- “Om jag kunde veta att det skulle bli en flopp - hur kunde inte sportcheferna veta det?”
- Backens oväntade succé: Har bästa poängsnittet - någonsin.
- “Det absolut sämsta lag jag sett - ser inte hur de kan undvika ett kval"
- Kan stjärnimporterna vara på väg bort?
- Veckans lag.
- Mycket mer!{{ PAYWALL LIMIT }}
Marknaden har inte sällan beskrivits som “stendöd” under säsongsupptakten. Men vi har ändå sett några övergångar som sticker ut. Veini Vehviläinen byttes ut mot Tomi Karhunen i Brynäskassen, Joey LaLeggia bytte Timrå mot HV när Timrå tog in Joonas Lyytinen och Magnus Pääjärvi, Lucas Elvenes bytte snabbt HV71 mot Leksand och Radan Lenc blev hans ersättare när han bytte Frölunda mot HV. Apropå Frölunda och HV har ju de tagit in Loui Eriksson och Niklas Hjalmarsson också. Dessutom har Skellefteå tagit tillbaka Adam Mascherin.
Det går dock inte att komma ifrån att det är en ganska märklig skara övergångar. Man har liksom fått “hitta” spelare som egentligen inte finns. Sådana som slutat, eller varit på gränsen till att sluta. Sådana som haft kontrakt med en SHL-rival. Eller, som i Adam Mascherins fall, en spelare vi fortfarande inte vet när eller om han kan spela.
Det är den märkliga marknaden som gör att Mario Kempe säkert lär få 300 000 + i månaden när han bestämmer sig för en klubb. Kempe vore en kanonförstärkning för många, men även han har ju haft rätt stora skadeproblem. Det är ju i grunden därför han inte spelat någon ishockey den här hösten.
Men på en sparsmakad marknad blir också de rekryteringar som görs ännu viktigare. Det finns inte speciellt mycket utrymme för snedsteg. Örebro tvingas ju behålla en sådan som Petrus Palmu för att de har en tunn trupp med många skador, och för att det inte finns någon (utom , då) att plocka in den dagen Palmu försvinner. Och nog hade Stefan Matteau försvunnit ännu snabbare om marknaden hade varit så överfylld av stjärnor som många sportchefer var säkra på att den skulle vara nu. Ingen trodde nog att så många nordamerikaner skulle välja KHL. Ingen trodde nog heller att så få spelare skulle komma loss från AHL. Det är väl egentligen bara Linus Sandin som vänt hem den här säsongen. För många nordamerikaner är det sannolikt också mer attraktivt att stanna i Nordamerika eftersom den svenska kronan är ungefär lika mycket värd som en gammal grekisk drachmer.
“Sämsta värvningen i SHL”
Men tillbaka till denne Stefan Matteau. Den sämsta värvningen vi såg till SHL den här säsongen, tillika en av de sämsta vi sett de senaste åren. Ibland är det inte helt enkelt att förutspå misslyckade rekryteringar. Att Petrus Palmu skulle vara så dålig som han varit fanns det inte så mycket som tydde på. Eller Joachim Blichfeld. Eller Andy Miele, för den delen. Men i fallet , där fanns det ingenting som tydde på något annat än att han skulle bli en flopp.
Inte en enda av de hockeykunniga jag pratade med inför säsongen sa något annat än att han var en ganska dålig ishockeyspelare, för att tala klarspråk. Han hade usla underliggande siffror från AHL. Han hade varken tempot eller spelförståelsen för att klara av att leverera i SHL. Saker det tog mig en timme att få fram, efter att han presenterats.
Saker som sannolikt borde ha kommit fram även för Linköpings rekryteringskommitté med cirka fem minuters research också. Om jag, med mitt kontaktnät och ytterst begränsade hockeykunnande, kunde veta att det skulle bli en flopp - hur kunde inte sportcheferna veta det? Man undrar ju lite försynt vad det var de hade fått fram för siffror och information som gjorde att de faktiskt trodde att denne Matteau skulle lyckas. Och faktumet att de skrev 1+1-årskontrakt gör ju det hela än märkligare.
Jag sitter sannerligen inte här och påstår att jag hade gjort ett bättre jobb som sportchef, för så är verkligen inte fallet, men att vi år 2022 fortfarande kan se den där typen av totalmissar är fascinerande. För att använda ett ganska snällt ord i sammanhanget.
