Stefan Ketola 50 år - vi minns supertalangens brokiga karriär

Robert Pettersson minns tillbaka på en karriär som inte blev vad den kunde ha blivit.{{ PAYWALL LIMIT }}

Idag fyller Stefan Ketola 50 år. Om du inte vet vem Stefan Ketola är, så är det helt okej. Det är troligen inte speciellt många under 40 som vet vem det är.
Däremot borde det ingå i utbildningen som hockeyintresserad att veta vem det är. För det är en spelare med en historia som gör att han sannolikt legat högt i listorna för att få en välgjord ESPN 30 for 30-dokumentär om han hade haft sin karriär i USA.

Stefan Ketola kunde – ja, kanske till och med borde – varit en av våra stora. Måhända kunde hans storlek (173 cm) ha satt käppar i hjulen för en framgångsrik NHL-karriär under det tuffa 90-talet. Men hemmavid borde han åtminstone ha blivit en firad stjärna. Om inte om fanns. Och om fanns det en hel del av. Desktop ad in article Mobile ad in article

Ketola ingick i en extremt talangfull AIK-kull ledda av Thomas Storm som vann U16-SM både 1987 och 1988 där Ketola var lagkamrat med bland andra Erik och Anders Huusko, Nichlas Falk, Ove Molin, Mattias Norström, Niklas Sundblad och Kristian Gahn.
I den åldern och ett par år framåt var det Stefan Ketola som var det stora namnet bland 72:orna. Det var honom det snackades mest om, trots att Mikael Renberg och Michael Nylander var två av hans jämnåriga kamrater.

Sen kom problemen. Desktop ad in article Mobile ad in article

SKAR SIG MED FALK

Han lånades ut av AIK för att spela division 1-hockey i Mora och dominerade nivån som junior. Efter en stark säsong med Mora 1991 jagades han aktivt av Luleå, Malmö och Djurgården, som alla var topplag i Elitserien vid tidpunkten. 
Han valde Djurgården. Ett val bara det gav rubriker. Dåtiden i svensk hockey var annorlunda än den är idag. Utan att gå in på alltför små detaljer fungerade det som så att, trots att han inte hade kontrakt med AIK, ändå tillhörde AIK eftersom det var hans senaste elitklubb.

Nu löste sig det problemet, men det tog inte lång tid innan nästa problem kom. Lasse Falks då ytterst omtalade 1-3-1-system i Djurgården hade firat stora triumfer med tre raka SM-guld. Det var defensivt och strikt. Inte direkt upplagt för den sortens spelare som Ketola var. En tekniker av Guds nåde med en imponerande offensiv.
Det tog bara någon månad in på säsongen innan allt skar sig totalt. Ketola, som bara var 19 år vid tillfället, tröttnade på det defensiva spelet direkt. Desktop ad in article Mobile ad in article

“LAT - MEN HADE SIN CHARM”

Han sa till Lasse Falk att han inte ville spela mer, utan att han ville spela med juniorerna istället.
- Jag trivs inte med den här typen av hockey. Jag är en spelare som gillar att göra lite irrationella saker på banan. Jag kan inte bara vara en bit i ett taktiskt pussel, sade Ketola till Aftonbladet vid tillfället.
- Min inställning är att ishockey måste vara kul och att man måste stå för det man tror på. Därför tar jag konsekvenserna och hoppar av A-laget. Jag kunde aldrig tro att spelet skulle vara så uppstyrt. Jag är bara 19 år och tänker inte ställa upp på den här ishockeyn.

Säsongen efter återförenades han med Leif Boork i Frölunda. Han hade tidigare haft Boork som tränare under åren i Mora. Boork var fullt medveten om risken. Det fanns någon sorts hatkärlek där. Å ena sidan var Boork uppslukad av det Ketola var som hockeyspelare. Å andra sidan oroad av seriositeten.
- Han var lat och fuskade, men hade samtidigt charm. Det finns ju några sådana där rövare som man ändå tycker om, sade Boork i ett reportage om Stefan Ketola i Expressen 2019.

“JAG FESTADE FÖR MYCKET”

Boork hade bitvis haft problem med Ketola redan i Mora. Det var festande och dålig sömn. En gång ska Boork ha delat ut böter på 500 kronor, där Ketola påstås ha betalat dubbelt och motiverat det med att han redan betalat böterna för kommande helg.

I Frölunda klarade sig Ketola sportsligt riktigt bra första halvan av första säsongen. Men ju längre tiden gick, desto värre blev det. Redan i början av andra säsongen hade han av disciplinära skäl skickats till dåvarande farmarklubben Hanhals och han kom aldrig tillbaka igen. De hade knappt ens någon dialog.
- Vi har pratat så mycket om vissa saker i fyra år nu. Man kan inte hålla på och tjafsa varje vecka, kommenterade Boork läget till tidningen Arbetet när Ketola uttryckt sin förvåning över att de bara haft ett kortare samtal – två månader efter nedflyttningen till Hanhals.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Där och då var Stefan Ketola sällan speciellt insiktsfull i intervjuerna med media. Det var sällan hans fel att problemen uppstått.
I det där Expressen-reportaget för tre år sedan var han desto mer ärlig mot sig själv.
- Jag festade för mycket. Jag tappade geisten. Jag blev distraherad. Tappade fokuset. Men jag kan inte skylla på någon. Jag gjorde det själv, sade han och förklarade att han helt enkelt inte kunde hantera att han plötsligt började tjäna mycket pengar.

Trots problemen och de negativa rubrikerna i Djurgården och Frölunda fick han ytterligare en chans i Elitserien. Brynäs tog in honom efter att kontraktet med Frölunda gick ut. Han var med och spelade SM-final mot HV71 och gjorde bitvis bra ifrån sig, trots att den där geisten aldrig riktigt återkom.

Därefter lämnade han Sverige, 24 år gammal, för att aldrig återvända som hockeyspelare till landet där han var en av de största talangerna svensk hockey någonsin sett. Han spelade i tyska andraligan, han spelade i England, han spelade flera år i schweiziska andraligan innan han återvände till England efter en kort sejour i Italien. 

Karriären avslutade han 2007. Desktop ad in article Mobile ad in article