De är svensk hockeys största profiler: Plats 175 till 151

• “Träningarna gick mest ut att vi släppte ner pucken och spelade tvåmål”
• Festade med sovjeterna: “Uffe fick sitta på Krutovs lår – det fick bli hans stol”
• “Att ta upp Leksand till elitserien värderar jag lika högt som SM-guldet med Modo”
• Dottern om pappans unika metoder: “Allt utgick från hockeyn måste jag erkänna”

{{ PAYWALL LIMIT }}

175 Marko Jantunen

Bohemen från Lahtis klev in i svensk hockey 1994. Då kom han från TPS, Åbo till Västra Frölunda HC. Efter två säsonger testade han på spel i NHL för Calgary Flames, men det blev bara tre matcher innan han återvände till Frölunda. Spelade mellan 1999 och 2003 för Färjestad BK. Återvände sedan till Finland och spelade där till och med säsongen 2016/17. Gjorde dock ett kort stopp på elva matcher i Timrå säsongen 2005/06. Svensk Mästare 2002. VM-spelare 1997. 

174 Anders Håkansson

Från Malmbergets AIF. Värvades till AIK 1975. Efter att gjort ett mycket fint VM 1981 åkte han över till NHL för spel med Minnesota North Stars. Totalt blev det 330 NHL-matcher. Representerade förutom Minnesota även Pittsburgh Penguins och Los Angeles Kings. Spelade två Canada Cup och ett VM.   

”Sovjet hade vunnit VM 1981 och var superduktiga. Efter turneringen stack många hem, men vi var några som stannade kvar för att åka hem dagen efter. Uffe Isaksson och jag gick till ett ställe för att ta en öl. Vi stod där och helt plötsligt kom det fram en välklädd kille och undrade om vi var svenska ishockeyspelare. 
– ”En del av det sovjetiska landslaget sitter där borta. Dom har sett att ni står här och undrar om ni vill komma dit bort och göra dom sällskap?” Vi sa till varandra ”va???” Vi gick i alla fall över dit, men kunde såklart inte prata med dom så mycket utan satt där medan tolken körde lite småprat. 
– Det var fullt på det här stället. Jag fick ändå en stol, men inte ”Isak”. Då drog (Vjatjeslav) Fetisov tillbaka stolen. Sedan höll han ut benet och klappade på det. Uffe fick sitta på hans lår. Det fick bli hans stol och han satt där länge. Till slut sa Uffe ”Det var en stark jävel”.
– Dom började beställa in vodka. Vi kände då att vi måste bjuda på någonting ”har du stålar Uffe?”. Vi skrapade ihop lite pengar och bjöd på första rundan. Dom hällde i sig det där snabbt medan vi smuttade. Det dröjde inte länge innan dom skulle ha en runda till 
– ”Jag har inga stålar”
– ”Inte jag heller, hur gör vi nu?”
– Vi började titta i våra plånböcker. Då kom (Vladimir) Krutov och stoppade oss. Sedan tog han upp en sedelbunt med tusententals kronor så han betalade. 
– Vi fick en jättebra kontakt med de här killarna, vilket var jättekul. Jag hade precis skrivit på för Minnesota då och Krutov sa med rysk brytning ”Minnesota, Minnesota…” och pekade på mig. Sedan pekade han på sig själv ”Buffalo, Buffalo…” Han trodde att han skulle till Buffalo. 
– Efteråt pratade jag och Uffe om vart pengarna kunde kommit ifrån, men dom hade antagligen fått någon ersättning för att spela med några speciella skridskor eller klubbor. 

173 Björn Johansson

”Nalle” var en pionjär bland våra NHL-spelare. Inte så omtalad och heller inte någon framgångsrik NHL-resa, men viktig för att våra svenska spelare skulle förstå att det inte bara var att kliva in i den ligan. Trots allt gjorde ”Nalle” femton NHL-matcher för Cleveland Barons under sina två säsonger i organisationen, men det blev mestadels spel i AHL. Var med på den tiden det hette Örebro SK även i ishockeyn, men framför allt spelade han 15 säsonger i Örebro IK. Förutom tiden i NHL spelade han säsongen 1979/80 för Västra Frölunda IF. Testades i Tre Kronor, men fick aldrig chansen till spel i OS eller VM. 

