DOKUMENT: Alla tiders svenskar i Arizona Coyotes

Första svensk att representera Arizona/Phoenix var . Säsongen 1999/00 spelade han 15 matcher, gjorde 3 mål och svarade för totalt 9 poäng. Övriga svenskar som spelat för klubben: 261 matcher, 32 mål och totalt 73 poäng mellan 2003 och 2008. 104 matcher, 9 mål och totalt 20 poäng mellan 2006 och 2008. 67 matcher mellan 2006 och 2009 . – Egentligen bästa tiden. Jag trivdes väldigt bra i St. Johns också. I Phoenix var det ett fantastiskt fint gäng killar. Spelare som Jeremy Roenick, (Mike) Ricci… Det var lite som en gravplats för äldre spelarna vid den tiden. Shane Doan är en av bästa ledarna jag haft. ”Fredde” Sjöström och ”Matte” Tjärnqvist var där. Även ”Jocke” Lindström var där under en kort sejour, men han var mest upp och ner till farmarlaget. Spelade du din bästa hockey där? – Slutet i Buffalo var också riktigt bra. Nu var vi väldigt dåliga och med tanke på det lag vi hade spelade jag nog min bästa hockey i Phoenix. Mikael Tellqvist. Under säsongen 2008/09, som blev Mikael Tellqvist sista i NHL, trejdades han alltså till Buffalo. – Phoenix hade erbjudit mig ett kontrakt som var ganska dåligt. ”Vi vill behålla dig, men för dom här pengarna”. Det var lite som att nu räcker det. Jag hade ryktet att vara en av ligans bästa backuper i och med att jag är den person jag är samtidigt som varje gång jag kom in gjorde jag ett bra jobb och gav laget chansen att vinna. – i Buffalo var skadad så kvar var Patrick Lalime. Även (Jhonas) Enroth var i systemet då. Då behövde Buffalo någon etablerad som kunde hjälpa Lalime fram till Miller var tillbaka. Jag tog med mig alla väskorna då vi skulle ut på roadtrip, först till Boston. Det var några andra som också kände på sig att dom skulle bli bortbytta. Sedan kom ett samtal efter lunch där dom sa att jag skulle åka till Buffalo. Två dagar senare mötte vi Phoenix, vilket var lite speciellt. 44 matcher, 9 mål och totalt 20 poäng säsongen 2008/09 . 12 matcher, totalt 3 poäng säsongen 2009/10 . Från 2010. Fortfarande aktiv . Hockeysverige.se intervjuade Ekman-Larsson strax efter att han debuterat för sitt Phoenix mot Boston. Hur har omställningen varit socialt att flytta från Leksand och Tingsryd till Phoenix där det bor en och en halv miljon invånare? – Jag har inte tänkt så mycket i dom banorna eftersom jag hela tiden har haft fullt upp med matcher, träningar och resor. Det har varit väldigt flackande fram och tillbaka och då bland annat till farmarlaget San Antonio Rampage. Det är ju 120 mil dit så det är inte pendlingsavstånd direkt. - Phoenix är en kanonfin stad. Jag bor bra i en lägenhet i stan och just nu så är det 81 Fahrenheit (cirka 27 grader varmt) ute så jag kan ju inte klaga på vädret direkt heller, skrattade nuvarande lagkaptenen, som då hade Ulf Samuelsson som coach. - Vi pratade väl en del om Leksand just när jag kom över hit, men det går ju inte att springa runt och prata med honom om det hela tiden. Att Sami skulle ha varit dagbarn hos Danne visste jag faktiskt inte. Hur upplevde du NHL debuten mot Boston Bruins i Prag? - Givetvis så var den kanonkul att spela. Man hinner inte tänka så mycket under matchen utan då är du så inne i spelet så då rullar det bara på. Men det kändes otroligt kul. Som backkollega hade jag i debuten Sami Lepistö från Finland. var faktiskt dagbarn hos Leksandslegendaren Dan Söderström som liten ”knodd”. - (Skratt) Jag visste att hans pappa (Jussi Lepistö) spelade två år i Leksand, men att Sami skulle ha varit dagbarn hos Danne visste jag faktiskt inte. Oliver Ekman Larsson är lagets store stjärna. 26 matcher, totalt 5 poäng mellan 2011 och 2014. Hade du fått chanserna i Phoenix som du hoppats på innan du trejdades till Chicago eller är du besviken över din tid i klubben? - Jag fick inte spela speciellt mycket i Phoenix, men sådan är hockeyn ibland. Du spelade en del med Oliver Ekman Larsson i Phoenix. - Det stämmer. Oliver är oerhört viktig för Phoenix. Han är så nära en komplett spelare man kan bli och bar laget många tunga minuter varje match. - När jag sedan åkte hit till Chicago önskade han mig lycka till och hoppades att jag skulle få en bättre chans där. 90 matcher, 2 mål och totalt 11 poäng mellan 2014 och 2016. 58 matcher, 3 mål och totalt 7 poäng säsongen 2015/16 . – Mitt kontrakt gick ut i ”Philly” och dom ville inte ”re-signa” mig. Då blev det Arizona. Jag kände igen (Dave) Tippett eftersom jag hade haft honom i Dallas som coach. Bara det blev ett stort dragplåster för mig att komma dit. Han visste vem jag var och jag visste vem han var. Det var inga krusiduller om hur jag skulle spela. – Vi hade ett ganska ungt lag och jag kände att det skulle vara en riktigt bra utmaning att komma dit, få en veteranroll, hjälpa dom unga och bidra med det jag kunde. Under den här tiden ändrades hockeyn otroligt mycket från år till år. Jag märkte att för mig gällde det att göra det riktigt bra för att kunna bidra. – Jag fick spela med (Oliver) Ekman Larsson där och fick se på nära håll hur duktig han är som hockeyspelare och som människa. En