Kritiserar svenska stjärnorna: "Det finns för lite tacksamhet"

TYRESÖ (HOCKEYSVERIGE.SE)

Inom kort kommer ni att få möta Curre Lindström i serien OLD SCHOOL HOCKEY. Det efter att vi träffat honom tillsammans med Mats Ulander på hans soliga altan i Tyresö, där han tillbringar somrarna. Vintertid bor han i Thailand.

Innan vi gjorde intervjun om hans hockeyresa tog vi ett samtal med Curre och Mats om deras tid tillsammans med Lettlands landslag och hur de ser på ledarskap.

– Jag hade en tjänst i Sollentuna under slutet av 1990-talet och kom i kontakt med Curre Lindström. Då hade han skrivit ett kontrakt med M/B Hockey i Mälarhöjden, berättar Mats Ulander för hockeysverige.se och fortsätter:

– Då fick jag frågan om jag ville hjälpa till med laget där. På den vägen började vårt samarbete. Vi hade bra kemi med varandra.

Curre Lindström:

– Egentligen skrev jag inget kontrakt med M/B, utan det var tre pappor i laget som låg på mig. De hade åkt ner till Hannover för att hälsa på och frågade om jag ville hjälpa till i klubben. Samtidigt drev de ett bemanningsföretag.

– Jag kände att det skulle vara skönt att få ägna mig åt hockey i Stockholm och slippa alla tusentals mil i buss som jag åkt genom åren. Mats och jag kände varandra sedan tidigare, så jag frågade honom eftersom han alltid var ledig, säger Curre Lindström med glimten i ögat och fortsätter:

– Vi trivdes ihop och hade väldigt roligt i M/B. Sedan kom det en kille som arbetade med reseverksamhet och hade affärer med Lettlands president. Han berättade att de inte hade någon tränare där och frågade om jag var ledig.

– Jag var nyfiken, men inte bara sugen på att tjäna pengar. Jag fick inte speciellt bra betalt heller. Hur som helst åkte jag dit, träffade några gubbar som visade mig runt, och på den vägen blev det.

Flyttade till Lettland

Vilken nivå höll hockeyn i Lettland under era år där mellan 2001 och 2004?

– Nivån låg strax under VM A-grupp. Man hade bara två lag i Lettland medan de flesta av spelarna höll till i Tyskland eller USA.

– Lettland hade ungefär 1 600 registrerade spelare jämfört med Sverige, som då hade mer än 60 000. Det fanns ett stort intresse, och de flesta spelarna hette något med s på slutet. Då var de letter. Hade de inte s var de ryssar. Det var en blandning.

Mats, hur var statusen på spelarnas hockeyutbildning?

– Spelarna var tekniskt välutbildade, men rent taktiskt fanns det en del att utveckla. Vi hittade ett spelsystem med roller och så vidare som passade laget.

Sågs ni som två udda fåglar med tanke på er bakgrund och ert kunnande?

– Jag tror inte att vi införde jättemycket detaljer som påverkade spelet, säger Curre Lindström och fortsätter:

– I grunden var hockeyn fortfarande rysk, eller sovjetisk. Det här var 2001, bara drygt tio år efter att Lettland lämnat Sovjetunionen.

Letten som avled mellan andra och tredje perioden

Var det fortfarande stor skillnad i ledarskap jämfört med den gamla sovjetiska skolan?

Mats Ulander:

– Det var väldigt auktoritärt där tränaren bestämde allt, och det var svårt att få spelarna att själva diskutera hur man skulle spela eller agera. Spelarna gjorde det vi sa åt dem att göra. Där skulle jag säga att ledarskapet blev lite komplicerat.

– De yngre killarna i Lettland var mer allmänbildade, kunde engelska och så vidare. Men bland de äldre kunde det vara svårare.

Curre Lindström:

– Många hade påverkats av att spela utomlands och blivit präglade av det. Om vi tar toppspelarna som exempel, så var Sandis Ozoliņš en av NHL bästa backar. Han blev till och med invald i NHL All-Star Team en säsong.

