RANKING: De är Sveriges bästa spelare födda 2003

• “Den klart lysande stjärnan i den här kullen”
• “Kommer vara en viktig pjäs i det svenska JVM-laget”
• “Ganska osäker på vart hans karriär är på väg”

{{ PAYWALL LIMIT }}

Dags att ta vidare en tradition på hockeysverige att som juniorskribent ranka varje årskull i en serie inlägg. Eftersom jag också gör draftrankingar kommer givetvis spelare återkomma i rankingarna och bedömningarna kännas igen vad gäller några 03:or men också många av 04:orna. 

När det kommer till just 03:orna så är de i U19-ålder och det svåra med den åldern är att det ofta är ett mellanår som kan vara lätt att övertolka negativt om utvecklingen inte tagit fart. De flesta kommer ifrån ett draft- eller genombrottsår ivriga att visa att de snabbt är redo att ta nästa steg. Men att etablera sig på seniornivå i SHL som tonåring är tufft. Det är den högsta möjliga tävlingsnivån och på inget sätt en utvecklingsliga där spelare bereds plats ”gratis” för sådant de presterat på juniornivå. SHL är en jämn liga med nedflyttning och annan ständigt pågående streckdramatik där puckstudsar kan ge stora konsekvenser för föreningarna. Att då som ung spelare åter hamna ner i J20 eller i Hockeyallsvenskan behöver inte vara negativt, men det kan också påverka självförtroendet och prestationerna. 

Jag har själv som prospect-bedömare gått i fällan på just U19-året flera gånger. För mig var det mest pinsamma när jag drog ner potentialen på Jesper Bratt i McKeens hockeyguide efter ett, enligt mitt tycke, mellanår i Hockeyallsvenskan till den grad att han knappt kom in på New Jerseys topp 20-lista av prospects. Några veckor efter att den släpptes så var han ordinarie och producerande i NHL.

Kanske har jag också väldigt fel om bra spelare som inte kom med på denna topp 10-lista. Som vanligt när jag gör rankingar så rankar jag potential på sikt och inte vilka som är bästa i dag. Jag rankar bara svenska spelare i denna serie.

Mina tio bästa 03:or:

10. Anton Olsson, b, Malmö

Det är inte lätt som ung back att spela i ett krisande SHL-lag. Det står mycket på spel och misstag riskerar bli dyra. Även om Anton varit tidigt uppe och etablerat sig på SHL-nivå så har hans potential på sikt inte varit särskilt hög sett till NHL-nivå. Han är en defensiv talang och har haft fördel av att vara tidigt fysiskt utvecklad. Nashville plockade upp honom i tredje rundan och det jag kan tänka mig att de gillar är att han spelar efter sina styrkor. Han var mer offensiv som ung men klarade snabbt att anpassa sig till en defensiv roll på SHL-nivå och har en bra fysisk och tävlande närvaro i spelet.

Jag tycker inte att det hänt så mycket med Antons individuella utveckling den här säsongen och allt kan inte förklaras med Malmös spel eller tabelläge. Han ser mer välväxt ut men också lite kantigare, både i åkning och med pucken. Jag tycker inte att han fått den utväxling i skridskoåkningen som mer fysisk mognad brukar kunna ge. Jag skulle vilja se att han fick ut mer kraft i varje skär och kunna åka ”lättare”. Spelet med pucken är fortsatt enkelt och det är svårt också att våga prova bryta mönster i Malmös situation. Med det sagt, tycker jag även här att han tenderar att inte se smidig ut eller ha bra kontroll på pucken nära kroppen i trängda lägen.

Anton ryktas till Skellefteå nästa säsong och kanske är spel i ett stabilare topplag bra för hans utveckling. I SHL är han för att stanna. Kan han förbättra sina svagheter och få mer pondus i sitt defensiva och fysiska spel så är han fortsatt en intressant NHL-talang. Även NHL-lag behöver bra defensiva backar.

9. Lucas Forsell, fw, Färjestad

Forsell var en spännande dark horse inför NHL-draften förra sommaren. Han imponerade i J20 med sitt skott och sin förmåga att ta pucken till mål. Vancouver plockade upp honom i sjunde rundan och det ser ut som att de har plockat en intressant spelare att ge chansen om några år.