172 Hans Isaksson

det är lätt att man glömmer att Hasse Isaksson var vår första världsmästarmålvakt. Stod fyra av Tre Kronors fem matcher vid VM 1953. Var även målvakt i det Gävle GIK-lag som bröt Stockholmslagens SM-guld era 1957. Var även med vid VM 1954. Avslutade karriären 1959 med en säsong i Hemsta IF. Hans Isaksson avled 2001. 

171 Stig-Göran Johansson

Säger man Stig-Göran Johansson så säger inte det speciellt mycket. Lägger vi däremot till smeknamnet ”Stisse” är det nog en hel del som drar på smilbanden. Född 1943 i Surahammar. Just ”Sura” var även hans moderklubb. Där kom han att spela med bland andra den då blivande domaren, Ove Dahlberg och Nils-Olof ”Nille” Schillström som han dessutom skulle få spela tillsammans med i SSK. Den 173 centimeter långe granitbiten och tacklingsspecialisten från Surahammar flyttade 1963 till Södertälje. Där kom han att spela till och med säsongen 1977/78, vilken som också kom att bli hans sista som spelare. Inledningsvis spelade han ofta med ”Nille” Schillström och Börje ”Poppen” Burlin. Efter tiden som spelare hoppade han in som assisterande coach till Lennart Källén i SSK, men han tränade även IFK Tumba och Nyköpings BIS i tvåan. ”Stisse” kom att spela sex VM-turneringar och ett OS. Han var bland annat med vid båda hemma-VM, 1969 och 1970. Vid turneringen 1969 blev han med sina sex mål och totalt tolv poäng blev han tvåa i Tre Kronors interna poängliga efter Uffe Sterner som samlade ihop fem mål och totalt 14 poäng. Han bildade för övrigt kedja med nämnde Sterner och Lars-Göran Nilsson i den turneringen.  var endast 58 år då han 2002 gick ur tiden efter en tids sjukdom.

Kjell Svensson:
– ”Masen” (Folke Jansson) var med och var nästan sjuklig mot vissa av spelarna. ”Stisse”, att han gick bort för tidigt kan han tacka ”Masen” för. Jag tycker att dom hade en helt annan syn på hur man ska vara vid sidan av. 
– ”Stisse” och många av dom här var begåvningar, men klarade det inte. Jag tog ”Stisse” under mina armar senare och han fick börja jobba hos mig. Det gick hyggligt bra. Då hade det värsta gått över och han förstod vad allt innebar, men det gick inte då att ha med honom som ishockeyspelare eller ledare. Det var tragiskt. Han var en väldigt duktig spelare och fin person.
– Jag pratade med ”Nille” (Nils-Olof Schillström) häromdagen och vi sa just att det var tragiskt att det blev så här. ”Stisse” var taktiskt den bästa spelare jag sett och med hans huvud jag coachat. Jag kunde använda honom överallt.

170 Christian Bäckman

Moderklubb: Alingsås HC, men fick sitt genombrott i Västra Frölunda HC i början av 2000-talet. Skrev 2002 på för St. Louis Blues. Blev kvar i klubben till 2008 innan han under säsongen 2007/08 trejades till New York rangers. Gjorde därefter en säsong i Columbus Blue Jackets innan han återvände till Frölunda. Avslutade karriären 2015 efter sex säsonger med Frölunda. Var med i Sveriges OS-guld lag 2006. Svensk Mästare 2005. Elitseriens All Star team 2005. Spelade ett OS, ett World Cup samt tre VM. 

