"Åren i Djurgården var väldigt tuffa mentalt – men jag älskade varje sekund"

FULLERSTA/HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)

När Linus Klasen i våras packade ihop trunken trodde nog många att karriären var över men…

Nu är 40-åringen tillbaka. Han har fått tillbaka suget efter hockeyn och kommer inleda säsongen i moderklubben, Huddinge.

– Huddinge var en klubb och ishall man kunde komma ner till i stort sett när man ville, berättar Linus Klasen då hockeysverige.se träffar honom och hans fru Emma i solen på ett café vid Fullersta gård och frågar honom om hur han minns ungdomsåren med Huddinge Hockey.
– Man fick i stort sett hur mycket is man ville. Pappa var materialare för Huddinges J20 under några då jag var ung. Han hade nyckel till hallen så ibland på nätterna åkte jag ner och tände mittcirkeln. Om ”Junkan” undrade varför det var uppkört i mitten så berodde det på att vi tryckt upp målburarna där och lirade.
– I Nickehallen (lilla hallen) var det dessutom gym och hinderbana, så jag har spenderat så mycket tid där nere. Tiden där har fostrat mig.

Klasen bodde inte heller långt ifrån hallen under uppväxten.

– Myrängen och Kästa. Med moppe från Kästa tog det tio minuter och Myrängen fem minuter.

Minns du idag fösta gången du var i Björkängshallen?
– Nej, det minns jag inte. Jag kommer ihåg uterinken när vi hade träningar. Orangea galonbrallor, en vit JOFA-kruka och en Titanklubba i plast. Det var där allt började.

"Oavsett hur sågad jag varit har jag alltid levererat"

Vad var det som gjorde att Huddinge fick fram så många bra hockeyspelare i er årskull?
– Vi stannade kvar i Huddinge och fostrades där. Vi stack inte i väg fast det var en massa storklubbar som drog i oss. I stället fick utvecklas i lugn och ro.
– Framför allt tyckte vi att det var roligt med hockey. På den tiden var det allmänhetens åkning som gällde och det var där man blev en bra och bättre hockeyspelare. Du kan träna hur mycket individuellt du vill, men när pucken släpps är det fem mot fem och du ska då kunna läsa situationerna.
– När jag bodde i Kästa var jag även varje lov och hela dagarna uppe i Visättra, spelade hockey och var på allmänhetens. Där blandades olika åldrar och det kunde skilja tio år mellan olika killar. Då fick man lära sig ”the hard way”.
– Vi kunde spela 15 mot 15 så det blev väldigt tajta ytor. Då lärde man sig spela hockey på riktigt. Jag har Huddinge att tacka för mycket.

Du har gjort en ganska lång hockeyresa, vad där du mest stolt över?
– Oavsett var jag spelat och knutit mina grillor, vilken tränare jag haft, hur tufft det än har varit eller hur än sågad jag varit har jag alltid levererat.

Linus Klasen om Djurgården: "Tuffa år mentalt"

Däremot blev inte den senaste säsongen med Djurgården vad Linus Klasen hade hoppats på. Bara nio matcher och en assistpoäng.

– Helt ärligt så var inte min mentala hälsa riktigt där den skulle vara. Jag var helt slut efter avancemanget med Djurgården.
– Dom tre åren i Djurgården var väldigt tuffa mentalt. Jag trodde aldrig att jag skulle sitta här och säga det, men man ska vara ärlig mot sig själv och andra och säga att det tog hårt på framför allt skallen.
– Jag hittade aldrig tillbaka till suget att lira som jag kan och vill. Jag gjorde ett försök. Sedan blev jag skadad. Då gick luften ut. Sedan skulle jag göra comeback igen, men jag orkade inte lägga ner den tiden och energin på att träna dom timmarna som behövs för att kunna spela på den nivån jag kan göra.
– Det blev som det blev. Jag var väldigt öppen om det här med Djurgården och dom var öppna mot mig och gjorde en fantastisk lösning för mig. (Robert) Kimby, ”Honken” (Michael) Holmqvist, ”Wiken” (Niklas Wikegård) och alla lät mig göra lite, lite som jag ville.
– Jag fick vara med ändå, spelade någon hel match, lite powerplay och var ändå en viktig del i gruppen och i omklädningsrummet, så jag gjorde ganska mycket för dom även förra säsongen. Oavsett hur tufft mentalt det var så älskade jag verkligen varje sekund i Djurgården.
– Jag ska inte säga att jag ångrar det, men det var en konstig säsong där jag spelade ungefär 100 minuter hockey varav två hela matcher och lite powerplay. Det har tagit en tid att komma tillbaka och framför allt att tycka det är roligt att lira igen.

