SOLNA(HOCKEYSVERIGE.SE)
Sundsvall är ett starkt hockeyfäste.Från trakterna kommer lag som Timrå, Heffners/Ortviken, Sundsvall,Njurunda och så vidare. Just Njurunda har bland annat fostratspelare så som Henrik Zetterberg, Fredrik Modin och Erik Gustafsson.Därifrån kommer även en av Sveriges bästa spelare på damsidan, Erica Udén Johansson. Men för att hon ska kunna fortsätta spelaelithockey har hon varit tvungen att flytta från sin hemstad och gårnu in på sin andra säsong i AIK.
– Varför damhockeyns intelyckas i Sundsvall? Jag vet faktiskt inte riktigt varför och haringet bra svar på det, säger förra OS-spelaren då vi slagit ossmed på ett café inne på Karolinska Sjukhuset är hon just nu gårpå en utbildning för att bli fysioterapeuts.
Innan UdénJohansson flyttade ner till Stockholm var hon en säsong i Gävle,som även det är en stark hockeystad.
– Jag vet inte om jagtycker det är någon större skillnad på intresset för damhockeyni Gävle jämfört med Sundsvall. Däremot hade Brynäs ett närasamarbete med Clockwork. Bland annat hjälpte dom min sambo med attfå jobb i Uppsala.
– Det passade även bra nu då vi flyttadehit ner för då kunde han fortfarande jobba kvar i Uppsala. Brynäshade kontakter som kunde hjälpa till så vi kunde få jobb.
Kändedu det som ett nederlag att behöva flytta ifrån Sundsvall för attkunna fortsätta spela elithockey?
– Klart att jag kännerså på ett sätt. Samtidigt hade jag flyttat därifrån tidigareockså för att gå på college. Dessutom var jag en sväng i Modooch en i Segeltorp.
– Jag kände mer att det här var vad jagmåste göra för att kunna fortsätta spela, så det blev ingenstörre grej ändå.
Liga för hockeygymnasier? "Varför inte"
Den som var damhockeyns staka personi Sundsvall under många år var Lars 'Sparven' Johansson, pappatill AIK-forwarden. Numera jobbar han på Sundsvalls Hockeys kansli.
– Han orkar inte längre hålla på med damhockeyn däreftersom han dragit det här lasset sedan jag var 15 år och domstartade damhockeyn, men innan dess också. Det blev för mycket ochhan orkade inte pusha länge.
– Han tycker att det ska finnamöjligheter där uppe, men nu är det andra eldsjälar som ska fådra det lasset i stället.
Du som varit på collegevad kan vi ta med oss därifrån för att kunna ge tjejer som spelarhockey bättre förutsättningar?
– Det är skillnadeftersom det är skola där och inte en klubb. På så vis är detäven en enorm skillnad på budgeten.
– Sedan finns regeln iNCWA att samma sak som du ger till herrarna måste du ge till damernaoch tvärtom. Bara en sådan sak gör att det blir bättre fördamerna. Sedan beror det på vilken skola du kommer till, vilkenekonomi dom har och vilken sport det går bäst för just där.
Erica Udén Johansson tycker att det låter som en bra idé att starta upp en liga för Sveriges hockeygymnasier. Foto: Ronnie Rönnkvist.
Kandet vara en idé att låta våra hockeygymnasier ha en egen liga därskolorna spelar mot varandra?
– Ja, varför inte. Jag seringa större problem i att dom skulle kunna ha en serie. Då har manändå laget att köra med där. Vi har ändå kvar problemet med attvi inte har tillräckligt med folk för seniorlagen. Då behövstjejerna som går på gymnasiet i dom lagen.
– Får vi till enökad mängd tjejer som spelar så vi kan få till en riktigjuniorverksamhet där spelarna får ta tid på sig att utvecklas föratt sedan gå över till senior, då tror jag att det skulle vara enjättebra idé eftersom tjejerna får både bättre och jämnaremotstånd.
Nu sitter en del 15-16 åriga tjejer påbänken i SDHL utan att få speciellt mycket speltid, vilket integynnar varken den individuella spelarens eller svensk damhockeysutveckling.
– Exakt. Det hämmar deras utveckling eftersom domtjejerna hamnar efter. Då måste dom ta igen det senare, det villsäga om tjejerna inte har den stenhårda disciplinen att hela tidenjobba stenhårt för att ta en plats.
– Jag tycker att det bordebli mer som killarna har, att få mer tid på sig till man kommer upptill J20 om man nu inte är en extrem talang.
– Idag pådamsidan ska man vara senior redan vid 15 år. Det säger sig självatt det inte riktigt fungerar.
Pluggar på Karolinska
Erica Udén Johansson harhaft förmånen att kunna spela hockey på heltid under delar avkarriären, vilket är få förunnat.
– Ja, jag har kunnat göradet under två, tre säsonger. Däremot skulle jag inte säga att jagtjänade enorma summor. Jag tjänade så jag överlevde från månadtill månad.
– Jag hade så pass att jag kunde lägga fullfokus på hockeyn. Däremot får jag dras med det efteråt.Till exempel har jag noll i pension-spar då jag är 30 år. Jagkommer ungefär få jobba fram till det att jag dör, säger UdénJohansson med ett skratt och fortsätter:
– Det har i alla fallhjälpt mig att kunna ha den här tiden för återhämtning och köradet här finliret som jag kanske inte hade hunnit med annars,extraträning på vissa moment. Annars blir det kanske bara tid fördet som du måste göra med laget i träning.
