När Rögle gick upp i högsta serien för första gången

Värvade under vilda protester - rasade ur finrummet. "Ett kanonlag på pappret, men det stämde inte" Byggde 25 villor - åt spelarna: "Så blev det aldrig" "Ungkarlar som träffades mycket under helgerna" Drog inte jämnt - enligt myten. Rögle i final igen. Är det deras tur nu? Rögle har tidigare varit ett lindansargäng under flera säsonger, men är ett lag som alltid kommer tillbaka och är fascinerande på alla sätt och vis. Dessutom, vilka hockeyprofiler som kommit från klubben. Jonas Bergqvist, bröderna Jörgen och Kenny Jönsson, alla Elvenesarna, Brithenarna och så vidare. Mina egna första minnen av Rögle är från då jag 1968 samlade på hockeybilder som klistrades in med Karlssons klister i ett album med Rolle Stoltz på framsidan. Då var Rögle-stjärnorna man samlade på Uffe Sterner, Kenneth Ekman, Tom Haugh, Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson, Kjell ”Pipis” Larsson, Lennart Skördåker med flera. På den tiden styrdes fortfarande klubben av Gösta ”Pollenkungen” Carlsson. En företagare som producerade hälsoprodukter av pollen. Dessutom, enligt egen utsaga, i mitten av 1940-talet hade han närkontakt med ett rymdskepp och rymdvarelser. ” Det konstiga var att alla vände sig emot mig när jag kom in i gläntan. Det var som om jag var väntad, men inte önskad”. Han ska ha stått några meter ifrån besättningen som jobbade utanför skeppet . ”Kvinnorna” var ljushåriga och hade håret klippt och lagt efter modernaste snitt. Alla slutade upp med sitt arbete och drack ur bägarna som kvinnorna hade med sig”, har Gösta Carlsson vittnat om. Myt eller sanning? Det ligger inte på mig att avgöra. Genom åren har det svurits över hur lag som Frölunda och Malmö värvad ihop lag som innehöll spelare både från när och fjärran. Ett av lagen som var tidigt ute med att vara ett ”värvargäng” var Rögle BK. Säsongen 1965/66 kvalade Rögle sig upp i dåvarande Division 1 – alltså motsvarande dagens SHL – och höll sig kvar i högsta serien under tre säsonger. {{ PAYWALL LIMIT }} Värvade under vilda protester - rasade ur finrummet Debutsäsongen innehöll spelare så som Arne ”Lillen” Johansson från Vättersnäs IF, Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson kom närmast från Malmö FF. Kenneth Ekman hade Rögle plockat en säsong tidigare från Troja. Landslagsspelaren, Kjell ”Pipis” Larsson kom närmast från Brynäs. USA:s VM-målvakt, Tom Haugh, vaktade målet och inte minst hade Gösta ”Pollenkungen” Carlsson värvat Sverige absolut bästa spelare vid den här tiden, Ulf Sterner. Rögle under säsongen 1966/67. Förväntningarna på ”bespottade” Rögle var stora inledningsvis. Det såg också bra ut efter att Rögle bland annat slagit Brynäs på hemmaplan med 4-2. Förra Brynässpelarem, ”Pipis” Larsson gjorde två av målen. Men det blev bara en femteplats i södra gruppen och missat slutspel. Till andra säsongen i högsta serien värvades Anders Nordin och Håkan Nygren från MoDo AIK under vilda protester från ”Kabben” Berglund uppe i Örnsköldsvik. Kjell Nilsson plockades tillbaka från AIK. Samme Nilsson som senare skulle bli Ordförande inom Svenska Ishockeyförbundet. Dessutom målmaskinen från Fagersta. Däremot hade Ulf Sterner lämnat för spel med Färjestad. Trots hårda satsningen missade ånyo Rögle slutspelet. Både Nordin och Nygren valde att lämna Rögle efter säsongen. Liksom Tom Haugh som valde spel i Japan. Kjell ”Pipis” Larsson valde Skultuna. En ung Sverker Torstensson från Jonstorp kom in i laget samt en av Sveriges mest lovande målvakter, Björn Larsson, som närmast kom från Färjestad, men växt upp i Stockholm där han spelat