Första svenska spelare att representera Flyers var Djurgårdens polis Thomas Eriksson. Mellan 1980 och 1986, han var där under två svängar, svarade han för 227 matcher, 22 mål och totalt 101 poäng.
– Jag och Pelle (Lindbergh) hade draftas av Flyers efter VM turneringen 1979. Vi båda låg i lumpen ute i Kungsängen det året och vi snackade väldigt mycket om när och om vi skulle åka över dit.
– Pelle hade redan bestämt sig för att sticka över och jag tog samma beslut ganska snart jag med.
Du gjorde bara en säsong i NHL innan du återvände till Djurgården. Med facit i hand, var du för ung för att spela i NHL då?
– Det var så att jag fick hemlängtan faktiskt. Spelmässigt och allt kring laget var det inget fel på. Första året fick både jag och Pelle inleda i Maine Mariners. Vi hade ett väldigt bra lag där också (Med bland andra Mark Taylor och Greg Adams). Sen blev jag nedkallad till Flyers. Där blev jag kvar resten av säsongen.
– Året därpå spelade jag i NHL-premiären. Men efter den matchen gick jag in till klubbledningen och sa att jag ville åka hem till Sverige.
Hur reagerade klubbledningen i Flyers då?
– Det var ju inte alldeles vanligt att någon gjorde så, men ledningen tog det väldigt bra och sa bara att om jag känner på det viset så skulle jag självklart åka hem. Jag tror inte att ledningen tyckte speciellt illa om mig för det eftersom jag fick komma tillbaka till Philadelphia två år senare.
Pelles död var fruktansvärt jobbig
Säsongen efter debuterade Pelle Lindbergh i Flyers.
11 november 1986 omkom han i efter en krasch med sin Porsche. Totalt spelade han 180 matcher mellan 1981 och 1986. Säsongen 1984/85 utsågs han till hela NHL:s bästa målvakt.
Pelle Lindbergh.
Thomas Eriksson:
– Det var så illa det någonsin kunde bli, helt overkligt. Pelle var NHL:s bästa målvakt och hade nått en så hög status man kunde nå där borta tack vare sitt fantastiska målvaktsspel säsongen innan olyckan.
– Pelle och jag hade genom åren även blivit väldigt nära vänner och kom alltid extremt bra överens. Vi hade mer eller mindre levt tillsammans under vår tid i Philadelphia. Hans död var fruktansvärt jobbig… (Eriksson avbryter meningen och det hörs att han över 30 år senare fortfarande tycker att det är ett jobbigt minne att tala om).
Hur mins du idag beskedet om själva olyckan?
– Pelle var ju inte död direkt efter olyckan utan det visade sig att han var hjärndöd. Beskedet om olyckan fick jag på morgonen. Jag hade träffat Pelle sent på kvällen innan. Beskedet var chockartat och overkligt precis som det är för alla som drabbas av något sådant.
– Det var en väldigt tung period, men framförallt märkte man hur stor han var i Philadelphia. Ibland får jag uppfattningen om att folk här hemma inte fattar hur bra han egentligen var. Pelle var absolut den viktigaste spelaren i laget.
Hur hanterade laget en sådan situation, blev ni rent av mer sammansvetsade?
– Jo, men visst blev vi mera sammansvetsade som lag vilket man ofta blir när man genomgår en kris, även om det är något som man inte önskar. Det ju tyvärr så att livet måste gå vidare även efter en sådan här tragisk händelse. Trots allt var ju hockeyn vårt jobb och det gällde ju att fortsätta prestera om du skulle behålla jobbet. Man har inte råd att slarva bort sin chans.
Det måste ha varit märkligt när inte Pelle Lindbergh fanns med i omklädningsrummet längre?
– Det var jättekonstigt. Det här hände i november och i februari blev jag skadad och säsongen efter åkte jag hem.
Per-Erik Eklund:
– Jag hade precis lärt känna Pelle som jag bara kommit dit några månader innan olyckan skedde. Men Pelle var väldigt populär och hade fått pris som NHL:s bästa målvakt året innan så visst tog det rejält på oss spelare i laget. Det var många av Flyers killar som hade spelat ihop med Pelle under många år och lärt känna honom väldigt bra.
Brian Propp:
– Pelle var ju en väldigt populär kompis i vårt lag och givetvis även en väldigt duktig målvakt. Även fansen uppskattade Pelle väldigt mycket.