169 Mattias Timander

Timmy” kallad. Från Sollefteå HK. Stabil ”klippa” som ofta var bäst när det gällde som mest. Få som var i Tegera Arena då Leksands IF blev klara för SHL 2013 glömmer då han med någon minut kvar av matchen mot Rögle BK åkte runt och triggade igång hemmapubliken. Flyttade 1990 över till MoDo:s J20 och sedan vidare upp i A-laget. Gjorde därefter åtta NHL-säsonger där han representerade Boston Bruins, Columbus Blue Jackets, New York Islanders och Philadelphia Flyers. Återvände hem till MoDo 2004, men lämnade för Leksand 2011 där han avslutade med två säsonger. Världsmästare 2006. Svensk Mästare 2007. Spelade ett VM. 

”– Jag brukar säga att ta upp Leksand till elitserien värderar jag lika högt som SM-guldet med Modo.”

168 Jarmo Mäkitalo

Från Kiekko-Reipas i Lahtis där han gick i Kari Elorantas och Erkki Laines fotspår och dessutom vidare till Leksands IF inför säsongen 1979/80. Hade då säsongen innan varit med i det finska OS-laget i Lake Placid. Skrev 1983 på för Södertälje SK. Blev svensk mästare i SSK 1985. Återvände därefter till Leksand. Spelade mellan 1990 och 1992 i Team Boro HC innan han återvände för spel i Leksand en tredje gång. Lämnade Leksand 1995 för att därefter spela för IK Oskarshamn, Oulu Kärpet , Falu IF, Heilbronner EC, Herning IK, Kristianstads IK och Hedemora SK. Var även med vid OS 1984. 

167 Hardy Åström

En av våra riktigt stora målvakter under 1970-talet. Var bland annat förstamålvakt vid första Canada Cup som spelades. Året var 1976. Från Luleå AIK via IFK Luleå kom Hardy Åström till Skellefteå AIK 1974. Säsongen 1977/78 spelade han för New York Rangers. Därefter blev det en säsong ytterligare i Skellefteå innan han åkte över till NHL för spel mellan 1979 och 1982 för Colorado Rockies och Calgary Falmes farmarlag Oklahoma City Stars. Gjorde därefter en säsong var för Örebro IK och MoDo AIK innan han avslutade karriären med två säsonger i Södertälje SK. I SSK kom han bli en av lagets enskilt viktigaste spelare då laget vann SM-guld 1985. Spelade två VM och ett Canada Cup. 

”Det är väl ingen hemlighet direkt att Don Cherry hatar svenskar (skratt). Vi hade ett väldigt tunt lag i Colorado och efter säsongen fick han sparken. Jag stod ju 49 av de 80 matcherna och jag vill nog säga att det trots allt gick ganska bra för mig. Men när Cherry fick sparken skyllde han på mig i media. Jag hade varit för dålig därför fick han sparken. För några år sedan fick jag chansen att bemöta hans kritik i ett målvaktsmagasin borta i Kanada och det jag svarade honom då var att han borde haft en sådan makt att han kunde peta mig om jag var så dålig. Han talade emot sig själv med andra ord.
– Som tränare tyckte han nog att det var viktigare att kostymen satt snyggt än att vi i laget skulle vara bra förberedda inför matcherna. Han är inte på min topplista bland tränare i alla fall, men han ligger heller inte i botten”

166 Carl-Göran Öberg

”Lill-Stövlen” kallad. Lillebror till Hans ”Stöveln” Öberg. Från Gävle Godtemplare där han var med i klubbens SM-guld lag 1957. Flyttade till Stockholm och spel för Djurgårdens IF 1960. Spelade där till 1968. Gjorde därefter två säsonger med Tranås AIF innan han skrev på för Södertälje SK. Efter tre säsonger i SSK varade han ner med några säsonger som spelande tränare för Trångsunds IF. Vann totalt fyra SM-guld. Spelade sex VM och tre OS. 