Den här säsongen har Lucas startat lite trögt och hamnat mitt emellan J20 och SHL och i olika roller. J20-laget är inte särskilt bra heller. Produktionen i J20 har verkligen tagit fart på sistone och så även i SHL. Lucas spelar intensivt och har växt sig starkare fysiskt och blir således en spelare som kan bidra positivt på SHL-nivå. Skridskoåkningen är inte bländande men håller fart för att kunna prestera på SHL-nivå. Det som gör honom extra intressant är hans fina skott. Det är en spetskompetens i hans spel och han kan göra mål från varierande distanser. Han kommer kunna vara en bra power play-spelare på SHL-nivå. Han är också stark efter sargerna och runt mål och bra på att ta pucken till farliga områden.

Han kommer med tiden vara en spelare som producerar bra med mål på SHL-nivå och han borde vara högaktuell för JVM nästa säsong. Jag tycker inte han är lika kreativ och skicklig med pucken som Linus Karlsson (en liknande men äldre Vancouver-tillhörande talang) men nog kommer Vancouver sajna Forsell och testa honom i Nordamerika i framtiden.

8. Oliver Johansson, c/fw, Timrå

Var för många okänd då Ottawa valde honom redan i tredje rundan av förra årets draft. Arbetsprovet på honom var då rätt litet i och med att han spelat så få matcher p g a pandemin den säsongen. Han lyckades inte ta en fast plats i Timrås SHL-lag under hösten och hamnade också utanför JVM-truppen. Nästa säsong bör han dock vara högaktuell för båda. 

Oliver har gjort bra insatser när han spelat i SHL med skapande av målchanser och vilja att driva spelet. I J20 har han stått för jämna insatser och ett bra spel i alla delar av banan. Han skapar mycket och har successivt ökat sin poängproduktion också. Detta i ett lag som är i ligans bottenskikt. Oliver är spelsmart, tävlar och har en bra motor för att ta tag i spelet. Det han utvecklat och fortsatt behöver utveckla för att nå sin fulla potential är främst i skridskoåkningen. Den är bättre rent tekniskt än för några år sedan men han saknar en separerande växel, även på J20-nivå. Han är smart nog för att bli bra ändå eftersom han läser spelet och kan skapa och styra spelet även utan att vara snabb. Han hittar öppningar och positionerar sig bra.

Nästa säsong ser jag att Oliver spelar seniorhockey på antingen allsvensk nivå eller i SHL och gör skillnad där. Han kommer att bli en bra SHL-spelare med tiden. Hans NHL-potential är på lång sikt och utifrån hans smartness och tävlingsnivå så behöver han inte ha en renodlad offensiv roll för att lyckas nå dit på sikt.

7. Ludwig Persson, fw, Frölunda

Ludwig är född senare delen av 2003 och är aktuell för draften till sommaren. Skrev därav nyligen en bedömning av honom. Ludwig var TV-puckens bästa forward och en stjärna i kullen tidigt med sin fina skridskoåkning och klubbteknik. Han kunde lita fullt ut på sina verktyg för att vara effektiv. 

Han har däremot inte kunnat ta samma steg upp på seniornivå där hans verktyg i åkningen och tekniken inte sticker ut lika mycket. Han kan dock använda sin fart till att vara en bra defensiv forward likväl som det finns bra offensiva egenskaper också. Hans poängskörd i J20 är stark och han tar vara på öppna ytor på ett effektivt sätt. På sikt behöver han dock skapa de där ytorna själva.

Jag ser honom gärna i Hockeyallsvenskan eller i något annat SHL-lag om Frölunda hellre kör sina 30+-gnuggare år efter år med fyra jämna kedjor. Ludwig har kapacitet att vara effektiv på seniornivå och på sikt har han chansen att nå NHL också men i så fall i en mer defensiv roll, spår jag.

6. Albert Sjöberg, fw, Södertälje

Södertälje har en riktigt tung säsong men en stor ljusglimt är utvecklingen för JVM-forwarden Albert Sjöberg som går fortsatt uppåt. Albert är en av få spelare i Södertälje som utstrålar självförtroende och som går in i varje situation som att det är självklart att han kommer gå segrande ur den.  Jag tycker det finns mer i hans spel än vad han fått ut i poäng på allsvensk nivå den här säsongen.

