Varje år lämnar en handfull spelare SHL för att testa lyckan i Nordamerika. Det handlar då inte bara om unga spelare som draftats av en NHL-klubb och tar nästa naturliga steg genom att sajnas av samma klubb. I takt med att NHL utökats med fler och fler lag har intresset för free agents ökat, spelare som ofta är late bloomers (ofta mellan 23 och 27 år) men som presterat så bra i SHL och kanske även landslaget att de fått ögonen på sig.
Man ska ha klart för sig att den sortens spelare sällan blir ordinarie NHL-spelare. Av de fem svenska spelare som sajnades som free agents från SHL i fjol – Marcus Högberg, Samuel Johannesson, Marcus Sylvegård, Oscar Eklind och Joakim Ryan – är det bara Högberg som fått spela NHL-matcher. Sylvegård är till och med tillbaka i Sverige igen.
Blir det fler nästa säsong? Ja, det är nog möjligt. Dels för att vi har ett gäng så kallade restricted free agents som presterat väldigt bra hockey i SHL, dels för att det generellt känns som det finns fler spelare i rätt ålderssegment som utmärkt sig.
Detta ska dock betraktas som en bruttolista. I slutändan kommer sannolikt max hälften av spelarna här ha skrivit på NHL-avtal inför säsongen 2025/26. Men vi ska inte låta detta stå i vägen för lite spekulationer. Hockey är trots allt en del av underhållningsbranschen – både på och utanför isen.
Noterbart är att den här listan inte innefattar unga draftade talanger som exempelvis Axel Sandin Pellikka eller David Edstrom.
Restricted free agents
En restricted free agent är en spelare som saknar kontrakt med NHL-klubben den tillhört, men där klubben i fråga fortfarande äger rättigheterna. Gränsen för att bli så kallad unrestricted free agent, när man kan byta klubb utan restriktioner, inträffar antingen när spelaren fyllt 27 år eller har sju ackumulerade NHL-säsonger (med minst tio spelade matcher per säsong) – beroende på vilket som infaller först.
Victor Söderström, b, Brynäs
NHL-rättigheter: Utah Hockey Club
Det var svårt att veta vad man skulle förvänta sig från det tidigare storlöftet när han återvände hem till Sverige. Men det går inte att prata om något annat än succé när det gäller Söderström. Efter att karriären gått i stå i Nordamerika har han kickstartat den hemma i Gävle och varit en av SHL:s bästa backar – om inte den allra bästa – den här säsongen. 23-åringens eventuella comeback i Nordamerika försvåras av att det fortfarande är Utah som sitter på rättigheterna. General managern Bill Armstrong och coachen André Tourigny har inte direkt visat att de har förtroende för svensken sedan de tog över laget. En trejd till en annan organisation skulle inte sitta fel.
Lassi Thomson, b, Malmö
NHL-rättigheter: Ottawa Senators
Apropå tidigare storlöften... Lassi Thomson gick till Ottawa som 19:e spelare i första rundan 2019, samma draft som Söderström gick till Arizona som elfte spelare. I likhet med föregående spelare hade Thomson svårt att finna sin plats i organisationen. Under sina tre och en halv säsonger med Senators spelade han bara 18 NHL-matcher. Gissningsvis är han på så vis i samma sits som Victor Söderström. En trejd till en annan organisation och en omstart skulle vara att föredra. Thomson har med sitt tunga skott och offensiva mindset varit ett fynd för Malmö, som naturligtvis hoppas kunna behålla honom i ytterligare en säsong.
Filip Hållander, fw, Timrå
NHL-rättigheter: Pittsburgh Penguins
Tränaren Olli Jokinen kallade honom "för bra för SHL" och till viss del är det bara att hålla med. Det Filip Hållander visade upp under kalenderåret 2024 var värdigt en spelare som hör hemma i NHL. Han gjorde 55 poäng på 51 matcher och överträffades endast av fjolårets poängkung Oscar Lindberg och årets poängkung David Tomasek som gjorde 56 poäng vardera under 2024. Hållander känns också som den mest givna spelaren av alla här att hamna i NHL nästa säsong. Dels för att han spelar på den nivå han gör, dels för att Pittsburgh Penguins befinner sig i ett läge där de skriker efter nytt blod för att kunna bygga om laget på stående fot. Att se Filip Hållander i "Pens" tredjekedja i höst känns realistiskt.
Foto: [AP Photo/Patrick Semansky]
Henrik Borgström, c, HV71
NHL-rättigheter: Washington Capitals
Henrik Borgström var bra i SHL redan i fjol. Den här säsongen har den målfarlige finländaren tagit ytterligare ett stort steg och får nu anses tillhöra toppspelarna i ligan. Kommer det att kunna ta honom tillbaka till NHL, där han spelat 111 matcher för Florida, Chicago och Washington. Chansen existerar men i nuläget känns Schweiz som ett troligare alternativ. Dels för att Washington Capitals, som sitter på rättigheterna, har en fin pipeline med spännande talanger som ska in och komplettera deras redan etablerade stjärnor, dels för att Borgström fyller 28 i år. I en annan NHL-organisation hade möjligheterna antagligen sett bättre ut. Hur som helst lär HV71 få svårt att behålla sin poängkung.