”Vi hade ett hyfsat bra lag med två riktigt bra kedjor då vi vann guldet 1957. Minns jag inte helt fel hade vi väl även en tredje kedja men den blev det aldrig någon bra snurr på direkt. Hans Isaksson i mål var ju landslagsmålvakt, på backen hade vi bland andra Gert Blomé och framåt fungerade väl kedjan med mig, Runar Söderström (kusin till Leksandsforwarden Dan Söderström) och Gösta Westerlund riktigt bra. Vår femma avgjorde väldigt många matcher. Bland annat gjorde jag väl ett och min kedja även de andra två målen i den avgörande matchen på Johanneshovs uterink mot Djurgården som vi vann med 3-2.
– Vi hade ingen istränare under åren i Gävle utan träningarna gick mest ut att vi släppte ner pucken och spelade tvåmål. På försäsongen hade vi en kille som jag tror hette Ale Thalén och till vardags var 110-meter häcklöpare som tränade oss. Han hade nog sett på när Dan Waern (OS-deltagare på 1500 meter 1956 och 1960) när han flåsade runt i mörkret på Strömvallen eftersom Thalén körde samma träning med oss. Det var väl första gången som ett hockeylag i Sverige körde intervallträning kan jag tro.”

165 Kjell Samuelsson

”Big Kjell” från Tingsryds AIF. Hade en bror, Jan Samuelsson, som också var en mycket skicklig back. Trist nog har han lämnat jordelivet efter en tids sjukdom. Kjell Samuelsson var med i Tre Kronors världsmästarlag 1991. Vann dessutom Stanley Cup med Pittsburgh Penguins 1992. Flyttade från Tingsryd till Leksands IF 1983. Det blev bara två säsonger i Dalarna innan NHL väntade. Där spelade han inte mindre än 14 säsonger innan han avslutade karriären och började jobba för Philadelphia Flyers organisation. Där har han för övrigt jobbat till och med säsongen 2022/23. I NHL representerade han New York rangers, Pittsburgh Penguins, Philadelphia Flyers och Tampa Bay Lightnings. Gjorde ett kort inhopp i VEU Feldkirch säsongen 1998/99. Spelade ett VM och ett Canada Cup. 

164 Patrik Berglund

Produkt ur Västerås IK:s skola. Son till Anders Berglund. Åkte 2008 över till St. Louis Blues utan att ha spelat någon match i elitserien. Tog plats direkt i NHL. Blev kvar i klubben till och med säsongen 2017/18. Skrev sedan på för Buffalo Sabers, men lämnade organisationen under uppmärksammade former. Gjorde därefter en säsong var för Djurgårdens IF och Brynäs IF. Årets Junior 2008. NHL All Rookie team 2009. VM:s All Star team 2011. Spelat två VM, ett World Cup samt ett OS. 

163 Patric Hörnqvist

”Bengan”, som Hörnqvist kallas, fick följa den här säsongen Stanley Cup-finaler mellan hans Florida Panthers och Vegas Golden Knights från läktarplats efter en del skadeproblematik. Från lilla Gillbo IF via Väsby IK till Djurgårdens IF 2005. Åkte 2008 över till Nashville Predators i NHL. Har varit NHL-spelare sedan dess. Totalt har han spelat 15 NHL-säsonger och 901 matcher. Har där även representerat Pittsburgh Penguins. Vinnare av Stanley Cup 2016 och 2017. Världsmästare 2018. Årets rookie i elitserien 2007. 

162 Viktor Arvidsson

Världsmästare 2018. Fostrad i Kågedalens AIF, men flyttade som junior till Skellefteå AIK. Var där med om att vinna SM-guld 2013 och 2014. Åkte 2014 över till Nashville Predators. Trejdades till Los Angeles Kings 2012 där han nyligen avslutat sin tredje säsong. Pålitlig poängmaskin som på sina 528 NHL-matcher svarat för 173 mål och totalt 347 poäng. Årets junior 2013. Har endast spelat ett VM. 

161 Jan Erixon

”X-et” var inte den spelaren som drog ner dom största applåderna eller rubrikerna, men han var ovärderlig då det kom till att plocka ner motståndarnas bästa spelare. Kanske den bästa sådan spelare Sverige har fått fram. Debuterade i elitserien för hemmaklubben Skellefteå AIK säsongen 1980/81. Åkte över till New York Rangers 1983 och kom att stanna i världens bästa liga och Madison Square Garden under tio säsonger. Avslutade med en säsong i Skellefteå AIK. Juniorvärldsmästare 1981. Spelade två VM och ett Canada Cup. 