– Just den natten då olyckan skedde låg jag hemma och sov. Tiden efter att han dog var jobbig och skiljde sig väldigt mycket från den vardag vi var vana vid. Ledarna i Philadelphia Flyers gjorde då ett väldigt fint jobb och samlade ihop oss så vi kunde gå igenom det här tillsammans, säger Brian Propp med en röst som visar att han fortfarande är starkt påverkad av olyckan.
Jag utsågs till MVP i Flyers
Totalt har 25 svenskar spelar i klubben. Här följer de övriga 23:
Per-Erik Eklund 646 matcher, 128 mål och totalt 495 poäng mellan 1985 och 1994.
– Jag utsågs till MVP i Philadelphia Flyers säsongen 90/91. Hela laget gjorde en halvdålig säsong, men min kedja med Mike Ricci och Rick Tocchet, fick väldigt mycket beröm trots att det gick tungt för laget. Men det gick överhuvudtaget väldigt bra sedan Paul Holmgren tog över som coach efter Mike Keenan i Flyers. Under dom tre år som Holmgren var vår coach så gav mig väldigt stort förtroende och lät mig spela mycket i både powerplay och boxplay.
Per-Erik Eklund.
I Flyers fanns Bobby Clarke som inte var känd för att älska svenska spelare direkt.
– Det var inga problem alls utan jag tror Bobby Clarke gillade mig skarpt ha ha. Han respekterade mig för det sätt jag spelade på, även om jag inte var lika tuff i spelet som honom. Bobby är en kille som gillar att snacka så det var väldigt vanligt att han och jag redan på morgonen innan matcherna tog en kopp kaffe ihop och pratade om allt möjligt.
Bo Berglund 7 matcher, totalt 2 poäng säsongen 1985/86.
– Coachen, Mike Keenan, gillade inte svenskar. Jag kom dit, spelade några matcher och det gick rätt hyfsat. Sedan hamnade jag bredvid. Jag och Thomas Eriksson bytte om till uppvärmningen, sedan sa coachen bara ”ni spelar inte”.
– Efter att vi åkt med på en resa västerut där vi mötte Los Angeles och några andra lag på den sidan spelade vi inte på sju eller åtta matcher. Då frågade jag honom om han ville att jag skulle spela överhuvudtaget. Hans svar var ärligt: ”som laget ser ut nu så kommer inte några nya spelare in”. Då tyckte jag att det var bättre att jag åkte till farmarlaget och spelade. Då sa Keenan lite hånfullt att ville jag det så var det bara att åka. Runt jul åkte jag till Hershey och sedan blev jag kvar där resten av säsongen.
Kjell Samuelsson 615 matcher, 38 mål och totalt 157 poäng mellan 1986 och 1998.
Magnus Roupé 40 matcher, 3 mål och totalt 8 poäng mellan 1987 och 1989.
Tommy Söderström 78 matcher mellan 1992 och 1994.
– Jag hade spelat Canada Cup 1991 och i semifinalen spelade vi mot Kanada. Det var en match som jag lyckades med att mer eller mindre spika igen kassen. Efter nio minuter i första perioden skjuter dessutom Steve Larmer ett slagskott som träffar mig i huvudet så att gallret trycktes in.
– Blodet rann, men jag plåstrades om och fortsatte spela. Sådant gillar kanadensarna (skratt) och då började väl snacket om NHL på allvar.
Jag stod upp hela fighten, men det kostade mig sju stygn på vänster kind
Hamnade du i någon fight i NHL?
– Ja, mot Corey Schwab i New Jersey Devils. Jag ville faktiskt uppleva att vara med i en riktig fight borta i NHL. Nu blev det inte som jag tänkt mig eftersom jag står och håller i byxorna på en annan kille som slåss när Schwab kommer åkande över hela banan. Han hinner slänga handskarna innan han är framme vid mig. Jag ser aldrig honom så jag hinner inte slänga mina vilket gör det lite svårt att ge tillbaka.
– Jag tänkte att jag inte ska vika ner mig och bli kallad för ”chicken swede”. Jag stod upp hela fighten, men det kostade mig sju stygn på vänster kind, säger Söderström med ett leende.
Tommy Söderström.
I Flyers fann redan Per-Erik Eklund.
– För mig personligen betydde det väldigt mycket. En att snacka svenska med och framförallt en som hade varit där borta länge och kunde hjälpa mig till rätta.
– Det var ju ganska tufft för mig i början eftersom läkarna hade hittat ett medfött hjärtfel. Det var efter en läkarundersökning i början av säsongen som klubbens läkare sa: "Tommy du har fel på ditt hjärta."
"Okej…" Jag visste ju ingenting om det innan så det var ganska omtöcknande.