Är hemma i Huddinge Hockey: "Får ställa undan vinglaset"

Nu är du hockeyspelare igen…
– Ja, det är tanken. Sedan får vi hoppas att kroppen och knoppen håller.

Varför valde du en nystart i Huddinge?
– Det kändes naturligt i tiden. Jag har tagit i stort sett hela sommaren till att träna lite här och där. Spelat lite tre mot tre ute på Ice Academy. Även gymmat några gånger, men jag har inte lagt något fokus på att vara i ”monster shape” i augusti.
– Jag har tagit den tiden jag behövt med min fru, barn, familj och vänner. Det har varit helt magiskt att göra det eftersom jag inte kunnat det på 20 år. Hela tiden har det varit manisk hockey eftersom jag visste vad som skulle komma så snart jag hade avslutat en säsong.
– Nu får jag ställa undan vinglaset för att sedan komma tillbaka till rutinerna, vilket känns väldigt bra.

Linus Klasen: "Jag har haft andra alternativ"

Linus Klasen har skrivit ett kontrakt med Huddinge till och med 1:a november.

– Jag vill framför allt se hur min kropp funkar. Mitt mål är ändå att kunna spela så högt upp jag kan. Om jag är i form är det då högsta nivån som gäller.
– Det ska hålla också och jag tycker inte att det skulle vara ”fair” mot någon att krita upp något längre någonstans. Nu får det ta den tid som det tar. Sedan kommer jag behöva några veckor för att komma tillbaka. Jag är fortfarande bra, men vill vara där jag var för två år sedan.

Har du haft andra alternativ än Huddinge?
– Ja, jag har haft alternativ. Bland annat från finska ligan och Österrike. Jag vill inte hoppa på någonting som jag inte heller är hundra på att jag vill göra.
– Det har varit skönt att bara stänga lådan och inte behöva tänka på hockey över huvud taget.

Är ett alternativ att spela upp Huddinge i HockeyAllsvenskan?
– Absolut. Jag har inte stängt några dörrar utan jag är öppen, tar en dag i taget och ska till att börja med se till att allt fungerar.

Vill locka Dick Axelsson till Huddinge: "Får se om jag kan sätta koppel på honom"

Vad vill du tillföra laget?
– Samma saker som jag tillför alla andra lag jag spelat för. Ställa krav. Se till att vi gör rätt saker och får fram en vinnarmentalitet.
– Sedan ska jag se till att producera och hjälpa laget i våra matcher.

Du är kompis med Dick Axelsson, kan du även locka över honom till Huddinge?
– Jag har snackat lite med honom. Vi får se om jag kan sätta ett koppel på honom och dra hit honom.
– Det vore helt fantastiskt om han ville hoppa på efter kanske halva säsongen, men jag har ingen aning. Han har också en hockeykänsla i sig och det kliar säkert även hos honom. Vi får ha lite is i magen där. Skulle han komma blir det nog fullsatt i hallen i vinter.
– Jag tycker också att Huddinge kommun skulle ställa upp och värna om Huddinge Hockey mer så vi på allvar kan vara med och kriga om en plats i Hockeyallsvenskan. Nya sim och idrottshallar finns det gott om i kommunen, vilket är bra, men just nu finns det inte ens en fungerande parkering vid Björkängshallen. Man ska inte glömma bort att Huddinge faktiskt förknippas med hockey, avslutar Linus Klasen innan han och Emma hoppar på cyklarna för hemfärd.