- “Kul när man ser dig på kort idag – för jag såg dig aldrig i egen zon”
- "Han var en gudomlig målgörare"
- "En av våra större stjärnor vid den här tiden"
{{ PAYWALL LIMIT }}
Nyligen har ni kunnat läsa om då Örebro SK blev Örebro IK 1972.
Lars ”Mozart” Andersson:
– Det var då Lennart Thörn tog över. ÖSK hoppade av som hockeysektion och hockeyn bildade en egen. Det sågs inte riktigt med blida ögon, men det var ändå en resa som gick relativt bra och med Des Moroney som första tränare jag hade. Sedan hade vi bland andra Ivan Aronsson och Lennart Källén under ÖIK-perioden.
– Det hände mycket dom här åren. Vi var i elitserien, men var inte tillräckligt bra, hade inte riktigt organisation och erfarenhet som storlagen, Brynäs, Leksand, Skellefteå… ”you name it”. Det var många bra lag vid den här tiden. Dessutom kom vi sist båda säsongerna vi var i elitserien”.
.jpg)
1999 gick klubben i graven efter att under flera säsonger haft stora ekonomiska problem.
Vi tänkte idag kika lite närmare på det Örebro IK som var uppe i elitserien första gången, det vill säga säsongen 1976/77. Många ute i närkiska stugorna hade hoppats på att laget skulle ta sig dit till serieomläggningens första säsongen, 1975/76. Men en ganska svag säsong i allsvenskan, eller Division 1 om man så vill, slutade med att man var hela 20 poäng efter Djurgården som tog tionde och sista platsen i nya elitserien.
Säsongen 1975/76 vann Örebro Division 1 östra före Huddinge, Västerås och Nacka. Kent ”Kneten” Andersson vann poängligan med 50 mål och totalt 61 poäng på 22 matcher. Alltså ett snitt på 2.27 mål per match. I näst sista omgången av kvalserien förlorade Örebro mot Björklöven med 7-1. Inför sista kvalomgången stod det mellan Björklöven, Örebro och Mora. Umeå-laget stod på sju poäng medan Örebro och Mora hade sex poäng var. Örebro vann i avgörandet mot Nacka med 13-4 efter det att Roffe Ericsson haft stor show och svarat för sex mål. Samtidigt spelade Björklöven och Mora 5-5, vilket betydde att Björklöven och Örebro säsongen 1976/77var klara för spel i elitserien.
Värvade inför första säsongen
Inför första säsongen för Örebro IK:s i elitserien värvade rutinerade målvakten Kenneth Holmstedt från Karlskoga. På backsidan plockades Hans Alexandersson och Bengt Fernlund in från Leksand, kanadensaren Mike Amodeo från WHA-laget Toronto Toros, Lenny Eriksson från Brynäs, Per-Arne Eriksson Mjölby Södra och Jonny Larsson Lindesberg. På forwardssidan plockades Roger Melin in från AIK.
.jpg)
På pappret såg ändå Örebro ganska starka ut.
I premiären ställdes Örebro mot Leksand på bortaplan. Fram till att det stod 4-4 en bit in i andra perioden såg det ganska bra ut. Bland annat hade ”Kneten” Andersson svarat för två mål, men sedan sprang masarna ifrån och vann till slut med 9-5.
Redan i andra omgången kom Örebros första seger någonsin i elitserien då Södertälje besegrades hemma med 7-6 inför närmare 5000 åskådare. En av lagets lyckligaste spelare efter matchen var Lenny Eriksson. Dels lyckades han dra till med ett slagskott i egen bur bakom en förtvivlad Kenneth Holmstedt. Dels sköt han i slutminuterna ett slagskott, mot rätt bur denna gång, som ”Kneten” styrde in, vilket betydde 7-6 och två poäng till Örebro.
