Tränade Daniel Alfredsson som rookie: "Alla älskade Alfie"

Mellan 1994 och 1996 jobbade Pierre McGuire i Ottawas organisation och var mellan november 1995 och januari 1996 assisterande coach för NHL-laget. I en intervju som kommer på söndag här på hockeysverige.se berättar McGuire om vänskapen till Daniel Alfredsson, men också om den flygkrasch där några av hans vänner omkom.
– Jag var på VM i Bolzano, Italien 1994 och fick sparken från Hartford på en fredag under turneringen. På lördagsmorgonen blev jag anställd av Ottawa. Inte som coach utan direktör för ”pro scouting”. Jag var där under nästan tre år och vi var på väg att vända allt. Samtidigt tyckte jag det var spännande att följa vart laget var på väg.
– Randy Sexton och Ray Shero gjorde ett bra jobb och vi fick bra spelare i draften. Vi såg att laget började bli bättre, men fansen började bli griniga, så klubben sparkade Rick Bowness och Alain Vigneault.
– Jag var i Boston på scoutresa när dom ringde och sa att man ville att jag skulle komma tillbaka till Ottawa. ”Vi vill att du blir en av våra assisterande coacher eftersom vi sparkat tränarstaben”. ”What?” Jag var på väg till Europa för att titta på ”free agents”.
– Efter 20 eller 25 matcher fick General Managern, Randy Saxton, sparken och dom tog in Pierre Gauthier. Det var han som tidigare hade draftat Mats Sundin till Quebec. Vi var i San José och jag sa till honom att om han inte ville ha kvar mig kunde jag lämna så han kunde ta in sina egna killar. ”No, no, no. Vi ska ha kvar det vi har.”
– Tio dagar senare tog dom in Jacques Martin så jag förstod att dom skulle göra en förändring, vilket jag var fine med. Det är så hockeyvärlden är.

Minns Daniel Alfredsson som rookie: "Han var kungen"

Säsongen 1995/96 anslöt Daniel Alfredsson till Ottawa.
– Det var hans rookie-år och han vann Calder Trophy (NHL:s bästa rookie). Vi hade två unga spelare som var så bra. Den ena var Daniel och den andra Pavol Demitra. Dom var draftade av John Ferguson Sr. ”Fergu” älskade ”Alfie”. Alla älskade ”Alfie”.
– ”Alfie” var vår Jaromir Jagr och vår den hårdast arbetande av alla. Han ville bli bäst och ville göra skillnad i varje match. Vi kunde använda honom i penatly kill, powerplay och han kunde avgöra i slutet av jämna matcherna. ”Alfie” var kungen och Demitra var precis som honom.
– Jag kommer ihåg då vi skulle spela med Ottawa och Pavol spelade i vårt farmarlag i Glen Falls, New York, som så låg sex timmars bilresa från Ottawa. Det fanns ingen flygtrafik däremellan. Då fick jag frågan om jag kunde hämta Pavol för man ville han skulle få spela sin första NHL-match i kväll.
– Jag hämtade Pavol och skjutsade sedan honom tillbaka. Vi var sena till matchen och kom kanske fram en timme innan matchen så han fick slänga i sig pommes frites och korv. Sedan var han var så bra.
– Det som sedan hände var också att Demitra bröt sin ankel sitt draftår när han spelade tennis. Pavol dog sedan i flygplanskraschen i Ryssland, en väldigt ledsam historia.

Sorgen efter flygolyckan i Jaroslavl

Pierre McGuire skakar lite på huvudet, tystnar en stund för att sedan ta ett djupt andetag innan han berättar om hur han fick beskedet att hans vän, Pavol Demitra, omkommit i ryska flygkatastrofen.
– Jag satt på mitt kontor i Montréal. En av mina tidigare spelare var coach för det laget, Brad McCrimmon. Sista gången jag såg Brad i livet var i San José. Han coachade då Detroit och jag jobbade med TV.
– Vi pratade lite utanför Detroits omklädningsrum och han sa: ”Du kommer inte tro det här, men jag ska till Ryssland och ska bli head coach. Bra betalt, jag fram emot det och jag kommer ha många bra spelare”.
– När jag satt på mitt kontor innan jag skulle i väg och göra ett TV-jobb fick jag höra att ett plan kraschat och ingen överlevt. Det var illa. Det var så många som drabbades, unga människor. Stefan Liv, er målvakt, var också med på planet. Det var letter, svenskar, tjecker, slovaker, kanadensare och ryssar på det planet.

Hela intervjun kommer under söndagen på hockeysverige.se.