Unrestricted free agents
I det här specifika sammanhanget handlar unrestricted free agent antingen om spelare som inte har draftats in i NHL, och därmed är fria att att sajna med vem de än önskar. Eller så är det spelare som tidigare draftats eller tillhört en NHL-klubb, men inte fått ett kvalificerande anbud eller passerat 27 års ålder.
Jesper Myrenberg, mv, Linköping
Om LHC undviker kval, eller till och med tar sig till play-in, ska mycket av äran tillfalla Myrenberg. Han har fått sitt stora SHL-genombrott den här säsongen och tagit vid när Marcus Högbergs tilltänkte ersättare Christian Heljanko fallerade. Kan det räcka hela vägen till ett NHL-erbjudande? Varför inte? Vid snart 25 års ålder har stockholmaren knappt äntrat sin prime och det borde finnas ännu mer potential att frigöra här. Det som möjligen talar emot att så blir fallet är hans storlek. Många NHL-klubbarna verkar ha en oskriven regel att inte drafta eller sajna målvakter som är under 190 centimeter. Myrenberg, som mäter 187 cm i strumplästen, behöver hålla fanan högt resten av säsongen för att övertyga eventuella tvivlare.
Tobias Normann, mv, Frölunda
Apropå målvakter som inte riktigt har centimeterna på sin sida... 186 centimeter långe Tobias Normann har följt upp fjolårets succé med AIK i Hockeyallsvenskan med att ge veteranen Lasse Johansson utmärkt sparring i Frölunda. Vid 23 års ålder ska han ha sina bästa hockeyår framför sig och hans utvecklingskurva under de senaste åren imponerar. Det understryks av hur han har klarat av att gå från norska toppligan till Hockeyallsvenskan och sedan vidare till SHL utan några större problem att acklimatisera sig. Det ska dock sägas att norrmannen spelar bakom ett stabilt försvar och har hjälpts av ett system som inte tillåter alltför många farliga målchanser på det hela taget. Det är en ynnest han knappast kan räkna med om han hamnar i exempelvis AHL.
Jonas Arntzen, mv, Örebro
Från en Normann till en norsk landsman. Kul kuriosa i sammanhanget är att Norge aldrig haft en målvakt i varken NHL eller AHL, så det finns goda möjligheter för någon av dessa herrar att skriva historia nästa höst. Insidern Kevin Weekes på ESPN har redan rapporterat att det finns ett utbrett intresse för både Normann och Jonas Arntzen. Den senare hade en sensationellt stark start på säsongen, men har liksom hela Örebro mattats av och mellan stolparna tycks Jhonas Enroth har återtagit förstaspaden. Kommer det att påverka Arntzens chanser? Möjligtvis. Men man ska inte glömma att det kommer ett VM senare i vår som kan ge honom nya möjligheter att övertyga klubbar om att han är värd en chans. Arntzen har storleken som NHL-scouterna söker efter och är en välskolad målvakt som utstrålar trygghet.
Arvid Holm, mv, Rögle
Blir det en returbiljett till Nordamerika för Arvid Holm? Inte omöjligt. Efter en rätt blek fjolårssäsong, där Ljungbysonen bara spelade 16 matcher totalt i AHL och ECHL, har han studsat tillbaka med imponerande kraft i Rögle. Han har inte bara spelat till sig mer förtroende än rutinerade Christoffer Rifalk, utan även fått chansen i Tre Kronor. Den storvuxne burväktaren har tre säsonger med totalt 71 AHL-matcher bakom sig i Nordamerika, där han representerade Winnipeg Jets och Colorado Avalanches organisationer. Med tanke på att tiden där inte var den mest framgångsrika kan 26-åringen vara bränd av upplevelsen, men ett återvunnet självförtroende och revanschhunger kan alltid råda bot på det.
Ludvig Persson, mv, Brynäs
Är det här största skrällen av alla på listan? Troligtvis. För hand upp den av er som hade koll på Ludvig Persson inför säsongen. 25-åringen från Göteborg tillbringade fem säsonger i Nordamerika innan han hamnade i Gävle. Väl där har han gått från okänd till respekterad. Den senaste tiden har han börjat konkurrera ut tilltänkte ettan Erik Källgren och fått fler och fler starter. Statistiskt sett tillhör han SHL:s toppskikt. Det borde medföra att 25-åringen får nordamerikanska blickar på sig. Nu är arbetsprovet fortfarande lite för litet för att dra några stora slutsatser, men fortsätter han på inslaget spår och går in i slutspelet som Brynäs etta lär snacket gå på allvar. I likhet med Myrenberg och Normann kan hans storlek anses vara ett problem. 185 centimeter är på gränsen till vad många NHL-klubbar kan tolerera.