– Innan det beskedet hade jag spelat två träningsmatcher. Den första matchen spelade vi mot Quebec Nordiques med ”Sudden” (Mats Sundin) i laget. Då blev jag utbytt efter tio mål i baken. Jag funderade självklart vad jag hade gett mig inpå. Trots det fick jag starta matchen efter mot New Jersey Devils, men efter fyra baljor blev jag utbytt igen och sedan kom det här med hjärtfelet.
Mark Recchi, Rod Brind'Amour, Eric Lindros, Kevin Dineen och så vidare. Vilken attityd möttes du av när du kom över första gången?
– Det var riktigt bra killar allihop så det var inte något speciellt alls. Sedan umgicks jag inte direkt med några av killarna från laget vid sidan av hockeyn. Jag har alltid varit lite av en ensamvarg och så blev det även i ”Philly”. Egentligen var det väl bara Per-Erik av hockeykillarna som jag umgicks med.
Det var ju ganska tufft i början eftersom läkarna hade hittat ett medfött hjärtfel
Mikael Renberg416 matcher, 142 mål och totalt 330 poäng mellan 1993 och 2000.
Patrik Juhlin69 matcher, 8 mål och totalt 14 poäng mellan 1994 och 1996.
– Det var jättemäktig att spela med det här gänget. Det jag känner när jag ser tillbaka på hela karriären att är det någon gång jag ångrat mig var det då. Jag kände på något vis att när jag kom till NHL kunde jag aldrig ställa om till att jag skulle göra allt för att lyckas här.
– Det blev att ”Jaha, nu är jag i NHL”. När jag tänker tillbaka var jag kanske lite naiv och inte nog medveten om vad jag behövde göra. Hade jag fått göra om det hade jag gjort det mycket bättre, säger Patrik Juhlin med ett leende.
Patrik Juhlin.
Patrik Juhlin gjorde trots allt en ganska bra förstasäsong i Philadelphia och på 42 matcher gjorde han fyra mål och totalt sju poäng. Dessutom hade han en ordinarie plats i laget under slutspelet där Flyers gick till semifinal.
– Jag spelade mestadels i tredjefemman med (Craig) MacTavish och Mark Lamb. Jag fick spela dom flesta matcherna och gör en okej säsong. Samtidigt är det den här tävlingsinstinkten, man vill mer och bidra så mycket som möjligt var man än är.
Mikael Andersson49 matcher, 2 mål och totalt 7 poäng mellan 1998 och 2000.
Ulf Samuelsson 49 matcher, 1 mål och totalt 3 poäng säsongen 1999/00.
Kim Johnsson324 matcher, 42 mål och totalt 158 poäng mellan 2001 och 2006.
Marcus Ragnarsson140 matcher, 10 mål och totalt 30 poäng mellan 2002 och 2004.
Under sin åttonde säsong i San José kom ett för Marcus Ragnarsson oväntat besked då han trejdats till Philadelphia.
– Först kom det som en chock att jag blivit trejdad. Darryl Sutter hade precis fått sparken. Dean Lombardi (General Manager) kom ner och sa: ”Nu har vi bytt tränare, nu kör vi på det här”. Två dagar senare var jag trejdad.
– Jag kommer ihåg det här som att det var igår. Jag skulle gå och lägga mig och vila middag eftersom jag hade match. Då ringde det på hemtelefon, men jag tänkte att jag skiter i att svara. Direkt efter ringde det på mobilen. Då förstod jag att det var något viktigt. Jag svarade och då var det sekreteraren till ”GM” som säger: ”Dean wants to talk to you”. Jag hörde direkt att det var en trejd.
– Att det sedan blev just Philadelphia tyckte jag bara var bra, ett bra lag att komma till. Sedan ringde Bobby Clarke direkt efter och sa att han var jätteglad att dom fått mig och att dom hade försökt med det under flera år.
– När jag kom dit blev jag erbjuden kontraktsförlängning direkt så jag blev verkligen välkomnad dit. Det kändes jätteroligt att komma till en stad med ett helt annat hockeyfokus än vad det var då i San José. Det märktes direkt på första träningen då det var åtta, tio kamerateam där. Att dessutom få komma dit och spela på den sidan var stort det också.
– Med facit i hand, det var tråkigt eftersom vi trivdes jättebra i San José, men att få spela på båda sidorna och känna på det var också lite roligt.
Marcus Rangarsson. Foto: Ronnie Rönnkvist
Mattias Timander 52 matcher, 3 mål och totalt 8 poäng säsongen 2003/04.
