där är guldstaden (skratt). På den tiden spelades alltid avgörande matchen på neutral plan och året efter fick vi stryk i Karlskoga av Färjestad. Det året var vi nästan bättre men Färjestad hade ett bra lag.
Glenn Johansson.Foto: Bildbyrån
Glenn Johansson
– Våra ledare, Nisse Andersson och Sonny Danielsson, hade värvat ihop ett otroligt bra lag. Thom Eklund från Björklöven, Hardy Åström från Modo, Anders ”Masken” Carlsson Brynäs och Bosse Ericson från AIK. Peter Wallin, Peter Ekroth och ”Säcken” (Hans Särkijärvi) kom alla från Djurgården och var revanschsugna.
– Vi gick upp 1982/83, året efter åkte vi ut mot AIK i semifinal, torsk 11–1 i den avgörande matchen. Vi visade i alla fall att vi var med redan då så det var ingen stor överraskning att vi vann guldet.
Ni ledde med 6-1 i den avgörande finalen mot Djurgården 1985, men höll på att tappa den ledningen...
– Jag har aldrig varit så nervös inför en tredje period som då. Jag trodde aldrig vi skulle klara det. Djurgården gick ju upp till 6-3, men närmare än så kom de aldrig.
Kan du sätta ord på känslan när slutsignalen gick?
– Nej. Jag är ju SSK:are och det här var det man alltid velat uppnå. Stort och fantastiskt skönt.
Firades ni stort ute på stan efter guldet?
– Nej, ingenting. Damerna vann basketen samma år och vi skulle göra någon grej tillsammans med dem. Jag tror att det slutade med att man tog något kort med lagen på samma bild utanför stadshuset här i Södertälje.
Rickard Fagerlund delar ut SM-pokalen till Anders Eldebrink.Foto: Bildbyrån
Södertäljes guldlag 1985
Målvakter:
Backar:
Anders Eldebrink
Ulf Borg
Niklas Gällstedt
Jonas Heed
Tomas Jernberg
Per Ljusteräng
Peter Ekroth
Bo Ericson
Stefan Jonsson
Forwards:
Thom Eklund
Dan Hermansson
Glenn Johansson
Leif R. Carlsson
Jarmo Mäkitalo
Stefan Karlsson
Jörgen Winborg
Niklas Lindgren
Peter Wallin
Hans Särkijärvi
Hans Pettersson
Anders Carlsson
Reine Landgren (f.d. Karlsson)
Conny Jansson
Peter Larsson
Jarmo Mäkitalo
Tränare
Timo Lahtinen
Kjell Berglund




