Så ska LHC ta sig tillbaka till toppen: ”Så att unga killar ser att det är möjligt...”

Linköpings mångårige ledare Niclas Hävelid om…

• Arbetet bakom det hyllade hockeygymnasiet - som lett till att spelare draftats på löpande band.
• ”Vikterna väger lika mycket i alla gym”
• Att förvalta brorsans arv
• ”De la grunden för där vi är i dag”

{{ PAYWALL LIMIT }}

Under de senaste åren har Linköping gått från att vara ett stabilt semifinallag till att kämpa om att undvika kval. 

Men relativt obemärkt har föreningen lyckats bygga upp en av landets starkaste junioverksamheter. Spelare draftas till NHL på löpande band och juniorlandslagen saknar inte LHC-spelare.

Hur man har lyckats med det? För att svara på den frågan får vi hitta den gemensamma nämnaren i uppbyggnaden av organisationen: Kontinuitet. 

– Vi har fått behålla bra ledare över tid. Andreas Melin i tio säsonger, Jesper Bolin sju säsonger, Victor Grönberg i fem säsonger och Nanna Holm Glaas i sex år. Det tycker jag någonstans är grunden i våra framgångar. Att få behålla de här ledarna över tid, säger Niclas Hävelid.

Niclas Hävelid har, tillsammans med sin bror, varit en central del av uppbyggnaden av LHC:s juniorverksamhet. Inte minst Magnus Hävelid var i allra högsta grad inblandad när det kommer till deras i dag hyllade hockeygymnasium. 

– Magnus och Johan Schillgard var med och byggde upp vårt hockeygymnasium innan Magnus tog steget upp i A-laget. Han la väl grunden tillsammans med Klas Östman, Pelle Torstensson och ett par killar till. De la grunden för där vi är i dag.

När Magnus Hävelid tog steg upp mot A-laget så spelade lillebror Niclas Hävelid fortfarande i klubben. Efter karriären tog han över rollen som junioransvarig.

– När Magnus klev av A-laget gjorde han ett år som junioransvarig. Då tänkte vi om och tänkte nytt. Magnus var då med att sjösätta LHC Academy, U15 till J20. Det vi tänkte då var att vi ville ha samsyn över hur vi vill utveckla både spel och spelarna i akademin. Våra akademitränare är med och tränar på fyra lag. 

Efter säsongen 2016/2017 lämnade Magnus Hävelid jobbet i hemstaden för att pröva lyckan på det svenska ishockeyförbundet. Där han först tog jobbet som förbundskapten för U17-landslaget och sedermera även U18-landslaget där han är kvar än i dag. 

Till skillnad från sin bror har Niclas Hävelid valt att stanna i LHC.

Hur har det varit att bygga vidare på din brors arbete? 
– Det har varit jättekul och inspirerande. Senaste sex åren har vi försökt att förfina och arbeta med det som var påbörjat. Det är ett stort arbete som kräver många. Att alla jobbar med samma idé och har ett grundtänk att utveckling tar tid. Det gäller att man är väldigt synkade och jobbar efter samma röda tråd.

JUNIORER SOM BRANDMÄN 

Efter att ha varit junioransvarig under ett par år är Niclas Hävelid i dag en del av A-lagets ledarstab. Ledd av Klas Östman är 48-åringen assisterande tränare tillsammans med Gereon Dahlgren.

Ledarstaben valde tillsammans med sportchefen Niklas Persson att starta säsongen med bara tretton forwards. Ett vågat beslut som tyder på tillit till spelarna i juniorlagen.

– Dels så visste vi att vi hade spelare underifrån som skjuter på. Sedan handlar det mycket om ekonomi också. Det kanske inte var fjorton forwards vi behövde utan en back. Det är tufft för yngre spelare att komma in och spela i SHL över tid. Sedan kommer ungdomar in när vi har skador och gör det bra. Vilket är ett bra bevis för oss att de yngre killarna är redo när de kommer upp. De kan kliva in och hjälpa laget.

Hur mycket ansvar är rätt att ge till juniorer? 
– Kommer man upp ska man få möjligheten att prestera. Vi försöker hitta rätt miljö för rätt spelare, det är en balansgång. Vi ser till exempel Filip Bystedt som en offensiv spelare och då ska han spela högre upp i hierarkin. 

BORT FRÅN BOTTEN

Under landslagssamlingarna i november hade Linköping sammanlagt sex spelare i Juniorkronorna och Småkronorna. I Magnus Hävelids U18-landslag hade man till och med flest spelare av alla klubbar i Sverige med fyra stycken. 