“Vad trodde Frölunda de värvat?”
Jag blir också en aning förbryllad när jag läser Frölundas förklaring till varför de och Lucas Nordsäter bryter kontraktet, efter att backen bara gjort några få framträdanden i SHL: “Vi hittar ingen vettig lösning på vare sig kort eller lång sikt”, sade sportchefen Fredrik Sjöström. Sportchefen som bara några månader tidigare tog dit Nordsäter på ett tvåårskontrakt med motiveringen: “En skridskostark tvåvägsback. Lucas tävlar och har inget emot det fysiska spelet, han kommer att passa hos oss".
“Han kommer passa hos oss”. Det är ett ganska långt steg därifrån till “Vi hittar ingen vettig lösning på vare sig kort eller lång sikt”.
Jag undrar även där, lite försynt, vad det var Frölunda trodde de hade värvat? är för all del en spännande back som säkert kommer göra det bra i finska Jukurit framöver, men det fanns väl inte speciellt mycket som tydde på att han skulle gå in och vara gjuten på sex backar från start. Det mesta tydde väl på att han skulle vara ungefär det han varit. En spelare som får spela lite då och då och som för lite minuter här och där. En spelare som kanske spelar varannan match. Jag hade inte väntat mig att han skulle leverera några stordåd under sina två första månader i Frölunda. Trodde Frölunda det? Har inte situationen blivit ganska…exakt vad man hade kunnat gissa på förhand?
Fanns det ingen plan B? Fanns det ingen som helst diskussion kring vad som skulle hända om Nordsäter inte fick spela så mycket? Uppenbarligen inte, eftersom det nu inte “fanns någon vettig lösning, varken på kort eller lång sikt”.
All skuld ska givetvis inte läggas på . Spelare och agenter som varit inblandade bär givetvis också ett ansvar till att det blivit som det blivit. Jag blir bara så paff av bristen på professionalitet som stundtals ger sig till känna - även om Nordsäter själv inte verkar speciellt bitter över vad som hänt och hur det hände. Han tycker ändå att han utvecklats och fått med sig mycket under de här månaderna. Gott så. I slutändan är väl det ändå det viktigaste.
Men det var ju knappast tanken från något håll att två säsonger i stället skulle bli två månader. Allra minst såg nog Fredrik Sjöström det framför sig.
Bröts - efter fyra matcher
Häromåret såg vi Jakob Ragnarssons tvåårskontrakt med Rögle brytas - efter fyra matcher. Så fel ska det inte vara möjligt att gå, om ett kontrakt skrivs och bryts på rent hockeymässiga grunder.
Att pricka rätt med värvningar är sannerligen inte helt lätt. Men det krävs banne mig ett dåligt jobb för att träffa så fel som vissa klubbar gjort, gör och kommer fortsätta göra.
Hur svårt kan det egentligen vara att undvika att gå på den här typen av minor?
VECKANS LAG
Målvakt: Lars Johansson
Backar: Joey LaLeggia, Johannes Kinnvall
Forwards: Jack Connolly (2), Jonathan Johnson, Hugo Gustafsson
14 lag - 14 tankar
Brynäs: Vet ni vem som har tidernas högsta backpoängsnitt i SHL? Det är faktiskt…David Sklenicka!
Backen, som förlängde sitt kontrakt med Brynäs i veckan, snittar 0,9 poäng per match. Tvåan Kodie Curran, som förvisso spelade en hel del fler matcher, snittar 0,89. Hur länge kan Sklenicka behålla förstaplatsen?
Frölunda: Nu har då Loui Eriksson gjort sin efterlängtade comeback i Frölundatröjan. Och hur såg han då ut? Bättre än väntat, måste jag säga. Jag tycker det syntes redan i säsongsdebuten att han kommer bidra med saker. Kanske inte nödvändigtvis mål och poäng, men saker. Han ger Frölunda en helt annan tyngd och en helt annan bredd.
Men på tal om bredd, nu måste väl Frölunda ta in en center också? Vad sägs om…hm…Johan Sundström?
Färjestad: Max Lindroth ska ha credd för hur han resonerar kring sin filmningsbestraffning från helgens match. Han erkänner att han ryckte till för att klubban kom upp mot ansiktet (vilket jag tror alla skulle ha gjort) och erkänner utan omsvep att det skulle kunna ha funnits en poäng i att berätta det för domaren.
