”Att bygga ett bra lag är inte alltid samma sak som att bygga rätt lag. Genom att satsa hårt på spelare som står precis på gränsen till Hockeyallsvenskan riskerar Karlskrona att underminera sin konkurrenskraft över längre tid. Det riskerar att bli alldeles för mycket tillbaka till ruta ett varje säsong”.
Orden är hämtade från en krönika jag skrev i augusti förra året och på många sätt var det faktiskt precis så det blev för Karlskrona.
Mitt resonemang gick ut på att det blir svårt att bygga den kontinuitet som krävs för att tillslut lyckas ta sig upp i Hockeyallsvenskan om man formerar truppen kring unga spetsspelare som tar chansen att sticka till Hockeyallsvenskan så fort den uppenbarar sig.
Karlskronas fjolårstrupp var sprängfylld med den typen av spelare och när vi nu kan summera säsongen och reflektera över ett nytt lagbygge kan konstateras att KHK blivit smärtsamt åderlåtna.
Låt gå för att Lukas Sjöblom fortsatt ska spela i Hockeyettan med moderklubben Troja-Ljungby, men målvakten Hampus Hedman, Liam Engström, Kalle Carlsson och Viktor Smeds har samtliga försvunnit till Hockeyallsvenskan. Det är blytunga tapp. Fyra av topp fem från den interna poängligan och förstekeepern. Kanske rent av värre än vad man kunnat förutspå på förhand.
Det blir ett kliv tillbaka, men med den vetskapen ser det faktiskt ut lite som att sportchef Hampus Melén skruvat lite på sitt sätt att bygga laget inför kommande säsong.
En snabb titt på rostern inför 26/27 ger intrycket att man förskräckt upptäckte att endast fart, skicklighet och ungdomlig entusiasm inte tar några lag till Hockeyallsvenskan och det är klart att det finns en viss sanning i det. Spelare som Malte Sjögren, Jonathan Andersen och en förlängning med Elliot Ekefjärd hade förmodligen inte varit så högprioriterade om det inte varit för att de speediga blekingarna kört tvärfast mot muskulöst motstånd i slutspelet.
Men jag vill nog gärna läsa in lite mer i de pjäser som plockats in. Det är klart att spelare som Oscar Emvall och Dennis Värmhed ser sig i Hockeyallsvenskan i närtid. Men August Hedlund har varit där, Malte Sjögren har gjort den grejen, till och med Elliot Ekefjärd kanske har slutat ha bråttom. Vi snackar om spelare som hunnit bli några år och som inte nödvändigtvis väljer Karlskrona för att det ska vara en snabb språngbräda uppåt.
Det är lite mognare, lite tryggare, spelare som man kanske kan bygga i alla fall några säsonger kring utan att behöva oroa sig för att en hel spets ska försvinna.
I kombination med att ett helt gäng spelare som också hade kunnat vara allsvenska ändå blir kvar ser det ändå ganska bra ut för Karlskrona. Det är en annan vibb kring lagbygget den här säsongen än vad som var fallet ifjol.
Kanske inte intressantare.
Förmodligen inte bättre.
Men i alla fall betydligt mer balanserat.