för bland annat Älvsjö och Djurgården. Larsson som senare skulle trakiskt omkomma i en trafikolycka och gå ur tiden endast 27 år gammal. Säsongen blev ett stort misslyckande och Rögle – dåtidens Malmö – rasade ur Division 1 efter att ha kommit sist i södra gruppen efter att ha endast skrapat ihop sju poäng. Kenneth Ekman, ”Mysing” Karlsson, ”Lillen” Johansson med flera lämnade och det skulle dröja till säsongen 1992/93 innan Rögle BK var tillbaka i hockeyns finrum, det vill säga till elitserien. "Ett kanonlag på pappret, men det stämde inte" Hockeysverige.se tog hjälp av Kenneth Ekman, Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson, Ulf Sterner, Des Moroney och Vladimir Zabrodzky för att minnas tillbaka på den tiden där motståndarlagen och inte minst publiken inte var alldeles tillfreds med ett Rögle som värvade dit stjärnor för att bli ett storlag. (Idag är Moroney, Zabrodsky och Karlsson alla borta) – Des Moroney hade varit och tittat på en utomhusmatch i Ljungby. Han har sagt efteråt ”Fuck it, jävla väder. Det regnade hela tiden”, om den där matchen, skrattar Kenneth Ekman då hockeysverige.se träffar honom i på hans altan hemma i Tingsryd där han bott sedan tidigt 1970-tal. – Sedan tog Des kontakt med mig och Rögle efter det. Satsningen Rögle gjorde var unik för att vara på den tiden. Vi hade ett kanonlag på pappret, men det stämde inte som lag. Jag vet inte riktigt varför det blev så och det går egentligen inte att skylla någon för det, – ”Pollenkungen” valde lite mellan Des (Moroney) och Uffe (Sterner). Då tog han Uffe. Des valde då att spela i Division 3 för Lund och sedan vidare till Västerås. Kenneth Ekman blev snabbt god vän med Uffe Sterner. – Vi bodde grannar i Utvälinge, med Uffe och Maud, som var hans fru då. Jag var även med hem till Uffes föräldrar. Vi hade spelat en kombinerad A och B-landskamp hemma i Norge. Uffe körde och då stannade vi till där, så jag kan skryta med att jag varit hemma hos hans föräldrar. – Vi var jättebra kompisar där nere, men inte lika bra kompisar då vi spelade i varsitt lag, säger Ekman med ett leende. Kenneth Ekman och Uffe Sterner. Han hade även en god kontakt med Des Moroney. – Vi hördes i alla fall en gång om året och har alltid haft en bra relation. Des var en fantastiskt bra spelare som dessutom var väldigt skicklig på skridskorna. Han var även min första riktiga tränare och kom att betyda väldigt mycket för min utveckling som spelare. – Det var inte så vanligt att man lägre ner i serierna hade riktiga tränare då, men Des var en fantastiskt bra tränare. Det talades om en stark rivalitet mellan Ulf Sterner och Des Moroney. Något som ska ha fått ”Pollenkungen” att inte låta kanadensaren följa med laget upp i Division 1. – Uffe och Des inte alltid överens, men jag märkte aldrig några konflikter mellan de båda. Målade "Pollenkungens" källare: "Vänlig gamäng" Den som finansierade Rögles satsning var Gösta Carlsson, ”Pollenkungen” kallad. Han hade gjort sig en förmögenhet på naturprodukter med pollen. Bland annat lade han grunden till företaget Cernelle. Bakom framgångarna påstod han ligga ett möte med utomjordingar i mitten av 1940-talet. Att det skulle varit därifrån han fick recepten för naturläkemedlet Cernitol av pollen. – ”Pollenkungen” var en vänlig gamäng, enkel. Man kunde träffa honom ute på havet när man var där ute och fiskade. Då kunde han komma där med någon av sina vänner i en båt. Det var aldrig några problem när man hade med honom att göra. – Det här med utomjordingar var mitt emot där han bodde. När han var ute på ängarna och sög upp pollen pratade folk om honom och hans