LEKSAND (Hockeysverige.se)
Efter åtta säsonger i Linköping valde 24-åringen, , inför säsongen 2023/24 att flytta till Leksand. Det blev också ett lyft för henne och i Dalarna kom hon att göra sin poängmässigt bästa säsong i SDHL med fem mål och totalt 18 poäng på 35 matcher.
– Tjejhockeyn i Halden var inte jättestor. Jag tror att vi var totalt fyra tjejer som spelade. Då var dom andra födda ett år innan jag, berättar Emilie Kruse Johansen då och hockeysverige.se träffar henne utanför ett soldränkt Tegera Arena och pratar om hennes bakgrund som person och spelare.
– Vi tjejer spelade tillsammans med killarna och hade inget eget lag. Nu har tjejhockey växt mycket där.
– I Norge, precis som här i Sverige, är det att tjejhockeyn växer. Idag kan klubbarna sätta ihop tjejlag. Sedan kommer jag från en väldigt liten stad hemma i Norge. Trots den lilla storleken på klubben är det ganska många tjejer som spelar, vilket är kul. Men damhockeyn i sig behöver växa lite till.
Stora norska spelare som Helene Martinsen, Madelen Haug Hansen, Andrea Dalen, Line Bialik med flera har valt, precis som Emilie Kruse Johansen, att som unga lämna Norge för spel i Sverige. Givetvis något hämmar norsk hockeys utveckling.
– Många tänker att man behöver komma till Sverige för att utvecklas på bästa möjliga sätt. Tittar vi på bästa norska spelarna som varit med i landslaget är det många som håller till här.
– Jag tror absolut det hämmar återväxten i Norge. Hade alla norska spelare spelat i Norge så hade det påverkat ligan. När man kommer till en ålder där man är 14, 15 år kanske man flyttar i stället för att spela i ett damlag i Norge.
– Samtidigt måste man vara lite egoistisk i tankesättet eftersom det är du som individ som ska utvecklas. Jag förstår att de flesta flyttar hittar. Desktop ad in article Mobile ad in article
När förstod du att det fanns ett damlandslag i Norge?
– I en ganska tidig ålder eftersom Madelen Haug Hansen är från samma stad som jag.
– Jag fick dessutom se då hon gjorde sin landslagsdebut, vilket var i Halden. Jag tror att hon bara var 14 år då. Själv var jag bara åtta år då, så att jag själv en dag skulle spela i landslaget kändes väldigt långt bort.
Emilie Kruse Johansen var själv bara 13 år då hon debuterade i A-laget.
– Ja, det var någon gång i 13 årsåldern jag spelade i damlaget. Jag minns att jag tyckte att det var läskigt. Framför allt eftersom jag var liten och kort som yngre. När jag ser lagbilder från den tiden ser det ut som jag är deras barn, skrattar Leksandsforwarden och fortsätter:
– Alla där var jättebra hockeyspelare och, som sagt var, det var läskigt att gå in och försöka spela med dem.
Flyttade till Sverige – 15 år gammal
Inför säsongen 2015/16 valde hon att lämna Norge för flytt till Linköping.
– När jag var elva, tolv år tänkte jag att då jag gått ut högstadiet skulle det vara en bra tid för mig att flytta. Mitt mål var Sverige, vilket det var ganska tidigt.
– Sedan fick jag information om att Linköping skulle starta upp ett hockeygymnasium för tjejer födda 1999. Vi var första årskullen där. Jag åkte på en try out i Linköping och det visade sig att dom ville ta in mig på hockeygymnasiet.
Hur var det steget att ta?
– Återigen, det var läskigt. Jag skulle flytta fyra och en halv timme hemifrån. Det kändes jätte, jättelångt. Dessutom hade jag inte ens fyllt 16 år då jag flyttade. Nu skulle jag göra absolut allting själv. Klura ut småsaker som kändes stora.
– Hur skulle jag ta mig till skolan? Få vardagen att gå ihop med alla träningar, tvätta kläder, laga mat… Att laga mat var inga problem eftersom det hade gjort då jag var hemma själv i Halden. Desktop ad in article Mobile ad in article
.jpg)
Samtidigt fick hon en bra stöttning av Kim Martin Hasson och Madelen Haug Hansen redan från början.
– Kim var vår hockeygymnasium-tränare under den tiden och fick sedan ta över sportchefsrollen. Där fick jag mycket stöd.
– Självklart var det också en trygghet att ha ”Madde” där eftersom sedan jag var liten hade sett henne träna och allt det där. Då var det coolt att äntligen få vara på samma lag.
Vad har tiden i Linköping betytt för dig som både person och hockeyspelare?
– Klart att jag växt mycket som person från det jag var 16 år till 23 år, men också utvecklats väldigt mycket även som hockeyspelare. Under stora delar av mitt vuxna liv har jag varit i Linköping och har hunnit utbilda mig på Universitetet.
– Början i Linköping var inte alls lätt. Jag satt på bänken under hela mitt första år i Linköping och spelade ingenting. Trots det fick jag en utveckling eftersom träningsvardagen var ”as-bra” jämfört med vad jag var van vid.
– Men jag hade det väldigt tufft hockeymässigt. Jag var ändå aldrig inne på tankar att jag skulle flytta hem utan tänkte att jag inte kunde ge upp redan efter ett år. ”Jag måste ändå försöka.”
– Med tiden fick jag mer och mer speltid, så det lossnade ganska bra för mig redan efter första året.
– Jag har inte pratat om det här speciellt mycket, men det var en tidpunkt där jag var nära att flytta hem eftersom jag inte mådde superbra mentalt av att inte få spela någonting.
