RÖNNKVIST: Karlskoga – tidernas All-Star Team

Ronnie Rönnkvist tar ut klassiska svenska lags All-Star Team för Hockeysverige Plus. Idag har turen kommit till värmländska Karlskoga som under åren gått under en hel rad olika namn. Det var faktiskt så tidigt som i början av 1940-talet som IFK Bofors inledde sin hockeyresa. Efter sammanslagning med Karlskoga IF 1963 sa man oftast KB63 om laget, men det korrekta namnet var IF Karlskoga/Bofors. Från 1978 kom laget att heta Bofors IK, men från 2012 och framåt har klubben hetat BIK Karlskoga. Klubbens storhetstid ligger framförallt kring 1960 och 1970-talet. Till och från var laget med i högsta serien och slogs samtidigt som man producerade en uppsjö med talanger som, tyvärr för klubben, oftast gick vidare till större klubbar. Vem minns inte spelare som bland andra Leif ”Blixten” Henriksson som gick till Västra Frölunda, Thommie Bergman till Södertälje, Stefan Canderyd till Brynäs, Lasse Lundwall Södertälje, Lennart ”Lillen” Gustavsson Brynäs, Bengt-Åke Gustafsson Färjestad, Dan ”Dajja” Hermansson Färjestad och så vidare. Desktop ad in article Mobile ad in article Som ni förstår har det funnit oerhört många skickliga spelare i föreningen genom åren och att ta ut ett All Star team var såklart väldigt svårt. Bland annat fick jag lämna spelare så som Christian Carlsson, Stefan Canderyd, Niklas Sjökvist, ”Blixten” Henriksson, Ove Granath, Roland Särnholm, Sven Skotte, Bengt-Åke ”Ludde” Karlsson, Curt Edenvik, Kent Bengtsson, Nils-Arne Hedqvist, Christian Berglund, Emil Kåberg, Daniel Wessner, Joel Gistedt, Martin Thelander med flera vid sidan av. Karlskogaikonen Daniel Wessner ställs utanför Rönnkvists lag. Foto: Bildbyrån Så här kom mitt Karlskoga All Star team med Runner-up se ut: MÅLVAKT Kommer från en hockeyfamilj i Kristinehamn där båda bröderna, Robin och Tobias, också var skickliga hockeyspelare. Lånades ut från Färjestad till Bofors första gången redan säsongen 1999/00. Altinerade mellan de båda klubbarna fram till och med säsongen 2004/05 då han valde att skriva på för Västerås under två säsonger. Återvände sedan till Bofors igen. Är kanske den målvakt som gjort det starkaste avtrycket på mig tillsammans med min ”runner-up” Kenneth Holmstedt och Joel Gistedt. Sedan 2011 har ”Grizzly” jobbat som målvaktscoach i Vita Hästen. Runner-Up: Fredrik "Grizzly" Eriksson i Bobcats-dräkten. Foto: Andreas Hillergren/Bildbyrån BACKAR Under 1960-talet var ”Lillen” en av Sveriges absolut bästa backar. Att det inte blev fler än åtta framträdanden i Tre Kronor handlade nog mest om att konkurrensen där var nästintill galet tuff. När han i november 1960 debuterade i Tre Kronor var han den yngsta som någonsin spelat där. Han var då 16 år, 1 månad och 17 dagar. Moderklubben är IFK Bofors. Flyttade sedan vidare till Brynäs där han blev svensk mästare både 1966 och 1967. Värvades sedan till Leksand där han blev svensk mästare 1969. Återvände efter guldet med Leksand till Karlskoga. Sin sista match för klubbens spelade han säsongen 1976/77. Alltså 17-år efter landslagsdebuten. Desktop ad in article Mobile ad in article En av svensk hockeys tuffaste spelare genom alla tider. Fostrades i Munkfors, men flyttade till Karlskoga/Bofors 1965. Totalt gjorde han säsonger i klubben och sas allmänt vara den perfekta moderna backen. 1969 värvade Södertälje Bergman och via Västra Frölunda kom han 1972 hamna i NHL där han spelade för Detroit. Efter diverse kontraktsförhandlingar gjorde han även en sväng till WHA och Winnipeg Jets innan han återvände till Detroit. Avslutade med en säsong i Västra Frölunda och två i Södertälje. Spelade två VM, ett OS och ett Canada Cup. Säsongen 1967/68 kvalade KB63 upp till allsvenskan och i den näst sista omgången svarade Thommie Bergman 2-1 målet mot Fagersta som tog KB63 till kvalserieseger. – Det var Nybro och vi som gick upp från södra kvalserien det året. Men att jag skulle ha gjort det avgörande målet minns