fru tog väldigt illa vid sig av det så hon gick nästan aldrig ut och det var neddraget i deras hus. Det sas att hon gick ut på kvällarna. – Jag var målare redan på den tiden och var nere i hans källare och målade. På den här tiden fick man jobba samtidigt som man spelade. Det var också han som lade in alla pengar i klubben och för att bygga en ishall. Kenneth Ekman var med redan då Rögle tog steget upp i Division 1. – Då var även Pentti Lindegren och Björn Elvenes med. Då fick antingen två nordbor eller en amerikan vara med, så Pentti spelade inte så mycket och Elvenes blev skadad i en olycka där han körde rakt in i en lastbil. Björn återhämtade sig och spelade senare i Malmö, men avled senare (1988) i cancer. Trots ett starkt lag på pappret fick Rögle aldrig ihop alla bitar menar Kenneth Ekman. – Vi hade ett kanongäng och borde ha gått till slutspel. Det blev sedan att vi tappade folk hela tiden och mot slutet var det egentligen bara jag, ”Mysing” och Arne (Johansson) kvar. Alla stack och även vi lämnade skutan då vi åkte ur. – Annars var det ett stort publikintresse, men jag minns inte vad man sa på stan då vi åkte ut. Jag var gift och inte ute så mycket. Byggde 25 villor - åt spelarna: "Så blev det aldrig" Hur togs allt det här med Rögles värvningar emot i media? – Det var inte så populärt. Det hade börjat med Frölunda. Brorsan (Gösta Ekman) spelade där och jag har själv varit nära att gå till Frölunda vid två tillfällen, men jag hade dåligt självförtroende och vågade inte. – Jag tränade som ett djur för att komma dit upp och bli bäst, men när jag väl kom dit upp tänkte jag att det inte var möjligt. Får man sådana tankar är det inget bra. – Som sagt var, först Frölunda och sedan Rögle. Det var inte populärt vid den här tiden. Trots att det inte blev något slutspel och gruppen splittrades var det alltid en bra stämning i laget både på och vid sidan av isen. – Ja, så var det. Några bodde i spelarvilla. Bland annat Tom Haugh och där samlades ungkarlarna. Spelarvillan var ett hus som låg jämte ishallen. En av spelarna som var gift, Klas-Göran Nilsson, bodde i en av villorna där. – ”Pollenkungen” skulle senare låta bygga 25 villor ute i Utvälinge där vi bodde. Han skulle ha alla spelare där, men så blev det aldrig. Annars blev det inte att jag umgicks så mycket med ungkarlarna eftersom jag var gift. Det blev mest med närmaste. Bland annat Ulf Berglund, ”Sliparn”. Han bor upp i ”Ö-vik”, men han ringer då och då så vi brukar prata en stund. Själv är jag dålig på att ringa. Har du fortfarande ett hjärta för Rögle? – Jag följer Rögle. Det var fyra säsonger som jag var där, så självklart, avslutar Kenneth Ekman. "Mysing" Karlsson: "Vi skulle gått till slutspel" Efter att ha haft ett trevligt samtal med Kenneth Ekman tog vi en promenad på 100 meter för ett trevligt samtal ytterligare. Nu hemma på Bengt-Göran ”Mysing” Karlssons altan. – ”Pollenkungen” ringde och ville värva mig till det här laget. Det var intressant eftersom han satsade hårt, byggde hallen och så vidare. – Vi hade åkt ur med Malmö så jag ville ta chansen att fortsätta i högsta serien. Sedan hade vi Uffe Sterner och många andra bra spelare. Tom Haugh i målet… – Arne ”Lillen” Johansson och jag spelade ihop ganska mycket. Kjell Nilsson var också där. Vi hade ett jättebra lag, men vi lyckades inte redigt. Jag tycker att vi skulle gått till slutspel någon av säsongerna. Särskilt första och andra året. Tredje säsongen vände det och vi åkte ur. Vad var det som gjorde att ni inte fick ihop bitarna? – Jag har inget bra svar. Vi hade ett bra lag och kunnat gå till slutspel med det. Jag vet inte om det var för mycket ihop plock eller vad det kan ha varit. – Vi gjorde många jättefina matcher mot Brynäs, Djurgården och dom här topplagen, men vi räckte inte till. Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson. Saknades bredden? – Ja, lite så kan det vara. Vi hade topparna, tre femmor, men saknade nog lite av bredden. Ganska tidigt blev ”Mysing” nära bekant med Kenneth Ekman. – Ja, det kan man säga att vi blev. Kenneth var gift då och hade barn medan jag var ungkarl. – Vi kom ihop bra och bodde alltid tillsammans när vi var ute och reste. Helt enkelt passade ihop smålänningar som vi är. Jag kändes dessutom Kenneth från TV-pucken där vi spelade ihop. ”Professorn” kunde bli arg när det inte gick vägen Andra säsongen spelade ”Mysing” Karlsson en hel del tillsammans med VM-spelaren, Anders Nordin. – Det fungerade jättebra och han gjorde en kanonsäsong i Rögle. Han kom med lite mer i landslaget den säsongen. Orädd och en bra ledare. – Han var otroligt snabb och det var bara att lägga ut pucken på kanten så kom han där. Alla trodde att han skulle slå igenom, men efter att han flyttat hem stagnerade han lite. – Vi hade även Håkan Nygren och han är som han är. Noggrann med allting, klubban och gud vet allt. Han var duktig som fanken tekniskt. När jag är nere i Ängelholm brukade jag ringa och prata med honom lite. – Kjell ”Pipis” Larsson var också med. Väldigt duktig. Clarence Carlsson från Gävle. En skärpt kille också duktigt. Lennart Skördåker… Vi var ett bra gäng. Rögle under 1967/68-säsongen. Tränare under flera säsonger i Rögle var tjecken Vladimir Zabrodsky. – En bra tränare. Jag gillade honom extra mycket eftersom han lärde mig det här med skridskoåkningen och jag fick en skjuts i den under min tid där. Kunde han bli arg? – (Skratt) Nej, det tror jag inte. Jag kommer inte ihåg att han skulle fått ett redigt vredesutbrott. Han var kunnig och saklig. – Hans ena grabb (Jan Zabrodsky) kom fram där nere, men flyttade sedan upp till Stockholm och spelade för Djurgården. Han var i alla fall med några matcher i Rögle. – Vi hade även ”Professorn”, Åke Lundström, som tränare. Han var rolig. ”Professorn” var mer en som ibland kunde bli arg när det inte gick vägen. Han var trevlig när man satt ner med honom och pratade. Väldigt teoretisk och visade hur han ville lägga upp våra matcher. – Jag hade ”Professorn” under flera år då jag var i Västerås och jag trivdes bra med honom. Det var ingen fel på honom, men Vladimir var mjukare. "Ungkarlar som träffades mycket under helgerna" Under ”Mysings” sista säsong spelade han tillsammans med målvakten Björn Larsson som omkom i en bilolycka. – Han var en jättetalang. Samma sak med Jonny Sjökvist från Huskvarna och en väldig talang. Jonny var 18 år då han omkom i en olycka. Det var under min första säsong i Rögle. Blev Rögle lite som Malmö på 1980-talet, det vill säga illa omtyckta med tanke på alla värvningar? – Visst var det att alla lag ville så oss och det kan vara en av orsakerna till att vi inte gick till slutspel. – Där nere var det ganska mycket i media om oss. På den tiden var det Kvällsposten och Helsingborgs Dagblad. Båda tidningarna skrev väldigt mycket om oss och jag uppfattade det som att det mest skrevs positivt. Hur trivdes du vid sidan av isen? – Jag trivdes jättebra nere i Ängelholm. En lagom stor stad och vi umgicks rätt mycket inom laget. – Många kom ner dit som ungkarlar så vi var gott gäng som träffades mycket under helgerna. Min fru Karin kom ner under min tredje säsong i Rögle. Hon, precis som jag, är från Hovmantorp, avslutar ”Mysing”. (En längre intervju med ”Mysing” Karlsson