– Självklart ser det inte bra ut. Det jag hade kunnat göra är att åka rakt över isen till domarna och säga att klubban gick mot halstrakten och inte i ansiktet, och sagt att jag reagerade. Det är olyckligt, där och då reagerade jag med adrenalin i kroppen, en reflex att ”nu är något på väg upp i ansiktet”. Men jag har släppt det nu och går vidare, säger han till NWT.
Och jag köper också att han inte säger det till domarna. Han försöker inte medvetet lura dem. Och det är faktiskt upp till domarna att avgöra vad som sker på isen.
HV71: Det är sällan en spelare med 0+3 på 17 matcher som får mest beröm och mest kärlek från supportrarna. Men så är faktist fallet med Herman Hansson i HV71. Det säger kanske en del om HV att Hansson är så populär, men också en hel del om Hanssons lättuppskattade spelstil.
Nu förärades han med ett nytt tvåårskontrakt. Jag ser framför mig att den här killen kan bli en spelare á la Ludvig Nilsson i SHL om något år. En riktigt, riktigt bra spelare för fjärdekedjan helt enkelt.
Han må vara 28, men han har inte växt färdigt i SHL ännu.
Leksand/Oskarshamn: Tänk att båda bröderna Quenneville nu är petade. John i Leksand, David i Oskarshamn. Och det som sticker ut är att båda är petade utan att ha varit skitdåliga på något sätt. David är väl inte lika bra i Oskarshamn som ifjol, och John är ju inte direkt den som gärna tar ett extra skär på skridskorna - men det är ändå två fullt dugliga SHL-spelare.
Jag blir också lite förbannad på David Quenneville, som inte kan ta en petning utan att gå till attack mot tränarna och genast börjar subtilhota om att lämna klubben.
– Saker har svängt i 180 i hur man ser på framtiden. Saker förändras, organisationen förändras, ny ”staff” kommer in och det är en del av det, säger han till Barometern.
Kom igen, ta en petning. Sätt ned näven i fickan och jobba hårt - utan att gnälla på det där sättet.
Hur länge blir bröderna kvar i SHL?
Linköping: 8,88.
Det är Linköpings skottprocent i SHL den här säsongen. Bara HV71 har en sämre. Det finns många brister i LHC men en av dem är definitivt deras svaga spets. Har de spelarna som krävs för att öka den där skottprocenten? Jag känner att det finns sparkapital i jumbon HV - men jag känner inte riktigt samma sak när jag ser Linköpings lag.
Skottprocenten är faktiskt en aning sämre än den varit de senaste fyra åren, trots att skottprocenten generellt i ligan gått upp. Det är oroväckande för Linköpings del.
Något som också gör det lite mer oroväckande är att Broc Little ligger på närmare 19 i skottprocent. Det är helt enkelt inte troligt att han kommer orka hålla sig på den nivån hela säsongen. Därmed måste Ty Rattie, Patrick Russell och ett par grabbar till bli mer effektiva än de varit så här långt. Annars kommer LHC:s effektivitet bli ännu lägre.
Luleå:Jack Connolly måste vara en av SHL:s mest underskattade spelare. Sedan han kom till Luleå är det egentligen bara fjolårssäsongen som varit en besvikelse. Annars har han varit en konstant på topp-fem i lagets interna poängliga.
Nu är han klar för en fortsättning i klubben, till 2025. Ett mycket viktigt besked. Connolly är egentligen den bästa spelaren att ha i sitt lag, eftersom han inte är bra nog för att få kontrakt i en bättre liga - men kan slängas in lite var som helst i ditt lag i SHL. Och han gör alltid ett bra jobb. I den bästa av världar är väl han andra- eller tredjecenter men han har också visat att han klarar av att leda en förstakedja vid behov.
En mycket bra förlängning av Luleå.
Malmö: Jag såg Malmö gästa Brynäs i onsdags förra veckan, och jag måste säga att det med råge var den sämsta insatsen jag sett av ett lag den här säsongen. Jag vet ärligt talat inte när jag såg ett bortalag vara lika dåliga som Malmö var då, i Gävle.