När Linköping nu under ett par år har producerat spelare till A-lag, juniorlandslag och NHL är frågan: När får vi se ett sportsligt resultat i SHL av arbetet man lägger ner? 

– Det är så mycket annat som påverkar men jag hoppas att vi bygger upp någonting. Klas (Östman) är tillbaka och har gjort en jätteresa och samlat på sig mycket erfarenhet. Kan man behålla spelare och bygga över tid så kan det bli bra. Det är inte lika med en bra juniorverksamhet att man är ett bra SHL-lag. Det är en förmån att ha bra juniorer när man får skador. 

Vad är planen för att ta tillbaka Linköping till toppen? 
– Planen är hårt och gediget arbete med att ha kontinuitet på spelar- och ledarsidan. Att få behålla spelare och bygga en stark kärna. Att hitta en mix med yngre och äldre.

”VIKTERNA VÄGER LIKA MYCKET I ALLA GYM”

Linköping har varit duktiga på att hitta skickliga importer, inte minst Broc Little, och vill fortsätta med det. Samtidigt hoppas Niclas Hävelid på att klubben kan stärka sin tradition av att producera egna talanger. 

– Den är vi väl på väg att skapa lite med att våra yngsta spelare kan se att killar från Linköping spelar i A-laget. Det föder inspiration och en gnista. Sedan gäller det att ha tålamod, det tar tid att bli bra. Det är någonstans det som krävs. Sedan är hårt jobb grunden. Vikterna väger lika mycket i alla gym. Jag tycker ändå att de som lyckas gå hela vägen har tålamod och förstår att det tar tid för att bli bra. 

Vad är målbilden med juniorverksamheten?
– Det är att få upp spelare i A-laget. Vi har en modell som vi kallar 100-10-1. Det innebär att 100 stycken ska börja spela ishockey, tio av de hundra ska komma in på vårt hockeygymnasium och en spelare ska ta klivet upp i A-laget. Det svåra är att få in 10 egna på gymnasiet. Lyckas man med det, då kan man verkligen säga att man har lyckats med sin ungdomsverksamhet. Det är nästan unikt att få in tio egna, det är den svåraste att lyckas med. Där är vi väldigt starka.  

För att nå målet att få in tio egna i sitt hockeygymnasium har Linköping förändrat när man börjar förbereda ungdomarna för vad som komma skall.

– Börjar vi vid U15 då har man ett och ett halvt år på sig innan spelaren ska söka till vårt gymnasium. Börjar man vid U16 hinner man inte mer än någon månad. Bredd och elit ska på något sätt sammanföras där. Det gäller att ge alla som vill möjligheten. Det enda man vet är att tränar man hårt så kan det bli bra. Alla som vill ska få chansen att hänga på. Så ska det vara för det är omöjligt att säga i U15 vilka som ska bli bra. 

Vad betyder det för er som förening att få spelare draftade till NHL?
– Vårt hockeygymnasium lägger standard för NHL. Nivån är att du ska bli NHL-spelare och den går via SHL. Vår drivkraft är att vår utbildning ska vara för spelare som vill ta sig till NHL. Sedan är inte att bli draftad lika med att spela i NHL. Det är få förunnat att gå hela vägen. 

”KOMMER ATT HA SPELARE SOM TAR KLIV”

Linköping hade som sagt fyra stycken spelare som åkte iväg med småkronorna. Det var tvillingarna Hugo och Mattias Hävelid, Filip Bystedt och Fabian Wagner. Den närmaste framtiden har därmed potential att bli väldigt ljus för LHC. 

Men vad kommer sedan? 

– Nu har vi lite tuffare år framför oss. Det kommer bli tufft att jobba in tio stycken på vårt hockeygymnasium. En förutsättning för att det ska lyckas är att de här 100 börjar spela ishockey. Kullarna blir tunnare och tunnare. Jag hoppas att vi kan komma tillbaka dit vi en gång var. Jag vet faktiskt inte varför det börjar färre på ishockey nu. 

– Det är naturligt att intresset och suget att börja spela minskar när A-laget inte går perfekt. Vi hoppas kunna vända den trenden genom att skapa idoler och ha spelare från trakten i vårt A-lag. Så att unga killar ser att det är möjligt när Filip Bystedt spelar SHL i Linköping. 

Vem eller vilka är det som står på tur?
– (Georg) Weigelt har tagit klivet upp i A-laget och nu hoppas vi att han kan ta nästa steg och etablera sig. Vi har några spännande 03or och 04or som kommer. Vi kommer att ha spelarna ur de här kullarna som kommer att ta klivet upp i vårt A-lag.

TV: SHL-säsongens överraskningar och besvikelser