kommer på hockeysverige.se) Drog inte jämnt - enligt myten Efter en som han säsong i USA och New York Rangers organisation återvände Ulf Sterner till svensk hockey, men inte till Frölunda som han lämnat säsongen innan. I stället valde han Gösta ”Pollenkungen” Carlsson, Rögle BK och Vegeholms Isstadion. – Frölunda var svenska mästare då jag flyttade hem till Kungälv, men dom hörde aldrig sig till, berättar Ulf Sterner då vi ses hemma i Deje för en intervju om hans karriär: – En dag stod en kanadensare vid namn utanför min dörr och undrade om jag ville komma till Rögle och spela i stället. Jag gjorde två säsonger i Rögle och jag måste säga att det var två väldigt trevliga år. Tyvärr kom inte jag och Carlsson riktigt överens sista året där och därför valde jag att lämna Ängelholm. Des Moroney berättade om sin tid i Rögle då hockeysverige.se träffade honom för en intervju till serien OLD SCHOOL HOCKEY 2009 – ”You Know”, Rögle satsade hårt värvade många bra svenska spelare. Bland andra Barry Murman från Bjursås, Bernt Karlsson från Fagersta, Lennart Skördåker från Malung och Kjell Nilsson från Bofors och jag ville flytta söderut eftersom vintrarna i Fagersta och Leksand var ganska kalla. Mina vänner sa att det var varmare nere i Skåne. Det var en kul utmaning att få försöka ta upp Rögle från division 3 till allsvenskan. – Andra året värvade jag Ulf Sterner till Rögle liksom en ”great” back som heter Kenneth Ekman. Jag tog senare med mig honom till Tingsryd. Han var minst lika lovande som Börje Salming. Des Moroney. Enligt myten var alltså Ulf Sterner en spelare som Des Moroney inte drog jämt med och det påstås att det till och med var en av orsakerna till att Des lämnade Rögle. – Ulf och jag är vänner. Han är en av de absolut största ishockeyspelarna någonsin. Hade han bara stannat i NHL hade han blivit en ”big star”. Visst drog Ulf och jag inte jämt alltid när vi spelade i Rögle och ibland blev det bråkigt i omklädningsrummet, men han liksom jag är speciella personligheter och som alltid velat tävla och vinna. – Jag har ändå alltid gillat Ulf och det var inte han som var anledningen till att jag slutade i Rögle. Det var ju faktiskt jag som värvade Ulf till Rögle. Han hade då kommit hem från NHL (New York Rangers) och ville spela för Frölunda eftersom han bodde i Göteborg. Men Frölunda hörde aldrig av sig till honom så då åkte jag hem till Ulf och ringde på dörren och frågade om han ville komma till oss i Rögle. – ”Pollenkungen” hade till slut bara råd att ha kvar en av oss båda och eftersom mitt kontrakt gick ut blev det jag som fick sluta. Vladimir Zabrodsky då vi träffade honom 2012 för en intervju om hans karriär: – Jag var väldigt god vän med Pelle Bergström liksom Arne Strömberg. När Pelle var chef i Rögle hörde han sig för om jag var intresserad av ett tränarjobb där nere. Vi tackade ja och flyttade till Ängelholm. – Vi kom dit året efter att flyttat därifrån, precis som det hade varit i Leksand. Vi hade ett fint lag med spelare som , den amerikanska målvakten och , ni vet morfar. – Jag stannade i Rögle under tre säsonger och startade dessutom en tennisakademi i Ronneby som fortfarande finns kvar. Efter Rögle flyttade vi till Solna 1970 och jag började träna Djurgården samtidigt som jag jobbade som tennistränare i Kungliga Tennishallen. Men min fru ville se mig hemma någon kväll i veckan så jag valde att sluta som hockeytränare. Så här ser vårt "Rögle All Star team" genom alla tider ut: Målvakt: Tom Haugh Den amerikanska, korta och ganska korpulente målvakten, kom till Rögle inför säsongen 1965/66. Han blev klar för klubben strax