Från minut ett till 60 var de helt och hållet håglösa. Där och då kände jag att de knappt kommer ta en poäng till den här säsongen. Att raset i tabellen inte kommer vara över förrän de ligger på sistaplats. Den sistaplats jag och många med mig tippade dem på inför säsongen.
Jag ser inga mönsterbrytare i laget. Jag ser ingen som kan styra ett powerplay. Jag ser inte heller riktigt att Daniel Marmenlind kommer utvecklas till att bli en toppmålvakt under säsongen. Han kommer inte stjäla matcher på samma sätt som Oscar Alsenfelt gjorde.
Jag ser inte hur de ska kunna undvika ett kval.
Rögle: Det är fascinerande att se Rögles ras den här säsongen. Deras normalt så fina defensiv är helt kaputt. Bara Oskarshamn och Linköping släpper in fler mål i snitt per match. De tre senaste säsongerna har de släppt in fjärde minst, tredje minst och tredje minst mål i SHL. Och nu är de alltså tredje sämst.
Backsidan kändes lite suspekt redan inför säsongen. Inte för att det var dåliga spelare, en och en, utan för att den kändes lite för tunn och att den som helhet var en bit bakom de allra främsta. . Det ska bli spännande att se vad Lukas Klok kan bidra med framöver. Han måste bli en succé. Svårare är det inte.
Inte heller målvaktsspelet, från ett av SHL:s bästa målvaktspar på pappret, har imponerat. De har tredje sämst räddningsprocent av alla. Detta trots att Rögle släppt in näst minst skott i egen skottsektor. Där har de ändå något positivt att bygga vidare på. Får de bara normalt målvaktsspel från någon av sina burväktare framöver så kommer de ändå kunna klättra. Litegrann, i alla fall.
Topplagståget har däremot gått.
Skellefteå: Offensiven presterar fortsatt. Men även här vill jag lyfta fram defensiven. Om Skellefteås defensiva målsnitt håller i sig kommer de släppa in 137 mål. Så mycket har de inte släppt in sedan säsongen 10/11, då det spelades 55 omgångar.
De släppte då in 2,63 mål per match, vilket är sämst sedan de gick upp i SHL. Deras defensiva målsnitt nu? Jodå, det är också 2,63.
Nu har offensiven generellt blivit bättre i SHL, men det är ändå anmärkningsvärt att Skellefteå kan vara på väg mot ett bottenrekord där.
Timrå: Vi håller oss kvar vid statistiken. Timrå fortsätter prestera och deras fruktade offensiv levererar i alla fall okej. Men Timrå är alltjämt sämst i hela SHL på att få iväg skott i motståndarnas skottsektor. De är till och med sämre än HV - trots att de spelat en match mer.
Men om vi jämför med exempelvis Linköping, som jag skrev om ovan, så finns ju spetsen i Timrå. De klarar av att producera trots få chanser. De har prioriterat en på förhand ifrågasatt defensiv, och det med all rätt. offensiven kommer komma naturligt. Därför är jag inte alls orolig för Timrå.
Växjö: Vad ska hända med Joachim Blichfeld? Den inför säsongen ganska uppsnackade värvningen har inte alls fungerat i SHL. 2+7 är ett mycket svagt facit efter 19 matcher, och nuförtiden får han inte ens alltid spela tvåsiffrigt antal minuter. Med Tobias Rieder och Kalle Kossila tillbaka från skador ser jag inte riktigt hur han ska få en större roll, heller.
Känslan är att han inte riktigt har benen för att kunna spela i SHL. Och då undrar jag om Växjö har tålamodet med honom, speciellt länge till, eller om de också är beredda att bryta ett tvåårskontrakt och se dansken hamna någon annanstans?
Jag blir inte förvånad om han blir petad helt och hållet inom kort - om han nu inte får fart på sitt normalt fina målskytte inom en vecka eller två.
Det har ringt lite varningsklockor runt Jayden Halbgewachs också, men han har ju faktiskt gjort två mål på sina senaste tre matcher. Kan Blichfeld också få den utdelningen framöver?
Örebro: När jag tänker på Örebro, då tänker jag på Henrik Löwdahl. Han är för mig symbolen för hela den klubbens förvandling. En lika stor symbol som “Mozart” Andersson och Peter Andersson.
Få spelares vepor har känts lika givna i en arenas tak som hans. Svårare än så är det inte.