– Under senastesäsongen i Sundsvall kunde jag bara spela hockey, men det kunde jaggöra även under min säsong i Brynäs. Då hade jag dessutomSOK-stöd. Hade jag inte haft det så hade jag fortfarande behövtjobba även om det inte varit full tjänst.
Under helakarriären har 30-åringen från Njurunda till och från valt attplugga vid sidan av hockeyn. Just utbildningen är också något somhon tycker är en viktig bit.
– Utbildning har varit viktigtför mig. Dels för att jag inte riktigt vetat vad jag vill bli. Nuvet jag vad jag är inriktad på, men specifikt vet jag inte ännu.Jag tycker om att hjälpa till med idrottsrelaterade skador, vilketdet mest varit så här långt. Jag har även fått upp ögonen merför vad fysioterapeuter mer kan göra..
– Samtidigt har skolanvarit ett sätt att få mer tid för hockeyn. Dels för att man kanstudielån och få bidrag därifrån. Samtidigt blir man inte likalåst som på ett jobb. Det har funkat bättre för mig att spela ochgå i skolan än att spela och ha ett jobb.
Erica Udén Johansson. Foto: Ronnie Rönnkvist
Hurfungerar det nu då du spelar i AIK och pluggar på Karolinska?
– Det funkar ganska bra…
Hur ser en vanlig skol ochhockey-dag ut?
– I morse ringde klockan 05.40. Efter detcyklade jag till hallen eftersom vi skulle på is klockan sju framtill åtta. Sedan cyklade jag hit. Här har vi haft föreläsningfrån nio. Idag slutar vi tidigare, vid två. Annars har viföreläsningar till fyra.
– I och med att vi tränade påmorgonen är jag klar med den, men då har jag istället har jag enmassa plugg jag måste göra. Normalt är jag annars i hallen frånfyra och några timmar framåt för is och fys. Oftast käkar jagmiddag vid halv nio, nio. Sedan är det bara hopp i säng.
Närfår du tid att träffa din sambo, Marcus?
– Vi har settsganska mycket under sommaren, men han vet vad som gäller. Vi får tavara på kvällarna vi har. I och med morgonträningarna vi har i AIKhar det blivit lite enklare. Det blir inte bara ”Hej, god natt,vi ses imorgon”, säger Erica Udén Johansson med ett lättskratt.
Idrottar din sambo?
– Nej, det görhan inte. Han är inte hockeyintresserad, men han ärmotorintresserad. Det har varit en resa för honom också.
Hurmotorintresserad är du själv?
– Det har inte varit såmycket, men lite har jag blivit. Dessutom har jag tagit MC-kort, menjag har dock ingen hoj. Det kommer väl också, men än så längefår jag cykla till skolan och Ritorp.
Det är inte många damspelare som fortsätter spela efter att ha fyllt 30 år. Erica Udén Johansson har nyss nått den åldern men planerar inte på att sluta i nuläget. Foto: Ronnie Rönnkvist.
"Jag känner att jag inte är riktigt klar ännu"
Erica UdénJohansson är nästan unik i svensk damhockey eftersom hon är 30 åroch fortfarande spelar i SDHL.
– Det hade jag inte trott påsjälv då jag var liten…
Du har två år kvar påskolan, tror du att du spelar fortfarande då skolan är klar?
– Det vet jag inte. Nu blir det ett år i taget. Jag tycker att det ärkul, men motivationsbristen finns i sommarträningen, skrattar30-åringen och fortsätter:
– Jag vet vad som behövs för attspela på den nivå jag vill vara på. Där känner jag att det blirjobbigare och jobbigare för varje säsong. Som sagt var, ett år itaget så får jag se hur jag känner.
Hur ska vi fåflera tjejer att inte lägga av för tidigt?
– En del äratt inte få den här seniorexponeringen i för ung ålder. Mångasom är 15-16 år får prova på allt det som en seniorspelare gör.När du testat på det till du är 22 år, då har du ändå spelat isju år, då finns det inte så mycket nytt att leta efter eller sökasig till.
– Det är den inre drivkraften man måste ha, atthitta ett sett att fortsätta utvecklas med. Hittar du inget att duvill till VM, landslaget, vinna SM guld eller komma till OS såtröttnar du. Varför ska man lägga ner den tiden då? Jag tror attvåra tjejer exponeras för tidigt.
– Kan vi få juniorerna attstanna kvar som juniorer, utvecklas och få med sig hela paketet ochinte bara få med sig spetskompetensen och jobba vidare med den, dåtror jag tjejerna skulle hålla sig kvar längre.
– Sedanhandlar det också om att få hjälp med att få vardagen attfungera. Vi som är över 25 år och fortfarande spelar kämpardagligen med att få ihop vardagen. Unga tjejerna hör att vi klagar.Då tar dom till sig det, tänker jag, och vill också ha mer. Fårdom inte det då skiter dom i det. Du ska inte behöva jobba arsletav dig för att kunna spela hockey.
Vad driver dig attfortsätta spela säsong efter säsong?
– Jag vet faktisktinte riktigt (skratt). Jag tycker det är kul och skapar ett driv.Samtidigt har jag inte fått ut allt jag velat ge. Därför drivs jagframåt och fortsätta vill spela. Jag känner att jag inte ärriktigt klar ännu.
– Jag kände efter OS att nu är det stopp.Sedan kände jag att det inte var så här jag ville avsluta minkarriär. Då spelade jag ytterligare en säsong. Då kände jag atthockey faktiskt var kul igen och bestämde jag att det får bli minstett år till.