Charles-Edouard D'Astous, b, Brynäs
Titt som tätt dyker det upp sådana här late-bloomers som en bit in i karriären får allt att falla på plats. Charles-Edouard D'Astous har varit en av säsongens mest pricksäkra värvningar i SHL och väcker till liv minnen av offensivt dominanta importbackar som Chris Lee och Kodie Curran. Efter succé i finska Liiga med KooKoo har 26-åringen varit en av SHL:s bästa backar då han snittar näst intill en poäng per match. Om hans spelstil håller i NHL låter jag vara osagt, men man kan lita på att den sortens produktion som franskkanadensaren svarat för inte går obemärkt förbi NHL-klubbarna. Som odraftad spelare som bara spelat på AHL-kontrakt tidigare kan det här vara hans livs bästa chans.
Foto: [Jens Carlsson / BILDBYRÅN]
Bobby Trivigno, fw, Brynäs
Den här texten får Johan Alcén att framstå som Sveriges skickligaste sportchef. För här är ytterligare en spelare som kan klassas som ett fynd modell större. Tittar man på listan över spelarna som gjort flest poäng i lika styrka den här säsongen är det faktiskt Bobby Trivigno som toppar den tillsammans med Oskar Steen. Trivigno har nämligen gjort sina samtliga 16 mål och 28 poäng i den spelformen. Det är hutlöst bra att kunna producera på den nivån i princip helt utan powerplay-minuter. Kan det utmynna i ett nytt NHL-kontrakt? Varför inte. Bobby Trivigno, som varit inne i New York Rangers organisation, är i första hand en energispelare som kan ge dig starka botten sex-minuter. Vid 26 års ålder är han mitt inne i sin prime. Det som talar emot det, och kanske ger honom en bättre möjlighet att spela hockey på hög nivå i Europa, är förstås att han bara är 173 centimeter. NHL gillar sina grinders stora och bredaxlade.
David Tomasek, c, Färjestad
Det var en smula förvånande att David Tomasek inte belönades med ett NHL-kontrakt redan i fjol. Då hade han vunnit SHL:s målliga och svarat för ett starkt VM som slutade med tjeckiskt guld på hemmais i Prag. Den här säsongen har han lagt in en ännu högre växel och varit i det närmaste dominant på isen. Trots en del missade matcher leder han under landslagsuppehållet SHL:s poängliga med sju poängs marginal ned till tvåan Henrik Borgström. Det som kanske främst talar emot en NHL-chans för Tomasek är hans ålder. 29-åringar blir sällan värvade som free agents. Men som både Pierre-Edouard Bellemare och Derek Ryan bevisat behöver det inte heller vara ett hinder för att få långa NHL-karriärer. Baserat på hur han har presterat är han värd en möjlighet – men Färjestads klubbledning knäpper nog händerna hårt i hopp om att få behålla sin storstjärna.
Viktor Lodin, fw, Färjestad
Flytten till Färjestad har, som väntat, lockat det bästa ur Viktor Lodin. Han har fått sitt stora genombrott i SHL och visat att han kan vara en toppspelare i ligan. Lodin förlängde nyligen kontraktet med FBK och handen på hjärtat känns det mest troliga som att han blir kvar. 25-åringen har varit modigt öppen med den mentala ohälsa han brottats med under karriären. När han nu tycks ha funnit en plats där han trivs och verkar kunna må bra som människa – vilket alltid är det viktigaste – vore det kanske inte genomtänkt att dra till Nordamerika igen. Lodin hade en sejour i Ottawa Senators organisation där han fick göra NHL-debut men också drogs med stora skadebekymmer. Om man bortser från allt annat och bara bedömer situationen hockeymässigt är jag övertygad om att han är av intresse för NHL-klubbar.
Foto: [Jonas Ljungdahl / BILDBYRÅN]
Oskar Steen, fw, Färjestad
Blir det en Nordamerika tur och retur för Oskar Steen? Ja, det skulle i alla fall förvåna om han inte fick en del anbud efter sin succéartade hemkomst till Karlstad. Steen har inte kunnat sluta göra mål i SHL och trendar just nu mot en 30-målssäsong. Under sina fem säsonger i Boston Bruins organisation fick Oskar Steen ihop 60 NHL-matcher och ytterligare 221 i AHL. Det man ska ha i åtanke då att Boston var ett topplag under de här åren och hade riktigt tuff konkurrens på forwardssidan. Som free agent skulle Steen kunna välja att sikta in sig på en klubb där han har lite bättre möjligheter att få en ärlig chans.
Theodor Niederbach, c, MoDo
Har det lossnat för det tidigare storlöftet nu? Ja, den här säsongen, eller mer precist sista månaderna, har 22-åringen börjat likna den spelare man såg framför sig när Detroit Red Wings valde honom i andra rundan 2020. Niederbach är inte den kvickaste spelaren på isen, men han tänker och processar spelet bättre än de flesta andra. Det är alltså hans hockey-IQ som kan kunna ta honom hela vägen till NHL. Kanske finns det en poäng att ta ytterligare en säsong i SHL för att verkligen etablera sig som en toppspelare i MoDo (och hela ligan) innan han tar chansen i Nordamerika. Det positiva arbetsprovet är fortfarande ganska litet. Men man vet inte heller om möjligheten kommer igen om den presenteras för honom efter den här säsongen.