jag faktiskt inte. Det här var ju några år sedan men väldigt trevligt att bli påmind om det, berättar Thommie Bergman. Runner-up: Thommie Bergman. Foto: Bildbyrån & Arkiv FORWARDS Nyligen bortgångne Lasse Lundwall fostrades, liksom hans bror, i IFK Bofors. Värvades sedan till Södertälje 1954. Gjorde ett kort stopp i Bofors 1957/58 innan han återvände till SSK säsongen därpå. Tillsammans med Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson valde han sedan spel i Västra Frölunda. Tillsammans med Bengt-Åke Gustafsson måste vi klassa Lundvall som den kanske största hockeyspelare som kommit fram ur klubbens led. I Tre Kronor tillhörde han klassiska ungdomskedjan tillsammans med goda vännerna ”Sura-Pelle” Pettersson och Nisse Nilsson. Världsmästare både 1957 i Moskva och 1962 i Denver, Colorado. Spelade sex VM-turneringar och två OS. Desktop ad in article Mobile ad in article Lasse Lundvall debuterade i A-laget redan 1948 och fick vara med och gå upp i Allsvenskan med Bofors säsongen 1952/53. – Då hade jag även spelat med junior och ungdomslandslaget. Vid den här tiden tog man mina skridskor ifrån mig så jag inte skulle träna sönder mig. Jag åkte ofta nere på Möckeln med alla ungar i stan, men även med flera jämnåriga. Då fick jag dribbla och ha mig så mycket jag ville, men då snodde man skridskorna för mig ”Du får inte hålla på sådär för då bränner du ut dig”. Då gick jag hem och snodde farsans bandyrör och gick ut och spelade bandy med gubbarna istället. – Det fanns en bra back i Bofors, Stig Jonsson, som även spelade en del i landslaget. Han ville ha mig som back så jag spelade där ibland och det var hur enkelt som helst. Baklängesåkning med höfttackling tyckte jag var toppen. Men jag sa att jag inte ville spela back utan jag ville göra mål (skratt). – I alla fall var det kul att fått vara med och gå upp med min moderklubb. Det betydde nog en hel del för folket där hemma.” Väldigt få kan med en sådan värdighet bära epitetet ”fältherre” på isen. Redan i juniorlandslaget var han fruktad där han tillsammans med Mats Näslund blev omtalade som duo. Debuterade som 15-åring i Karlskoga/Bofors A-lag. Efter att han gjort 32 mål och totalt 50 poäng på 22 matcher i gamla Division 1 så Kjell Glennert till att han kom till Färjestad. Sedan gick resan vidare via Edmonton till Washington där han fram till och med säsongen 1988/89 var lagets ledande spelare. Avslutade sedan med spel i Färjestad och Feldkirch. Dubbel världsmästare. Säsongen 1986/87 återvände han för en säsong till Bofors. Då, under många mediala protester, valde Tommy Sandlin och Curre Lindström att plocka med ”Bengan” till VM. Det slutade med succé och guld. Andra guldet var han med och vann 1991. Vann även VM och OS-guld som förbundskapten 2006. Vann österrikiska mästerskapet fem gånger. ”Det var så många legender i Bofors då men den som var lite av min idol eller förebild var Bengt-Åke ”Ludde ” Karlsson som senare kom att spela för Djurgården också. Han var en smart center som aldrig tog så mycket plats utan gick varje dag ut på isen och gjorde ett gediget jobb.” Desktop ad in article Mobile ad in article Kom upp samtidigt som Bengt-Åke Gustafsson i Karlskoga/Bofors och ansågs som en minst lika stor talang. Draftades 1978 av St Louis, men kom aldrig att åka över till NHL för att prova lyckan. Värvades till Färjestad 1978, men efter ett kort stopp i Bofors flyttade han vidare till Södertälje 1981. Där fick han vara med i det klassiska SSK-lag som vann SM-guld 1985. Avslutade sedan med fem säsonger ytterligare i Bofors. Runner-up: Bengt-Åke Gustafsson gick vidare och blev svensk förbundskapten. Foto: Arkiv & Bildbyrån

RÖNNKVIST: Karlskoga – tidernas All-Star Team

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Färjestad gör klart med OS-forward

HA-profilen klar för tredjeligan

Stannar - trots SHL-förfrågningarna

"Jag vill vara i världens bästa liga"

Får chansen i AIK: "Stor utvecklingspotential"