Lapp på luckan i omgång tre då Skellefteå kom på besök och ånyo tre nya poäng efter en 4-3 seger. ”Vi vet att vi är bra så jag är inte alls överraskad”, sa tränaren Lennart Källén efter matchen. Men det skulle bli tyngre för Örebro och dröja till tionde omgången innan nästa vinst kom. I Scandinavium besegrades Västra Frölunda med 4-2. Ett Frölunda som då låg på en slutspelsplats (fyra lag gick till slutspel vid den här tiden). Nisse Björk gjorde två av Örebros mål. Örebro fortsatte att plocka ett och annat ströpoäng här och var. När vi skrev omgång 24 vann man ånyo över Västra Frölunda. Den här gången med 5-4. Roffe Ericsson blev stor matchhjälte med sitt 5-3 mål. Nu var Örebro bara fyra poäng efter Skellefteå och Södertälje på sjunde respektive åttonde plats. Nian och tian skulle tvingas att lämna elitserien.
“Kneten" levererade
I omgången därpå besegrades MoDo med 8-5 och det var bara två poäng upp till Skellefteå som Örebro skulle möta i nästa match. Det var hyfsat jämt i ungefär tio minuter. Sedan sprang Hardy Nilsson och hans gäng ifrån och vann till slut med 7-2. Skulle Örebro orka resa sig igen?
Nej, faktiskt inte. Luften gick ur Örebro som inte tog några mer poäng och slutade 13 poäng efter Västra Frölunda på åttonde platsen. Det blev för närkingarna att ta ny sats i Division 1 och till säsongen 1978/79 var laget tillbaka i högsta serien.
Värt att notera: Kent ”Kneten” Andersson slutade åtta i poängligan med 28 mål och 41 poäng på 34 matcher, vilket måste ses som starkt av en spelare som tillbringat säsongen i ett av elitseriens bottenlag.
Kent “Kneten” Andersson:
– Det var nästan bara örebroare i laget. Alla kom härifrån eller från orterna runtomkring. Örebro köpte nästan inte in några spelare. Sedan var vi unga allihop. De flesta var mellan 20 och 23 år.
– Säsongen innan vi gick upp i elitserien 1976/77 var det fortfarande Bosse Ahlén och grabbarna som spelade. Men när dom slutade var jag Roffe Ericsson, ”Mozart”, Nisse Björk och några till kvar. Vi var för unga, tror jag i alla fall. Vi hängde med i början och gjorde det väldigt bra, men så dalade vi i slutet av serien.
– I elitserien var 1976/77 min kanske bästa säsong. Året innan låg vi i ettan och då gjorde jag 50 mål på 22 matcher. Den säsongen var bättre men det var ju också lättare motstånd också. Att göra 50 mål idag i Hockeyallsvenskan är nog ganska svårt så det där rekordet är nog ganska svårslaget.
“En av våra större stjärnor vid den här tiden”
Lars ”Mozart” Andersson
Inför säsongen 1975/76 gjorde man alltså om hela systemet och skrotade 16-lagsallsvenskan till förmån för en elitserie innehållande tio lag. Örebro, som inför säsongen hoppades att nå dit, slutade först på 13:e plats och degraderas till division 1.
– Jag tror inte det var något som påverkade klubben i stort. Klubben gjorde i stället en satsning på lite yngre spelare. Dessutom förnyade man sig lite genom att ta in Lennart Källén som tränare. Jag antar att man ville bli lite modernare.
– Det var Lennart Thörn som var ordförande vid den här tiden. Ivan Aronsson, som hade varit allt möjligt från lagledare till tränare, var nu lite sportchefsliknande och fanns med i bakgrunden. Örebro försökte bli en riktig elithockeyförening, men det var nog först året efter det att vi gått upp som man började skriva kontrakt. Det var inte många som hade kontrakt eller speciellt mycket betalt.
Redan säsongen därpå gick Örebro upp i elitserien.
– Det vart definitivt stort för både mig och Örebro. Det var fullsatt fast egentligen vet jag inte hur mycket folk det var. Det var bara ena långsidan som var sittplats och resten var ståplats. Man hade nog lite svårt att räkna in hur många som egentligen var där antar jag.