Albert håller inte toppklass i teknik, vare sig med sina händer eller i sin skridskoåkning. Han åker framåtlutat men han har en naturlig explosivitet och det går ändå tillräckligt fort för att slå backar på allsvensk nivå. Han drivs också mycket av energi och intensitet. Jag gillar verkligen hur han alltid söker sig mot målet och har en ”shoot-first”-mentalitet. Han tävlar i varje byte och är nog jobbig att möta. Även om han spelar mer med hjärta än hjärna så får han saker att hända på isen och att ofta komma rätt in i situationer och involvera sig är också tecken på bra spelsinne. Med pucken varierar han dock inte spelet så mycket utan det handlar mest om att vinna puckar och ta den mot mål, oavsett var på banan han vinner pucken. Hans skott är vasst och han kan avlossa det rappt medan han åker framåt.

Albert kommer bli en bra hockeyspelare på minst SHL-nivå. Han kan användas både i en checkande roll som en målgörande roll. Han är dock inte renodlad åt något håll och blir kanske mer en andra- eller tredjekedjespelare sett till sin spelstil. Han är draftad av Dallas i sjunde rundan och kan ha god chans på ett kontrakt om han gör ett eller två bra år till i Sverige. Hans utvecklingskurva pekar uppåt.

5. Liam Dower Nilsson, c, Frölunda

Detroit (vilka annars) hittade ett intressant val i femte rundan i senaste draften när de plockade Liam. En mycket spelsmart spelare som gör att använda i de flesta roller och med en spännande offensiv uppsida. Poängproduktionen i J20 är fortsatt stark och han producerade bra även i Hockeyettan förra säsongen men i SHL har han, med lite speltid ska sägas, inte lyckas producera.

Jag såg när han var med mot Färjestad i SHL nyligen och nog var han delaktig, tävlade och skapade. Han hade en frispelning som ledde till straff för Frölunda och hade en bra inbrytning på mål också som hade kunnat leda till mål. Det som håller nere NHL-potentialen och som gjorde att han fick vänta i draften samt har del i att han har svårt att ta SHL-klivet redan nu är hans skridskoåkning. Han kan absolut spela i ett SHL-tempo men det kräver mycket energi av honom. I NHL blir det dessutom ytterligare ett snäpp upp i tempo.

Jag gillar dock hans offensiva spel med fin klubbteknik, bra skott och passningsspel med hans tävlande närvaro i spelet. Han har bra defensiv närvaro också. Jag tror han kan hitta en väg till att bli en NHL-spelare eller bra Europa-spelare trots att han inte har skridskoåkning av högsta klass.

4. Simon Forsmark, back, Örebro

Simon är född senare delen av 2003 och är först till sommaren aktuell för NHL-draften. Jag skrev en bedömning nyligen av honom. Han har efter att ha varit en väl ansedd talang i Örebros system denna säsong tagit har en mer given plats i ett så pass bra SHL-lag som Örebro och han visar upp bra egenskaper som går att se att de kan föras över till högre nivåer när övrig mognad faller på plats.

Simon har en fin ekonomisk skridskoåkning, är följsam i spelet och har fina defensiva egenskaper. Jag ser ganska få misstag på SHL-nivå samtidigt som han inte bara spelar ”safe”. Han använder sin räckvidd bra och kan spela fysiskt och kan hantera det fysiska spelet även om han inte är en kraftfull spelartyp. Offensivt vill han vara delaktig och skapar rörlighet i anfallszon. För mig har han tagit fina kliv den här säsongen. Han kommer bli draftad till sommaren och kommer vara en viktig pjäs i det svenska JVM-laget.

3. Fabian Lysell, fw, Vancouver Giants

Lysell valde att lämna Sverige efter att Boston draftade honom i första rundan. Han spelar nu i WHL och har gjort det okej där, men inte mer. Han är en av sitt lags bästa offensiva spelare men sett till hela ligan så ligger han ganska långt ifrån toppen av poängligan. Som förstarunda med offensiv skicklighet som sitt adelsmärke är förväntningarna höga för honom att leverera stort i en juniorliga, även om det är första säsongen därborta.

Det jag snappat upp från hans spel i WHL är att han är sig ganska lik i spelet från det vi lärt känna i Sverige. Han driver spel med energi, kvicka riktningsförändringar och bra klubbteknik. Han utmanar och manipulerar motståndarna med sin kvickhet i händer och fötter med ett ganska vasst skott. Han har dock inte lyckats bredda sitt register utan har svårt att kontrollera spelet när han spelar i lite lägre tempo och det är tydligt att han är van att lösa det mesta sin fart och teknik snarare än med att ligga före i tanken. Han får också lite svårare att skapa klara chanser centralt i banan eftersom ytorna på liten rink är mindre och han får en mindre sträcka att bygga fart på. Det gör att han hamnar i att försöka skapa från utsidan och blir då också lite lättare att försvara sig emot.

