För ett år sedan, i början av augusti, fick Jonas Gunnarsson besked om att Graz99ers-kontraktet brutits i förtid. Plötsligt stod den SHL-rutinerade målvakten utan klubb – samtidigt som de flesta, både i Sverige och resten av Europa, spikat sina målvaktspar.
Nu, trots att AIK Hockey så sent som i november plockat in burväktaren, är läget snarlikt.
När hockeysverige.se når 34-åringen från Eksjö har de svenska lagen återsamlats för att ladda upp inför 2026/27. Själv tränar han på genom att bland annat skrapa ihop ispass med veteranlag.
– Det blev en lite annorlunda situation för mig, börjar Gunnarsson berätta när han blickar tillbaka på förra året.
– Det var första gången jag inte hade ett lag från första augusti, när allt drar igång, vilket till en början var lite läskigt. Man vet inte riktigt vad som händer och vad som kommer att dyka upp, fortsätter han.
Att AIK till slut kom in i bilden är dock en av de stora skillnaderna denna gång, menar Gunnarsson, som inte heller känner sig klar – trots dessa nya ovana situationer.
– Man märkte att det var ganska dött på marknaden under sommaren, men framåt september, oktober, november, börjar det hända grejer. Det märkte jag även förra hösten, så jag känner mig betydligt lugnare i det nu, att det kommer att lösa sig, säger han.
Ersatt av Jhonas Enroth: "Jag hade det lite på känn"
Året i AIK blev också relativt framgångsrikt med en femteplats, samt flera viktiga insatser vid kvartsfinaluttåget mot MoDo.
– Säsongen var fantastiskt kul, som den blev, och att komma hem till Sverige. Man glömmer bort lite hur det är att spela här efter bara ett par år utomlands, säger Gunnarsson och förklarar att han kom in i laget snabbt.
– Jag hade inga förutfattade meningar alls, utan där och då var jag bara sugen på att spela hockey. När jag väl kom upp märkte jag lagkemin som blir av att vara i ett svenskt lag, och även om jag flyttade hemifrån så kändes fortfarande som att vara hemma, med just den där familjära känslan.
Första starten kom 15 november mot SSK. En 2–1-seger med 29 av 30 möjliga räddningar. Därifrån tuffade det på med delat ansvar tillsammans med Victor Brattström under vad som var första säsongen i Hockeyallsvenskan sedan HV71 gick upp i SHL 2021/22.
– Jag är överlag väldigt nöjd med säsongen. Jag tycker att jag kom in i det bra också. Det jag lite funderade på var "hur står man sig rent tränings- och form-mässigt när man inte haft ett lag under hösten?". Men jag hade ändå varit på is ganska mycket, både med veteranlag och HV:s juniorer på hockeygymnasiet, så jag tycker att startsträckan var väldigt kort. Sen hade jag ett par matcher jag inte var så nöjd med, i början på 2026, men hittade formen till slutspelet tycker jag, säger han.
Hur känns det att det inte blev en fortsättning i AIK?
– Det känns helt okej ändå. Jag visste att Brattström hade kontrakt, och sen var det lite osäkert redan när jag åkte, om jag skulle tillbaka eller inte. När Jhonas Enroth sedan sajnade så var det inget snack. Jag hade det lite på känn, så det var inga konstigheter alls eller "hard feelings". Det var en jättebra dialog med Lasse Johansson (sportchef) också. Jag ser bara tillbaka på det som en väldigt rolig säsong.
Som Gunnarsson berättar har AIK nu fått in en ordentlig profil i buren i form av Enroth. Något den tidigare målvakten tror kan bli väldigt bra.
– Det är klart att man följer det lite extra när man varit där. Jag tycker att de har fyllt på truppen väldigt bra också, så jag ser det inte alls som en omöjlighet att de kan knipa en SHL-plats framåt våren, och vara med och fajtas som det, absolut, säger han.
Redo inför karriärens slut: "Gått hela utbildningsstegen"
Lugnet kring att en klubb kan dyka upp runt november är dock inte det enda som gjort Jonas Gunnarssons sommar lite lugnare i år. Med sig denna gång har han nämligen vetskapen om att han är lite mer redo för framtiden.
Under förra hösten, då burväktaren ändå stod utan klubb, passade han på att gå Svenska Ishockeyförbundets utbildningar för målvaktstränare.
– Det är något jag är jäkligt sugen på att fortsätta med efter karriären sen, så jag passade på då. Jag tänkte att det är en jäkligt kul grej att hoppa på. Sen när och hur det blir, det återstår att se. Men det är i alla fall något jag kan ta med mig i bagaget, berättar han.
Inget kring slutet på karriären är skrivet i sten, menar Gunnarsson, som tar en säsong åt gången innan det stora beslutet.
Har du en tydlig bild av rollen du ser dig i efter spelarkarriären?
– Jag vill jobba med målvakter. Det är där jag har störst erfarenhet, men också intresse. Jag tycker fortfarande att det är jäkligt kul, just problemlösningen man gör som målvakt. Den dialogen och diskussionen är väldigt kul, både nu som aktiv med mina målvaktstränare, men också åt andra hållet, att hjälpa andra att lösa de problemen. Förhoppningsvis kan jag, i framtiden, fortsätta banan på det hållet.
– Jag har gått färdigt hela utbildningsstegen, så jag har all behörighet nu. Däremot behöver man hålla det färskt genom fortbildning var tredje år, tillägger Gunnarsson.
Gunnarssons nästa äventyr? "Tillfälligheter som styr valet"
Den där sista matchen i målet är däremot inte spelad. Därmed återstår fortsatt frågan: Var blir det spel 2026/27?
– Jag är egentligen ganska flexibel. Det måste inte vara hockeyallsvenskan, utan jag är ganska öppen för det mesta. Det kan vara tillfället som styr beroende på vad som dyker upp och känns aktuellt för stunden, men jag är öppen för både Sverige och utlandet. Jag tittar ganska brett, säger Jonas Gunnarsson.
Har du något konkret på gång just nu?
– Nej, ingenting i nuläget.
Att de allsvenska lagen redan fyllt på med målvakter behöver inte heller innebära att det blir utlandet, menar Gunnarsson.
– Det behöver det inte göra. Vi får väl se lite. Det var egentligen fullt överallt förra året också. Det händer alltid grejer på vägen, vilket jag fick lära mig då. Man får helt enkelt se vad det öppnas för luckor. Det kan vara någon skada eller något annat. Det blir tillfälligheter som styr valet, säger han.
Att hoppa runt lite mer, som Jonas Gunnarsson gjort sedan flytten från HV71, är också något han velat testa.
– Det är klart att man blir äldre, men så länge jag tycker det är kul är det inga konstigheter alls att hålla på. Tanken från början var att testa lite olika ligor man inte varit i. Det ser jag inte på som negativt, snarare tvärtom, att det har varit kul att få uppleva olika grejer, se olika miljöer och kulturer. Det ser jag som en fördel, avslutar 34-åringen.