160 Tommy Albelin

Stanley Cup-mästare 1995 och 2003. Världsmästare 1987. ”Abbe” är en av våra mest meriterade backar, men också en av våra mest oömma. Kom till Djurgårdens IF via IF Brommapojkarna och Stocksunds IF. Var med i Djurgårdens guldlag 1983. Gjorde totalt 956 NHL-matcher under sina 18 säsonger på andra sidan Atlanten. Representerade där Quebec Nordiques, Calgary Flames och New Jersey Devils. Avslutade karriären som spelare 2006. Har efter det coachat i NHL samt Schweiz landslag. Spelade två Canada Cup, ett OS, ett World Cup samt fem VM.

159 Andreas Dackell

Moderklubben för ”Dacke” är Gävle GIK, men det var i Brynäs IF hans karriär tog fart i början av 1990-talet. Var med i Brynäs guldlag 1993. I den avgörande finalen mot Luleå svarade han för två av målen. Spelade mellan 1996 och 2000 för Ottawa Senators och mellan 2000 och 2004 för Montréal Canadiens. Återvände därefter till Brynäs där han spelade fram till och med säsongen 2011/12. Var med i det historiska svenska lag som vann guld vid OS i Lillehammer 1994. Vann SM-guld även 2012. Rinkens Riddare 2011. Spelade ett OS och tre VM. 

”Det var en tajt match och tajt finalserie över huvud taget mot Luleå. I femte matchen ledde Luleå med 1-0. Samtidigt visste jag att vår kedja hade spelat bra under hela finalserien och levererade. Vi hade en bra känsla.
– Jag hade spelat fram tre eller fyra bra lägen till Jonas som han inte gjorde mål på. Till slut fick han fram en puck till mig där jag fick sätta dit 1-1 en bit in i tredje perioden. Några minuter senare sköt Tallberg ett skott som det blev retur på. Någonstans lyckades jag till och med slå in den på volley. Det där glömmer jag inte. 
– Det här var i gamla Gavlerinken och det var som taket lyfte, säger Dackell som även passade fram till Anders Gozzis 3-1 mål, vilket också blev slutresultatet.”

158 Anders Huss

En av våra riktigt stora hockeyspelare som efter karriären som spelare bytt om och blivit materialförvaltare. Från Långsele AIF precis som bröderna Thomas och Peter Gradin. Kom till Brynäs IF som junior. Debuterade i elitserien säsongen 1983/84. Gjorde ett kort stopp i Timrå IK säsongen 1995/96, men återvände för ytterligare tre säsonger i Brynäs. Bar lagets kapten under totalt fyra säsonger. Avslutade tiden som spelare som lagkapten under två säsonger i Timrå. Världsmästare 1992 i Prag. Svensk Mästare 1993 och 1999. Spelade två VM. 

” Från begravning till födelsedagskalas, skrattar Anders Huss då han berättar om VM-guldet 1992. 
– Vi började turneringen väldigt dåligt och det var helsvarta sidor i kvällstidningarna där det stod ”God natt, Sverige”. Vi spelare såg ju de här rubrikerna eftersom vi fick alla tidningar nedskickade till oss i Prag. Det fungerade väl som en bra tändvätska för oss och alla gjorde en väldigt bra avslutning på turneringen som slutade med guld.”

157 Tommy Sjödin

En del Brynäs IF nu, emn ”Sjödda” kommer faktiskt från Timrå IK. Skrev på för Brynäs IF 1986, men valde proffslivet i Minnesota North Stars, som säsongen efter blev Dallas Stars, 1992. Efter två säsonger i NHL flyttade han till HC Lugano i Schweiz. Det blev fyra säsonger där och en i EHC Kloten innan han återvände till Brynäs 1999. Spelade kvar till det att han avslutade karriären 2008. Gjorde säsongen 2010/11 en match hos Vesa Remsu i Långshyttans AIK. I den matchen svarade ”Sjödda” för fyra mål och totalt sju poäng. Sitter idag i Brynäs sportkommitté. Världsmästare 1992. Vinnare av Guldpucken 1992. VM:s All Star team 1995.   

