Dokument: Kaosturneringen - JVM 2021 i brinnande pandemi

I ett dokument om turneringen låter Hockeysverige.se tre huvudpersoner i Juniorkronorna blicka tillbaka på den kaosartade tiden. ”Att jag fick lov att gå in och knäcka deras dröm kändes inte alls bra” ”Om det bara hade varit jag hade inte proportionerna varit så stora…” ”Om du googlar ordet ”surrealistisk” borde det dyka upp en bild på mig” ”Vad händer nu? Får man sparken?” {{ PAYWALL LIMIT }} Mitt i den brinnande pandemin slogs det fast att Junior-VM i ishockey skulle spelas som vanligt över mellandagarna. Det här var innan vaccineringen hade kommit igång. Genom samhället rasade smittan och SHL-lagen var inte förskonade. När Juniorkronorna då skulle samla alla uttagna och friska spelare ett par veckor innan turneringen började mardrömmen. Som en käftsmäll kom beskedet. hade testat positivt för Covid-19. – Alla människor har varit med om en absurd situation. Att man känner att det är något som är fel, som inte riktigt stämmer. Det kändes som ett skämt och det gör det fortfarande. Det var som en tecknad film. Samtidigt så gjorde jag ju tre, fyra positiva tester så smittan var ju bekräftad. Som om det inte var nog med förbundskaptenen testade även spelarna , , och positivt. – Det var mycket stress och många spelare har spelat hela sitt liv och längtat efter JVM. Att jag fick lov att gå in och knäcka deras dröm kändes inte bra alls, säger lagläkaren . UTBILDADE SIG UNDER TIDEN Allenby var med som lagläkare under JVM-turneringen. – Det var mycket stress i min vardag. Att hantera covid, infektioner, virus och så vidare är inte min specialitet heller. Jag försökte utbilda mig mycket inom epidemiologi och speciellt inom Covid. Redan när laget samlades inför resan upp till lägret innan turneringen började positiva svar ramla in. – Vi hittade två positiva svar direkt på och . Det är rimligt att vi hittar två, tänkte vi. Då var vi ganska glada ändå. Foto: Bildbyrån. William Wallinder var en av spelarna som inte fick åka med till Kanada. IIHF krävde två negativa tester och under bussresan upp till Sundsvall började det bli jobbigt. – Under första PCR-testet när det ramlade in svar började det hända mycket. Det blev inget svar på vissa och många spelare och ledare blev inte godkända. FALSKT POSITIVT Det var ett test som skulle få extra mycket uppmärksamhet. s positiva coronatest dömdes snabbt ut av Ryan Allenby. Ett test som gjorde att 19-åringen inte fick åka med till sitt sista JVM. – Han har haft ett falskt positivt test. Han testade negativt hela vägen innan ett PCR-test visade positivt. Han satt i karantän och jag testade honom tre dagar på rad flera gånger om dagen, varje test var negativt. Han testade sig eller en två tester till efter det och båda var negativa. – Från min sida var jag hundra procent säker på att det var falskt positivt. Jag gjorde rätt och testade honom dagligen. Det var IIHF som tog det beslutet även efter att jag försökte förklara för dem men de ville inte riskera bubblan. Foto: Bildbyrån. Ryan Allenby fick leda ispass när resten av ledarna satt i karantän. Ett kraftigt decimerat juniorlandslag fick sätta sig på planet till Kanada och frågan är om det var någon som hade hunnit ta in vad som egentligen hände på det där lägret? – Det var just det här med att vi tappade så många. Henrik Stridh (assisterande förbyndskapten) försvann innan vi samlades, Anders Lundberg kom in som reserv och försvann även han. Så vi tappade både en coach och hans reserv. Om det bara hade varit jag hade inte proportionerna varit så stora, säger Tomas Montén. – Det var jätteutmanande. Jättetråkigt att nästan hela ledarstaben och en del av spelarna försvann, fyller Ryan Allenby i. ”UTRYCKTE MIG KANSKE LITE DUMT” Hemma i Linköping hamnade Tomas Montén i karantän. Utan symptom var han till en början oförstående och frustrerad av att han, tillsynes frisk, behövde vara kvar i Sverige. – Samtidigt är man såhär i efterhand glad att man inte blev sjuk. Där och då var man kanske lite naiv. Jag uttryckte mig kanske lite dumt med att jag inte hade några symptom och varför får jag inte åka? Nu känner man att man hade tur att man inte blev så dålig. Jag tappade lukten fem dagar senare men det var allt. Hur var det rent mentalt att inte få vara med i turneringen? – Man blir ju ledsen och får en panikkänsla. Vad händer nu? Får man sparken? Det känns som att man sviker alla. Jag har ju anställt alla som är med på resan. Man känner att man sviker och sätter de andra i skiten. Foto: Bildbyrån. En frustrerad Tomas Montén fick inte göra sitt jobb på plats. Ledarstaben som väl fick åka till Kanada satte sig ner och ställde sig frågan, vad i hela friden gör vi nu? – Det var mycket snack om att vi skulle dra oss ur turneringen. Vi som var kvar hade en del möten. Det var svårt att få ihop en ledarstab samtidigt som flera nyckelspelare