Lämnade LHC för Leksand
Hur hanterade du den biten?
– Det kom av att i Norge fick jag speltid och sedan helt plötsligt… Även fast jag var en del av ett lag som var 100 gånger bättre ville jag spela. Det var därför jag var där. Jag flyttade till Linköping för att spela hockey.
Blev du deprimerad?
– Nej, det blev jag inte. Det var bara väldigt tufft mentalt, men det här har idag stärkt mentalt. Desktop ad in article Mobile ad in article
Redan under andra säsongen i Linköping kom chansen för henne att debutera i A-landslaget.
– Ja, jag fick chansen i slutet av min andra säsong i Linköping. Det var på ett OS-kval i februari 2017. Jag bröt nyckelbenet där och kunde inte vara med på VM som var i april. Klart att det gav en kick eftersom att få vara med i landslaget var vad jag ville.
.jpg)
Inför säsongen 2023/24 valde så Emilie Kruse Johansen att flytta till Leksand.
– Det blev klart ganska snabbt efter att säsongen innan i Linköping tog slut. Vi båda ville gå åt olika håll.
– Precis som man alltid gör så pratade jag med olika klubbar för att se möjligheterna på olika ställen. När jag fick kontakt med Alexander (Bröms) kändes det redan från start naturligt och att han ville ha mig här.
– Leksand är en stor organisation och en av klubbarna man hör om även i Norge. Leksand är ganska coolt på så vis att klubben är ganska utspridd fansmässigt också. Jag har såklart spelat mot Leksand under många år och alltid tyckt det varit mysigt här. När väl bollen började rulla med kontraktsförslag kändes det bra.
Sparkade tränaren: “Det fanns en frustration”
Hade du flera alternativ?
– Ja, det hade jag. När jag fick förslag härifrån var jag ganska mentalt inställd på att ”Nu blir det Leksand”.
Går det att säga att du under förra säsongen fick lite av ett andra genombrott?
– När man går från hockeygym till att bli en seniorspelare kändes det jag blev satt i en låda ”Så här är du som hockeyspelare”. Jag kände själv att jag hade mer att erbjuda.
– När jag kom hit fick jag lite mer fria tyglar. Jag fick använda mig av den offensiva delen som jag vet att jag besitter, men inte fått ut i Linköping. Ofta har man också gott av att byta miljö. Speciellt efter så många år.
– Jag skulle säga att det handlade om att jag trivdes bra från start här i Leksand, att tränarna litade på mig och gav mig fria tyglarna. Desktop ad in article Mobile ad in article
Det blev en stökig säsong i Leksand där Jordan Colliton fick lämna över tränaruppdraget till assisterande tränaren, Joakim Engström. Dessutom klev Göran Tärnlund in som assisterande tränare.
– Det gick inte bra för oss. Vi hade ett bättre lag än vad vi presterade samtidigt som det handlade om det sportsliga. Till slut behövde klubben ta ett beslut. Då valde Bröms att gå åt det här hållet.
– Klart att det fanns en frustration eftersom vi kände att vi var bättre, men inte fick ut det.
Hade inte ni spelare ett ansvar i att prestationen inte var som ni hade förväntat er?
– Jo, absolut. Det är vi som ska leverera där ute, vilket också var frustrationen. Att vi inte fick till det. Det låg på oss och det var vi som grupp som skulle få till saker, vilket vi inte fick.
– Då måste man göra någonting och den här gången blev det att vi bytte tränare.
“Jag tycker inte förra säsongen var godkänd”
Blev det här som ett ”wake up call” för er spelare?
– Det var mer att nu skulle vi göra en nystart när ”Jocke” tog över som huvudtränare.
Vi fick en liten ny gnista. Jag tror det var många av oss som kände att nu kör vi.
– Vi fick ihop spelet mycket bättre och såg ut som ett annat lag. Klart att vi i slutet av säsongen ändå var tvungna att fightas om att komma till slutspel, men det handlade mycket om att vi hade det svårt i början.
Det var andra säsongen i rad Leksand var i liknande situation i slutet av serien, att spela slutspel eller tvingas att kvala.
– Jag var inte med då, men även då var det stökigt. Leksand fick då också ihop det efter jul och fick ett bra flyt.
– Vi fick absolut en ny energi i laget efter tränarbytet. Kollar vi på antal poäng vi hade som lag innan bytet och efter så är det en ganska stor skillnad. Man ser att det hände något. Desktop ad in article Mobile ad in article
Nu har du bott i Leksand under ett år, hur är det att bo här?
– Jättetrevlig. Jag trodde Halden var litet, men Leksand är mindre. Det är jättemysigt och man går till samma café när vi ska ta en fika.
– Det är trevligt när man går i centrala delen av byn och ofta träffar folk jag känner. Folk hälsar. Att bara gå runt här i ishallen och träffa folk som jobbar för organisationen som hälsar och vet lite vem du är, det kan jag inte säga att jag varit van vid innan jag kom hit.
Leksand har varit nära kval två säsonger i rad, vilka förväntningar ska vi ha på laget kommande säsong?
– Jag tror att den frågan är svår att svara på för alla lag eftersom vi har ligan (PWHL) borta i Nordamerika. Den draften är 1:a juni. Det är svårt att hämta hit spelare efter det att draften är genomförd.
– När vi pratar om nästa säsong har vi högre förväntningar än det vi gjorde förra säsongen, men även säsongen innan. Jag tycker inte förra säsongen var godkänd, inte alls, så jag hoppas vi får ihop det som grupp och organisation så det blir en bra säsong.