” – I början var det ”Bulla” som jag spelade som backpar med i Timrå. Sedan var det med (Per) ”Pelle” Pettersson under en tid. Mest var det nog ändå Hans Nordlander som jag bildade backpar med där.
– Bo ”Bulla” Berggren var min barndomsidol! Jag har själv alltid gillat att titta på spelare som varit kreativa med pucken, varit duktiga i passningsspelet och vågat bjuda på sig själva, och sådan var ”Bulla” i rinken.”

156 Tommy Sandlin

Jag vet att jag skulle hålla det till spelare, men den gode Sandlin spelade ändå några säsonger som knatte i Gävle GIK. Kallades ”Professorn” för sin stora kärlek och engagemang för sporten ishockey. Var Brynäs tränare mellan 1969 och 1977 samt mellan 1992 och 1996. Var i MoDo AIK mellan 1978 och 1983, Björklöven 1983 till 1986 samt säsongen 1990/91 och Förbundskapten mellan 1986 och 1990.  Har även coachat Tegs SK, Mora IK, Leksands IF, AIK, Tierps HK och Trondheim. Har coachat hem sju SM-guld och en världsmästartitel. Årets coach 1993. Tommy Sandlin avled 2006.  

Lena Sandlin, dotter, berättar:

– Allt utgick från hockeyn måste jag erkänna (skratt). Pappa sa alltid att ett hockeylag är som ett samhälle i miniatyr. Allt som händer i samhället kan hända i ett hockeylag.
– Han pratade mycket om att hur en kille skulle prestera på isen handlade om hur han mådde privat. Hade han problem med tjejen kanske han inte presterade lika bra på isen, eller om en förälder var sjuk eller något liknande.
– Pappa hade alltid många spelare hemma. Vi barn var alltid runt omkring så det var inga konstigheter. Det kunde vara kärleksproblem, en mamma som fått cancer och så vidare, men han fanns alltid där och var väldigt öppen med det här och det var inga konstigheter kring det inför oss barn.
– Jag tror att många av killarna behövde och uppskattade också att pappa alltid försökte finnas där för dem. Han blev som en livsmentor.

155 Mattias Öhlund

En av många fina spelare som fostrats i Piteås IF. Kom till Luleå inför säsongen 1994/95 och fick vara med om att vinna klubbens första SM-guld säsongen 1995/96. Åkte över till Vancouver Canucks 1997 där han etablerade sig snabbt och var under många säsonger lagets bästa och mest pålitliga back. Trejdades till Tampa Bay Lightnings 2009. Spelade kvar där till att han avslutade karriären 2016. Världsmästare 1998. OS-guld 2006. Årets junior 1996. NHL All rookie team 1998. Spelade fyra OS, tre VM och ett World Cup. Gjorde dessutom 909 matcher i NHL. 

154 Hardy Nilsson

”Hårde Hardy” blev framför allt ett uttryck eller smeknamn om ni så vill på Hardy Nilsson i samband med att Skellefteå AIK vann SM-guld 1978. Han kom från Skellefteå IF och var med då klubben slog sig samman med just Skellefteå AIK. Lämnade efter guldet för spel med Kölner EC. Där blev det bara en säsong innan han var delaktig i att sätta ihop den så kallade miljonkedjan i Örebro IK. I den ingick svågern Martin Karlsson och Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg. Har vunnit SM-guld med Djurgårdens IF som tränare, men även varit Förbundskapten mellan 1999 och 2005. Inte allt för sällan syntes Hardy Nilsson i utvisningsbåset under sin tid som spelare i elitserien. 

153 Viktor Fasth

Vänersborgs stolthet. Hade en lång resa med spel i Brooklyn Tigers, Vänersborgs HC, Tvåstads Cobras, Tingsryds AIF och Växjö Lakers HC innan han fick debutera i elitserien för AIK säsongen 2010/11. Tiden och storspelet i AIK tog Viktor Fasth till NHL där han mellan 2012 och 2015 spelade för Anaheim Ducks och Edmonton Oilers. Mellan 2015 och 2017 representerade han klassiska CSKA Moskva innan han återvände till Växjö. Avslutade karriären med ett SM-guld 2021. Världsmästare 2017. Guldpucken 2011. Honken Trophy 2011, 2018 och 2021. VM:s bästa spelare och målvakt 2011. Svensk Mästare 2018 samt 2021. Har spelat totalt fem VM och ett OS. Jobbar idag inom Växjö Lakers. 

