Hans mål banade väg för Modos framgångsår

I artikelserien "Ödesmatchen" på Hockeysverige Plus ser Henrik Skoglund tillbaka på matcher som varit avgörande för svenska klubbars framtid. Bottentippade Modo fick en flygande start på Elitserien 89/90. Efter fyra matcher ledde man tabellen med maximal poäng och tränaren trodde att anledningen till det stavades kontinuitet. Inför säsongen hade man nämligen inte gjort en enda värvning och man hade inte heller tappat någon nyckelspelare. – Vi har i lugn och ro byggt vidare på fjolårets intentioner, sa tränaren till media efter den fjärde segern enligt boken Årets ishockey 1990. Kontinuiteten verkade dock inte ha gett någon långvarig effekt för Ö-vikslaget. Efter de fyra raka segrarna vann man nämligen bara tre matcher till på de 17 återstående matcherna innan 22 omgångar passerat. På den här tiden flyttades de två sämsta lagen i Elitserien ner till Allsvenskan efter jul, ett öde som beseglades för Modo redan i omgång 21. Notabelt är att endast 914 åskådare kom till Kempehallen för att beskåda den betydelselösa hemmamatchen mot Västra Frölunda i höstsäsongens epilog. LEGENDARERNAS FÖRSTA SENIORMATCHER Modo fick starta om i Allsvenskan för att försöka ta klivet tillbaka till högsta serien. I Allsvenskans 18:e och sista omgång debuterade förövrigt och i a-laget. ”Foppa” spelade fram till s 3-1-mål och drog dessutom på sig fyra utvisningsminuter. Näslund noterades för ett mål och en assist i bortasegern med 3-2 mot Huddinge. Modo-juniorerna Markus Näslund och Peter Forsberg inför JVM 1992. Foto: Bildbyrån Modo slutade tvåa i allsvenskan och tog sig till final mot överlägsna seriesegraren, storsatsande Malmö IF med i spetsen. 7-0, 5-2 och 4-3 innebar att Malmö tog en av två tillgängliga elitserieplatser. Som förlorare i finalen skulle dock Modo få ytterligare en chans att kvala sig tillbaka. Tränaren Timo Lahtinen och Pekka Lindmark jublar efter att elitserieavancemanget säkrats i den allsvenska finalen mot Modo. Fyra år senare fick Malmö återigen segra i en final mot Modo i Malmö Isstadion. Foto: Bildbyrån Modo, Vita Hästen, Rögle och Björklöven skulle nämligen göra upp i kvalserien om en biljett till den högsta serien. Modo inledde med tre raka segrar och såg ut att ta tillbaka sin elitserieplats med lätthet. Men i den fjärde omgången blev man krossade med hela 7-1 på bortaplan mot Vita Hästen och nu bjöds fler lag in i kampen. I den femte och näst sista omgången kunde dock Modo vinna mot Björklöven hemma i Kempehallen och se till att man hade allting i egna händer inför avgörandet två dagar senare. RAFFINERAD SLUTOMGÅNG På den här tiden fick man två poäng för seger i svensk ishockey. Dessutom kunde matcherna sluta oavgjort och var ställningen lika efter fem minuters förlängning tilldelades lagen en poäng vardera. Vinnaren i sudden death fick två poäng, medan förloraren på full tid eller efter sudden fick noll poäng. Det är med dessa förutsättningar vi tar oss en titt på tabellen inför Modos bortamatch mot Rögle. Inom parantes målskillnad. 1. Modo, 8 poäng (+5) ------------------------------ 2. Vita Hästen, 6 poäng (+8) 3. Rögle, 6 poäng (-1) Förutsättningarna i trekejsarslaget inför avgörandet var följande: Modo skulle gå upp om man undvek förlust i Ängelholm, för Vita Hästen krävdes i Umeå mot Björklöven och inga Modo-poäng. Rögle hade det tuffaste utgångsläget. Det skulle krävas en fyramålsseger hemma mot Modo samtidigt som Björklöven skulle lugga Vita Hästen på poäng. Alternativt att Rögle vann med hiskeligt många mål mot Modo och därmed skaffade sig en bättre målskillnad än Vita Hästen. Modo fick en kalasstart inför de 4200 åskådarna som bänkat sig i Ängelholms ishall den 5 april 1990. Redan efter 1.41 gjorde 1-0 till bortalaget. Men den glädjen skulle bli kortvarig och när klockan stod på 7:23 byttes Modo-målvakten ut till förmån för . Då stod det 3-1 till Rögle och när den första periodvisslan ljöd hade ängelholmarna ökat på till 4-1. Den nuvarande Timrå-tränaren Fredrik Andersson hade en tung kväll i Ängelholm. Foto: Bildbyrån Samtidigt uppe i Umeå stod det 1-1 på tavlan efter den första perioden och Rögle var bara ett eget mål samt ett Björklöven-mål ifrån Elitserien. Skåningarna jagade mer mål men inhoppande Arnmark stred tappert mellan stolparna och höll tätt. Samtidigt tog Vita Hästen ledningen med 2-1 i sin match och när de sedan i den tredje perioden drog ifrån målmässigt var det många som i efterhand menat på att Rögle-spelarna tappade fokus i sin match. Men det håller inte den förre Modo-forwarden med om. – Det var hårt, nog försökte de, minns han tillbaka 31 år i tiden. "GÅ IN OCH SÄTT PUCKEN NU" Kent Lantz hade säsongen 89/90 något av sitt livs säsong. Slår man ihop Elitserien och Allsvenskan det året så gjorde han 27 mål på 34 matcher. Han minns vad Modo-legenden sa till honom inför den sista perioden i Ängelholm. – Han stod i gången när vi gick ut och sa: ”Kent, du har inte gjort något mål än, du brukar ju alltid göra ett eller två. Gå in och sätt pucken nu” . Hur var egentligen stämningen i ert omklädningsrum inför den sista perioden? – Vi var väldigt nere när vi gick ut till sista. Det är ju så där i ett omklädningsrum: ”Nu är det sista perioden för säsongen” , man försöker. Men jag undrar hur många som egentligen trodde på det där. Jag tror vi fick skador också och gick kort på folk inför sista, så man fick ju spela mycket och det hjälper ju till naturligtvis, att man kommer in i det. Tabellställningen i toppstriden inför de tredje perioderna i Ängelholm och Umeå var som följer: 1. Vita Hästen, 8 poäng (+9) ------------------------------ 2. Modo, 8 poäng (+2) 3. Rögle, 8 poäng (+2) Modo hade tre mål att hämta ikapp till att börja med. Om inte det skulle ske så skulle spel i division 1 säsongen 90/91 vara ett obestridligt faktum. Ett hårt slag för Ö-viksklubben som hade ett koppel med lovande juniorer på väg uppåt i sina karriärer. Peter Forsberg, Magnus Wernblom, Andreas Salomonsson och Markus Näslund tillhörde Modos framgångsrika 73-kull. Foto: Bildbyrån 8:52 in i den tredje perioden reducerade Lasse Byström. Bara 15 sekunder senare kunde Lantz göra riktig match av de hela med sitt 4-3-mål och sedan tog en vildsint jakt på kvittering vid. Med tre minuter kvar kom den då backen Ove Pettersson frälste Modo och tog matchen till förlängning. Ove Pettersson gjorde ett mål i kvalserien 1990 - det blev ett synnerligen viktigt mål. Foto: Bildbyrån Just där och då var Modo tillbaka i Elitserien, men ett Röglemål i förlängningsspelet skulle istället skicka Vita Hästen till högsta serien. Norrköpingslaget hade nämligen besegrat Björklöven med klara 6-1. Fanns det någon rädsla hos er att förlora? – När man är inne i det så kör man på, jag tror inte man tänker så mycket på det, berättar Kent Lantz. Skulle förlängningen på fem minuter sluta 0-0 så skulle även det innebära att Modo hade klarat kontraktet. – Jag kommer inte ihåg att det gick något snack på bänken om att det skulle räcka med en pinne, vi försökte vinna, slår Lantz fast. Vinna var precis vad man gjorde också. Efter 2:15 avgjorde mannen som Åke Eklöf i pausen mellan den andra och tredje perioden bett om mål. -- Lars Byström gick in på högerkanten och bromsade eller vände utåt, jag kom på andra kanten och han spelade rätt över, alldeles innanför blå fick jag pucken och jag hade backen på insidan av mig. Jag kommer ihåg att målvakten slajdade mot sin högra stolpe. Jag höll i och höll i och när han låg drog jag upp pucken i nättaket ovanför honom, berättar Kent Lantz. Hur var den känslan? – Det var euforiskt. Man hamnade underst i en sån där TV-puckshög och fick knappt luft, berättar Kent Lantz och skrattar. – Det var helt sjukt. Han passar även på att berömma hemmafansen. – Rögles publik var fantastisk, vilket liv det var i hallen. Det var helt sjukt. Men jag vet att de applåderade oss efteråt. Det var sportsligt och fint. RISKERADE SPELARFLYKT Hade det blivit degradering så hade Modo riskerat att dräneras på spelare. – Jag hade nog flyttat om vi inte grejat det här, sa Fredrik Andersson till Dagens Nyheter efter matchen och fortsatte: – Om jag ska fortsätta utvecklas och ta en plats i Tre Kronor är Elitserien ett måste. Kent Lantz hade två andra elitserieklubbar efter sig efter sin starka säsong. – Vi trivdes fantastiskt bra uppe i Ö-vik, välskött klubb och trevliga människor, det var toppen. När vi blev kvar så var det ingen tvekan, vi ville vara kvar där uppe, säger han men lägger till att han troligtvis inte stannat om de åkt ur. – Då hade det nog blivit annat kanske. Jag hade en kanonsäsong det där året. Jag vet att ”Pirro” Alexandersson var assisterande tränare och på isen efteråt kom han och lyfte upp mig och sa åt mig att: ”Nu jäklar skriver du på nytt kontrakt” , berättar han och skrattar. Frågan är om det blivit tre SM-finaler på tio år för Modo om inte Kent Lantz kyligt väntat ut målvakten i Ängelholm. Foto: Bildbyrån Några dagar senare hade Kent Lantz satt sin signatur på ett tvåårskontrakt med Modo och säsongen efter presenterade sig Peter Forsberg och Markus Näslund på allvar i A-laget. De kommande säsongerna byggdes en ny stomme upp med ungdomlig entusiasm och 1994 var man ytterst nära att lugga motståndaren från den allsvenska finalen, Malmö IF, på SM-guldet. Efter årgångarna med ”Foppa”, , och med flera så presenterade sig bröderna Sedin och på de tio följande säsongerna efter dramat i Ängelholm var Modo i SM-final tre gånger. Frågan är om detta varit möjligt om den kvällen för snart 31 år sedan inte slutat som den gjorde.

Hans mål banade väg för Modos framgångsår

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

"Han kommer inte ta en dollar mindre än Leo Carlsson"

Vägen öppen för ny arena: "Glädjande"

"Nödlösningen"

Avslöjar nästa steg: "Det kan jag säga"

Sajnar backen - med Carlsson-pengarna