Potential att nå NHL utifrån hans egenskaper som spelare finns definitivt utifrån de grunder han har. Med något års utveckling i AHL också så kommer han få chanser att lyckas. Förhoppningsvis kan han spela i AHL nästa säsong och tvunget utmanas mer för att hitta ett mer varierande anfallsspel.

2. Isak Rosén, c/fw, Leksand

Isak är jag ganska osäker på vart hans karriär är på väg och jag övervägde att ha honom lägre rankad än tvåa här till förmån för de jag är mer säker på. Isak är en offensiv 18-åring som för andra året i rad producerar väldigt lite på SHL-nivå efter att redan som 16-åring öst in poäng i J20. Hans istid är oftare under 10 minuter än över. Det finns också tydliga brister i hans spel som förklarar både produktionen och istiden men det jag ändå fastnar för när jag har kvar honom högt är hans otroliga verktygslåda som han har att tillgå när han spelar.

Isak blev nyligen utlånad till Mora och jag såg en av matcherna mot Modo han spelade. Där såg han mer självklar ut än i SHL med sina skills och sin speed. Han gjorde både mål och assist. Han fick gå som center mellan två bra allsvenska spelare (Lukas Wernblom och Alexandre Lavoie). Isaks skridskoåkning och fart är vass och han kan hantera närkampsspel även om han har mycket han behöver förbättra i den delen. Han tar inte gärna den rakaste vägen och har svårt att vinna dueller om pucken där han inte självklart är först. Skulle Rosén spela på heltid i Hockeyallsvenskan över tid hade han kunnat få möjlighet att bygga ett spel som passar på seniornivå och vara en potentiell poängkung där.

Isak valdes relativt tidigt i första rundan och kommer få sina chanser i Nordamerika bara därför. Jag önskar dock verkligen att han fick ta något år här hemma extra innan han åker över. Han har i dag inte hela paketet för att bli en NHL-spelare som har en offensiv roll. Jonathan Dahléns extra år i Hockeyallsvenskan gjorde att han hittade sätt att bredda sitt offensiva spel och fick känna på att vara en ledande spelare mot seniorer. Det behövs även för att klara sig på AHL-nivå. Isaks verktygslåda är redan fylld med speed, ett vasst skott, mycket vass klubbteknik och ett bra offensivt spelsinne. Nu behöver han lära sig använda dessa effektivt och det gör han bäst på den nivån han får stort utrymme att göra det och samtidigt utmanas fysiskt.

1. Simon Edvinsson, b, Frölunda

Simon är nu den klart lysande stjärnan i den här kullen. Han har varit högt rankad hela vägen från att jag bekantade mig med kullen i U16 men denna säsong har han distanserat sig från övriga. Han är den som lyckades transformera sitt spel till att snabbt bli bra på seniornivå. Jag kan se honom spela ordinarie i NHL redan nästa säsong och senast säsongen efter det.

Simon har i stora drag alla delar för att bli en bra NHL-back. Han har skridskoåkningen och räckvidden att kunna krympa ytor för motståndarna med och han har spelsinnet och de offensiva instinkterna att kunna vara speldrivande offensivt också. Han har haft en process i att kunna hantera sin snabbt växande kropp i de komplexa delarna av teknik, tajming och smidighet som det innebär att vara en elitback. Det restes en del frågetecken kring offensiven och spelsinnet under has draftår och med facit i hand handlade det nog mycket för honom att pröva sig fram och bli bekväm snarare än att han hade svårt att hantera trängda lägen.

Frågan är inte OM han blir en NHL-spelare utan hur bra NHL-spelare kan han bli. ”The sky is the limit” är ett vanligt uttryck för talanger och det stämmer rätt väl med Edvinsson. Han är ingen självklar NHL-stjärna och det kan komma att ta några år innan vi ser säkert vart riktningen bär. De delar i hans som han behöver förbättra är på detaljnivå. Hur han använder sin skridskoåkning defensivt för att nyttja hela sin räckvidd  smartast möjligt eller hur han kan bli ännu snabbare på att ta rätt beslut med pucken i uppspelen, efter offensiva blå o s v. Den två år äldre Moritz Seider lyckades slipa till detaljer med ett år i AHL och ett i SHL till att nu vara på god väg till att bli en toppback i NHL. Inom något år heter förmodligen hans partner i det första backparet Simon Edvinsson.