Säsongen 1970/71 kvalade sig Nacka åter upp till högsta serien mot Tunabro, Tunadal och IFK Kiruna. För att Nacka ska ta steget upp krävs det att man slår Tunadal i Sundsvallshallen. I början av andra perioden låg stockholmarna under med 4-0.
-- Jag tror att vi ändå vann den matchen…
Nacka vände och vann matchen med 5-4 efter att Lasse Starck gjort 5-4 i mitten av tredje perioden.
-- Jag kommer ihåg att vi bodde på Knaus och självklart kommer jag ihåg bussresan hem, skrattar ”Classe” Fjällby.
Järla IP och uterink var det som väntade för lagen som skulle möta nykomlingen i allsvenskan. Nacka satsade ganska hårt på att stärka upp laget inför återkomsten. In i laget kom bland annat målvakten Torbjörn Hedvall från Nybro, Rune Andrén Djurgården, Lennart Ström Umeå, Kjell ”Skepparn” Sävström AIK, Lars Andersson Leksand, Henry ”Henna” Svensson Heffners/Ortviken och Ulf Pilö Södertälje. Den sistnämnde som Fjällby kände från barndomen hemma i Björkhagen. Dessutom spelade blivande NHL-proffset Leffe Svensson i laget.
-- Jag har för övrigt lirat med alla bröderna Svensson. Ove spelade jag med i Djurgårdens juniorer. ”Henna” och Leffe i Nacka, berättar Claes-Ove Fjällby.
Målen fortsatte att rasa in bakåt. 4-11 mot MoDo, 5-13 och så vidare. Intresset för laget sjönk mer och mer. När Södertälje kom på besök i ösregnet på Nacka IP kom det endast 240 åskådare. En match som SSK vann pliktenligt med 5-2.
Det blev endast två poäng i grundserien för Nacka. I näst sista omgången besegrades Tunabro med 3-1 inför 176 åskådare. Kjelle Keijser, Lennart Ström oh ”Skepparn” Sävström svarade för hemmamålen. Just kedjan med Kjell Sävström, Bertil Bond och Kjell Keijser låg bakom i stort sett allt offensivt i matchen för Nacka.
Nedflyttningsserien kom att bli en mycket trist historia för Nacka. Visserligen tog man överraskande poäng mot Anders Hedbergs MoDo i första omgången, 4-4. Då ledde dessutom Nacka i slutminuterna med 4-3, men Tore Öhman kvitterade för MoDo. Det blev dock inga fler poäng och Nacka trillade ur högsta serien och har så här långt inte lyckats leta sig tillbaka.
Claes-Ove Fjällby:
-- Vi var underdogs i det kvalet och ingen som tog oss på allvar. När vi kom upp i Allsvenskan fick vi i första matchen möta Brynäs uppe på månskensrinken och det var 3000 personer där. Jag tror dessutom att det duggregnade.
-- Brynäs hade halva landslaget, ”Lill-Prosten” (Stefan Karlsson), bröderna Salming (Börje och Stig) och Tord Lundström. Till och med Inge Hammarström var med då.
-- När vi mötte Brynäs uppe i Gävle ledde vi med 4-3 inför sista perioden, men torskade med 9-6. Jag tror att det var Hasse Dahllöf som stod i Brynäs den matchen.
Nacka hade ändå ett relativt starkt lag.
-- Vi hade ett bra lag, men alla andra lag hade ishallar, vilket vi inte hade. Vi fick åka till Södertälje och börja träna klockan tio på kvällarna. Sedan skulle man hem, upp på morgonen och i väg till jobbet.
Vad sa lagen när dom kom till er uterink i Nacka?
-- Dom bara skakade på huvudet. ”Vad fan ska vi till den där skitrinken och göra?” Dessutom tyckte lagen att det var nedförsbacke, vilket det inte var.
-- Till slut blev det ishall där. Det var mot Huddinge, med ”Kenta” (Johansson), ”Micke” (Johansson), (Timo) Parkkonen och allt vad dom hette, hallen invigdes
Vilka spelade du oftast i samma kedja med?
-- Det var Kjell Keijser, Peter Bejemark och jag. Vi kallades ungdomskedjan och spelade ihop väldigt länge. Sedan kom Gunnar Lindqvist från Mälarhöjden där han hade spelat med Ola Olsson och dom här killarna Jag hade även spelat med honom i Djurgårdens juniorer.
-- Han spelade i AIK några säsonger, men sedan kom han tillbaka och lirade i Nacka under många år.
Vad var det som gjorde att ni inte kunde hålla er kvar?
-- Vi var inte tillräckligt bra samtidigt, som jag sa, hade vi dåliga träningsmöjligheter medan alla andra lagen hade ishallar. Regnade någon dag gick det inte att träna.