borta. Det var tal om att dra sig ur turneringen men vi fick inte göra det för IIHF, berättar Ryan Allenby. Ni ställde frågan om att få dra er ur? – Vi meddelade att vi var bekymrade och att vi inte ville åka till Kanada men IIHF meddelade att de kunde ställa upp med coacher på plats. Alla vill spela men det var ett svårt val kan jag säga. Men turneringen spelades. Och Juniorkronorna fick leta djupt i byrån för att hitta ledare. PRESSVÄRD – LAGLEDARE – MATCHTRÄNARE Den brandskattning som var av ledare gjorde att vissa fick ta ovana ansvar. Ett bra exempel på det är . – Om du googlar ordet ”surrealistisk” borde det dyka upp en bild på mig iklädd tränarkostym bakom spelarbänken i Juniorkronornas bås. Så kändes det – overkligt. I den kraftigt decimerade ledarstaben fick Linus Hugosson prova på en helt ny roll. På ett par veckor gick 40-åringen från att vara pressvärd till lagledare för att sedan stå och vifta med taktiktavlor i båset. – Det var en osannolik utveckling att jag hamnade där. Och otroligt kul, jag njöt av varje sekund. Vad är oddsen att en gammal journalist med noll tränarerfarenhet får ta plats i båset under ett JVM? Men några större coachuppgifter hade jag inte, även om det kanske såg ut så när jag dök upp i tv-rutan med taktiktavlan i högsta hugg. Foto: Bildbyrån. Linus Hugosson i båset för Juniorkronorna. Ryan Allenby fick även han prova på att vara ishockeytränare. När resten av ledarstaben satt i karantän blev han och sju spelare utsläppta och kunde träna på som vanligt. – Det var jag och ett gäng spelare som haft Covid. Så jag behövde inte testa mig alls under turneringen. Jag skojade med att jag kunde vara coach i ett par dagar. Man måste ställa upp och bidra och hjälpas åt. Ryan, hur lätt var det att släppa att det var ni på plats som skulle lösa det? – Efter ett tag började vi släppa det som hänt och köra så vanligt som det gick. Vi hade nästan bestämt oss att det är vi som är här och att det inte är någon som kommer att rädda oss. ”OMÖJLIGT ATT HA DIREKTKONTAKT” Utan huvudtränare fick Juniorkronorna hitta en lösning på uppstuds där det slutade med att två assisterande coacher fick dela på tränaruppdraget på plats. Det var och Anders Eriksén som fick ta ansvaret under matcherna. Tidigare nämnda Linus Hugosson fick sköta kontakten med videotränaren men var aldrig uppsatt som assisterande tränare. – Joel och Anders gjorde ett jobb så gott som man kan göra. Vi försökte prata mellan matcherna men det var omöjligt att ha direktkontakt under matcherna. Jag hade lite kontakt med vår videocoach under matcherna. Jätte-, jättekonstig situation, säger Tomas Montén. Turneringen slutade med en snöplig kvartsfinal mot Finland där Juniorkronorna åkte ur turneringen. Ett passande avslut för en turnering som präglades av kaos och krisrubriker. – Det är tråkigt, varje JVM är unikt och vi spelade en jämn kvartsfinal mot Finland och då känns det mycket sämre. Samtidigt så tappade vi två av de bästa centrarna. Vi blev brandskattade hockeymässigt, säger Tomas Montén och fortsätter: – Det är otroligt nervöst att sitta hemma och kolla på matcherna. Man kan vara coach i båset och inte vara ett dugg nervös men att vara i soffan… en pärs att inte vara med. Ryan, tycker du att turneringen borde ha spelats? – Det är en väldigt svår fråga. Kanske att jag för Sveriges skulle sagt nej. Men det är väldigt svårt för man vill spela och att grabbarna ska uppleva sitt JVM. Men ur ett medicinskt perspektiv… – Så här i efterhand får man ändå ge IIHF och Hockey Canada kredd för att de lyckades genomföra turneringen under brinnande pandemi, även om vi hade starka åsikter om vissa av åtgärderna de tog. Ingen var ju vaccinerad vid den här tiden och bubblan var tvungen att hålla. Förutom fall hos oss och i Tyskland gjorde den det. Men att till exempel behöva spela utan publik tog givetvis bort mycket av vad ett JVM i Kanada brukar vara, säger Linus Hugosson. ORON FORTSÄTTER När Hockeysverige.se når Tomas Montén håller han på med sista förberedelserna innan spelarna samlas. I huvudet finns det bara en sak. – Det enda som snurrar i huvudet är att det får inte hända igen. Jag har barn som går i skolan och de måste gå i skolan. På något sätt måste livet rulla på. Man undviker, köpcentrum, restauranger och försöker åka i bil och undvika samlingar. – Det skulle kännas fruktansvärt att inte få avsluta. Insatsen i år är ännu högre. Jag kan inte säga att jag är mer revanschsugen utan drivkraften är att det är sista gången. Även om det är en bubbla så är det jävligt roligt att åka till JVM.

Dokument: Kaosturneringen - JVM 2021 i brinnande pandemi

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Därför lämnar storlöftet Sverige

Vill ha hem legendaren: "Dörren står alltid öppen"

Så kan Djurgården ställa upp med Åman

Tidigare HA-stjärnan på marknaden

Svarar på ryktet: "Inte helt klart än"