Under sin andra säsong i Islanders trejdades Mattias Timander till Philadelphia Flyers där han bland annat fick leksandsbekantingen Wayne Fleming som coach.
– Det var verkligen skitbra och jag älskade verkligen “Philly”. Tränarna var grymma, grabbarna var grymma och vi hade ett grymt lag. Jag trodde faktiskt att vi skulle gå och vinna allting. (Utslagna I semifinal)
Vad är det som gör Philadelphia så speciellt som hockeystad?
– Det sitter I väggarna på något vis. Broad Street Bullies, när jag varit med och spelat mot Philadelphia var dom alltid väldigt svåra att möta. Åkte man till “Philly” var det aldrig någon lätt match.
Är det i Philadelphia du trivdes bäst?
– Columbus och Philadelphia var klart bäst. Hade jag fått vara kvar i Columbus hade jag nog spelat fortfarande tror jag. Där var det djävulskt kul.
– Vi vann kanske inte så många matcher, men det var samma sak där som i Philadelphia att ledarna, laget och fansen var sjukt bra. Samtidigt fanns det ingen som helst hockeykultur där.
Peter Forsberg106 matcher, 34 mål och totalt 123 poäng mellan 2005 och 2007.
NHL-debuten fick Peter Forsberg göra mot Philadelphia Flyers som valt att trejda honom året innan.
– Vi spelade borta mot Philadelphia och den var väl inte allt för enkel. Philadelphia var kända för att ha ett ganska stort och tufft lag. Där fick jag träffa på Lindros igen och han gav mig väl en tackling så att hjälmen flög. Jag fick också någon smäll på snoken, men det är sådant som händer ibland.
– Jag har för mig att vi klarade oss rätt bra och jag tror att vi vann med 3-2, vilket måste varit helt okej.
Det blev nästan slagsmål mellan tränarna på bänken
Det var inte bara i första NHL-matchen Peter Forsberg fick känna på att det kunde göra ont i NHL. I en träningsmatch första säsongen, även det mot Flyers, stötte han på Dave Brown.
– Det var under en försäsongsmatch. Då var man nära att packa ihop och jag undrade vart jag hade kommit någonstans. Det här var Eric Lindros första match i Coliseum (Nordiques hemmaarena). Han hade ju vägrat spela för Quebec. Det började med att vår slagskämpe, Chris Simon, och Lindros slogs. Då tyckte deras coach att ska ni hoppa på vår bästa spelare så ska vi hoppa på eran. Han skickade ut Dave Brown.
– Jag kommer ihåg att jag kom åkande i mittzon då han skickar på en höger. Jag minns att jag tänkte: ”var är båset någonstans”, skrattar Forsberg och fortsätter:
– Det blev nästan slagsmål mellan tränarna på bänken också. Man kan väl säga att det var rakt in i hetluften, men jag hade tur ändå som fick spela med Chris Simon.
Peter Forsberg.
Peter Forsberg kom alltså även att spela i en och en halv säsong i Philadelphia mellan 2005 och 2007 innan han såldes vidare till Nashville.
– Vi ledde ligan fram till jul med Philadelphia, men sedan blev det sämre samtidigt som min fot inte funkade och lite sådana här grejer. Det var en lite jobbig tid i Philadelphia tack vare det, men det var ännu en organisation som verkligen vill vinna Stanley Cup.
– Det är kul att ha varit där och det var bra personer runt omkring laget. Personligen gick det väl sådär och det blev aldrig som jag hade hoppats det skulle blivit.
David Printz13 matcher mellan 2005 och 2007.
Lars Jonsson8 matcher, totalt 2 poäng säsongen 2006/07.
– NHL-debuten är något av det roligaste jag upplevt. Just att stå i spelartunneln och sedan få kliva ut och titta upp mot läktaren som man tyckte aldrig tog slut. En dröm som gick i uppfyllelse.
– Vi spelade hemma mot Nashville och jag spelade den matchen tillsammans med Denis Gauthier.
Johan Backlund 2 matcher säsongen 2009/10.
Erik Gustafsson 100 matcher, 8 mål och totalt 26 poäng mellan 2010 och 2014.
Nicklas Grossmann211 matcher, 7 mål och totalt 39 poäng mellan 2011 och 2015.
Det blev drygt tre säsonger för Nicklas Grossmann i Philadelphia. Där lyftes också hans spel ytterligare en nivå.