– Dessutom hade man Sergejs Žoltoks, som senare avled mellan andra och tredje perioden under en match i Minsk. Den allra största var ändå Artūrs Irbe. Vi hade med de här spelarna i OS, och det var fantastiskt.

Mats Ulander:

– Det fanns även en väldigt bra back som senare omkom i flygkraschen, Kārlis Skrastiņš.

Curre Lindström:

– Han var inte liten, den där Skrastiņš. Det var också han som sänkte Marcus Nilson vid VM 2003.

Curre Lindström om sin ledarstil

Curre, du är en erkänt god ledare. Vilken nytta drog du av de lettiska spelarnas personligheter i ditt ledarskap?

– Det fanns någon spelare som blev min extra högra hand. I alla lag jag har hållit på med har jag kommit närmare vissa spelare, vilket gett mig mer kött på benen kring hur olika människor fungerar.

Mats Ulander:

– Curre, har du någon medveten strategi för hur du leder ett lag?

Curre Lindström:

– Ledarskapet har alltid funnits hos mig och kommer att finnas kvar i olika former. Jag har varit ute och hållit omkring 1 900 föreläsningar, inklusive alla hockeyföreläsningar i Norge, Kanada och så vidare.

– Jag hävdar, och har utvecklat den tanken genom åren, att mitt ledarskap är situationsanpassat beroende på vilken grupp människor jag arbetar med, vilken kunskap de har och vilken ålder de befinner sig i.

– Sedan kan jag röra mig mellan diktatur och demokrati. Oftast hamnar jag någonstans mitt emellan. Letterna hamnade ofta mer åt det auktoritära hållet på grund av sin uppväxt, där de inte hade något att säga till om.

Så har ledarskapet förändrats

Behöver bra tränare och bra ledare vara samma sak?

– Nej, det tror jag inte. Som jag sa tidigare beror det på var man befinner sig. Jag har träffat ledare som är oerhört auktoritära och andra som är lyhörda och anpassningsbara.

– Jag tror att jag själv har lärt mig att vara anpassningsbar. Mitt ledarskap var något medfött. Som jag upplevt det har jag alltid haft ett ledarskap inom mig. Jag var 12–13 år när jag började skapa egna lag, tröjor och klubbmärken, och spelade i UNT-cupen eller vad den nu hette.

– Sedan började jag söka ledarjobb, bland annat på kollo nere på västkusten när jag var 16 år. Totalt blev det 25 somrar. Samtidigt låg kompisarna på stranden. På den vägen var det för mig.

– Efter det har jag bara arbetat med människor. Jag skulle kunna redogöra för vad jag tycker att modernt ledarskap är, men det skulle ta för lång tid. Jag faller ändå på mitt eget grepp eftersom det varierar så mycket.

Mats, hur skulle du säga att ledarskapet har förändrats om vi backar 15 år jämfört med i dag?

– Det är mycket mer ifrågasättande i dag. Dagens ungdomar sitter och chattar med amerikanska college redan när de är 15–16 år gamla. De är mycket mer medvetna och kräver mer, vilket både är på gott och ont.

– Ledarskapet har också förändrats eftersom alla ska tjäna så mycket pengar. Bland annat har du en agent redan när du är 15–16 år. Så var det inte på vår tid.

– I Lettland hade vi en modell i vårt ledarskap där Curre bidrog med sina erfarenheter medan jag var med på isen och hjälpte till att få fart på övningarna. Curre lade upp träningarna, men han kunde inte göra allt själv. På så sätt kompletterade vi varandra.

Ifrågasätter antalet ledare

I dag har OS- och VM-lag ofta 15–20 ledare med sig till turneringarna, något som både Curre Lindström och Mats Ulander förundras över.

