”När tornen rasade skakade hela Madison Square Garden”

I dag är det 25 år sedan två kapade flygplan styrdes in i World Trade Center på nedre delen av Manhattan i New York. 2 762 personer dödades vid attacken och många har man 25 år senare ännu inte identifierat.

Vi hade flera svenska NHL-spelare i New York Rangers, New York Islanders och New Jersey Devils vid den här tiden. Hockeysverige.se har bett några av dessa ge sin minnesbild av den 11 september 2001.

Andreas Johansson, New York Rangers:

– Jag såg när det andra planet flög in i World Trade Center. Det här var första gången Rangers skulle köra campen i Madison Square Garden. Jag var på väg dit när jag såg det andra planet komma och röken som blev. Då hade jag inte ens märkt av det första.

– Jag frågade en man i kostym vad det var som hände. Han sa att det var krig och då sprang jag. Jag visste inte om jag hade några shorts i Madison Square Garden så jag skulle in i en sportbutik där uppe, men då sprang jag till arenan. Först då förstod jag vad som hade hänt.

Vad hände då du väl kom dit?
– Vi blev inlåsta där i nio timmar. Det gick inte att ringa och sedan fick vi inte lämna stan på några dagar. Jag var som alla andra, i chock och allt var chockartat. När tornen rasade skakade hela Madison Square Garden. Då satt jag på testcykeln för Glen Sather kom in och sa att vi skulle fortsätta göra testerna och försöka göra det bästa av situationen.

– Jag kommer ihåg att jag ville åka hem efter det där. Min son var inte gammal och när man blir förälder blir man extra känslig för allt, så jag var beredd att skita i hela karriären. Men Mark Messier sa till mig: ”Vet du vad, Andreas, nu gör vi det här tillsammans. New York ska resa sig”.

– Jag fick så jäkla mycket adrenalin när han sa det här. Vi var i Carolina utanför bussen när han sa det här. Det var ett tag efter att vi kommit i gång igen. Det var så mycket som hände där med (George) Bush, man bröt någon match mot Philadelphia då han höll ett tal och alla började sjunga ”USA, USA”.

– Folk drog människor ur taxibilar bara för att dom var från Mellanöstern och spöade dom på gatorna. Propagandan man körde på TV var med syrianer som brände amerikanska flaggor, men dom bilderna var tagna tio år tidigare. Det var så mycket skit samtidigt som man inte visste hur det låg till med allt. Sedan började även konspirationsteorierna.

– Till slut blev vi en del i det här och var med i sorgearbetet. Vi var nere på Ground Zero då man fortfarande hittade huvuden och armar. Själv blev jag fadder åt en brandstation i Harlem och var ibland där och hängde med dom som jobbade på stationen. Alla fick hjälpas åt. Det var ett otroligt lärorikt år, på ett tråkigt sätt, som jag aldrig glömmer.

Mikael Samuelsson, New York Rangers:

– Jag minns det som att allt var helt overkligt. Vi var i Madison Square Garden som ligger en och en halv kilometer från Ground Zero. Vi tittade på en liten avlång TV som var inne i ett medical room.

– Jag skulle precis göra ett test där man skulle cykla så mycket man kunde under 30 sekunder. När det första tornet rasade kände vi hur marken vibrerade. Vi hade ingen aning om vad det handlade om. Att ett av tornen rasade var…

Mikael Samuelsson skakar på huvudet innan han fortsätter:

– När ett av planen flög in i ena tornet trodde man under första kvarten att det var en olyckshändelse. Sedan kom andra planet: ”Wow, det här är ingen olyckshändelse”. Glen Sather sa: ”Okay, we'll finish the tests.” Varken han eller någon annan av oss förstod vidden av det som hade hänt.

– Vi bodde en bit bort på ett hotell, 50 killar från träningslägret, och inte så nära Madison Square Garden. När vi gick tillbaka till hotellet såg vi sakta, sakta ett rökmoln som drog sig mot oss. Sedan fick vi inte lämna hotellet på tre dagar.

– Det gick inte heller att lämna Manhattan eftersom all trafik ut och in hade stoppats. Till slut fick Rangers hockeykillar lämna. Då åkte vi upp till träningsanläggningen, men det gick inte att ringa ut eller in. Det gjorde allt väldigt svårt eftersom nära och kära här hemma var väldigt oroliga.

Var du själv rädd?
– Nej, det har jag inte något minne av att jag var. Jag, Andreas Johansson och Johan Holmqvist, ”Lill-Honken”, var på ett hotellrum tillsammans. Orolig, ja, men aldrig rädd.

Christian Berglund, New Jersey Devils:

– Jag hade gjort ett test på löpbandet under morgonen och när jag sedan skulle sätta mig i en soffa kom man och sa att ett plan hade kört in i World Trade Center. När jag sedan väl satte mig körde nästa plan in. Det var min första dag, 9/11.

– Vi var i New Jersey, men tog en bil upp på en höjd och därifrån såg vi röken, så vi var ganska nära. Varje match där i början sjöng man olika hyllningssånger och vi fick poliseskort till matcherna. Jag var 21 år då och inte så kaxig.

Hur minns du allt som hände kring det här?
– Jag trodde att det skulle bli krig såklart. Det kändes märkligt, men sedan kunde man se hur hela landet slöt upp och amerikanarna är också väldigt patriotiska. Det var mycket ”God Bless America”.

Blev du rädd?
– I början var jag lite orolig över vad som skulle hända, men jag tror att mamma var oroligare än jag.

– Det var en konstig start, men Tommy Albelin var med där. Han är lite äldre och väldigt skön att prata med. Det var också enklare att prata med någon på sitt eget språk om allt som hände. Han var en liten trygghet jag kunde bolla saker med.

Andreas Salomonsson, New Jersey Devils:

– Jag minns det väldigt starkt. Det här var första dagen på training camp. Vi körde en massa olika tester på träningsanläggningen som New Jersey har, och den ligger inte alls långt från Manhattan.

– När jag kom ut därifrån stod en storbilds-tv på med nyheterna. Man såg hur det rök från en av skyskraporna. Medan vi stod och tittade kom det andra planet. Sedan tog det inte lång tid innan det var kaos. Det skickades upp militärplan för att skydda luftrummet och sådana saker, så det var en ganska omvälvande upplevelse.

Hann du bli rädd?
– Jag tror inte att jag blev rädd, men jag undrade såklart vad det var fråga om. Det gick inte att ringa. Alla nät var överbelastade och man såg på människor att det här inte var något normalt.

– Efterdyningarna blev att man hade ”terror alert” på många ställen. Nyheterna präglades väldigt länge av det som hänt. Jag visste egentligen inte så mycket, men eftersom det var en massa stridsflyg uppe i luften var det olustigt. Man visste inte om det skulle komma fler attacker.

– Det gick många rykten om arabländerna. Det finns också många människor från de länderna i USA. Helt plötsligt började man titta efter människor därifrån. Bland annat gick det rykten om att de åkte omkring med bomber i skåpbilar, så även jag började fundera när man såg en sådan bil. Många onormala tankar kom in i hjärnan.

Funderade du på att bryta kontraktet och åka hem?
– Nej, det gjorde jag faktiskt aldrig, men det var väldigt olustigt.

I dag finns minnesmärket Ground Zero där tornen en gång stod.