efter det att han gjort sin VM-debut för USA 1965 i Tammerfors. USA slutade sexa efter bland annat Östtyskland, vilket inte direkt var någon fjärde i hatten. Haugh blev snabbt en publikfavorit i Ängelholm och var en viktig kugge då Rögle tog klivet upp i högsta serien säsongen 1965/66. Han stannade totalt tre säsonger i Rögle, men höll till och från kontakten med föreningen fram till hans bortgång 2018. Runner-up: Arvid Holm Tom Haugh. Backar: Kenny Jönsson En av Sveriges bästa backar genom alla tider. En egen Rögleprodukt som debuterade i klubbens A-lag som 17-åring 1991. Fick sitt internationella genombrott då han var med och vann OS-guld i Lillehammer som 19-åring. Åkte efter det över till NHL där han kom att spela totalt 686 matcher för Toronto och New York Islanders. Inför säsongen 2004/05 återvände Kenny Jönsson till Rögle som då låg i allsvenskan. Trots att han spelade i andra divisionen var han given i Bengt-Åke Gustafssons Tre Kronor. Dessutom var han lagkapten både i landslaget och Rögle efter återkomsten. Det blev totalt två OS-guld och ett VM-guld. Kari Eloranta Det var nästan att den sympatiske finländaren från Lahti hade kommit med i HV71:s och Leksands All Star team också. Han höll en extremt hög nivå under hela sin tid i Sverige. Eloranta kom till Rögle säsongen 1991/92 efter en säsong i Lahtis och tre i Lugano. Två av säsongerna i Schweiz blev han dessutom mästare. Totalt gjorde han fem säsonger i Rögle, tre av dessa var han lagets kapten och ”pappa”. Var med och vann OS-silver 1988 vilket var Finlands första mästerskapsmedalj. Runner-Up: Kenneth Ekman Kenny Jönsson och Kari Eloranta. Forwards: Jörgen Jönsson Lillebror Jönsson som märkligt nog aldrig riktigt fick fäste i NHL. En av svensk hockeys mest laglojala, men även skickliga spelare. Han debuterade i A-laget 1989/90 och spelade i klubben fram till och med säsongen 1994/95. Efter Rögles degradering lämnade han för spel i Färjestad. Jörgen Jönsson och hans bror Kenny är unika på det sättet att dom båda har varit med om att vinna Sveriges båda OS-guld. Dessutom har Jörgen Jönsson vunnit två VM-guld och fem SM-guld. Michael Hjälm En personlig favorit som inledde sin hockeykarriär i KB65, alltså Köpmannaholmen/Bjästa. Via Modo, Björklöven, OS och VM-spel kom han till Rögle inför säsongen 1991/92. Han blev snabbt en av lagets viktigaste spelare både på och vid sidan av isen. Michael Hjälms rutin var givetvis ovärderlig för Rögle och han blev kvar i klubben fram till och med säsongen 1995/96 då han lade skridskorna på hyllan. Vann SM-guld med Björklöven 1987. Spelade dessutom två OS och två VM-turneringar. Stefan Elvenes Pappa Björn Elvenes var norsk landslagsman. Tre av hans söner, Stefan, Roger och Tord, kom alla att spela i Rögles A-lag. Dessutom är ju barnbarnen Ludvig och Lukas inte helt okända för den svenska hockeypubliken. I mitt All Star team kom mellanbrodern Stefan med medan den äldsta av syskonen, Roger, hamnade som första avbytare. Stefan Elvenes spelade i Rögles A-lag från 1985 till år 2000. Förutom två säsonger då han spelade med vännerna i Malmö. Han avslutade karriären med sju säsonger i Danmark där han vann mästerskapet vid ett tillfälle. Runner-up : Dennis Everberg Jörgen Jönsson, Michael Hjälm och Stefan Elvenes. BILDER: Arkiv/Ronnie Rönnkvist.

När Rögle gick upp i högsta serien för första gången

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Hårda domen: "Hallen är ett råttbo"

Svensken skriver nytt kontrakt - efter trejden

Tippades gå etta i draften - kommer nu trejdas

Uppgifter: Klubblegendaren återvänder

Tidigare JVM-målvaktens nya klubb