"Det känns faktiskt som en ganska stor befrielse", börjar Erik Thorwalls när hockeysverige.se når honom.
Anledningen? Jo, att den 24-årige forwarden under söndagen meddelat att spelarkarriären är över. Ett tungt, men nödvändigt beslut, som kommer efter långdragna problem från en hjärnskakning i Hockeyallsvenskan 10 december 2025.
– Det tog mig över ett halvår att bli frisk. I början var det riktigt hemskt, speciellt den första månaden, fortsätter han att berätta.
Tacklingen i sig var inte ful, menar Erik Thorwalls, men Södertälje-spelarens tilltag gjorde att huvudet flög rakt in i sargen. Förhoppningarna där och då var att komma tillbaka till spel relativt snabbt, men nu får den tidigare Östersunds IK-spelaren istället konstatera att det var det sista han gjorde där ute på isen.
– Jag insåg att jag mådde illa när jag var på is i mer än 20 minuter, och jag inte kunde vara i gymmet utan öronproppar. Då kände jag väl att jag vill ta hälsan först och inte riskera att jag får någon smäll igen...
Ja, för IGEN är det, även om vi får backa bandet till Thorwalls ungdomsår – innan resan mot SHL-debuten i HV71.
– Jag har haft en väldigt rejäl hjärnskakning innan också, när jag blev utburen på bår och var medvetslös i fem minuter. Jag var liten då, inte mer än tolv år tror jag. Då återhämtade jag mig ganska snabbt, men eftersom detta loppet blev som det blev känns det rätt att lägga skridskorna på hyllan, säger han.
Planen: "Känner inte att hela mitt liv går i kras"
Den fortfarande unge Erik Thorwalls tackades av i Östersund i slutet av mars, men kände inte förrän i juni att allt började ordna upp sig.
– Jag kan gå ut och springa, jag kan gymma och jag har inga problem med plugget eller jobbet, så det är jätteskönt, berättar han om måendet idag och fortsätter om tiden sedan smällen.
– Jag har hållit igång som vanligt, med förhoppning om att spela. Men någonstans i bakhuvudet så tror jag ändå det har funnits där – ända sedan säsongen slutade egentligen. Det är bara att man kanske inte erkänner, och är riktigt ärlig mot sig själv, hur det faktiskt känns. Det är svårt att släppa något man hållit på med hela livet. Men det är också en befrielse nu när jag har tagit det här beslutet.
Hur har du mått mentalt när du försökt förlika dig med det här?
– Det är klart att det har varit tufft, speciellt i början där med alla symptom.... det var extremt tufft. Jag har min flickvän att tacka för väldigt mycket. Hon har funnits där hela tiden och stöttat mig. Det är jag otroligt tacksam för.
Som Erik Thorwalls nämner var beslutet allt annat än enkelt, men samtidigt finns något som underlättar det hela.
– Jag är faktiskt på väg till skolan nu. Jag pluggar i Jönköping till civilekonom och har bara det fjärde året kvar. Sen har jag börjat jobba på EY på deltid, så jag har det att falla tillbaka till, och tycker att det är extremt roligt också. Jag känner inte att hela mitt liv går i kras, utan jag har lärt mig mycket genom hockeyn och nu tar jag in samma driv i arbetslivet.
Du har inte tankar på att komma tillbaka till hockeyn på något sätt?
– Jo, absolut. Det lever en entreprenör i mig, så jag grunnar mycket på vad man skulle kunna göra. Jag har bra koll på ekonomi och jag har bra koll på idrott, så det är inte omöjligt att det dyker upp någonting där i framtiden. Jag har en konkret idé som jag tror skulle kunna vara användbar.
"Min allra största dröm var att få spela i HV71"
Efter att Erik Thorwalls meddelat sitt beslut har också många hört av sig. Däribland Patrik Andersson, Thorwalls tidigare juniortränare i HV71 (nu i Djurgården), som själv tvingades avsluta karriären tidigt – till följd av hjärnskakningar.
– Patrik skrev ett jättefint sms. Han tyckte det var tråkigt att höra. Han behövde också sluta när han var 23 och tyckte också att det var ett klokt beslut just när det handlar om huvudet.
Nu när karriären är över, vad känner du kring den resa du har gjort?
– Det är klart att jag är stolt över det jag har åstadkommit, men jag har väl svårt att ge mig själv en klapp på axeln också. Det är nog samma i arbetslivet, jag vill alltid mer och jag vill alltid vara bäst... En stor dröm var såklart att komma till NHL, men min allra största dröm var att få spela i A-laget hemma i HV71. Det fick jag göra i två matcher. Det är nog det jag känner mig mest stolt över.
Med pappa Ola Thorwalls bakgrund i HV71, med 183 matcher, samt ett SM-guld, betydde såklart detta också väldigt mycket för Erik.
– Extremt mycket. Det är någonting som någon aldrig kommer kunna ta ifrån en. Det var det största jag drömde om när jag var liten och sprang på läktarn, så hela min karriär har egentligen präglats av att det är dit jag vill. Vart jag än har spelat så är det HV som legat närmast hjärtat. Jag är jättetacksam över att jag fick vara med i två matcher i alla fall.
Uppmaningen: "En karriär håller aldrig för evigt"
Innan Erik Thorwalls tackar för sig vill han även skicka med ett meddelande till andra spelare som drabbas av hjärnskakningar.
– Våga vara ärlig mot dig själv. Jag vet själv att har jag ont i höften eller axeln så spelar jag ändå, utan att säga något. Men när det gäller huvudet så ska man ta det lugnt. Det är det bästa hjälpmedlet man har hela livet, och jag tycker att man har sett för många exempel på spelare som inte har lyssnat tillräckligt bra och så blir det inte bra, säger han och fortsätter.
– Det är väldigt viktigt att man lyssnar på huvudet, och jag tror att alla fysioterapeuter och alla lag är väldigt noggranna med det här också. Men att förbereda sig för ett liv även utanför hockeyn tycker jag är väldigt viktigt. Det är något som jag alltid har försökt göra. En karriär håller aldrig för evigt och spelar man inte NHL eller till exempel i Schweiz så ska man jobba i 35 år efter att man slutat.
Erik Thorwalls avslutar:
– Det är klart att man ska njuta av hockeyn också, men jag tycker att fler borde ta vara på den tiden man har, och faktiskt förbereda någonting att göra efter karriären. Det är den största grejen jag skulle skicka med, som har en klassutbildning i Sverige, och har fått jobb på ett stort bolag.´Jag har en plan säkrad och en framtid nu. Det är otroligt skönt att man har två vägar att gå.






