Lagen vi glömt: KB63

• ”Kedjan med mig, Kent och Stig-Olov ”Bullen” Persson blev en succé”
• Målvaktens knep: ”Om det blir en avvaktande utvisning åker jag över till motståndarmålet”
• ”Hade också spelat fotboll i AIK”

{{ PAYWALL LIMIT }}

IFK Bofors blev IF Karlskoga/Bofors som sedan blev Bofors IK för att sedan 2011 heta BIK Karlskoga. Okej, karlskogaklubben är inte första klubb som bytt namn ett antal gånger men slinter tungan vid något tillfälle och du råkar säga Bofors är inte det någon stor grej. 

Den ursprungliga klubben IFK Bofors var kända för att skola unga skickliga hockeyspelare. Killar som Lasse Lundwall, Leif ”Blixten” Henriksson, Stefan Canderyd med flera kommer från klubben. Bofors slog 1963 ihop sig med Karlskoga IF och bildade ”KB63” eller som namnet egentligen var, IF Karlskoga/Bofors. 1978 kom namnet Bofors IK där man under ett tag slog till med popnamnet Bobcats. Resten av resan känner ni till. 

Framgångarna i högsta serien har under åren varit sparsamma. Som IF Karlskoga/Bofors lyckades laget faktiskt bara hålla sig kvar i högsta serien två säsonger i rad en gång. Jag tänkte stanna upp vid just den säsongen, 1971/72. 

KB63 kvalade sig upp säsongen 1970/71 tillsammans med Surahammar, Nacka och Tunabro. I den avgörande kvalmatchen besegrades Örebro med 6-3 inför drygt 3500 åskådare. Bengt-Åke Karlsson, Veine Gullberg, Lennart ”Sly” Eriksson, Stefan ”Candis” Canderyd, Roddy Skyllqvist och Gunnar Bäckman nätade i den matchen för värmlänningarna. 

Tuff seriepremiär

Coach säsongen 1971/72 var kanadensaren Danny Malone som några år tidigare varit spelande tränare i andra Färjestad. Bland nya spelare märktes Sanny Åslund som närmast kom från Uddeholm. Han blev senare mest känd som landslags-AIK:are i fotboll. Ny var även Bo Carlén som närmast kom från Mariestad. 

Karlskoga/Bofors placerades i södra gruppen tillsammans med AIK, Mora, Färjestad, Leksand, Västra Frölunda, Surahammar och Tingsryd.

I omgång ett fick Karlskoga/Bofors åka hem från Leksand med 1-7 i baken. Kent Bengtsson, som senare skulle spela i elitserien för Färjestad och Djurgården, gjorde värmlänningarnas tröstmål. I andra omgången vann Karlskoga/Bofors mot Surahammar med hela 9-1. Före detta Svenska mästaren (Brynäs och Leksand) och landslagsbacken Lennart ”Lillen” Gustafsson gjorde tre av målen. Samtliga i första perioden. Resultatet innebar att ”KB63” nu låg på slutspelsplats. 

Efter ett par tuffa förluster mot Västra Frölunda (1-5) och i derbyt mot Färjestad (1-8) åkte ”KB63” upp till Mora och vann med 5-3. Per Edenvik svarade för två mål och en assist. Även om just bröderna Per och Curt Edenvik drog ett stort offensivt lass hade laget svårt med målskyttet. 1-6 mot AIK, 2-12 mot Tingsryd och 2-4 mot Leksand var bara några av resultaten. Dock fick Karlskoga ånyo islossning mot seriens klart svagaste lag, Surahammar, i tionde omgången. Den här gången blev det 7-4. Kent Bengtsson svarade för två kassar. Noterbart är också att Sanny Åslund, ni vet målbombaren i fotboll, gjorde ett av målen.

Överlevde första säsongen

Det blev ytterligare en vinst i södra gruppen för ”KB63”. Mora fick åka hem till Dalarna efter att förlorat med 6-4. Curt Edenvik gjorde två av målen. Värt att nämna från matchen är att ”KB63” hade två målskyttar som varit framgångsrika i AIK fotboll, Sanny Åslund och Curt Edenvik, men även Mora hade en, Börje Marcus. 