– Förbundet har tagit efter det som finns i NHL. Jag tycker inte att det är bra, säger Mats Ulander innan Curre Lindström fortsätter:

– Det som startade allt det här är okunskap. Man gör allting svårare och svårare. Jag säger inte att man inte behöver några extra personer, men det har blivit överdrivet. Mycket är, som Mats säger, kopierat från NHL och deras organisation.

– I VM var staben runt 20 personer, och för mig är det inte klokt.

– När fotbollslagen tar lagbilder i dag är det nästan tre fotbollslag på bilden eftersom man har så många ledare. När vi höll på var det två tränare, i regel en läkare, en massör och en terapeut. Materialförvaltare också, så klart.

– Det fanns dessutom en regel om att man fick ha max fem ledare i båset. I dag vet jag inte hur det ser ut, men jag har sett att det är några fler.

Mats Ulander:

– Dessutom står assisterande coacher med iPads i båsen och tittar på repriser hela tiden. Jag hoppas att man tar bort det.

Curre Lindström:

– Inget ont om Jörgen Jönsson och de andra som kommer in från NHL, men kommer de egentligen fram till något? Kan de göra något efter att ha tittat på bilderna?

Mats Ulander:

– Samtidigt går spelet mycket snabbare i dag än när vi höll på. Som coach kan det vara svårt att hänga med i allt, och därför har man numera backcoach, forwardcoach och head coach. Det kan jag förstå.

Backar Sam Hallam

Vilket ledarskap hos dagens hockeytränare föredrar ni?

Mats Ulander:

– För min del tror jag fortfarande väldigt mycket på Sam Hallam, även om det blev som det blev i VM. Jag tycker att det han säger och sättet han arbetar med människor på är vettigt.

Curre Lindström:

– Jag är beredd att hålla med Mats. Nu har jag visserligen bara träffat honom några gånger, men det han säger låter väldigt förståndigt och han verkar klok. Sedan ska vi inte glömma bort hans kunskaper efter alla år i Elitserien.

– "Han har bara varit i Elitserien..." Det är ju därifrån spelarna kommer, så det är väl inget konstigt? Sedan har alla ledare sina plus och minus. Kanske finns det en viss försiktighet hos honom i motgångar, vilket jag egentligen inte vet. Men det var väldigt lite agerande när det tog emot.

– Nu såg jag att den där galningen Mike Babcock är på väg tillbaka. Jag har träffat honom privat och då var han en trevlig kille, men jag har också sett hur han behandlar sina spelare. För honom är de som djur och inget värda. Då finns det med all säkerhet bättre ledare och coacher här i SHL.

Kritiken mot de etablerade spelarna

Mats Ulander:

– Det jag kan ifrågasätta är hur det i ett landslag kan vara fyra spelare från Junior-VM som är de bärande spelarna. Var fanns de andra? Till och med Viggo Björck fick vara förstecenter och teka i tre mot tre.

Curre Lindström:

– Jag har en uppfattning om vad som i dag skiljer svensk och finsk hockey åt. Svenska spelare har i dag agenter och tjänar en massa pengar. De är oförskämt bortskämda redan när de är 15–16 år bara för att de blivit ganska duktiga på hockey.

– Känslan för landet och landslaget har försvagats genom åren. Det finns en mycket större egoism.

– En spelare jag vill lyfta fram är Mats Näslund. Han har sagt: "Jag kommer aldrig att säga nej till landslaget eftersom det är tack vare landslaget och Elitserien som jag kom till NHL och fick möjlighet att tjäna pengar."

– Det finns för lite tacksamhet gentemot svensk hockey, alla ungdomsledare och föräldrar som ställer upp för sina barn. Där är finländarna bra.

– Finland hade åtta OS-spelare med i VM medan Sverige hade två. Det var inget fel i att ta ut juniorerna, men var fanns de andra NHL-spelarna? Jo, de hade tackat nej. Det finns alltid så många olika svepskäl.

Hela intervjun med Curre Lindström kommer på hockeysverige.se.