152 Oliver Ekman Larsson

Barnbarn till Kenneth ekman, kusin till VM-spelaren i fotboll Amanda Ilestedt samt Moras Fabian Ilestedt. Bror till Kevin Ekman-Larsson. Tillsammans med Kjell Samuelsson Tingsryd AIF:s största exporter till NHL. Dubbel världsmästare, men har ännu inte spelat i SHL eftersom han lämnade Leksands IF, dit han gick från Tingsryd, då klubben fortfarande spelade i Hockeyallsvenskan. Flyttade dåå över till Arizona Coyotes som senare blev Phoenix Coyotes. Spelade mellan 2021 och 2023 för Vancouver Canucks, men köptes nyligen ut från kontraktet av klubbens General Manager, Patrik Allvin. Spelat sju VM, ett World Cup samt ett OS. VM:s All Star team 2015 och 2018. 

151 Thomas Eriksson

Inte någon slump direkt att han är polis i det civila. En järnkamin av den ädlaste sorten. Stenhård mot motspelarna, medspelarna och inte minst mot sig själv. Gjorde två vändor i NHL med Philadelphia Flyers. Dels mellan 1980 och 1982. Dels mellan 1983 och 1986. Spelade för Djurgårdens IF övrig seniortid mellan 1976 och 1994. Avslutade med en säsong i Västerås IK 1994/95. Vann fyra SM-guld. Uttagen i NHL:s All Rookie team 1994. Spelade totalt fem VM och två Canada Cup. Var även nära vän med Pelle Lindbergh och var lagkamrat till honom då han tragiskt omkom efter en trafikolycka.  

 ” – Det var så illa det någonsin kunde bli, helt overkligt. Pelle var NHL:s bästa målvakt och hade nått en så hög status man kunde nå där borta tack vare sitt fantastiska målvaktsspel säsongen innan olyckan, berättar  då han minns tillbaka på novemberdagen 1985.
– Pelle och jag hade genom åren även blivit väldigt nära vänner och kom alltid extremt bra överens. Vi hade mer eller mindre levt tillsammans under vår tid i Philadelphia. Hans död var fruktansvärt jobbig… (Eriksson avbryter meningen och det hörs att han så här snart 40 år senare fortfarande tycker att det är ett jobbigt minne att tala om).

Hur mins du idag beskedet om själva olyckan?
– Pelle var ju inte död direkt efter olyckan utan det visade sig att han var hjärndöd. Beskedet om olyckan fick jag på morgonen. Jag hade träffat Pelle sent på kvällen innan. Beskedet var chockartat och overkligt precis som det är för alla som drabbas av något sådant.
– Det var en väldigt tung period, men framför allt märkte man hur stor han var i Philadelphia. Ibland får jag uppfattningen om att folk här hemma inte fattar hur bra han egentligen var. Pelle var absolut den viktigaste spelaren i laget.

Hur hanterade laget en sådan situation, blev ni rent av mer sammansvetsade?
– Jo, men visst blev vi mera sammansvetsade som lag vilket man ofta blir när man genomgår en kris, även om det är något som man inte önskar. Det ju tyvärr så att livet måste gå vidare även efter en sådan här tragisk händelse. Trots allt var ju hockeyn vårt jobb och det gällde ju att fortsätta prestera om du skulle behålla jobbet. Man har inte råd att slarva bort sin chans.

Det måste ha varit märkligt när inte Pelle Lindbergh fanns med i omklädningsrummet längre?
– Det var jättekonstigt. Det här hände i november, i februari blev jag skadad och säsongen efter åkte jag hem.”

Foto: Ronnie Rönnkvist, Stickan Kenne, arkiv