– Så var det absolut. Jag bodde då med Tom Wandell. Vi hade hus tillsammans i Dallas och en rutin att vi kom ut efter ”napen” mellan två och fyra och brukade mötas i köket i kostym, tog lite mellanmål och stack till matchen.
– Den här dagen kom jag ut i mjukisbyxor. Tom frågade vad jag höll på med.”Jag har blivit trejdad”, ”Men vad fan…”
– Jag fick ett samtal där man sa att jag var trejdad till Flyers och att dom tackade mig för tiden i Dallas. ”Packa det du ska för flyget går om fyra timmar”. Sedan fick jag ett samtal från Flyers GM som hälsade mig välkommen och berättade att jag skulle spela dagen efter. ”Hoppa på flyget, gör dig redo så ses vi imorgon”.
– När jag kom till Philadelphia tog jag in på hotell. Dagen efter hade vi en dagsmatch mot Pittsburgh. Det var bara att få några timmar på hotellet och göra sig redo.
– Överlag gav det mig en skjuts i karriären ur ett större perspektiv även om det var tufft just då. Speciellt var det tufft, precis som alla säger som fått lämna, att lämna det jag varit med och skapat med en grupp, kamratskapet och att kanske inte hinna säga hej då till vissa jag hade velat göra det till.
– Nu blev att ”matrisen” kom ut med mina prylar. Sedan var det ”high five” och ”good luck”. När jag väl satte mig i taxin på väg bort började jag se framåt.
Nicklas Grossmann gör upp med George Parros.
Var det den gamla tuffa ”Philly” känslan då du kom dit?
– Ja, det tycker jag. Det var nog därför dom tog dit mig, att det var gamla tuffa ”Philly” med mentaliteten i rinken, laget, i föreningen och arbetarstaden. För mig passade det som handen i handsken.
– Dessutom trivdes jag hur bra som helst i stan. Att få vara i ”Philly”, leva och spela hockey där är absolut en av höjdpunkterna i karriären. Första åren hade vi (Peter) Laviolette som coach och vi gick ganska långt samtidigt som jag visste att vi hela tiden hade ett slagkraftigt lag.
– I Dallas hade vi det tufft att ta oss till slutspel, men här visste jag att det kunde bli något. Jag kommer ihåg första matchen, det var som Södertälje mot Djurgården, att det bara var in och köra plattan i botten. Jag märkte också direkt att det uppskattades i ”Philly”. Här blev det lite mer tuta och kör jämfört med i Dallas där jag skulle vara strikt i boxen.
Första jag tänkte på var att jag nu skulle komma till en fighterklubb
Andreas Lilja 60 matcher, totalt 6 poäng mellan 2011 och 2013.
Robert HäggFrån 2016. Fortfarande aktiv.
Oskar LindblomFrån 2017. Fortfarande aktiv.
Hur var känslan då det blev just klassiska Philadelphia Flyers som draftade dig?
– Första jag tänkte på var att jag nu skulle komma till en fighterklubb, men en del av det där har försvunnit även om det finns kvar lite grann. Det är inte som det var förr, säger Oskar Lindblom som nyligen kommit hem från organisationens ”development camp”.
– Det gick bra på ”campen”, men det är svårt i början av säsongen när man inte har is här hemma. Jag tror att jag var på is en eller två gånger innan jag åkte över. Vissa där borta är på is hela somrarna så det kan vara lite svårt att jämföra sig med andra. Sedan är det alltid kul att åka över och träffa både gamla och nya spelare.
Oskar Lindblom var med på Flyers lagfoto. Foto: Philadelphia Flyers
Philadelphias svenske center Oskar Lindblom kommer inte att spela någon mer hockey den här säsongen. 23-årige svensken har drabbats av Ewings sarkom, vilket är en typ av skelettcancer.
Beskedet kom den 13:e december och fick stora delar av hockeyvärlden att stanna upp. I ett pressmeddelande meddelande skrev Flyers general manager Chuck Fletcher att Lindblom hade undersökts av ledande specialister på University of Pennsylvania och att de hittat en tumör och att Lindblom kommer att genomgå fler tester och efter det att påbörja sin behandling.
– Flyers kommer att göra allt i sin makt för att hjälpa Oskar att få bästa möjliga vård. Av respekt för Oskar och hans familj kommer vi inte att göra någon mer kommentar just nu och ber att Oskar ska få lämnas ifred så att han kan fokusera på sin återhämtning, skrev Fletcher.
Johnny Oduya1 match säsongen 2017/18.
Christian Folin26 matcher, totalt 2 poäng säsongen 2018/19.
Foton: Bildbyrån, om inget annat anges.