När det var dags för den så kallade nedflyttningsserien imponerade ”KB63”. Laget inledde med 8-0 mot Surahammar. Stig-Olov ”Bullen” Persson blev tvåmålsskytt. Därefter besegrades Mora och Tingsryd, men i returen mot smålänningarna blev det förlust. Det var också enda förlusten i nedflyttningsserien och IF Karlskoga/Bofors blev kvar i högsta serien. 

Andra raka säsongen i högsta serien blev inte lika framgångsrik. Lars-Göran Rådström var ny från IFK Luleå och Kent Blom kom tillbaka från Guldsmedshytte. I övrigt ställde värmlänningarna i princip samma lag som säsongen innan på benen.

Även om ”KB63” skrällde i första omgången och besegrade Västra Frölunda hemma med 4-3 blev det en tung säsong. Visserligen besegrades Mora två gånger och Västerås en gång, men laget missade slutspelet, vilket man haft förhoppning att ta sig till. I stället blev det nedflyttningsserien där laget slutade sist, vilket innebar degradering till Division 2.

”Kom bara ihåg att vi vann och hur otroligt glada vi var”

Senaste gången laget spelade i högsta serien var säsongen 1974/75, men laget lyckades då inte ta sig upp till topp tio vilket skulle inneburit spel i nya elitserien. 

Stefan Canderyd:
– Vilken som var första matchen i A-laget minns jag faktiskt inte. Däremot var jag första målskytt både i seriespel och i träningsmatcher i den då nybyggda Nobelhallen. Det är extra kul och något som ingen kan ta ifrån mig, säger Stefan Canderyd med ett skratt.
– Vi hade ett bra gäng med Kenneth Holmstedt, Curt och Per Edenvik och Lennart ”Lillen” Gustafsson. Sedan var ju Kent Bengtsson med. Vi kände varandra bra från juniorlaget och han blev en perfekt draghjälp för mig. Kedjan med mig, Kent och Stig-Olov ”Bullen” Persson blev en succé.
– Annars var den här mixen där bland andra Curt Edenvik, som spelade i allsvenskan både i hockey och fotboll, och Lennart ”Lillen” Gustavsson tillsammans med oss unga spelare väldigt bra.

Kvalserien säsongen 1970/71 började inte som Karlskoga/Bofors hade förväntat sig. När fyra av sex omgångar är spelade låg bara värmlänningarna på en tredjeplats, två poäng efter Nybro och tre poäng efter Surahammar.
– Det vände i fjärde omgången mot Nybro borta. Vi hade en skön kanadensare, Danny Malone, som coach. Han sa till mig på sin svensk-amerikanska innan matchen: ”Come on Stephane, nu kör vi” ha ha…
– Vi vann ganska stort mot Nybro och efter det avgjorde vi hemma mot Örebro.

Där Stefan Canderyd satte spiken i kistan med sitt 4-2-mål (K/B vann med 6-3).
– Jaså, gjorde jag det? Jag kom bara ihåg att vi vann och hur otroligt glada vi var efter matchen, skrattar Canderyd.

Ishockeyspelare med fotbollsbakgrund

Kenneth Holmstedt:
– Vi hade ett väldigt bra men samtidigt ett ganska okänt lag. Curre Edenvik. Pelle Edenvik, Canderyd och ”Sly” (Lennart Eriksson) på backen…
– ”Lillen” Gustavsson hade kommit hem till Karlskoga efter en utflykt till Brynäs och Leksand. Jag träffade honom då mitt barnbarn, Henrik Rommel, spelade i Karlskoga. Det var klubben som hade dragit ihop gamla laget.
– Han var lite ledsen för att han slarvat bort sin landslagsplats och sa ”du blev ju stadsdirektör”. Jag sa ”Du har klarat det mycket bättre eftersom du har klarat av att ta dig ur ett alkoholmissbruk”. Sedan har han en trasig kropp och har opererats för både det ena och andra. ”Lillen” var för övrigt duktig på att skjuta.

