”Förbundet får ljuga hur mycket de vill”

SHL tar en allt större del av den ekonomiska kakan. Många av de mindre klubbarna går på knäna, samtidigt som pressen och hetsen på ungdomstränarna i svensk hockey ökar.
Och snart finns det kanske inte några som vill utbilda våra framtida elitspelare längre, om man får tro Kalle Björklund i Täby.
— Där får förbundet ljuga hur mycket de vill, men hockey-Sverige mår ju inte bra. SHL mår bra, det är ju där pengarna finns, säger han i ”Framtidens stjärnor.”

Här kan du titta på hela avsnittet med Kalle Björklund!

När Flemingsberg var på besök i ”Framtidens stjärnor” varnade Fredrik Strandfeldt och Robert Johansson för att ungdomstränarna i svensk ishockey kommer att försvinna. Det till följd av låga löner och en allt större press och hets från föräldrarhåll. Till slut kommer det inte att vara värt det längre, är profetian.

Där grunden till den svenska hockeyutbildningen i sådana fall är hotad.

Kalle Björklund, som jobbar som sportchef i Täby, är minst lika orolig för utvecklingen. Där det under de senaste åren bara har eskalerat mer, mer, och mer.

— Just den miljön, det är det jag är mest orolig över. Det har slagit över och vi var inne på det att det har blivit mer galenskap och vad det här kommer att göra långsiktigt med tränare, det är oklart. Är det värt det? Sen blir det värt det om man får mer lön, då kan man utstå det. Jag är orolig över vart det är på väg.

Vad tänker du kring profetian att det inte kommer finnas ungdomstränare kvar inom något år?
— Nej, det gör inte det. Senaste åren har vi i klubbarna pratat om det här väldigt mycket.

Covid gav ett break för klubbarna: ”Bästa perioden för spelarna”

Täby har själva tagit stora steg framåt i sin talangutveckling. Under de senaste åren har de blivit en av Sveriges mest framstående talangfabriker och levererar topptalanger både till landslaget och till elitklubbarna. Något som också har inneburit en förändring i föräldrarnas beteende.

Där klubbens ökade anseende har medfört en större press från föräldrarhåll.

— Vi brukar skoja om när Covid var här och ishallen stängdes och vi bara fick ha spelarna där. Det var bästa perioden för spelarna att ha. Inga föräldrar som står upp på läktarna som håller på och gör teckenspråk mot spelarna.

På träningarna alltså?
— Ja, varenda gång. Speciellt i de yngre lagen. Det är samma föräldrar där varenda träningspass. Och så står de och håller på med teckenspråk. När jag började för sex år sedan var det kanske tre såna i ett lag, nu är det tio. Så att den delen har ökat, vilket gör att istället för fem SMS på en säsong får man nu 30.

Samtidigt som pressen ökar på tränarna står lönerna också still. De mindre klubbarna får inte mer pengar trots att man producerar talanger på löpande band. Samtidigt vill SHL-klubbarna och de stora NIU-skolorna värva spelare tidigare än vad som är tillåtet – för att få så mycket som möjligt av utbildningsbidraget när de blir draftade till NHL och skriver kontrakt.

I de mindre klubbarna, som producerar majoriteten av elitspelare, är det nu alltså på gränsen till en total tränarkris.

— Där får förbundet ljuga hur mycket de vill, men hockey-Sverige mår ju inte bra. SHL mår bra, det är ju där pengarna finns. Mycket ska ha mer.