Tingsryd såg ut att ha försatt sig i ett hopplöst läge hemma mot Vita Hästen, men gjorde en heroisk tredjeperiod och hämtade upp 1-4 till 4-4. Det skulle ha kunnat vara rubriken efter den sista hemmapremiären i Dackehallen någonsin, men det finns faktiskt vissa orosmoln redan så här två matcher in i säsongen.
Vi måste nog faktiskt tala om akilleshälarna.
Att Tingsryd hamnar i underlägen som de sedan jobbar in och hämtar upp är nämligen ingen nyhet. Det var så det såg ut stora delar av förra säsongen också. Man kan diskutera varför det blev så, men det var snarare regel än undantag att Tingsryd började svagt, hamnade i målmässig brygga och sedan började jobba för att vinna matcher.
Och många matcher vann man ju. Fjolårssäsongen var rakt igenom imponerande. Laget var snubblande nära att vinna grundserien och radade upp segrar på segrar under seriens mitt. Men det fanns ett undantag.
Tingsryd hade inte plusstatistik mot ett enda av lagen man hade med sig på topp fem. Laget förlorade båda mötena mot Vita Hästen och båda mötena mot Karlskrona. Vann en och förlorade en mot så väl Halmstad som Tranås och kryssade båda mot Visby/Roma.
Den här säsongen startar Tingsryd på en position betydligt längre fram än sina tilltänkta toppkollegor i och med att man har fått behålla i stort sett en hel succétrupp samtidigt som utmanarna byggt om rejält. Ändå upprepas exakt samma scenario som under fjolåret igen.
I fredagens premiär borta mot Troja-Ljungby (som mycket väl skulle kunna bli en topp fem-kollega den här säsongen) hämtade TAIF upp ett 0-2-underläge till 2-2, men lyckades trots att spelet långa stunder var riktigt bra ändå inte vinna. Det blev förlust 2-5.
I söndagens hemmapremiär mot Vita Hästen gjorde man också en ganska bra match. Det fanns pigga sekvenser även om gästerna kunde trava iväg i målprotokollet och moralen bakom upphämtningen i tredjeperioden imponerar även om man så klart hade lite medstuds.
Ändå står man där efter två inledande omgångar mot tilltänkta topplag och kan konstatera att det blivit matcher där man hamnat i underläge och tvingats jaga och i slutändan kunnat konstatera att det hela slutat i förluster.
Det är så klart ingen fara för Tingsryd. Det är ett bra lag som kommer vinna många matcher och hålla till i toppen av tabellen, men det är otvetydigt så att det är ett mönster som upprepar sig och sådant måste man ta på allvar och analysera.
Därför är det redan nu dags att tala om akilleshälarna i den småländska skogen.
* * *
Huddinge åkte på den svåra bortaturnén med matcher mot Karlskrona och Mörrum utan båda sina fixstjärnor Linus Klasen och Carl Wassenius, men vänder hem till Stockholm med fyra inspelade poäng. Synnerligen imponerande utifrån förutsättningarna och i söndags match i Jössarinken var det faktiskt inget snack.
Siffrorna skrevs till 4-1 i Huddinges favör, men hade faktiskt kunnat vara större. Spelmässigt skåpade stockholmarna ut det ”nya Mörrum” som inte fick mycket till spel att fungera alls. Istället var det gästerna som dikterade villkoren, kom snabbt genom mittzonen och ganska piggt hittade fram till ett flertal vassa chanser.
Ifjol led Huddinge ganska rejält av en trubbig offensiv. I helgen har man spelat en betydligt rakare och vassare anfallshockey och både Daniel Liiv och Emil Aronsson har fått kliva fram som tvåmålsskyttar.
En väldigt intressant start på säsongen.
* * *
Jag har inte sett någon av matcherna, men kan utifrån resultaten konstatera att Tyringe fått precis den start de behövde på säsongen. Två raka segrar (varav 7-1 idag hemma mot Grästorp verkligen är ett utropstecken) och ett vasst mållavemang ger det unga laget arbetsro inför fortsättningen.
Det är också en väldigt intressant start på säsongen.