Redan under sin första säsong i klubben fick målvakten från Morön vara med om att kvala upp till allsvenskan.
– Vi spelade då på utomhusrinken, men började säsongen därefter inomhus i Nobelhallen. Utomhussäsongen var rolig. Vi hade en tränare som heter Danny Malone. Han bor för övrigt kvar i Sverige. Närmare bestämt i Degerfors av alla platser.
– Danny var en stor personlighet, lite udda. Till mig sa han ”prata bara engelska för du ska studera”. En annan kul grej. Jag sa till Danny:
– ”Ska vi göra en rolig grej?”
– ”Vadå?
– ”Om det blir en avvaktande utvisning åker jag över till motståndarmålet. Då skjuter backarna och jag antingen styr pucken eller så går den in direkt”
– ”Okej, vi testar”
– Vi gjorde det mot Surahammar. (Valter) Winsth stod där och han blev som paralyserad. ”Sly” sköt, jag hoppade undan och pucken gick i mål. Det här blev årets bild eftersom det var två målvakter framför samma mål.
– Lennart Magnusson var idrottsledare i Skellefteå, men även fritidschef. Han satt i förbundets styrelse. Efter det här fick han åka ner till Stockholm för att ändra reglerna så målvakterna inte fick röra pucken på andra sidan av mittlinjen.

Hur upplevde du tiden i Karlskoga?
– Det är en bruksort och jag jobbade kvar där till 1986. En säsong, den efter jag spelat med Vikingarna (1972/73), stod jag bara ett fåtal matcher. Karlskoga skulle i stället satsa på Lars-Erik Larsson. Då valde jag att gå till Örebro.
– Det blev mycket så att läsa, ta bilen till Karlskoga och sedan hem igen, men jag läste in Socialhögskolan något snabbare än vad man skulle göra. Idrotten har också lärt mig fokuseringen. Det går att göra mycket om man planerar och är disciplinerad. Jag har också haft större nytta efter hockeyn av vara väldigt fokuserad och förberedd, men även lite tjurskallig i det. Idrotten tar man med sig i varje livssituation.
– Åter till hockeyn i Karlskoga. Som jag sa tidigare så hade vi ett bra lag och var nära att ta oss till SM-slutspelet säsongen 1972/73. När vi inte gick till slutspel utan fick spela nedflyttningsserien förlorade vi nästan alla poäng. Sedan åkte vi ur i stället.
– Då hade vi en tränare som hette Boine Thorén. Ska man vara uppriktig så var han ganska värdelös. Utan honom hade vi tagit oss till slutspelet. Vi behövde en poäng mot Frölunda. Vi ledde med 4–1 och spelade ut dom. Då drog han tillbaka laget och började spela försvarsspel, vilket gjorde att Frölunda kunde kvittera till 4–4. Han blev inte heller långvarig som tränare.

Det fanns flera spelare med fotbollskoppling i Karlskoga. Bland andra Daniel Tjernströms pappa Leif, Curt Edenvik och inte minst Sanny Åslund.
– Sanny var ingen tekniker med klubban, men han jobbade bra i sarghörnen. Curre Edenvik hade också spelat fotboll i AIK. Han var lärare och flyttade till Stockholm för att plugga. Då spelade han för AIK i både ishockey och fotboll, men då han pluggat klart flyttade han hem.

Spelarna säsongerna 1971 till 1973

Målvakter:
Dick Björkman
Kenneth Holmstedt
Tony Westlund

Backar:
Lennart Eriksson
Veine Gullberg
Lennart Gustafsson
Jan-Åke Karlsson
Rolf Karlsson
Bengt Lundberg
Danny Malone
Bo Lennartsson (Kulon)
Lars-Göran Rådström

Forwards:
Kent Bengtsson
Jan-Carlo Bodini
Gunnar Bäckman 
Stefan Canderyd
Curt Edenvik
Per Edenvik
Nils-Arne Hedqvist
Einar Ivanov
Christer Kihlström
Göran Larsson
Stig-Olov Persson
Kaj Sixtensson
Christer Sjöberg
Roddy Skyllqvist
Sanny Åslund
Kent Blom 
Lennart Jonsson