guldklimp. Det blev ingen förlängning för Nicklas Grossmann i Arizona utan i stället fick han åka på try-out i Calgary. – Jag trivdes jättebra i Arizona och det är ett guldställe att bo på. Jag ville absolut vara kvar, men jag fick ganska tydliga direktiv från Tippett under mötet efter säsongen. ”Jag har fått mina direktiv och jag tycker att du skulle varit bättre, vi får se framöver vad som händer här” . Dom är ju ganska ärliga där borta. Det här respekterade jag och kände också samma sak. Ekman-Larsson är en guldklimp. – Jag fick också känslan av att han inte riktigt visste vad som skulle hända. Mycket riktigt bytte Arizona GM. (John) Chayka kom in och det ändrades en del kring laget, Tippett skulle ha en assisterande GM-roll. Jag var tydlig till min agent med att jag ville vara kvar. Jag hade hittat min roll och trivdes, men jag fick aldrig något samtal så det blev ingen fortsättning. Nicklas Grossmann. 19 matcher säsongen 2015/16. Från 2017. Fortfarande aktiv. 70 matcher, 6 mål och totalt 13 poäng mellan 2017 och 2019 . Totalt spelade 31-åringen från Kramfors fyra säsonger i KHL innan han tog chansen att flytta över till Arizona. – Jag trivdes jättebra i Ryssland och självklart tjänade jag mycket pengar där också. Sedan tänkte jag efter om det var där jag ville spela resten av karriären och sa jag till min finska agent att jag ville över till NHL. Då hade jag en bra säsong i ryggen och ville veta vad det fanns för intressen. Den agenten tyckte att jag skulle stanna i Ryssland, vilket jag förstår eftersom det är mycket pengar där för dom också. – Jag var ändå redo att ta en try-out för att åka över eftersom NHL var min dröm. Jag vill inte känna då jag slutar med hockeyn att jag inte gav det en chans. Då hjälpte (Claes) Elefalk mig in i NHL. Den klubb Claes Elefalk och Mario Kempe fick erbjudande ifrån var alltså Arizona. – Det var inte något jättebra erbjudande, men jag sa att jag tar det alla dagar i veckan för dom kommer se på campen och undra var den här spelaren har varit någonstans. Jag kom över i en jättebra form, förmodligen tio gånger bättre än vad jag någonsin varit eftersom jag hade en längre sommar att träna på med Vladimir. Jag visade direkt på campen hur bra jag kan vara, men jag tog ändå inte plats efter campen, vilket jag tycker att jag borde gjort eftersom jag själv tyckte att det inte fanns någon bättre spelare än mig på campen. – Det visar också på hur mycket politik det är där borta. Ibland spelar det ingen roll hur bra man är. Är det inte tänkt att du ska ha en plats så kommer du inte heller få någon. Jag tänkte ”där är han och där är han”. I stället fick Kempe inleda i AHL. – Jag åkte ner och spelade en match i AHL. Hade jag gjort noll poäng men en bra match hade jag inte blivit uppkallad. Nu gjorde jag tre poäng och blev uppkallad direkt. Sedan fick jag spela 20 matcher i rad med Arizona. Det var inte många minuter per match och framför allt fick jag spela mest defensivt. Det var ändå kul och det är i NHL jag ändå vill spela. Då tänkte jag att det var min roll nu och då ska jag göra den rollen bäst av alla. I det läget du är då du lämnade Ryssland, hur viktiga var pengarna då? – Inte viktigt alls. Nu vill jag ta en plats i NHL och få in min fot i ligan. Jag hade kunnat spela gratis i NHL om det hade varit så. Jag har gjort två säsonger och tagit två tvåvägskontrakt. Det visar ganska mycket att jag inte bryr mig om pengar. Fick du gå ned i lön då du valde NHL? – Ja, så var det. Nu har jag fått in min fot och, som jag sa, pengar spelar inte så stor roll. Jag måste ha så det går runt, karriären är kort och någon gång vill såklart jag med gå för stora kontrakt. Mario Kempe. Med tanke på den resa du gjort, hur var känslan då du väl stod där på isen inför NHL-debuten? – Det var jäkligt stort. Jag var 28 år då jag gjorde debut och är den tredje eller fjärde äldsta av svenskar som gjort NHL-debut. Jag tycker det visar att om man tror på något väldigt mycket och jobbar mot det är det aldrig försent. Att glida ut på isen och veta att nu kommer jag spela min första NHL-match, vilket jag drömt om, var jäkligt stort och mäktigt. Sedan började jag sikta mot nästa mål, att inte åka ner igen utan att få vara kvar. När du gick och lade dig den kvällen måste du varit ganska nöjd med att fått spela i NHL? – Ja, verkligen. Jag märkte ganska snabbt att jag tänkte ”där är han och där är han”, alltså spelare jag sett på tv, men jag såg redan efter två byten att det inte var någon direkt skillnad. Första matchen tyckte jag knappt det var någon skillnad mot AHL. Folk kan förstora upp det lite för mycket. Jag kan hålla med om att NHL är världens bästa liga, men det skiljer inte så mycket. , från 2019. Fortfarande aktiv.

DOKUMENT: Alla tiders svenskar i Arizona Coyotes

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Klart: Han tar över Vegas efter Tortorella

Kritiserar svenska stjärnorna: "Det finns för lite tacksamhet"

Därför trejdades svenskarna

Skrällen: Han tar över Toronto

Hävelid börjar en ny resa - mot nytt guld: "Den känslan tar vi med oss"