– Nacka hade ett rätt hyggligt lag. Bert-Ola Nordlander var en av spelarna som var med. Roffe Ericsson var en av våra större stjärnor vid den här tiden. Han blev ju sedermera AIK:are. I alla fall vart det helt klart en fantastisk känsla att gå upp.
.jpg)
Örebro inledde sitt elitseriespel säsongen 1976/77 med att pressa Leksand på bortaplan.
– Jag tror inte att vi riktigt fattade var vi var, men sedan kom sanningen ifatt oss. Vi hade inte varit en riktig elitserieklubb. Här spelade folk fotboll på somrarna så sommarträningarna var i det närmaste obefintliga.
– Till slut kom det i kapp oss att vi inte var så vältränade. Det var en helt annan nivå mot hur det är i dag, både mediamässigt och när det gällde pengar. Vi jobbade heltid, alla spelare i laget. Till och med folket som satt i styrelsen och som skulle vara lite chefer över oss hade också vanliga jobb.
Roger Melin:
– Vi var många ganska unga killar, jag, Roffe Ericsson, Christer Lövdahl och allt vad dom nu hette. Samtidigt hade vi även många bra spelare som bland annat Bosse Andersson som gick till Södertälje, Roffe gick till AIK sedan hade vi ”Kneten” även om han var ett par år äldre än jag. ”Kneten” var en jäkel på att göra poäng och otrolig på att dyka upp i dom rätta lägena.
“Kul när man ser dig på kort idag – för jag såg dig aldrig i egen zon”
Kenneth Holmstedt:
– Det var alltså efter en säsongen där jag inte fått spela så mycket i Karlskoga. Då ringde dom från Örebro. Dom behövde en målvakt och Karlskoga en back. Då bytte man så backen Sven Olsson gick till Karlskoga.
– Jag fick en nytändning i Örebro och tycker att jag gjorde bra säsonger där. Att jag pluggade och allt sådant på resorna uppskattades där, men inte i Karlskoga. Där skulle man spela kort.
Blev konkurrenssituationen med Tommy Eriksson värdefull för dig?
– En fin kille. Det var aldrig några dumheter där. Jag stod inte alla matcher och man behövde hålla i gång båda målvakterna. Vi spelade nog ungefär lika många matcher var, vilket var ganska unikt då. Oftast hade man bara en förstamålvakt.
– Vi hade ett bra lag redan innan miljonkedjan (Lars-Gunnar "Krobbe" Lundberg, Hardy Nilsson, Martin Karlsson) kom dit. ”Nalle” (Björn Johansson), Rolf Ericsson, ”Kneten” (Kent Andersson), ”Mozart” (Lars Andersson), (Leif) Udd, Bosse Ahlén, Staffan Tholsson.
– Staffan har berättat efter det att han började som tränare i Brynäs att dom tränade tre gånger så mycket jämfört med vad vi gjorde.
.jpg)
Vad var det unika med ”Kneten” Andersson och hans extrema målsinne?
– Vi har väl sällan haft en sådan målgörare. Jag sa till honom att det är kul när man ser dig på kort idag för jag såg dig aldrig i egen zon, skrattar Holmstedt och fortsätter:
– Vi har fått kontakt på Facebook och jag hade faktiskt glömt att han hade varit i Italien och spelat. Jag följde inte det där så noga. ”Kneten” kom med sin hatt och allt det där. Han var en gudomlig målgörare som gjorde mål på nästan allt.
Örebro IK:s lag säsongen 1976/77
Målvakter:
Kenneth Holmstedt
Tommy Eriksson
Björn Gunnarsson
Anders Josefsson
Thomas Ljungberg
Utespelare:
Bo Andersson
Lenny Eriksson
Mike Amodeo
Anders Nylén
Per-Arne Eriksson
Hans Alexandersson
Tommy Carlsson
Jonny Larsson
Bengt Fernlund
Nils-Arne Björk
Rolf Ericsson
Kent Andersson
Christer Löwdahl
Lars Andersson
Bo Theander
Leif Udd
Roine Persson
Tomas Haglund
Roger Melin
Staffan Tholson
Kent Gruffman
Bo Ahlén
Stefan Tillman
